2010-04-22

  Har precis präntat ned på svammelbloggen om min dag idag i huvudstaden och hos Malou på TV4 i hennes program efter tio. Vill ni se intervjun så finns den här. Vet inte hur länge den ligger ute på nätet. Jag fanns där av anledning av min bok.

Hanna Wagenius, Nyamko Sabuni och Adam Cwejman medverkade direkt efteråt i en debatt om sexköpslagen.

Både Hanna och Adam har bloggat om sin medverkan. Jag hoppas att detta ger ringar på vattnet vad gäller boken och dess innehåll.

2010-04-15

Jag skulle kunna börja det här inlägget med ..det var en gång...men det är kanske lite löjligt. Iallafall så startade jag den här bloggen en gång, närmare bestämt sensommaren 2006. Petra Östergrens bok "Porr Horor och Feminister" hade ännu inte kommit ut. Jag var medveten om hur lagivrarna till sexköpslagen tänkte och agerade. Jag hade gjort en del intervjuer till tidningar som var tillräckligt öppna och modiga för att ta in ett sådant reportage. Annars brydde jag mig inte så mycket. Titt som tätt fick man från politikerhåll och "expertis" sig till livs att det finns inga lyckliga horor.

Ja, de uttryckte sig så då och gör fortfarande. Att återkommande få höra detta mantra ( som alltså var en osanning om mig som person och människa ) spridas till den oinsatta allmänheten, gjorde att jag till sist reagerade. Folk måste få veta att sådana som jag finns, tänkte jag och startade denna blogg. Några månader senare kom Petras bok och debatten tog fart. Strax efter mig började även Isabella Lund att blogga,fast på ett helt annat sätt än jag. Senare har ett antal sexsäljare både börjat och slutat att blogga.

Efter ett år ungefär tyckte jag att jag hade sagt det jag ville säga och använde bara den här bloggen när något nytt dök upp. Skaffade mig en svammelblogg att svamla i dagligen istället. Jag är en sådan person som resonerar som så, att det räcker att säga en sak en gång. Jag ogillar alltså tjat och upprepningar, liksom repriser på tv. Har jag sett en film, läst en bok så räcker det. Jag vill inte se eller läsa samma sak ännu en gång.

Men jag insåg ju till slut att det resonemanget håller inte när det gäller prostitution, bloggar och internet. Nya läsare tillkommer ständigt och för dem är det ingen upprepning av gammal skåpmat.

Då kom tanken på att varför inte ge fler möjligheten att läsa hur en frivillig glädjeflickas vardag kan te sig och hur det skiljer sig markant från medias och politikers framställan. Tanken på en bok tog form. Jag sammanställde några kapitel utifrån den här bloggen. Ja, först gjorde jag en innehållsförteckning och funderade länge på vad jag skulle ha med och vad jag inte skulle ha med osv.

December 2007 skickade jag in det jag hade fått ihop till tio bokförlag. Ett hörde inte av sig alls, ett var intresserad och ville ha mer och de övriga åtta var inte intresserade alls.

Jag totade ihop 23 kapitel och skickade in till det förlag som ville ha mer. Sedan hörde jag inget mer därifrån. Kanske lika bra, tänkte jag då och lade det hela på hyllan. Men tanken fanns där hela tiden och poppade på. Jag försökte förtränga den. Dels hade jag inte tid och sedan var det även lite otäckt ifall boken skulle bli uppmärksammad. Vad skulle jag göra då? Jag vill ju inte stå i något offentligt ljus. En del har svårt att tro det, men jag är egentligen en väldigt blyg person och verkar helst i kulisserna.

Senvintern/ tidiga våren 2009 somnade jag med tanken och vaknade med tanken. Jag förträngde det obekväma och tog tag i skrivandet igen. Nu med mer diciplin och mer målmedvetet. Jag gjorde om alltihop. Jag visste precis hur jag ville ha det. Vad som var viktigt, vad som kunde vara intressant med mera. Jag förde över de blogginlägg jag tänkt mig, skrev om dem, la till nytt och tog bort gammalt.

Juni 2009 kände jag mig nöjd och skickade in till 4 andra bokförlag. Ett har ännu inte hört av sig, ett var det som gav ut Liv Engqvist bok året innan och de ville inte utsätta sig för samma sak igen och två var inte intresserade.

Jag accepterade avslagen fullt ut. Jag är ingen författare och jag kan inte alls veta om avslagen berodde på dåligt manus eller rädsla för att utsätta sig för "dålig" icke politisk korrekt publicitet, eller deras känsla att det här är ingen intresserad av att läsa.

Jag lät det hela bero över sommaren. Nya saker tillkom i debatten, bla började de politiska ungdomsförbunden att ivra för en avkriminalisering för sexköp. Hela tiden hörde jag den här rösten inom mig, ge inte upp. Det låter kanske lustigt, men helt av sig självt så sitter jag en höstkväll med mitt manus uppslaget framför mig på datorskärmen. Jag börjar rumstera om bland kapitlen, skriver nytt och vet plötsligt återigen precis hur jag vill ha det..nu. Jag skriver ny innehållsförteckning, tar bort och lägger till.

November 2009 kontaktar jag Vulkan via mail. Nu är jag fast besluten att få ut det här så att alla som är intresserade får möjlighet att ta del av mina tankar, min vardag, min åsikt. Kosta vad det kosta vill ungefär och jag bestämmer mig även för att ta konsekvenserna av eventuell offentlighet. Nu vill jag ha ut boken innan utvärderingen av sexköpslagen är klar 30 april 2010.

Så fort jag tänkte och bestämde mig och hade målet klart för mig, så släppte allt. Plötsligt fick en massa annat plats i huvudet och jag fick ro att påbörja nya skriverier i helt andra ämnen. En riktigt skön känsla infann sig. Ett tag. För jag fick inget svar från Vulkan. Jag skickade nytt mail och fick något svar som inte alls besvarade mina frågor. Attans, tänkte jag, ska jag möta motstånd även här. Ett tredje mail slängde jag iväg, nu direkt till Linda Skugge.

Dagen efter hade jag mail att jag skulle sända in manuset igen. Jag hade telefonkontakt med en person och mailkontakt med en annan. Plötsligt blev allt så nytt. Jag befann mig i en situation jag aldrig tidigare varit i och förstod att jag måste göra saker jag aldrig tidigare gjort och inte visste något om. Dessutom kände jag mig ensam och osäker för jag tyckte inte att jag fick den respons och den hjälp jag behövde. Plötsligt blev jag osäker på om jag verkligen gjorde rätt.

Men som så ofta förr, så befann jag mig plötsligt en natt i full färd med att göra mina bokomslag. Iden som kom till mig var fullständigt klar. Vit framsida och svart baksida som symboliserar prostitutionens olika sidor.

I januari i år 2010 fick jag tänkbara alternativ. Jag fattade inte riktigt eller annars var det de på Vulkan som inte fattade vad det här handlade om. Jag tror inte de då förstod mitt syfte att få ut det här till gemene man. Jag valde det dyraste alternativet med tron att få en inbunden bok. Där ingick även korrekturläsning av mitt manus, vilket jag ansåg var det allra viktigaste. Jag vet hur hemmablind man blir.

Tjejen som läste mitt manus återkom med fyra sidor kommentarer. Sådan tur att jag lät någon utomstående och kunnig person korrekturläsa, även om berget reste sig framför mig igen. Återigen började jag om. Att jag inte själv sett hur min kommatering såg ut och hur jag upprepade mig och hur hela alltet helt saknade struktur?

Skickade sedan in det nya manuset. Efter diverse mailväxlingar blev det då dags för provtryck. Jag påpekade vissa saker som jag inte godkände tex för liten text i innehållsförteckningen, för stora mellanslag och för små mellanslag och avsaknad av citatstecken. Slutligen blev det då ett provexemplar som skickades hem till mig.

Lätt besviken ser jag att mina påpekanden inte lyssnades på. Fler mailväxlingar och nytt provtryck och tiden går. Jag godkänner och nu blir det då dags för prissättning och exemplar ska skickas till det ena och det andra stället som Vulkan sköter om. Jag lutar mig tillbaka och tror det är klart med det mesta.

Så kommer ett mail att vi skickar nu in till AdLibris och Bokus och de gör ett påslag på satt pris. Kanske borde jag ha förstått det själv, men det fick mig förstås att ändra tankegång. Dessutom det här med inbundet finns inte alls på Vulkan. Hård eller mjuk pärm är det som gäller och hård pärm tar de 300 kr för att trycka. Inget att tänka på alls för mig, så beslutade endast mjuk pärm som är så nära pocket man kan komma.

Sänker så mitt pris med tanken att med påslaget så blir det kanske som mitt ursprungspris. Jag köper mycket böcker själv och jag ger inte hur mycket som helst för en bok, speciellt inte en pocket. Jag vill ju inte ge ut en bok som avskräcker folk på grund av priset, men samtidigt vill jag ju ha tillbaka det jag lagt ut. För varje bok som beställs tar Vulkan helt naturligt ett tryckpris och skillnaden till mitt satta pris sätts in på ett konto. Men om kontot under ett år inte kommer upp till 1000kr, så får jag inget. Då går det till Vulkan. Det står klart och tydligt på deras hemsida.

Nåväl. Boken kommer ut på Bokus. Jag häpnar. Troligtvis för att jag inte alls är insatt i den här världen. Bokus påslag är 106 kr. Mitt sinne åker upp och ner. Jag skulle aldrig lägga nästan 300 kr på en häftad bok. Det här berget börjar resa sig igen framför mig, samtidigt som jag har stora funderingar på varför den inte kommer ut på Ad Libris. Vägrar de kanske att befatta sig med en bok som min? Kanske måste man vara sexsäljare för att förstå dessa spöken som ständigt dyker upp och känslan av att inte passa in i samhället.

Idag fanns den där iallafall, med ungefär samma stora påslag som Bokus. Jag har nu efter ett antal mailväxlingar fått bekräftat att jag själv kan beställa min egen bok från Vulkan till det pris som jag satt 189 kr och mellanskillnaden när tryckpriset är borträknat sätts in på mitt konto.  Ska andra personer köpa från Vulkan är det endast hård pärm som säljs där enligt den information jag fått och jag valde ju av förklarliga skäl bort hård pärm så min bok kan inte köpas från Vulkan. Det här är så oklart för mig, men jag bryr mig inte. De som vill införskaffa boken till mitt pris 189 kr kontaktar mig via mail eller via meddelande på Expressenbloggens profil. Ska den skickas blir det 200 kr.

Boken är ute iallafall och syftet med den är att alla som vill, ska få möjlighet att skaffa sig information om en helt vanlig sexsäljare. Att nå flera än de jag når med en blogg. Nu kommer nästa steg. Att göra folk uppmärksamma på att den här boken finns. Även det helt nytt för mig, vilket är lite spännande. Antingen blir det bara en flopp eller så finns ett intresse. Jag lade ut lite krokar härom natten, men har hittills bara fått ett napp. Det är bara att vänta och se hur det hela utvecklar sig. Lite stolt över mig själv är jag ändå att jag kommit så här långt.

2010-04-15

Nu kanske ni undrar vad det är för figurer jag lägger in här. Sexköpare ska det föreställa. Jag tror att alla vet att det finns alla de sorter av den kategorin fastän vissa vill klumpa ihop dem till samma skrot och korn och gärna sätta åt dem så hårt som möjligt. Jag blev lite irriterad av det lilla jag såg på Kalla Fakta i söndags, då de tog upp sexnätverk på internet, som lurar unga "oskyldiga" tjejer och utyttjar dem mot deras vilja.

Naturligtvis stöder jag inte sådana män som gör så, men enligt mig var programmet lite felvinklat, där syftet verkade vara att få alla sexköpande män att framstå så. Nu såg jag inte allt. Kanske blev det bättre i slutet. Jag försökte få det här ur huvudet. Men  i dag dök bilder upp i tankarna som jag nu ikväll ritade på photoshop. En bild säger ju mer än tusen ord, sägs det.

Man kan säga att de som omnämndes i Kalla Fakta kom från grupp C och E. Alltså en väldigt liten del av totala delen sexköpare. Enligt mina spekulationer och teorier alltså. Sexsäljare finns det också olika sorter av, fastän även de gärna slås ihop av somliga.

De här unga tjejerna tillhör då grupp Dd och i viss mån Ee. En liten grupp i den stora hela av sexsäljare enligt min teori. Men ändå bör den inte finnas alls och den verkar även att öka. Dd gruppen skulle lika gärna kunna valt något annat än att lägga ut sig på nätet med syftet att bli bekräftade och därmed bli ett lätt byte för grupp D och E.  Självsvält, skära sig eller dylikt. Det är här det ska läggas resurser och satsas pengar. Förebygga genom att se de här individerna så tidigt som möjligt och erbjuda stöd och hjälp. Detta plus att införa ett gemensamt obligatoriskt ämne i skolan som tar upp sexualundervisning, kultur, empati, nätkunskap, att sätta gränser mm.

Att som nu kriminalisera en hel grupp och nedvärdera en annan är ingen lösning för att hjälpa utsatta individer. Om grupp Dd och i viss mån Ee inte finns, så skulle grupp D och E få svårt att hitta "offer". Grupp C skulle få mothugg och vara tvungen att ändra sin attityd om de inte vill bli åtalade för övergrepp eller liknande. Med rätt information skulle kanhända även grupp Cc minskas.

Med den attityd som många politiker har att lössläppt sex, kommersiellt sex, flera partners etc inte är acceptabelt, så skam och skuldbeläggs redan utsatta personer och kan till och med förvärra deras situation. För att lösa ett problem måste man gå till kärnan av problemet.

Det är samma sak med ökningen av unga förövare. Att åberopa lägre straffålder eller hårdare tag hjälper föga om man inte även här går till botten med orsaken och helst agerar så tidigt som möjligt.

Allt det här har jag skrivit förr, fast med annan formulering, men det tål att upprepas tycker jag.

Annat som det behövs läggas resurser på är nedanstående och det tror jag att det också görs. Men kanske inte på helt rätt sätt. Jag är inte så insatt i arbetet mot trafficking. Varken sextrafficking eller annan.

Här krävs samarbete över gränserna. Inte bara polisiärt utan även socialt, så att unga kvinnor i utsatta länder blir medvetna om riskerna och kanske undviker att bli lurade hit eller till annat land, under falska förhoppningar. Tullen har stor betydelse. Lägg resurser där med utbildning och information till personalen. Hjälpen till redan hitlurade kvinnor måste förbättras. Framförallt ska det inte blandas ihop med den vanliga prostitutionen och dess eventuella problematik.

2010-03-22

Jag lägger huvudet på sned och förundras över mänskligheten. En del av den iallafall.

Efter ett tags stiltje här på Expressenbloggen känner jag, att jag vill sälla mig till många, många andra bloggare och skriva ett inlägg om vår justitieministers oförnuftiga uttalande härom dagen. Annars tror jag att de flesta numer vet att jag nästan dagligen skriver av mig på den här bloggen. 

Hit till Expressenbloggen återvänder jag bara när det händer något i sexköpsdebatten som jag anser att jag har tid, lust och intresse av att skriva om, trots att det ofta blir upprepningar av mina åsikter i sexköpsfrågan.

Som troligtvis de flesta vid det här laget känner till deltog justitieminister Beatrice Ask i veckan vid ett seminarium om prostitution och där kläcker hon ur sig den (enligt henne ) fantastiska iden att sexköpare bör få skämmas ordentligt.  Ett bra sätt vore då att skicka ut kuvert i grälla färger tex gredelin, så att alla i deras omgivning skulle få vetskap om att här handlar det om en sexköpare. Eller en misstänkt sexköpare.

För mig och glädjande nog väldigt många andra ter sig det här synsättet medeltidaaktigt. Hanna Wagenius och Louise Persson skriver bra i sina debattartiklar. Många bloggare har samma åsikt och även en del andra politiker. Klickar ni en er på artiklarna så hittar ni länkarna dit.

Det som först slog mig, efter det att förvåningen lagt sig, var om det verkligen var meningen att det här skulle komma ut till allmänheten. Ask har ju även vid andra tillfällen uttalat otroliga ståndpunkter som inte passar in i vårt århundrade.  

Sedan kom funderingen. Hur mycket goja sägs inte troligtvis inom riksdagens väggar och hur många sammangaggningar sker inte utan minsta verklighetsförankring. Kanske är det tur att inte allt når allmänhetens öron. Eller är det kanske otur?

Ännu en artikel i ämnet.

Jag kan förstå att det finns personer som av moraliska skäl tar avstånd från sexköp. Jag har även en viss förståelse för de som av okunskap förknippar allt sexköp med Lilja for ever och av den anledningen tar avstånd. Man kan inte ta för givet att alla ska vara insatta i sexköpslabyrinten. Jag kan bara hoppas och önska att de som då har en åsikt är villiga att lära mer.

Men jag har ingen förståelse för när en justiteminister ( eller vilken beslutsfattande politiker som helst ) visar på en sådan okunskap och sådan oförståelse för mänskligheten som Ask gör, både nu och har gjort tidigare. Det är på gränsen att inte accepteras.

Har man aldrig träffat en sexköpare, man eller kvinna, vilket jag inte tror att Ask har gjort, då ska man inte och då kan man inte, komma med förslag där viljan är att skada medborgare i samhället bara för att vi har en lag som kriminaliserar sex mot ersättning. Speciellt inte då sexköp inte skadar någon. Det skadar lika lite som vilket frivilligt sex som helst. Helt horribelt att anse att det är farligt och skadligt och kriminellt bara för att det blir kommersiellt.

Jag undrar om Ask skulle slänga i ansiktet på sin vänninnas barn att deras pappa har en älskarinna? Eller informera grannar, släkt och arbetsgivare att frun i uppgång C, moster Agda, eller tjejen i kassan på ICA vänsterprasslar? Eller att pastor Uno har en manlig älskare?

Är detta så hemskt att alla bör veta? Även om det bara finns minsta misstanke att så är fallet bör familj och omgivning få kännedom om det, anser denna dam som är vald att vara vår justitieminister. Helt ärligt, utan att vara ironisk, så kan jag undra vad hon går på när hon dessutom gör detta uttalande:

" Om det är en dotter som blivit utsatt för övergrepp av sin far kanske brevet ger henne mod att berätta."

Drar hon likhetstecken mellan sexköpare och incest? Får man som justitieminsiter verkligen generalisera på det här viset?

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den här människosynen. Ser jag nyktert på det, är det riktigt skrämmande då jag har förstått att hatet mot personer som väljer att ge en gåva eller betala för en sexuell tjänst är så stort bland somliga.

Går jag  till mitt inre är det mer ett beklagande och jag kan tycka synd om de, som av någon orsak bär bitterhet och manshat inom sig. Tyvärr verkar det här hatet rikta sig endast mot män som betalar för sexuell njutning och närhet och beröring. Vi vet alla att även kvinnor gör det, fast de flesta kvinnor med eller utan det sexuella behovet kanske väljer att själva ta betalt.

I samband med att det här uttalandet av Ask blev känt, publiceras en artikel om en kvinna som hade sin pojkvän som hallick och blev "tvingad" att sälja sex. Jag sätter tvingad inom citattecken då ingen annan än hon och pojkvännen vet. Hon var ändå 21 år och vem tvingade henne att vara kvar hos pojkvännen?  Det här är ganska typiskt media tyvärr. Att blanda in en snyfthistoria som inte handlar om frivilligt sexköp och om majoriteten sexköpare. Jag tvivlar inte direkt på hennes historia, men det handlar liksom inte om att hon säljer sex. Det är pojkvännen som säljer henne i det här fallet och håller hon av någon anledning god min är det inte lätt för en sexköpare att avgöra hur det ligger till.

I SvD tycker 74% av 8.022 personer att det är fel med färglada uppseendeväckande kuvert. 21 % att det är rätt och 5 % vet ej.

  I Aftonbladet  anser 55.9 % av 64.342 personer att det är fel, medan 44.1 % anser det är okej.

Majoriteten tycker att justitieministern har fel, vilket naturligtvis gläder mig och gör att jag ändå ser ljust på framtiden.

2010-01-15

    Tar ett skutt för en ovanligt bra serie om sexköp, som Östgöta Correspondenten och Norrköpings Tidning publicerat sista veckan. Bra, enligt mig, för att den tar upp olika perspektiv inom prostitutionen. Ofta när prostitution nämns i media är den framlagd ur den negativa synvinkeln. Ingen tidning vill framstå som förespråkare för prostitution vilket hänt att de blivit beskyllda för, ifall de inte följt den politiska normen. Corren brukar sällan vilja avvika från det politiskt korrekta, men har här överraskande gjort ett avsteg. Det glädjer mig.

Jag lägger in länkarna till alla inslagen, men vet inte hur länge de finns tillgängliga på nätet.

Ett av inslagen handlade om män som kontaktar unga tjejer via nätet. Vissa kontakter leder till ett möte, som ofta slutar i en sexuell handling. Ibland är tjejerna helt oförberedda, då det sexuella syftet från mannen inte kommer fram förrän de står öga mot öga med varandra. En del tjejer är fullt medvetna om det och växer genom komplimanger och bekräftelse. När verkligheten kommer ifatt dessa tjejer får de ofta en fadd smak i munnen, skuldbelägger sig själva och bär det inom sig utan att våga (eller kunna) prata med någon i sin omgivning. Det är inget fel att som hormonstinn och bekräftelsesökande tonåring figurera på nätet. Men de måste bli medvetna om riskerna och ev följder.

Jag tycker Kriminalchefen i Norrköping Anne Asp resonerar ganska vettigt i inslaget. Min personliga önskan är att det blir ett nytt ämne på högstadiet ( kanske redan i sexan) där både sexualundervisning, empati, jämlikhet,nätkunskap, sociala frågor, social kunskap, intution, kultur, beteende  mm mm ingick. Jämsides med information och föreläsning, skulle det vara grupparbete, kanske teaterversion eller musikal för de som är intresserade av det. Det måste vara intressant och kul och från elevernas perspektiv och följa eran vi befinner oss i.

I det andra inslaget (som egentligen var det första) berättar en sexköpare om sina upplevelser. Jag får känslan att lagen får honom att skuldbelägga sig själv. Det är väl även en av meningarna med lagen. Men jag tycker det är fel att en lag ska få personer att känna skam och skuld över sitt sätt att sköta sin sexualitet, då ingen kommer till skada. Hade han skaffat en älskarinna istället när partnern tappade lusten, skulle ingen utomstående moraliserat över det.

Det tredje inslaget tar upp en sexsäljares erfarenheter.  Trots likheter med min egen erfarenhet, så är det inte mig det handlar om  (vad jag vet iallafall).

Fjärde inslaget tar upp straffet för sexköp. Kammaråklagare Marie Kronqvist Berg intervjuas. Jag är inte ense med henne.

I det femte och sista inslaget pratar Lisen Lindström från Stockholms prostitutionsenhet om hjälp till prostituerade. Ja, vad ska jag säga om det? I och med att hon bara ser de som mår dåligt, pratar hon naturligtvis om sin erfarenhet. Jag delar inte hennes åsikt att prostitution är destruktivt. Alltså att all prostitution är det.

Det är en väldigt svart och negativ bild hon målar upp och så ser förstås hennes värld ut. Det här stärker berättelser jag läst av sexsäljare som velat haft hjälp. Man måste hjärntvättas och erkänna att det är prostitutionen som är boven i det dåliga måendet. Gör man inte det, får man ingen hjälp. Det vore en fördel om sådana här personer öppnade upp ögonen och såg lite mer än det som finns precis framför dem. En del mår dåligt, en del gör det inte. Alla ska ha rätt till hjälp och stöd oavsett vad orsaken till problemen är.

I måndags 11 jan debatterade  liberala Sophia Blomqvist med ordföranden i SSU Jonatan Hermansson i Correns 30 min, om sexköpslagens för och nackdelar. En ovanligt bra debatt om än lite kort, tycker jag, med sakliga argument från båda. 

Sophia skriver sina åsikter i frågan på sin blogg Dexion.

Daniel Åhs Karlsson ordförande för CUF Norrköping, medverkade i veckan också på Correns 30 min, med åsikten att sexköpslagen borde avskaffas. Jag håller naturligtvis med, men tyvärr gör inte Centerpartiet det, läste jag i gratistidningen Extra Östergötland.

Jag kan ha fel, eller så är jag för tillfället extra positiv, men jag tycker det känns som att det öppnats upp en smula i den här frågan. Jag skuttar vidare med förhoppning om att det öppnas upp ännu mer framöver.

Som vanligt hittar ni mitt dagliga svammel här.

Pingade  förra inlägget på intressant.se, men det verkar inte fungera. Har hänt förr, så testar igen med detta och hoppas på det bästa även där. 

 2010-01-13

Nu har vi kommit en liten bit in på det nya året. Prostitutionsdebatten ligger lite i dvala, utom i Östergötland och det återkommer jag till i ett separat inlägg. Kanske väntar de flesta på den stora utvärderingen som väntas vara klar i slutet av april. Med de flesta i detta sammanhang syftar jag förstås på lagivrarna. Jag tror de väntar på det stora lyftet med bla skärpta straff för de män som valt att betala för sitt sexuella välbefinnande. Väntar på att få trycka ned oss sexsäljare ännu mer i smutsen och sätta en ännu större offerstämpel på oss.

Så här precis när vi påbörjat ett helt nytt decenium, skulle jag ändå vilja klatcha för ett nyare tänk i prostitutionsfrågan, vilket bilden får symbolisera. Naturligtvis lär, om så blir fallet, vissa skuggor dröja sig kvar som på bilden.

Jag skulle önska att man en gång för alla särskiljer människohandel, trafficking och hallickverksamhet från den vanliga prostitutionen. Med den vanliga menar jag sexköp av en fristående, oberoende sexsäljare. Jag skriver medvetet inte frivillig, för det ordet tolkas så olika från person till person och vad menas egentligen med frivillig? Även om det är ett eget val, vilket jag anser att det alltid måste vara, så är det inte liktydigt alltid med frivilligt. Hur många traskar inte dagligen till ett jobb de egentligen inte vill ha? Men de har gjort bedömningen att det valet var bättre än andra alternativ.

Ser man på hur lagen ändrats efter hand, kan man förundras över hur sakta kunskap och förståelse når makthavarna. 1999 kom förbudet att betala för en sexuell tjänst. 2002 infördes ett nytt brott i Sverige, människohandel för sexuella tjänster. 2004 utvidgades det till att även gälla andra former av utnyttjande än sexuella. Källa.

Läser man Aftonbladets artikel 10/1-010, får man uppfattningen att lagen är svårtolkad. Inte många döms för människohandel, trots att en hel del ligor avslöjas. Den här sortens brott borde ha hög prioritet och även om man kan tycka att män som besökt tvingade kvinnor, borde ha misstänkt något och avstått, så är det inte jakten på dem som är det primära. Det är organisationen bakom. Spindlarna i nätet och hantlangarna man måste komma åt.

Det nya tänket borde vara, att se människohandel både med sexuellt syfte och annat syfte avskiljt från prostitutionsbegreppet. Vi ser ju tex inte alla städare eller byggjobbare som offer, trots att människohandel finns även där.

När det sedan gäller prostitution, så önskar jag som tidigare att sexköp med gemensam överenskommelse och eget val avkriminaliseras. Att man inte moraliserar, men att man informerar och försöker snappa upp de som kan hamna i riskzonen, tex väldigt unga människor. Vi vet alla hur lätt det är att knyta kontakter via nätet. Det viktiga är att unga killar och tjejer är uppmärksamma och att de vågar prata med någon i sin omgivning ifall de misstänker något. Vi kan aldrig förbjuda hormonstinna och bekräftelsebehövda tonåringar att visa sig på nätet. Det är inget fel, utan det viktiga är att få dem att förstå just det. Att det inte är deras fel.

Vid destruktiv prostitution är det inte prostitutionen som är boven. Här ska naturligtvis den grundläggande orsaken utredas och behandlas individuellt. Vid missbruk likaså. Med individens fria vilja. Finns inte den bör man iallafall så gott det går underlätta för utsatta personer.

Prostituerade som upptäcker att de tar skada av det och vill få hjälp att sluta, måste erbjudas den hjälpen snabbt och på proffessionell basis. Utan att skuldbeläggas.

Att lägga all skuld på sexköparna och offerförklara oss är helt förlegat. Men det är viktigt att komma ihåg att det finns emotionellt skadade och störda personer. Personer som njuter av att förnedra, att skada och att kränka. Vad passar bättre till det än en hora? Personer som njuter av att sätta på unga flickor. Ju yngre och trångare desto bättre och utan att bry sig om ev motstånd. Sådana personer bryr sig naturligtvis inte det minsta om ifall den prostituerade gör detta frivilligt eller inte.

Ännu viktigare att komma ihåg i sammanhanget är att sådana på något sätt skadade personer, bara utgör en liten klick av alla som köper sex. De här personerna bör upptäckas och få den vård de behöver. Att som nu straffa alla, gör bara att de som behöver komma fram i ljuset,för att undvika att de skadar än fler, blir mer gömda i mörkret. Aktuellt i media nu är härvan i Staffanstorp. Tack och lov att en vanlig, empatisk sexköpare till slut dök upp, så helvetet slutade för tjejen.

Jag tror att fler misstänksamma sexköpare skulle anmäla ifall de inte som nu, själva betecknades som kriminella. Det är bättre att anmäla en gång för mycket än en gång för lite. Risk att skada oss föreligger inte, då vi inte gör något olagligt.

Så en klatch som sagt för att tvång och våld behandlas för sig och separeras från prostitutionsbegreppet och att attityden sakta ändras för oss frivilliga sexsäljare och våra betalande älskare. Att samhället blir mer öppet och tillåtande.

Återkommer så småningom med ett inlägg om sexköpsserien i Corren och NT.

2009-11-16

Teckningen har jag på skakig hand gjort själv på Photoshop. Men texten i pratbubblan är tagen från en pdf fil från Skatteverket.

Anledningen till att jag ägnade många timmar en kväll förra veckan, åt att leta mer kunskap än den lilla jag har, vad gäller skatteregler och sköntaxering är två. För det första har jag efter nästan ett års betänkande slutligen beslutat att göra en del förändringar i mitt liv. Hobbybiten vill jag har kvar ett tag till och därför ville jag ha lite mer kött på benen angående skatter mm. För det andra kom det här med sköntaxering upp på sexformet sexwork.net och någon skrev att det hittills inte finns något domslut på att en sexsäljare blivit sköntaxerad.

Jag vet om två, kanske tre fall, men jag vet inte domslutet på dem. Jag sökte på Skatteverket och på Kammarrätten, utan resultat.  Jag börjar med de här sköntaxeringarna, så fortsätter jag sedan med skatter.

Det första fallet är ganska välkänt. Det är från 2003, då Roshina Sambo fick F-skattsedel för att kunna skatta för sin intäkt som sexsäljare. Det blev mycket dividerande och det visade hur idiotiska reglerna är, pga denna sexköpslag. Skattar man för sina hobbypengar, så blir staten en form av hallick, som tar emot pengarna. Det hela slutade med att Roshina gick i konkurs och sköntaxerades med 700 000kr.

Det andra fallet är när poliskommissarie Gripenlöv statuerade ett exempel på Malmskillnadsgatan 2006. Här står att Länsrätten dömde till sköntaxering, men jag har inte kunnat hitta domen.

Det tredje fallet, (eller om det är samma som ovanstående), där slår 2007 Kammarrätten fast att prostituerade ska betala skatt. Det var den domen jag letade efter och inte fann.

Hur gör man då, om man är en ärlig, pliktskyldig person, som på sin fritid ( eller som försöjning) vill ha lite trevliga sexmöten mot en viss ersättning och skatta för ersättningen? Detta försökte Frida reda ut och bestämde tillsammans med ytterligare några sexsäljare ett möte med Skatteverket.  Resultatet blev, man får inte någon F-skattsedel om man uppger förtjänst genom sexmöten. Ändå är vi skyldiga att betala skatt. Så för att kunna göra rätt för sig och för att undvika en ev sköntaxering, måste man ljuga och hitta på en annan verksamhet. Samhället uppmuntrar alltså till lögner och hyckleri.

Det här borde det pratas mer om i debatten, för här har vi en lag som kriminaliserar våra kunder. Ändå vill staten ha en bit av deras pengar, samtidigt som vi, om vi vill vara rätttrogna, inte får uppge inkomstkällan. Får det verkligen vara så här?

Man hör ibland av andra sexsäljare, att de inte alls är intresserade varken av en avkriminalisering, eller av debatten överhuvudtaget. I vissa fall är det för att de är rädda att bli tvingade att skatta för sina intäkter från sexsäljandet. Men den skyldigheten har vi ju redan. En länk till en artikel om en sexsäljare i Ungern, som i detta fall ligger före oss.

Nu kommer jag då till dessa pdf filer. Jag sökte således efter kunskap hur jag personligen kan agera på bästa sätt, efter min kommande förändring. Först lite bakgrund om mig själv. De sista fem åren har jag i min vanliga verksamhet, som inte är något kamouflage för hobbybiten, skrivit kvitto, skött bokföring och tillsammans med revisor gjort bokslut, enligt konstens alla regler.

Hobbybiten, alltså sexsäljandet, har varit ett kompliment till den vanliga verksamheten och eftersom jag inte anser det vara någon särskild skillnad på syftet, så har jag även där skrivit kvitto och redovisat dessa intäkter. Inte vid varje möte, men vid väldigt många. Detta har jag gjort för att jag dels är en sådan person och dels för att jag anser, att kunden har rätt att ha möjligheten att kunna dra av för en skön stund, som stärker välbefinnandet.

De första trevande åren före min vanliga verksamhet, utgjorde hobbyn en så väldigt liten del, så intäkterna därifrån skulle nog inte ens överstiga gränsen för hobbyverksamhet, som inte är skatteskyldigt.

Pdf filen http://www.skatteverket.se/

download/18.2132aba31199fa6713e80003149/30126.pdf  hittade jag på Skatteverket, då jag ville veta mer om näringsverksamhet respektive hobbyverksamhet. Handledning för inkomst taxeringsåret 2008, heter den. Att göra om min verksamhet till hobbyverksamhet verkar enligt detta inte vara någon bra ide:

Det ska observeras att det är kravet på egentligt vinstsyfte som

skiljer hobby från näringsverksamhet. Har verksamhet vid

denna bedömning fått karaktären näringsverksamhet bör ej

uppgifter om arbetsinsatsens ringa omfattning förändra bedömningen

och omvandla den till hobby.

 Men jag skulle kunna starta om på nytt. Bilda en hobbyverksamhet i vanliga jobbet och en i hobbyn (med fingerat syfte då). Dessa skulle då inte slås ihop om man läser det här. 

Har skattskyldig flera hobbyverksamheter beskattas dessa var

för sig och får inte slås ihop eller kvittas mot varandra.

Kriterierna för näringsverksamhet är varaktighet, självständighet

och vinstsyfte. Hobbyverksamheten fyller i regel kraven på

varaktighet och självständighet men avsaknaden av direkt

vinstsyfte på längre eller kortare sikt medför att verksamheten

inte uppfyller kraven för näringsverksamhet varför den ska

hänföras till inkomstslaget tjänst.

 Jag sökte vidare. Hur är reglerna för svarta pengar, som väl mina förvärvade sexpengar ändå borde räknas som? Jag hittade en ny pdf fil, just om svarta pengar. http://www.skatteverket.se/download/18.69ef368911e1304a625800017284/

rapport200701.pdf?posid=6&sv.search.query.allwords=prostitution

Den yttre ramen för vad som är svartarbete bestäms av skattelagstiftningens regler. I Sverige

finns mycket få undantag för när ersättning för utfört arbete inte beskattas. Exempel på undantag

är bär-, svamp- eller kottplockning, blod-, mjölk- eller organdonation, hittelön, ersättning

till den som har räddat personer eller tillgångar i fara eller bidragit till att förebygga eller

avslöja brott eller brottsling samt ersättningar i form av avdrag på ordinarie hyra eller avgift

för bostad till hyresgäst för att utföra enklare förvaltningsuppgifter.

Med illegalt arbete menas sådant arbete eller verksamhet där verksamheten i sig är förbjuden

eller kräver tillstånd. Enligt praxis ska inte illegalt arbete beskattas. Men detta är inte en regel utan undantag.

Inget undantag vid prostitution alltså, som tidigare bekräftats. Jag letar vidare och förstår att om det räknas in i BNP så ska det beskattas.

Om en verksamhet är laglig eller olaglig kan skilja sig mellan olika länder även inom EU.

Som exempel kan nämnas att prostitution är laglig i Sverige men olaglig i några EU länder.

Principerna för beräkning av BNP är däremot enhetliga.

 Illegala sysselsättningar som inte räknas in i BNP och således inte ska beskattas om den upptäcks, är utpressning, sedelförfalskning och stöld.

Sysselsättningar som i princip är lagliga, men som utförs av obehöriga aktörer, räknas in i BNP och beskattning kan ske, trots att det är fråga om brott mot andra lagar. Exempel är läkare med falsk leg och svarttaxi.

Illegal produktion, där det är fråga om en frivillig transaktion mellan köpare och säljare, tex  prostitution, eller narkotikahandel och häleri, så ska det räknas in i BNP och beskattas.

Jag lärde mig en hel del på de här timmarna vid datorn. Men mycket är otroligt luddigt fortfarande. Det finns inget rim och reson i reglerna, enligt mitt huvud. Pengar från sexköp är svarta pengar, som ska beskattas, fast jag får inte säga att jag fått dem från sexköp. Pressar jag någon på pengar, så är dessa pengar jag får in på detta sätt inte skattskyldiga. Varför vill staten hellre ha pengar komna från sexköp än från utpressning?

Slutligen lite om det som stört mig mycket, som egen företagare. Nämligen momsen. Lyckas jag med stor möda få in ca 25 000kr var månad (vilket jag inte får), tillsammans med hobbybiten. Då får jag direkt ta bort 5000 till moms. Återstår 20 000 som med alla avdrag i slutänden inte blir mycket mer än ca 10-14 000kr. När momsen började var det inte så, fick jag reda på.

När moms infördes var företag med en omsättning under 30 000 kronor enligt huvudregeln

inte skattskyldiga. Denna regel finns inte längre. Den som i yrkesmässig verksamhet omsätter

skattepliktig vara eller tjänst ska redovisa moms från första kronan.

Jag håller med författarna till denna fil. 

Ett slopande av momsredovisning i inkomstdeklarationen och att undanta de allra minsta företagen

från skattskyldighet till moms skulle motverka oseriös verksamhet och förenkla för de

allra minsta företagen. 

Ja, det var det om det. Kanske inte ett så jätteintressant inlägg för gemene man. Men viktigt för de som det berör, för de som bryr sig och för de som inte vill komma i klammeri med rättvisan. Att sälja sex är ju ännu helt legitimt, fastän det är svårt många gånger att förstå att så är fallet.

Som vanligt för er som vill, kan ni läsa mitt dagliga svammel här. Ibland kan man faktiskt finna mitt bland svamlet, en och annan tänkvärd mening.

2009-10-12

En inre plikt gentemot mig själv, manar på att jag bör skriva lite här igen. Annars vet väl de flesta vid det här laget, att mina dagliga funderingar kan läsas på min andra blogg.

Anledningen till dagens inlägg är naturligtvis Federleys motion om ett avskaffande av sexköpslagen. Mer om det finns att läsa på Aftonbladet, Expressen och DN. Att jag blir glad över varje litet försök från politikerhåll att röra om i grytan, är ingen hemlighet. Tyvärr brukar alltid debatten stranda, då avvikande frågor blandas in.

Allra först måste man skilja på människohandel/sextrafficking och prostitution. Ja, jag skrev måste, för det är två olika ämnen. Efter det kan man diskutera, debattera och försöka finna lösningar på var sak för sig.

I flera år har vi ju sett hur fullständigt omöjligt det verkar vara, att föra en sansad, nyanserad debatt i ämnet. Enligt lagivrarna är allt annat än vad de själva tycker och säger, rena bullshiten. Detta utan att de har ett enda vettigt argument och ingen färsk undersökning att luta sig mot.

Makt tas ofta upp, men vad är mer makt än att anse att ens egna åsikter är de enda rätta och sanna. Arrogant och respektlöst, anser jag.

Vissa, med Schyman i spetsen, ser oss som brottsoffer. Tänk er själva, att bli sedd som ett offer mot sin vilja. Tänk er, att när ni rullar runt i sänghalmen och ger er hän i sexualitetens mysterier, då finns det folk som anser att ni utsätts för ett brott. För mig är det horribelt, förminskande och arrogant.

Även om jag vore missbrukare och var tvungen att få pengar till att finansera det, så är sättet jag väljer ett fritt val. De som köper mina tjänster är för den skull inga brottslingar.

Valde jag istället att tjäna pengarna på ett jobb i en butik, så vore ju inte kunderna heller där några brottslingar. Vill någon i det fallet se mig som ett offer, så är det mer logiskt att se mig som offer för missbruket.

Samma sak om jag pga ekonomisk misär ( sjukskriven, arbetslös, låg pension, underbetald ) väljer att öka min levnadsstandard genom att erbjuda sexuella tjänster, så är jag inte offer inför mannen som ger mig ersättningen. Han är inte heller någon brottsling i egentlig mening, bara enligt den här ologiska lagen som många vill få bort. Han gör rätt för sig, fullföljer överenskommelsen och behandlar mig väl.

Här är jag mer ett samhällets offer. Tyvärr finns det många idag som offras av samhället. I mina ögon är den största boven staten, då den tvingar bevisade sjuka människor ut i arbetslivet. Många gånger till arbeten de mår dåligt av.

Som de flesta vet och vissa vägrar inse, finns det även de som valt att sälja sex helt enkelt för att de vill och gillar det. Istället för att leta män på kontaktsidor, eller hoppa på någon på krogen att dra hem, så håller de sig sexuellt aktiva på det här sättet. Samtidigt får de bekräftelse, extrapengar, träffar trevliga människor och får utlopp för sin kåthet på ett sansat och belevat sätt.

Så långt ifrån offer man kan komma, enligt mig. Vill man vara riktigt långsökt kan man kanske säga, att de är offer för sin kåthet och sina medfödda behov. Men det är vi väl alla?

Sedan finns också vissa män eller kvinnor, fast de aldrig nämns, som köper sex och som man kan säga " är slav under sin last". Dvs de har ett förhållande till sin sexualitet som de inte kan tackla, eller ett behov som aldrig blir mättat. Men är det rätt att göra dessa till kriminella?

Jag skulle välkomna en prostituionsdebatt där var fråga behandlades relevant och efter den verklighet vi lever i nu. Jag skulle också välkomna en avkriminalisering ( ej samma som legalisering ), som förhoppningsvis öppnade upp och gjorde det lättare både för information och för blottande av oegentligheter.

Mycket krut kunde då läggas på att informera speciellt unga människor, utan att det skulle tas för prostitutionspropaganda. Inte förbjuda unga människor att sälja sex, utan påvisa vad de har att vänta sig mm. Min åsikt är, att man bör vara både sexuellt och socialt mogen innan man tar steget fullt ut. Jag tror på information och samtal med ungdomen.

Nyare undersökningar visar, att det fortfarande är fler unga killar än unga tjejer som säljer sex och där överdelen är homosexuella. Vad gör man åt detta? Det här nämns aldrig i debatten, fastän det kanske är viktigaste biten att börja med. Män som köper sex av män är också en sak, som aldrig nämns.

Vad gäller människohandel, sextrafficking och hallickar, är det en helt annan fråga som ska diskuteras för sig. Alla tycker nog att det är en viktig fråga, där resurser bör läggas.

Även om det troligtvi inte händer så mycket med den här motionen av Federley, då lagivrarnas åsikter är skrivna i cement, så rör det iallafall om i grytan.

Jag ser gärna fler modiga män och kvinnor, som vågar lämna strömmen och stå för sin egen sanning. Som oftast står för sin åsikt på ett mycket mer sansat och respektfullt sätt än lagivrarnas fanatism och aggression.