2008-03-08

Sitter här med ett halvt glas avslagen öl. Lördagkväll och jag funderar härs och

tvärs. Det är en tillfällighet att jag råkar skriva samma dag som det är internationella kvinnodagen. Kvinnor, män, jämställdhet, egna val etc, skriver jag om oavsett dag. Men för skojs skull så arrangerade jag en bild som symboliserar både dagen och mina tankar.

Mina tankar idag härrör sig från gårdagens möte med ett par fd arbetskamrater. Vi sprang på varandra på stan och det är ca 6 år sedan vi sågs. Både jag och de hade bråttom, så vi växlade bara några snabba ord och gav varandra varsin kram. Frågor som alltid kommer vid sådana här tillfällen är: Vad jobbar du med nu? Har du någon ny man?

Mina svar blir alltid: Jag kör eget. Nej, jag har flera som jag varierar med.

Igår hann jag inte med att utveckla svaren, fast jag såg hur nyfikna de var. Det här är inget speciellt konstigt för någon, verkar det som. Det gör mig inte till någon sämre människa i andras ögon, när jag berättar om X i Y-stad, som bjöd mig med på en resa och stod för resa och uppehälle. Eller att jag har två i Z stad, som finansierar våra träffar, som sker när bådas lust och möjlighet stämmer överens och att jag även har en på en plats nära mig, som jag regelbundet träffar när andan faller på och som överöser mig med diverse gåvor och ekonomisk hjälp.

Inget ögonbryn höjs märkbart, när jag berättar om olika resor, teaterbesök och hotellnätter, som jag blivit bjuden på och annan ekonomisk hjälp som de gett mig. Säkert är en del till och med avundsjuka.

Visst är det väl lite konstigt? Men folk förknippar inte det här med prostitution. Ibland hör jag dem säga, hur snällt och gulligt det är av dessa män. Män, som enligt svensk lag är kriminella!!!

Om, vilket faktiskt hänt ett fåtal gånger, jag då säger att det kan liknas vid prostitution, så vill de inte alls hålla med. Men betänk om jag skulle börja mitt svar i andra änden?

Vid frågor om ny man, skulle jag svara som vanligt - Nej, jag har fler att variera med. Sedan fortsätta med - Jag är prostituerad och träffar olika män, när jag har lust och behov av det och de betalar för att träffa mig. Ibland bjuder de på resor, ibland får jag andra gåvor, oftast i form av kontanter. Hur skulle rektionen då bli?

Nu har jag aldrig sagt så, fast jag haft det på tungan flera gånger, beroende på vem som frågat. Vad är egentligen prostitution och när räknas prostitution som prostitution?

Enligt lexikon så är prostitution = tillfälliga könsförbindelser mot betalning.

Om det stämmer, så är många av mina hobbymöten inte prostitution, enligt mig. Men det beror ju på vad som tolkas med tillfälliga. Män som jag träffat regelbundet i flera års tid, är det tillfälligt? Män som kommer för första gången och sedan återkommer...räknas de som tillfälliga? Äktenskap där könsförbindelser sker tre gånger per år, för att jul, nyår och midsommar ska bli lunga...är det prostitution?

Alla kvinnor och män som gifter sig rikt, för att kort efteråt skilja sig och få ett stort underhåll, vad räknas det som? Bedrägeri? Prostitution? Smarthet?

Alfred Nobel... betalade han lägenhet och kläder och annat till en prostituerad, för att då och då få en stunds vila och kärlek? Räknas Sofie Hess, som denna dam hette, som en prostituerad? Ja, säkerligen var hon det, men kanske förstod inte Nobel det, förrän det uppdagades att hon hade fler män som hjälpte henne ekonomiskt och när hon blev gravid med en utav dem.

Chefen från Sundsvall som togs på bar gärning på ett hotellrum i Stockholm? Ja han erkänner ju att han betalade för könsumgänge. Men båda gjorde det enligt en överenskommelse. Ingen kom till skada. Jag antar att båda njöt. Ändå är det enligt vår lag fel och brottsligt. Om han bara hade stått för hotellrummet och inte betalat i kontanter? Hade det ändå varit kriminellt och räknats som prostitution? Dessutom, tycker jag att det hade räckt med böterna, utan att behöva bli uthängd i media?

Har vår regering nu gått ut så hårt åt poliskåren, så ju fler sexköpare de sätter åt, ju fler fjädrar i hatten får de? Allt medan de stora kriminella ligorna som ägnar sig åt människohandel knyter kontakter och utvecklar metoder så de undgår upptäckt.

I Helsingborgs Dagblad, HD, finns idag en artikel skriven av tre kvinnliga kommunalråd. Jag tror tyvärr inte att de är så väl insatta i prostitutionsfrågan och de motskriver sig själva lite. För dessa tre kvinnor är sex (köp) otäckt och oacceptabelt, även om båda njuter och vill. Påtvingat genom sextrafficking eller frivilligt genom eget val, det spelar ingen roll, enligt dem. Ja, antagligen är jag dum, men jag förstår inte.

 2008-02-09

     Jag kunde tydligen inte låta bli. Nu är jag här och skriver igen. Här är det oftast lite mer genomtänkt, det jag skriver, än vad det är på min dagliga svammelblogg. Just nu är det funderingar som återkommit då och då, sedan flera år tillbaka. Men jag kan inte släppa dem. Varför är de som är emot prostitution, just  emot? Vad har de för argument?

Jag har full förståelse för att vi alla har olika syn på vad vi anser är rätt eller fel, tänkbart eller otänkbart, snyggt eller fult osv. Jag har också fullständig sympati, acceptans och respekt för de som anser sin kropp och sitt sexliv vara ytterst intimt och privat och för de som tycker nakna kroppar är fult och något som inte ska exploateras öppet.

Vi uppfostras på olika sätt och skaffar oss kunskaper på olika sätt och skapar erfarenheter på olika sätt. Vi är helt enkelt olika och det måste vi vara. Det vore hemskt om vi gick omkring som kopior av varandra. Samma klädstil, samma mål, samma drift, samm åsikter.

Bara för att jag inte delar dess åsikter, som anser att sex är privat och endast till för en enda partner, så kräver jag inte att de måste ändra sig och tycka som jag.

Men ett fåtal (jag tror att det bara är ett fåtal ) vill och kräver att andra ska dela deras åsikter. Med politisk makt och hot ( Gunilla Ekberg) fick en klick av detta fåtal till och med igenom en lag där de oliktänkande skulle straffas på olika sätt. Vissa med böter, andra med utfrysning, en del med nonchalans och ignorering. Ja, till och med, med fängesle, sköntaxeringar och utestängning från det offentliga rummet. Hemska straff, anser jag, bara för att man inte delar samma åsikter som en viss klick i samhället har.

De flesta lagar och förordningar vi har, är till för att skydda medborgarna från att skada eller att skadas, av sak eller person. Om det skulle visa sig, att man skadar eller skadas av att ha sexuellt umgänge, då borde alla sexuella aktiviteter förbjudas.

Att ha sexuellt umgänge mot sin vilja, skadar. Här finns det lagar. Lagar som förbjuder incest, våldtäkt, att tvinga någon för egen vinning, att offentligt publicera bild eller film, utan de medverkandes tillstånd, att på allmän plats idga sex eller blotta sitt kön osv.

Det är egentligen otroligt, att den här lilla klicken fick igenom en sexköpslag. En lag där den ena personen i en sexuell aktivitet görs till brottsling. Detta endast för, att denna lilla klick anser att betalar man för att ha sex, då ska man straffas. Det spelar ingen roll, om personen som tar emot ersättningen, frivilligt erbjuder detta för att stilla sitt eget behov av det ena eller det andra. Alltså njuta av både sexet och ersättningen, eller endast av ersättningen.

För hur många kassörskor handlar du av, som njuter av både arbetet och lönen? Du straffas inte för att du handlar av någon som hatar sitt jobb, men vill ha lönen.

Den här jämförelsen köper inte de, som ser det sexuella som privat och tabubelagt. men för mig är det en fullt jämlik jämförelse. Vi kan inte ha lagar, som straffar de som går emot ett fåtals moral.

Att det endast är ett fåtal visar i stort sett alla röstningar i tv och tidningar på sista tiden. Mellan 70 - 80 % av de som röstar vill ha bort sexköpslagen. Ca 10 % vet inte.

För att då återgå till frågan inledningsvis. Vilka argument har då de resterande ca 20 %, för att behålla lagen och kanske till och med skärpa den? Det man mest hör och som ständigt återkommer är:

1. Ingen säljer sex frivilligt, vilket då gör kunden ( i motståndarnas ögon ) till en våldtäktsman.

Det säger sig självt, att kommer man endast i kontakt med de som mår/mått dåligt, så är det kanske en sanning, att just dessa inte sålt sex frivilligt. Men det är långt ifrån en sanning, som representerar alla sexsäljare. Därtill, övergrepp och våldtäkt, finns redan en lag för.

2. Lagen gör det svårare för människohandlare att tjäna pengar på att tvinga utländska, fattiga kvinnor, att sälja sex i Sverige.

Det här är nog mer ett önsketänkande och ett medvetet argument, för att gemene man ska villfaras att tro, att lagen gör nytta. Det finns, mig veterligen, ingen ordentlig undersökning, som visar att så är fallet. Tvärtom underlättar lagen för kriminella nätverk att agera i det dolda. Trots löfte om anonymitet, så undviker de flesta sexköpare att anmäla misstänkt sextrafficking pga sin egen utsatthet som kriminell.

Dessutom sägs ingenting om det faktum, att omhändertagna sextraffickingsoffer, skickas tillbaka utan att få hjälp från Sverige. Tillbaka i sitt hemland är risken stor att de återigen hamnar i händerna på människohandlare.

3. Gatuprostitutionen minskade.

Här finns det undersökningar som visar, att antalet gatuprostituerade sjönk efter lagens införskaffande. Men ingen vet om det berodde på lagen, eller på att tekninken utvecklades. Många gick från gatan till internet, vilket även gjorde det säkrare och diskretare för kunden.

De som fortfarande är hänvisade till gatan, är missbrukarna. Men eftersom kunden nu blev kriminell, så sker mötena på mörka, undanskymda platser, vilket utgör en påtagligt större risk för övergrepp, hot och misshandel.

4. Kvinnan ses som ett objekt, vilket befäster den patriarkala synen i samhället och motverkar därmed jämställdheten.

Det här argumentet hörs ständigt. Själv ser jag det inte som ett argument, utan mer som en tolkning utifrån egna värderingar. För mig är det endast ord, som far omkring och sätts ihop i olika konstellationer, för att låta så bra och invecklat som möjligt.

Det är både sant och falskt, beroende på vilken tolkning man väljer att ha och utifrån sin egen moral. ( Men lagar ska ju inte bildas pga någons moral)

Vill man se den sexsäljande kvinnan som ett objekt, då är det sant. Men är då även den sexsäljande mannen också ett objekt, som motverkar jämställdheten?

Väljer man däremot att se den sexsäljande kvinnan eller mannen som ett subjekt, då är det falskt.

De som ser de sexsäljande som objekt, måste då även se andra säljande aktörer som objekt också. Läkare, massörer, terapeuter mm. Annars haltar deras tolkning väldigt, enligt mig. Då handlar det bara om att de anser, att allt som har med sex och kön att göra är tabu och det får stå för dem. Den åsikten ska inte göra människor till brottslingar.

Hur sedan en överenskommelse mellan två vuxna människor motverkar jämställdheten, det kan nog bara de som anser det, svara på. Däremot är det att gå emot de mänskliga rättigheterna, att förbjuda en dylik överenskommelse för den ena parten.

5. Det är fel att köpa en annans kropp.

Även detta är väldigt ofta återkommande. Antagligen är det allvarligt menat, men jag kan inte se det annat än som ironi. Förr köpte man slavar och fattighemsbarn. Enda gångerna idag man pratar om att köpa en annans kropp, är väl då vid adoption, inom sporten och om någon rik knös lockar med pengar och rikedom för att få till ett äktenskap.

Jag tror ingen sexköpare, vill köpa den sexsäljandes kropp och sedan dras med den hela tiden.

6. Vi kan inte ändra lagen nu, för det skulle sända ut fel signaler.

Det här är det senaste argumentet och det sas av Maria Wetterstrand (mp) i programmet Debatt häromveckan. Det är nog även det ärligaste argumentet, dock ej så hållbart.

Trots att många nu antagligen insett, att lagen inte fyller någon funktion, tvärtom, så vågar man inte erkänna sitt misstag.  Hur ska de kunna gå ut och deklarera att det nu är helt okej att köpa en sexuell tjänst? Personligen anser jag, att den är stark som kan erkänna sina misstag.

7. Det är aldrig okej att betala för sex.

När argumenten börjar tryta, då drar man till med det här. Antagligen utan att fundera längre, än meningen är lång. Man tycker det låter bra och så tycker nog ens vänner och ens omgivning och då tycker man likadant.

Säkerligen har flera av de som inte tycker det är okej att betala för sex, gjort precis det. Inte efter en avtalad överenskommelse eller ett fast pris, men genom att ta hand om kvällsdisken i hopp om att få komma till när de lagt sig, genom att överaska med en blombukett, bjuda på middag, bjuda ett tänkbart one night stands på drinkar en utekväll, bjuda med sin sekreterare på resa, gå sängvägen för att klättra på karriärstegen etc, etc.

Underförstått och mellan raderna, verkar det mest frånstötande med sexköp vara själva den ekonomiska transaktionen. Det är okej att tycka det, men det är inte okej att kräva, att andra ska tycka samma och absolut inte okej, att göra en grupp till kriminella utifrån den åsikten.

Visst går ofta pengar och makt hand i hand. men jag har svårt att tänka mig, att någon av alla de kunder jag mött, någonsin tänkt att..... "nu betalar jag och då har jag makt och rätt att göra vad jag vill med Greta garbo." Det funkar inte så och det vet alla vi som frivilligt säljer sex.

Det är vi som gör upp förutsättningarna och det är vi som sätter priset. Sedan sker oftast mötet med ömsesidig respekt.

Nu kan jag i och för sig, också tycka att man inte ska behöva betala för att få sexuell stimulans och njutning. Men verkligheten stämmer inte alltid överens med ens önskningar och det är väl bra att möjligheten finns för de som så önskar.

Nu väntar jag bara på att den kriminella stämpeln på dessa ska tas bort. Enligt mig, är inget av ovanstående argument hållbara. Inget som gör det rätt att få fortsätta stigmatisera och göra livet svårt för sexsäljarna och för att fortsätta kriminalisera sexköparna.

Jag har många gånger efterlyst något argument, som kan bevisa för mig att sexköpslagen behövs.( Inte då argument baserat på någons moral.)  Men jag har ännu inte hört något. Har ni?

Tillägg lördag 10/2:  Det här är ett blogginlägg, som jag verkligen rekommenderar. Det visar på ett tydligt och enkelt sätt hur argumenten hos de som förespråkar sexköpslagen haltar. Läs det.

 2007-10-12

Egentligen. Om man vill hårddra det lite, bara lite, så vad är egentligen skillnaden på det följande?

Kalle tvingar Lisa att sälja sex, fast att hon inte vill. Men både Kalle och Lisa känner till de som vill sälja sex, helt frivilligt.

Fredrik tvingar Anna eller Anton att inte sälja sex, fast att de vill sälja sex. Men både Fredrik och Anna/Anton känner till de som vill sluta. Fredrik burar även in de som vill köpa sex av Anna/Anton, trots att båda bönar och ber att låta dem få vara.

Kalle som är en hallick, låter inte Lisa bestämma själv. Han låter henne inte ha egen vilja och själv bestämma över sin kropp. Vägrar hon så slår han henne.

Fredrik som är politiker, låter inte Anna eller Anton få sälja sex och om hon/han ändå gör det, så straffar han henne/honom genom att ta hans/hennes pengar, göra henne/honom till åtlöje, förtala och nedvärdera henne/honom och straffa de som hyser henne/honom under samma tak. Därtill lurpassar han på de som ev köper sex av henne/honom och sätter dem inom lås och bom. Ja, han till och med visar upp dem, så att alla kan spotta på dem. Fredrik låter varken Anna eller Anton eller deras kunder få ha egen vilja och rätten till sin egen kropp.

I båda fallen är det inkränkning på de mänskliga rättigheterna, men i det sista exemlet är det fullt lagligt. Hur kan detta egentligen vara möjligt i ett demokratiskt, liberalt och modernt samhälle? Det är hög, hög tid för Fredrik och andra politiker att ta bort den lagen. Hög tid att avkriminalisera sexköparna.

De fem vanligaste argumenten som man hör för att inte avkriminalisera är dessa. Det finns fler, men inget är egentligen relevant.

1. Minska traffickingen. Men eftersom trafficking handlar om människohandel, tvång, hot och våld, så finns andra lagar till det. Ingen normal och sund människa stöder, misshandel, våldtäkt och övergrepp. Där är vi nog alla överens, men har inget med frivilligt säljande och köpande att göra. Med en avkriminalisering, så blir det lättare för alla parter att anmäla misstänkt tvång. 

2. Smitta. Det här är ett nödargument för många som vill göra sig lite löjliga. Vissa jämför även hur det var runt sekelskiftet. Idag är det säkrare ur smittsynpunkt, att besöka en sexsäljare än att ta hem ett one night stands. Det finns undersökningar  som visar att även bland missbrukande sexsäljare, är det färre procentantal som drabbas av könsjukdomar än bland övriga. Det här går fetbort.

3. Inget vanligt jobb. Det här är också ett sådant där löjligt argument som de tar till som inte vet vad de ska hitta på. Vem bestämmer vad som är vanligt och inte vanligt? Hade Göran Kropp ett vanligt jobb? Han tjänade pengar på att klättra i berg. Han ville göra det, men hur många av oss andra är beredda på att försörja oss på bergsklättring? Hur många av oss är villiga att framträda i TV varje lördag som Babben just nu tex? Det här argumentet går också fetbort.

4. Moral. Det här är enda argumentet jag köper. Men här är det viktigt att understryka att din moral är inte samma som min. Hans moral inte samma som hennes osv. För mig tex är det inte moraliskt rätt, att som Maud Olofsson lura både kvällstidningen Aftonbladet, liksom läsarna, att utge sig för att det var hon som svarade på chattfrågorna, fast hon i verkligheten befann sig någon annanstans och en annan person svarade i hennes ställe. I det fallet ingick även lögn och falskhet.  Om jag anser det moraliskt rätt att sälja sex,så drabbar det ingen annan. Man kan inte skapa en lag och ett förbud efter någons moral. Däremot är det oerhört viktigt att vi alla respekterar varandras moral, utan att vi för den skull delar den.

5. Ingen vill sälja sex. Det här argumentet måste vara en spegling av dennes inre, som säger det. Ändå är det här ett väldigt vanligt argument, som många gör till en sanning. Det här talar som sagt bara om att personen som säger det, själv inte vill sälja sex. Den personen kan omöjligt prata för mig eller någon annan av mina kolleger som säljer sex. Den kan bara prata för sig själv. Att leta reda på personer som har mått dåligt av sexsäljande och göra det till en sanning för alla är inget argument som håller. Det går också fetbort.

Sverige är det enda landet, som inte låter människan få bestämma själv när det gäller den egna sexualiteten. Det enda landet som inte vill hjälpa och stödja de utsatta som på något sätt tvingas ut i prostitution. Det enda landet som istället stjälper och förvärrar dessas situation. Det enda landet som dessutom gör en kåt karl till brottsling, när han tillsammans med en villig kvinna vill bli tillfredsställd och betalar för att bli det. Det är faan i mig inte klokt.

Avkriminalisera sexköp NU.

 2007-10-09

Jag har flera gånger undrat över, vad det är som driver dessa personer, som så ihärdigt kämpar mot prostitution. Som väl alla som läser min blogg numer är insatta i ,så avser jag inte prostitution eller sexköp, med påtvingad sextrafficking. Jag har från mitt första inlägg för ett och ett halvt år sedan, flera gånger poängterat att jag skriver om min verklighet.

Åtskilliga gånger har jag också funderat över, varför ingen vill ta till sig vad jag och andra kolleger vill berätta. Ja,utav de som så starkt e-motsäger sig en avkriminalisering av sexköp vill säga. Varför fortsätter dessa att så frenetiskt framhålla att det inte finns någon frivillig prostitution? Och varför får vi inte tillträde till debatten?

Det sistnämnda kan jag kanske förstå. Om vi får tillträde och utrymme att berätta och informera om vår verklighet, som frivilliga sexsäljare, så faller ju motståndarnas knep att slå i folk att ingen prostitution är frivillig. I och med det så öppnas det upp till en annan form av debatt. En debatt som inte motståndarna klarar av. En debatt som skulle riskera att de får se sig slagna, för de har inga argument som håller. Det skulle också innebära att allmänheten skulle få kännedom om en annan slags prostitution, än den motståndarna vill visa upp.

Men första frågan återstår. Vad är drivkraften för dessa motståndare? Vad är det som gör att så många av dessa (som oftast är kvinnor) med manipulation och lögner försöker slå i alla i kollektivet att sexköp skadar kvinnorna och att männen är bufflar som ska sättas åt? Som försöker få alla att tro, att ingen kvinna någonsin säljer sex helt utav fri vilja. Varför är detta så viktigt för dessa personer?

Jag började skönja en liten röd tråd för snart ett år sedan, då fyra kvinnor plötsligt hade antagit samma namn som nätverket jag tillhörde. Namnet PRIS.  För oss stod PRIS för prostituerades rätt i samhället. För dessa kvinnor stod det för prostituerades revansch i samhället. Vem vill ha revansch? Jo de som på något sätt har förlorat, eller blivit utsatta för något, som de vill ge igen på.

Dessa fyra kvinnor som representerar PRIS har alla erfarenhet från sexsäljande. Alla har varit eller är prostituerade på något sätt. Mest känd utav allmänheten är Louise Eek, som nu lämnat sexsäljandet för att istället föreläsa, skriva böcker och propagera mot en avkriminalisering av sexköp. Det är jättebra att informera och ta med egen upplevelse och verklighet. Det är ju precis det som även jag gör. Skillnaden är, att jag inte tar för givet, att bara för att jag inte mår dåligt eller för att jag gör detta frivilligt så innebär inte det, att ingen annan kan ta skada och må dåligt. Louise har en stenhård attityd. Jag har träffat henne. Hon tog skada och mådde dåligt. Det innebär då enligt henne att ALLA gör sammalunda. Det är inget att diskutera, det bara är så.

Nina

är också en fd sexsäljare. Antagligen även hon med dåliga erfarenheter, som vill ge igen.

Emma,

prostituerade sig som 19-åring, mådde dåligt och tog sig ur det. Naturligtvis vill hon varna andra ungdomar att råka ut för samma elände och det tycker jag är helt rätt. Men ändå, för att hon mådde dåligt så innebär det inte att det kan finnas någon som utan problem kan sälja sex och som till och med känner välbehag av att sälja sex.

Maria

jobbade eller jobbar, som erotisk massör, liksom jag själv. Men enligt henne är det inte samma sak som att vara prostituerad. På sin blogg har hon en nunnebild, så antagligen så anser hon sig var lite mer nunneaktig än vad tex. jag är.

Dessa fyra kvinnor har alla blivit utsatta av män och känner ett hat mot män.

Maria Carlshamre EU parlamentariker och motståndare till prostitution har blivit misshandlad av sin man. Det har även blivit en film där mörkret faller utav hennes upplevelser. Naturligtvis ser hon män som stora hot och vill sätta åt varenda person som är född med snopp.

Johanna Altenstedt har varit Marias assistent. Hon är som ni säkert uppmärksammat, aktuell i bloggvärlden just nu, genom att ha

hotatsexsäljaren konsulten att avslöja hennes identitet.. Johanna har en jobbig vårdnadstvist bakom sig. Om även hon har blivit illa behandlat av sin man vet jag inget om. Men hon har däremot blivit illa behandlad av ordningsmakten, enligt henne själv. Tyvärr har hon själv raderat inlägget hos Norrmalmspolisen i samband med de sista dagarnas turbulens mellan henne och konsulten.

Gudrun Schyman välkänd politiker, feminist och prostitutionsmotståndare. Det behövs väl ingen närmare presentation av hennes möten med våldsbenägna män. Dessa har hon själv fört fram i TV. Alla män är väl svin i hennes ögon kan man tänka.

Inger Segelstedt, Margareta Winberg , Birgitta Olhsson, Gunilla Ekberg är även de fanatiska motståndare till sexköp. Men om även dessa har varit utsatta för mäns elakheter, har jag ingen kunskap om. Jag skulle inte alls bli förvånad om så vore fallet, eftersom många sexköpsmotståndare just verkar ha en bakgrund där de själva utsatts för mäns våld av något slag.

Så kan det vara motståndarnas egna erfarenheter som spökar? Som gör att de vill ha revansch?

 2007-10-08

Jag håller mig kvar på publikationen

På tal om kvinnor och män 2006  en stund till. Om man betänker kvinnans roll i samhället förr och nu, hur stor har skillnaden blivit? Har det överhuvudtaget blivit skillnad? Jodå, lite har det allt gått framåt med vår status. Men det går alldeles för sakta och stundtals tas det också ett steg bakåt. 

Nu anser inte jag att det någonsin, varken kan eller ska vara helt jämställt mellan man och kvinna. En man ska vara man och en kvinna ska vara kvinna. Men alla ska ha rätt till sina egna liv och alla ska ha samma möjligheter. Alla ska vara fria att forma sitt liv precis som den vill, förutsatt att det inte skadar någon annan.

Vi behöver bara gå 150 år tillbaka i tiden. Alltså på våra farföräldrars tid kanhända. Då var inte kvinnan något värt alls, förutom till att föra släkten vidare genom barnalstring. Hon hade i stort sett inga rättigheter och ingen fri vilja. Det var mannen som bestämde.

1864

- kom förbudet att slå sin hustru. Märk väl att förbudet gällde inte andra kvinnor, endast hustrun. Tio år senare 1874- fick gifta kvinnor rätt att bestämma över sin egen inkomst ( om de nu hade någon ).

Sedan hände inte så mycket fram till 1921 - då fick kvinnan rösträtt. Det har inte ens gått hundra år sedan dess. Kanske är det då inte så konstigt om kvinnans underordnade roll, fortfarande sitter kvar hos de som är uppfostrade av kvinnor, vars mödrar växte upp då. Vi förfasar oss över muslimers kvinnosyn tex., men det är alltså inte alls så länge sedan svenska män hade ungefär samma syn.

1947

- kom första kvinnan in i regeringen Karin Kock. Samma år bestämdes också att det skulle vara lika lön för samma tjänst, men bara för de statligt anställda. Nu sjuttio år senare, kan man fundera över, hur långt vi kommit i den frågan, både vad gäller statliga tjänster som andra?

1958

- beslutades det att kvinnor fick bli präster.

När jag var tio år 1964 - godkändes p-pillren.

Så sent som för bara tolv år sedan 1995- kom lagen om partnerskap. Som jag skrev i förra inlägget… jämställdhet handlar ju inte endast om man och kvinna, utan om alla individer och grupper i samhället. Nu fick alltså homosexuella en form av samhällets accepterande. Det tog sedan ytterligare tolv år till 2007, tills de även fick rätt att ingå äktenskap. Men med tillägget att kyrka och präst har sin rätt att vägra utföra vigselakten. Om alla präster nu skulle välja att vägra så är den här rätten helt verkningslös.

1998

- som först, kom lagen om våld mot kvinnan. 134 år efter förbudet att slå sin hustru?? I samma veva kom också förbudet mot könsstympning.

1999

- tar man då, genom några revansch sugna kvinnor, flera steg tillbaka i jämställdhetsfrågan, genom att återigen göra kvinnan till ett offer, som inget förstår. Man inför förbud mot sexköp. Visserligen förbjuder man inte kvinnan att sälja sex direkt, men indirekt blir avsikten det ändå, eftersom männen som köper plötsligt blir brottslingar.

Kvinnorna blir i lagens och samhällets syn, mähän som inte vet sitt eget bästa och som det nu igen blir fullt rätt och lagligt att prata om… men inte med. Genom manipulation och indoktrinering, får dessa revanchsugna kvinnor med sig beslutande partier, media och allmänhet. Horstigmat är ett faktum. Helt plötsligt, över en natt nästan, så har Sverige fått en ny diskriminerad grupp i samhället. En grupp som inte på något vis, skadar någon annan, utan endast vill ha rätten att fritt välja och forma sitt liv. Så som det står i den inledande nämnda publikationen. Från den är även ovanstående årtal tagna.

 2007-09-24

Söndagnatt och dags att sätta ner foten igen. Jag är trött så jag tror inte att det blir ett så jättelångt inlägg. Men desto viktigare. Det kommer att handla om rätten att smutskasta, förnedra, nonchalera och hota en segregerad grupp i samhället. En grupp som mycket pga andras osanningar och egen tro, helt enkelt inte har rätt att blanda sig med övrig befolkning. En grupp som det spottas på. En grupp som ingen tror på, ingen vill lyssna till. En grupp som ställs utanför, när det diskuteras om dem. En grupp som ständigt provoceras i media. Jag åsyftar naturligtvis sexsäljarna. En grupp som jag själv tillhör.

För inte alls så många år sedan, var det de homosexuella som fick utstå spott och spe. Det har nu ändrats och de kan anmäla hot och förtal till DO (diskrimeneringsombudsmannen), för fortfarande förekommer en viss diskreminering och utanförskap för den gruppen. Jag läste häromdagen en artikel skriven av en ung kille, Mats Bax, där han beskriver sin situation.

Det gemensamma för den gruppen som dras till samma kön som sitt eget och gruppen som valt att ta betalt för sex och närhet är bristen på respekt från omgivningen. Han avslutar sin artikel med orden:

"Du behöver inte dela min åsikt, men snälla respektera min rätt att ha den, så respekterar jag dig. Men hota aldrig mer att slå mig för att jag håller min pojkvän i handen."

Jag själv har åtskilliga gånger bett om samma sak. Respektera oss som säljer sex. Det enda som skiljer oss från er som spottar på oss, är synen på sex och kärlek. Men inte ska vi behöva utstå ett sådant enormt förakt, bara för att vi har olika sätt att se på saker?

Ni som tycker att vi är pest och paria, drar er inte det minsta för att göra livet till ett helvete för oss. Istället för att vara en empatisk medmänniska och hjälpa oss, så att vi liksom ni kan betala skatt på vår förtjänst, kunna dela vår inkomst med barn och andra utan att de ska riskera att bli fällda för koppleri, kunna leva utan att behöva skydda oss bakom anonymitet etc, så gör ni allt för att skada oss.

Fairyeskort fick sin blogg på AB stängd. Konsultens blogg blev för ett tag sedan nedsläckt efter en anonym anmälan. Lyckligtvis uppstod den strax igen. Samma blogg blev nyligen portad att länka sina inlägg till DN. Idag beslutade konsulten att helt enkelt lägga ned sitt engagemang i sexköpsdebatten. Anledningen är ett hot från denna kvinna.  

 Johanna Parikka Altenstedt, som här ger en liten bild av sig själv. Som intresse skriver hon b.la motiven som finns bakom människans agerande. Naturligtvis kan jag ju inte låta bli att undra vad hennes eget motiv är när hon hotar att avslöja konsultens identitet. Vad har hon för glädje utav det, mer än att visa sin makt och att bevisa för sig själv att hon är förmer än konsulten? I mina ögon är hon en liten skit, som orerar och agerar i saker hon inte är det minsta insatt i. När hon känner sig trängd tar hon till hot. Hon har även hotat andra som bloggat anonymt och som inte delar hennes åsikt. Hotat och verkställt och trott att hon förstört något för den personen.

På den här sidanredogör hon för hur hon startade eget företag i Estland istället för i Sverige. Orsaken var förstås att det var billigare och att där är det lägre skatt.  För nuvarande arbetar hon på länstyrelsen i Malmö. Tidigare var hon personlig assistent till Maria Carlshamre.

I veckan nu så medverkade just Maria Carlshamre via telefon i Studio Ett P1 i ett program om sexköpslagen. Även konsulten medverkade och gjorde ett lysande framträdande.

På sin egen blogg skriver Johanna idag att hon vägrar att ta en debatt med en anonym prostituerad och om konsulten använder hennes namn på sin blogg, så ska hon avslöja hennes identitet. Som jag inledde detta inlägg med...vissa gör allt för spotta på oss sexsäljare. Hon vet ju så väl, liksom alla andra att som sexsäljare i Sverige idag, så kan man inte vara öppen med vad man gör.

Vidare skriver hon så här:  Jag har aldrig sagt att hon skall hålla tyst - bara att hon kan inte dölja sig bakom ett pseudonym om hon vill medverka i samhällsdebatten som en aktiv lobbyist. Vi måste veta vilka vi argumenterar emot och vi måste ha möjlighet att kontrollera att den som anger sig att vara någon också är det.

Vad är det för jäkla smörja. Vika vi måste veta? Hon avgör själv med vem hon vill debattera, men hon kan inte bestämma vad övriga måste eller inte. Det är ingen som tvingar henne att prata med oss, men hon kan inte förbjuda någon att nämna hennes namn, så länge det inte handlar om förtal. Och förtal kan jag inte alls se det som, eftersom det jag tex nu skrivit är rena rama sanningen. Förtal är det däremot när andra skriver om mig och jag inte ska få dementera utan att behöva röja min identitet och därmed skada mig själv.

Hon avslutar med detta   Alla hot och allt förtal mot mig på anonyma bloggar kommer hädanefter polisanmälas. Då kommer även identiteten bakom bloggarna utredas.

Herregud. Hon ska få hota, men ingen annan ska få protestera. Jag vill bara klargöra att alla har rätt till en åsikt och bara för att man heter Johanna Altenstedt så går man inte fri från att bli emotsagd och ifrågasatt.

På DN kan man idag läsa att Göran Person föreläst om härskarteknikerna. Det är jag övertygad om att han kan på sina fem fingrar, eftersom han själv använt dem flitigt. Jag kan inte undgå att se likheter med dessa tekniker och sättet som vi sexsäljare blir bemötta på. Nr 5 tex...5. Påförande av skuld och skam
Att få någon att skämmas eller känna att han/hon har sig själv att skylla för saker han/hon kritiserar. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning.

Tyvärr så blir det lika sjutton ett långt inlägg *ler* Men jag tror att jag kommer att sova gott, när fått nedpräntat det som rört sig i huvudet idag. Innan jag lägger huvudet på kudden så vill jag bara länka till ett radioprogram från Radio Sjuhärad Borås, som sändes 18 sept och som handlade om sexköp. Petra Östergren medverkade bl.a Klicka på 18/9 kl.17 - 17.30

Det helt otroliga är att ca 18 min in på programmet så läser de upp en protest från (ful)PRIS.  De kritiserar Petra för att hon tillåts åka runt som talesman för oss prostituerade ? De tar även avstånd från offentliga debatter om sexköpslagen. Det här (ful)PRIS består alltså av kvinnor som har varit prostiuerade (eller är?) och som nu vill ha revanch.

De protesterade även när "teatern fackmöte för horor" hade sina förställningar i maj iår. Detta trots att en av deras medlemmar Louise Eek var inbjuden till debatten efteråt. Nu kom hon och gick nästan direkt eftersom hon av någon anledning bokat ett flyg som hon skulle passa mitt under debatten.

Det är kanske inte konstigt att ingenting händer i debatten, då en vägrar bemöta anonyma och hotar avslöja identiteter och en annan inte vågar stanna kvar på en debatt ihop med Petra, utan väljer att protestera då och nu mot offentliga debatter.

Själv kan jag inte göra så mycket mer än att publicera mina åsikter här på bloggen, för de som vill ta del av dem. Jag tillhör ju som sagt en segregerad, fördömd och icke betrodd grupp i samhället.

2007-08-02

Det är bra. Håll musiken igång. Håll debatten igång. Vem blir näste man/kvinna att författa ett stycke om oss sexsäljare och våra kunder? Vem står på tur att få berätta i media om denna avskyvärda sysselsättning? Det är spännande. Spännande att vänta. Vänta på att någon som vet vad det handlar om, till slut får säga sitt. Vi lever ju i ett demokratiskt samhälle, där alla ska ha rätt att ge sin syn. Nu har en aspekt och en åsikt utav prostitution fått råda en oerhört lång tid, tycker jag. Så jag väntar med spänning på när det ska bli sidbyte.

Det är ju lite trist, ja inte så lite egentligen, att vi med en annan åsikt och en annan upplevelse av det hela, inte får bemöta det i media. Debatten som borde föras i tv, radio, tidningar så att alla har en chans att kunna ta ställning, den förs till största delen inom bloggvärlden. Den är skymd för majoriteten av svenska folket. De blir endast matade med många gånger osanningar eller enkelspåriga fakta.

Det är fegt att undanhålla verklig fakta. Fegt att inte ta upp exempel som visar myndigheters agerande gentemot en stor grupp i samhället. Fegt att bara prata om de kvinnor/män som inte passat till att sälja sex. Fegt att dra in saker som inte handlar om ämnet. Fegt att inte våga prata direkt med oss och till oss. Oavsett vilken åsikt man har, så är det fegt att inte respektera att någon annans tycker annorlunda.

Det är också både fegt och fel av Adaktusson att inte ta reda på mer fakta, innan han skickar en artikel för publicering. Det stämmer säkert att det fanns en kvinna som hoppade ut genom ett fönster, för att hon inte varit sann mot sig själv. Hon sålde sex, fast hon egentligen inte ville och mådde naturligtvis dåligt utav det. Inget konstigt alls. Folk väljer att vilja avsluta sitt liv utav många orsaker, som gör att de mår dåligt.

Det jag anser vara fel utav en erfaren journalist som Adaktusson , det är att inte vara nyanserad. Här lyser hela hans egna fördömanden igenom. Ska man skriva seriöst om prostitution eller vad som, så kan man inte bara se till en enda sida. Här lyssnar han endast till de som stöder hans egen åsikt. Det är inte rätt journalistik.

Han har rätt att ha vilken privat åsikt han vill, men han ska inte skriva en artikel och göra sin åsikt till en sanning. Förvisso är det en sanning för honom. Men det som är sant och rätt för den ena, är det inte alltid för andra. Den dagen då någon kan bevisa för mig att de flesta mår dåligt av att sälja sex och att de flesta ljuger för sig själva, när de säger att de tycker om det och trivs med det....då ska jag vara tyst.

Den dagen kommer aldrig. Felet som bidrar till den skeva bilden av prostitution, är att det bara är just de som på något sätt inte mått bra, som får uttala sig. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen. Om bara viljan fanns, så skulle det inte vara svårt att få till en undersökning som visar att kanske majoriteten av sexsäljare verkligen gör det av fri vilja och även trivs med det. Det vore väl jättelustigt om det just när det gäller prostitution bara fanns en enda aspekt av det hela. Det säger sig nästan självt att alla inte kan må dåligt, likaväl som att alla inte heller kan må bra av det.

Adaktusson skriver bla om teaterförställningen Fackmöte för horor

"Att utmana gängse förställningar och föråldrade synsätt kan vara lovvärt, men sker det på bekostnad av samhällets svagaste och i strid mot vedertagen kunskap finns det anledning att reagera"

 Påstår han här alltså, att kvinnor tillhör de svaga i samhället? Om han hade sett teatern skulle han inte ha kunnat skriva...i strid mot vedertagen kunskap...eftersom teaterföreställningen bestod av just verkligheten. Verkligheten skriven av sexsäljare. Vem har bättre kunskap än vi själva?

Men som jag skrev inledningsvis, håll musiken igång. Skriv vad faan som helst, bara vi som trivs med det vi gör och de som inte delar adaktussons åsikt..bara vi också får tillföra vår sanning och vår verklighet i media, så det kan bli någon ordentlig debatt någon gång. Jag väntar. Väntar med spänning.

2007-07-18

Det måste bli ett inlägg till. Hade tänkt att jag skulle fått med de här tankarna i gårdagens, men det blev andra funderingar då. Jag tycker att jag gör som de som argumenterar mot prostitution....bara tuggar om och tuggar om. Jag skriver om min verklighet som frivillig sexsäljare. FRIVILLIG. Jo då, jag skrev och jag menar FRIVILLIG. Vad det gäller människohandel med kvinnor som luras in i prostitution, då är vi nog ense de flesta av oss, både vi som själva säljer sex, de som köper sex, de som allierar sig med oss och vill ha en avkriminalisering och ni som är emot all prostitution. Men den biten lämnar jag åt dem som har erfarenhet och kunskap om det. Jag skriver endast utifrån min egen verklighet.

Jag vet heller inte så mycket om de kvinnor som av olika anledningar söker sina kunder på gatan och de missbrukandes situation och än mindre om de som av någon orsak har en hallick. Således vet jag inte heller något om de män som söker sina tillfälliga sexkontakter på gatan eller genom någon kopplare. Egentligen vet jag väl inte så mycket om mina kunder heller *ler*

Men det är iallafall om dem jag ska skriva. Eftersom de pga den lag vi för nuvarande har, räknas som kriminella, så är det nästintill omöjligt för dem att själva ge sig till själva...inte ens anonymt. Jag blir ganska trött när de så ofta beskrivs som rena svinen. De är otrogna sina fruar, de utnyttjar oss, de är egoister. De är inte värda vatten ens. Ja, jag blir inte bara trött, jag blir också helt uppriktigt ledsen. För jag vet ju det som inte ni vet, som skriver så.

Nu vet jag också, att uppfattningen hos många är, att jag skriver det, bara för att jag är mån om de pengar som de tillför mig. Jag kan inte skriva något annat. Men så klart jag kan. Jag kunde låta bli att överhuvudtaget dementera de osanna påståendena om sexköpare.

Naturligtvis finns det otrevliga sexköpare. Det finns män som är otrevliga fastän de inte köper sex också. Men nu var det som sagt min verklighet och min erfarenhet, det handlade om. Den är inte på något sätt unik. Utan att ha några siffror eller någon undersökning bakom mig, så vågar jag nog påstå att min verklighet är i majoritet inom prostitutionen i sverige. Man borde göra fler undersökningar, där man skiljer prostitutionen från traffickingen och där alla har möjlighet att vara med. Jag väntar fortfarande på resultatet från den undersökning som socialstyrelsen gjorde i vintras.

Jag tänkte ge några exempel på olika sexkunder jag haft och har. Kanske är det värt att veta att jag de sista två åren inte erbjuder samlag hemma längre, endast när jag åker iväg och bor på hotell. Jag använder inte de riktiga namnen och jag förvränger själva historierna lite så ingen ska kunna känna igen sig. Om någon ändå skulle tro sig göra det, så kan jag nästan garantera att så inte är fallet. Många möten påminner om varandra.

• Oliver var en kille i 27-28 års åldern, som kontaktade mig. (jag bokar alltid bara via mail) Efter några mailväxlingar så kom han då. Snygg, säker, trevlig. Det här var då när jag även erbjöd samlag. Han var lugn och vi satt och småpratade lite i soffan. Vi började ta och smeka varandra och efterhand så var vi båda rejält upphetsade och vi njöt båda två. Oliver kom tillbaka några gånger. När han kontaktade mig hade han nyligen blivit singel. Sista tiden vi bokat, gav han återbud till och berättade att han träffat en ny tjej.

• Jona..en kille strax över 30 sådär. Han skrev till mig mest för att fråga och få lite råd och tips. Han vände nästan ut och in på sitt liv och sluligen var han så nyfiken på mig, så vi bestämde en tid för en träff. Han hade lång resväg, så det blev långt fram i tiden när han hade vägarna förbi. Här frångick jag min princip att aldrig träffa någon i en bil. Men efter all mailväxling så var jag inte alls orolig. Anledningen till att träffen skedde i hans bil är oväsentlig. Han kom, vi åkte ut till ett naturområde och det blev mycket prat. Jona var också en genomtrevlig kille, lite osäker och med en dålig självbild. Det kan tyckas billigt....men det slutade med en avsugning. En avsugning, som jag efter allt prat verkligen längtade efter. Jag längtade efter att få göra det så skönt som möjligt för honom. Ska jag vara ärlig så längtade jag efter lite mer. Så när han efter ytterligare mailväxlingar ville träffa mig igen, så krävde nästan jag att det skulle ske hemma hos mig. Han kom och vi hade en helt underbar stund. Det här var också en singelkille och han behövde inte mig mer sedan, men vi hade kontakt säkert ett år efteråt.

• Fritte, en äldre gentleman. Gift, med vuxna barn. Chef för ett ganska stort företag i vårt land. Han kom en kväll och berättade vid småpratet i soffan, orsaken till att han sökte upp en glädjeflicka. Jag har ju inte alls med det att göra, men han ville berätta. Det här är länge sedan. Vi träffas fortfarande, ibland här, ibland åker vi bort, ibland bor han på hotell här. Hans livssituation har ändrats sedan första gången, ganska radikalt. Det här är en sympatisk, lugn, allmänbildad och skitrolig snubbe. Dansa kan han också.

• Acke, också äldre, gift och egen företagare. Han liksom en hel del andra som jag träffat, var gift på papperet men inte mycket mer. Det här kan låta konstigt för de som agerar emot, men väldigt ofta så besöker gifta män glädjeflickor av hänsyn till sina fruar. Istället för att skaffa en älskarinna, så betalar de för att få den närhet, beröring, bekräftelse och njutning som de inte får hemma. Att skilja sig kan beytyda förlust både ekonomiskt och socialt för båda parter. Vi träffas också fortfarande, kanske fyra gånger per år. Man blir nästan som vänner med väldigt, väldigt många. Han mår bra av dessa träffar, vilket även visar sig hemma, så i en förlängning kan man nästan säga att även frun mår bättre.

• Kidde, en liten sprallig, yngre, gift småbarnspappa. Här kan jag tänka mig att vissa får vatten på sin kvarn *ler*. Men jag har inte rätt att moralisera och jag har ingen aning om hans samliv med frun. Vi träffas inte nu längre, mest för att jag inte skulle klara av att inte få hela honom och han befinner sig ganska långt från de ställen jag besöker och tar in på hotell. Men vi hade hur kul som helst och underbart skönt sexuellt. Flera gånger kände jag mig som en skurk och tyckte inte att jag skulle ha några pengar. Men affärsman som han var, så var det inte tal om något annat. Men för att jag inte skulle behöva känna mig dum, så behövde jag inte se dem förrän han gått.

Ja, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst med exempel. Men ännu har jag inte träffat någon och då ljuger jag inte, som är så som framställs i debatten. Visst kan man moralisera hur klokt det är att gå bakom ryggen på sin partner. Men det finns alltid en anledning och många gånger är en glädjeflicka att föredra, som inte kräver känslor eller något tillbaka. Jag har inte träffat någon som är nyförälskad tex, aldrig träffat någon som varit hotfull. Flera gånger har jag själv varit uppe i det blå och vänt och inte tyckt att jag ska ha betalt. Men om jag inte stod fast vid det som är avtalat, så skulle situationen bli en helt annan. Faktiskt skulle jag känna mig billig då, vilket jag aldrig gör eller gjort i den här hobbyn.

Sex är så himla skönt, om det så bara är jag som ger, eller om det är båda. Ibland tycker jag mest det är kunden som ger *ler*. Aldrig har någon tvingat sig på mig och krävt något som jag inte velat själv. Av alla som jag träffat, så är det på sin höjd 3 -4 stycken som jag kan ha upplevt som motbjudande attrationsmässigt. Men då finns alltid något annat positivt hos den personen, som man då får ta fasta på. Sedan gör man det bästa av situationen och avböjer ytterligare träffar.

Som jag skrev, så blir man nästan som vänner efter några gånger. Jag har män som återkommit regelbundet sedan flera år. Man skojar, flamsar, kelar, testar olika saker, badar nakenbad ihop, älskar i naturen eller så ger jag bara massage och närhet och delar med mig av min kärlek. Att ta betalt är inte alls konstigt för mig och inte för de män jag träffar heller. Pengarna gör det hela till en överenskommelse och är en barriär till det privata.  Vi betalar för det mesta här i livet. Att just sex ska särskiljas är mest en gammal fördom.

Om 3-4 stycken, varit attraktionsmässigt motbjudande, så är det långt fler som varit det motsatta. På en skala 1 -10, där fem är medel, så ligger nog 75% över eller på det. Kanske 10 % strax under. Förälske och kärlek nämns ibland på forum och jag tror inte det är ovanligt att en man kan känna en form av förälskelse för sin eskort. Men det är oftast ingen riktig förälskelse, eftersom det inte är planerat så. Vissa som varit utan närhet och bekräftelse en längre tid, kan bli lite euforiska. Men det är bra. Då händer det saker i kroppen och de tar ofta tag i sina liv och sin situation efter ett tag.

Det har hänt mer än en gång, att män blivit helt tossiga och betett sig ungefär som nyförälskade tonåringar *ler*. men ingen eld brinner utan bränsle, så det lugnar sig relativt snart. En gång, har ett möte tagit en vändning där båda inte klarade av de känslor som uppstod. Ni som orkar leta bland mina gamla inlägg, hittar vad jag skrivit om det.

Nu får den här bloggen återigen bli vilande, om inte något nytt dyker upp i debatten.