2008-11-28

Vi kunde i veckan läsa hur vänsterpartiets Lena Olsson hakade på Norges förslag, att förbjuda sex även utomlands. Beatrice Ask tycker det är klart intressant och Tomas Bodström anser att det är ett naturligt steg att vi följer Norges förslag.

Frågan är vem det här förbudet ska gynna? Min åsikt är att en lag ska antingen vara till nytta för någon/något, eller förhindra något. Sverige har haft den här, enligt mig, ologiska lagen som kriminaliserar män som betalar för att ha sex med en annan person, sedan 1999. Den var om jag förstått rätt, en del av kvinnofridslagen, som i sin tur skulle hindra mäns våld mot kvinnor.  2005 blev den inskriven i brottsbalken.

Utgångspunkten för lagen var att varje människa ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp och sin egen sexualitet. Men vad var målet?  Enligt den här lagen har varken köparen eller säljaren rätt att bestämma över sitt liv, sin kropp eller sitt eget sexliv.

Det är lätt att få uppfattningen, att målet för de som ville få igenom den här lagen, var att lägga skuld på mannen och skam på kvinnan. Bilden som månglades ut till allmänheten var och är tyvärr fortfarande den att ingen kvinna frivilligt väljer att ta betalt för sin njutning. Den här bilden är inte alls sann,vilket folket mer och mer börjar inse. Trots det så fortsätter politiker att vidmakthålla den här osanningen och till och med lobbyrerar runt om i världen med falska uppgifter om att lagen gjort nytta och att huvuddelen av svenska folket står bakom den. Varenda folkomröstning som de senaste åren gjorts i olika tidningar visar att 70-80 % är emot lagen. Men våra politiker gör allt för att försöka få andra länder att anamma den. Det enda land som, pga av invadering av afrikanska kvinnor som sålde sex på gatorna, beslutade sig för att följa vår lag är Norge. Stor Britannien valde att endast kriminalisera sexköp av ofrivilliga.

Det målet borde även Sverige ha haft när lagen infördes. Istället för att hindra människor som själv vill försörja sig, eller som bara vill få en guldkant i vardagen genom att då och då ta betalt för att älska med en annan person, så borde resurserna läggas på den organiserade människohandeln som leder till bla prostitution och sex mot sin vilja. Resurser bör också läggas på hjälp till de som av destruktivitet, missbruk eller ekonomiska svårigheter tvingar sig själva att sälja sex. Prostitution handlar inte heller bara om sexköp kvinna/man. Det finns kvinnor som köper sex av kvinnor och män som köper sex av män.

Helt klart lever inte sexförbudsivrarna i vår verklighet och jag har svårt att ta de senaste förslagen från främst kvinnor, på riktigt allvar. Både förslaget om skadestånd till oss sexsäljare och nu detta att förbjuda personer att köpa sex utomlands gränsar till dåliga aprilskämt. Det vore väl tokigt om utlänningar som kommer hit ska rätta sig efter våra lagar, men när vi åker utomlands så ska vi följa våra egna svenska lagar istället för landets vi åker till. Om andra länder resonerade enligt det här förslaget, så skulle tyskar, danskar, engelsmän etc kunna resa hit och idka betalsex för fulla muggar, så länge det sker med alla parters frivilliga medgivande.

Jag hoppas att våra politiker snart ska inse, att lagar inte kan bygga på några fåtal personers moral och tro och därtill även försöka få den moralen överförd till andra länder. Nog borde väl målet ändå vara, att förhindra att kvinnor och män blir skadade, kränkta, eller tvingade att utföra något mot sin vilja.

 2008-09-20

Lite nya tankar och funderingar.

Jag har ett ganska rörigt hjärnkontor, vilket ni kanske har förstått vid här laget. En del hasplar jag ur mig på min dagliga svammelblogg

  men det mesta läggs på hög och sparas tills jag slutligen är tvungen att rensa och sortera. Den här egenheten att ta in allt och mer till, från  omgivningen är jag långt ifrån ensam om, men jag har upptäckt att det blir mer och mer jobbigt, ju äldre jag blir.

Naturligtvis är en av orsakerna, att efarenheterna blir fler vilket påverkar och komplicerar funderingarna och slutledningsförsöken. En annan orsak är tiden. Jag har mer tid nu, än när jag hade fullt upp med barn, familj, hus och jobb. Ytterligare en aspekt är att jag nu jobbar ensam och även lever ensam.Förr kunde man dryfta en nyhet under en kafferast och på så sätt få ur sig en del tankar.

Men den största orsaken, tror jag, är tillgången på information och omfattningen på den dylika. Innan 2002, visste jag knappt hur man satte på en dator. Men när man studerar har man inte mycket val. För en sådan som mig, är internet inte alltid en fördel.

Nu har jag inga problem att strunta i TV och jag köper aldrig någon tidning, lyssnar aldrig på radio (mer än i bilen). MEN jag suger i mig allt jag hittar på nätet..nästan. Jag kan läsa samma nyhet i tre olika nättidningar och få tre olika tolkningar, vilket naturligtvis sätter igång mina tankar. Vill jag sedan göra det extra svårt, kan jag läsa några bloggar som tar upp den här nyheten och få ytterligare tolkningar. Har jag sedan min egen tolkning, som oftast inte stämmer med någon annans, då blir det lätt kaos. Kaos och frustration.

Orsaken att jag 2006 startade den här bloggen, var utsagor lite överallt om att den "lyckliga" horan inte finns. Det var liksom en sanning, som upprepades som ett mantra och som slutligen stod mig upp i halsen. För mig var det bara en stor lögn, för jag fanns ju och finns fortfarande och jag kom inte på något bättre sätt att berätta det på, än genom en blogg.

Debatten har under åren inte ändrats nämnvärt, men flera "lyckliga" horor bloggar och förekommer i media och många av landets medborgare tar parti för människans egna vilja och dennes rätt till sitt eget liv och sin egen kropp. Även en del "olyckliga" horor bloggar och berättar sin version utifrån sin verklighet. Det är värdefullt och en nödvändighet för att få en nyanserad debatt och för att hitta alternativa lösningar på deras problem.

Man kan inte plocka ut prostitution som en företeelse och skilja den från övriga samhällsproblem, anser jag. Dessutom innebär prostitution som sagt bara problem för vissa, vilket är en viktig aspekt att ta hänsyn till. En annan väldigt viktig aspekt är att se till hela samhället. Hur samhället fungerar idag och vad målet är hur det ska kunna fungera bättre. Jag har i flera tidigare inlägg berört min åsikt att prostitution ingår i socialpolitiken.

Ska man dra det här ett strå till, så är prostitution bara en liten länk i en större kedja. En kedja som sträcker sig från födelsen till döden. Alltså en levnadskedja. Med tanke på dagens politik, både det som sossarna drev igenom och det som nu alliansen gjort och tänker göra, så spär de på förutsättningarna FÖR en fortsatt prostitution. Både utifrån den säljandes perspektiv och från den köpandes perspektiv.

Du föds som ett oskrivet blad, som undan för undan fylls allt eftersom åren går. Vad det fylls med varierar från individ till individ och efter förutsättningarna från omgivningen. Har du tur föds du till en kärleksfull familj där barnets bästa står i fokus och där barnet är en del av familjen och vars åsikter respekteras. Har du otur föds du till en splittrad familj utan kärlek, kramar, gränser och regler. Du ställs utanför redan från start, därför att de vuxna i din närmaste omgivning också stod utanför innan du kom till världen.

Naturligtvis skräms jag av Reinfeldts prat om förskola från tre års ålder.

Har du sedan tur så kommer du i en skola där elevernas åsikter tas tillvaro och där gemenskapen mellan skola, elever och föräldrar sätts i fokus. Du får beröm och peppas och du får hjälp när du inte klarar av något. Har du otur kommer du till en skola där ingen ser dig och ingen hjälper dig.

Naturligtvis skräms jag av snacket om att pränta dit skolk i betygen.

Ja, kommen hit på ditt livs resa, så är grunden lagd. Är du den med turen, så är många vägar öppna för framtiden och ju mer missar du gör desto fler erfarenheter får du. Är du den utan tur, så finns inte så många vägar att gå och en enda miss kan vara förödande.

Men den utan tur, kan ha en omedveten inre styrka och tex engagera sig i andra ungdomar för att undvika att andra ska få det som han/hon haft. Ställer samhället upp här?

Den med tur kan få ett kanonjobb, men bli arbetslös efter några år då företaget flyttar utomlands. Han/hon söker hundratals jobb utan resultat. Ekonomin försämras, depressionen lurar bakom hörnet. Det kan också bli så att den med tur drabbas av sjukdom och hur det är med alla nya regler och ändringar hos Försäkringskassan just nu, kan väl ingen ha undvikit att ta del av. 193 sekunder max per samtal, var det sista jag läste.

Vad har nu allt detta med prostitution att göra? Jo, överallt påstås det att prostitutionen styrs av efterfrågan, därför ska de som efterfrågar elimineras...alltså kunderna. Men man kan inte eliminera kundernas behov. Det handlar inte alltid om enbart sex, utan många köper socialt umgänge. (artikeln är från 2000 ) Vi har idag brist på beröring i samhället.Det är många som inte fått en kram på flera månader. Många som inte fått ett uppmuntrande ord på åratal och jag hävdar faktiskt att många anledningar till det finns i hur samhället är idag. Man behöver inte ses, då alla har mobil och mail. Ingen har tid att lyssna på andras bekymmer. Snart har samhället inte plats för de som föds med otur. Psykvården kollapsar.

Men för att prostitutionen överhuvudtaget ska kunna fortsätta, så krävs tillgång. Sett ur socialpolitiskt perspektiv, så spelar det inte alltid någon roll om du föds med eller utan tur. Jag själv anser mig ha haft tur när jag kom til världen. Ändå säljer jag sex. En annan kan ha haft otur, men säljer inte sex för det.

Det finns högt uppsatta kvinnor med bra lön som säljer sex. Det finns sjukskrivna, arbeslösa kvinnor som säljer sex. En del trivs, andra inte. En del kvinnor har inget val, om de inte ska vara tvungna att sälja hus och hem för att få ekonomiskt bistånd. Trots att de hatar det de gör och hatar således naturligt även kunderna, så väljer de detta då inget bättre finns att tillgå.

Så finns jag som säljer sex dels för pengarnas skull och dels för min egen njutnings skull. Jag ser mig inte tvingad tlll det mot min vilja. Jag utför faktiskt både jobbet och sexhobbyn med glädje, samtidigt som det ger mig variation. Men utan att komplettera med sexkunder så skulle jag vissa månader inte kunna klara utgifterna och levnadskostnaderna. Utan sexkunderna skulle jag i längden inte klara min försörjning enbart på mitt företag, som ändå ger en viss frihet. Trots att hälften av mina intäkter försvinner i skatt och moms, så har jag ingen längtan till att bli anställd igen.

Jag vet inte vad vitsen är med den aktuella skatteminskningen? Om jag förstått det rätt så får de med låg inkomst också lägst minskning och de med hög inkomst högre minskning. Det blev lustig formulering, men kontentan är att de som redan har mycket pengar också får mer i plånboken efter skatt. Ingen hjälp för att minska klassklyftorna alltså.

Nu är det inte så jättestor skillnad, enligt mitt sätt att se, på de som söker mig i vanliga jobbet och de som söker mig som sexkund. Jag skulle vilja kunna slå ihop de här sysslorna, men med den attityd som fortfarande florerar hos normsättarna är det omöjligt. Jag hoppas vi kommer dit, då det är lika acceptabelt att betala för en hud mot hud stund, som det nu är att  betala för en prat stund. När psykvården inte har tid, kan kanske en eskort vara till hjälp.

PS ... den påtvingade prostitutionen ser jag som vanligt som en del för sig, som redan nu har egna lagar och regler och räknas sålunda inte in i det ovanstående resonemanget...DS

2008-08-04

 Jag känner att jag har lite mer att skriva. Det finns lite mer tankar och funderingar som gnager, stör och vill ut. Som jag skrev i det förra inlägget, prostitution är inte bara människohandel, tvång och offer. Allra helst så bör inte något likhetstecken dras alls mellan prostitution och människohandel, efersom mäniskohandel är ett fenomen för sig. Ett fenomen där människor kan utnyttjas till att ha sex mot sin vilja, städa för kaffepengar, anlitas av byggföretag, restauranger mfl,  utan de rättigheter som vanliga anställda har och till en undermålig ersättning. Ibland kanske ingen ersättning alls.

Via kommentar på Isabellas blogg informerades jag om en artikel i Östersundsposten, skriven av Per Hagwall och Hanna Wagenius (m/cuf)  angående en skärpning av straffet för sexöp. De är inne på samma linje som jag och skriver bla:

"Värt att notera i sammanhanget är att det i socialstyrelsens senaste rapport i ämnet, Kännedom om prostitution 2007, framkommer att andelen hallickar tycks ha ökat sedan sexköpslagen trädde i kraft. Det tyder på att även andelen traffickingoffer i sexbranschen har ökat sedan sexköpslagens införande. Man konstaterar också att det inte finns några som helst belägg för att prostitution i sig har minskat."

 Det behövs ju ingen större intelligens för att räkna ut att ju fler förbud, desto lättare för brottsorganisationer att verka ifred. Med förbud smygs och göms och mörkerläggs det, vilket är ypperligt för dessa brottslingar, men mer farofyllt för sexsäljarna. Här är det brottslingar som tjänar pengar på, enligt vår lag, andra brottslingar.

"Trafficking drivs knappast alls av efterfrågan på sexuella tjänster, desto mer av efterfrågan på en chans till ett bättre liv hos de som flyttar från sina hemländer. Ju mer vi tvingar prostitutionen under jorden, desto sämre villkor får dess utövare. Ju högre murar vi bygger, desto större vinster kommer människohandlare och människosmugglare att göra."

 Jag hoppas de bestämmande politikerna snart tar sitt förnuft till fånga. Man utrotar inte prostitutionen genom att höja straffet för, eller för att överhuvudtaget straffbelägga de män, som av någon orsak valt att betala för att få sex. Man utrotar inte heller människohandeln genom det. För att minska prostitutionen, måste man minska på de som säljer sex. Inte genom att förbjuda,utan genom att undersöka varför de valt att sälja sex.

Så länge politiker inte vågar erkänna sitt misstag och inte kan skilja på äpplen och päron, så förvärras situatonen framför ögonen på dem. Sluta upp att påstå att det handlar om makt och offer i all prostitution. I de flesta fallen är det männen som är offret. Om man ska räkna de kvinnor som mot sin egen vilja, men ändå frivilligt, säljer sex så är de offer för vår tids socialpolitik. Inte offer för någon sexköpares makt. Vi läser dagligen om folk som hamnar mellan stolarna i vårt sociala nätverk. Det finns fattiga även här i Sverige.

Istället för att lägga skulden på de män som köper sex, (det finns  undantag, men alla som jag träffat är helt vanliga, trevliga män) så bör man som jag tidigare skrivit informera och man bör göra undersökning och forskning på källan. Inget sexköp kan ske, om det inte finns något utbud. Jag tror ingen vet hur många procent som kan räknas in bland sådana som mig och mina kolleger,som helt frivilligt valt att vid sidan av vanligt jobb unnar sig lite sexuell njutnig, fast mot ersättning. Hur många som av sociala skäl är tvingade, men mår dåligt. Hur många som säljer sig för att få ihop till sitt missbruk. Hur många som har en tredje part som vill att de ska sälja sex.

Man kan inte bara göra det lätt för sig och klumpa ihop sakerna. Alla sexsäljare är si och alla sexköpare är så. Vi förbjuder köp så fixar det sig. Nähää, det gjorde visst inte det. Då höjer vi straffet, då måste det fixa sig. Vart kommer individen in i bilden?

Vem hjälper de sexsäljare som inte vill, men som känner sig tvingade pga omständigheterna? Vem hjälper missbrukarna. Nu mår inte alla missbrukare dåligt av att sälja sex. Precis som för mig, kan det kanske vara tvärtom. Man blir bekräftad, man har ett visst övertag, man får närhet, beröring som sätter igång mycket positivt i kroppen, man blir sexuellt tillfredsställd. Men de som inte vill?  Det finns prostitutionsenheter på vissa ställen i landet, men är de till för ALLA? Måste de som söker hjälp underställa sig, bli förminskade. Måste man ha andra problem, typ missbruk för att få adekvat hjälp?

Jag har ingen aning. Men jag börjar undra mer och mer hur den här hjälpen är, eftersom jag nu flera gånger har hört och läst om kvinnor som inte får den hjälp de vill ha.Vi har Bunny, vars blogg inte längre är kvar. Men genom sitt bloggande öppnades hennes ögon och hon insåg  att den enda hon lurade var sig själv. Hon berättade i sin blogg också om hur omöjligt det var att få hjälp. Man kan på sexforumet hos vissa som skriver där, se mellan raderna både avskyn för kunderna och avskyn till det de gör.  Härom dagen fann jag  denna blogg. 

Louise Eek var också en sådan, som gjorde det hon innerst inne inte ville Det tråkiga med henne och säkert flera liknande kvinnor, är att de är säkra på, att bara för det var så för dem, så är det så för ALLA. Men man kan inte generalisera. Så om hjälpen för de som mår dåligt, är att få ännu mer skuld och skam pålagt och att de är tvingade att göra någon form av bekännelse, så är det enligt mig ingen hjälp det handlar om.

 Men det viktiga är också , att hur mycket de än höjer straffet för sexköp, så hjälper det inte de sexsäljare som mår dåligt och som av olika orsaker ser sig tvingade att mot sin vilja få in pengar på det sättet.

Så man kan undra vad syftet med att ha straff för sexköp egentligen är? Det minskar inte antalet sexsäljare. Det minskar inte människohandeln. Det minskar inte missbruket. Sexköparna finns där, oavsett straff eller inte, så länge det finns ett utbud. Jag ser det inte helt osannolikt att de ökar i takt med att vår psykiska välfärd minskar.

Så politiker. Tänk om. Börja nysta i rätt ände istället. Låt människohandel vara människohandel, som ibland leder till oavlönat slavjobb, prostiution eller annat. Lägg tid och resurser på att bekämpa det. Låt den frivilliga prostitutionen vara just frivillig och lämna deras kunder ifred. Leta reda på och hjälp de som behöver hjälp, på ett sätt som passar dem. Sedan är information jätteviktig, främst bland de unga. Många unga mår sämre och sämre idag och det är lätt att hamna snett. Både för killar och tjejer. Det visar en studie gjort av två socialsekreterare i Göteborg.

 2008-04-17

Jag fick en kommentar till förra inlägget, som jag inte kunde låta bli att fundera lite mer ingående över...eller på..rättare sagt. Personen förstår om någon säljer sex för att finansiera sitt behov av droger, den förstår de som blir tvingade till det, den förstår om "fattiga" kvinnor gör det för att försörja sina barn. Men inte att någon i ett välfärdsland som Sverige, självmant väljer att sälja sex.

 "Vad får dig till att vilja dela din kropp med så många människor? Hur kan du ge människor det nöjet att få utnyttja din kropp för pengar? Man svälter ju inte i Sverige? "

Tyvärr så finns det faktiskt ganska många människor i Sverige, som lever under existensminimum. Det är väl inte så länge sedan, som det presenterades en undersökning om att antal fattiga barn ökar. Detta bara sagt som en parentes.

Jag tror att många undrar, hur man kan tillåta sig att vilja ha sex med många olika män. Med betoning på vilja. Går man bakåt bland mina inlägg, så kan man hitta svaret på flera ställen. Men jag uppskattar att frågan ställs, istället för att som många gör, tar för givet att jag ljuger. Att ordet utnyttja används i frågan, tyder jag till att frågeställaren och jag inte har samma synsätt på vissa saker, eller är påverkad utav den stora massan.

Hur kan jag ge människor nöjet att utnyttja min kropp för pengar?

Enligt mig är det en fråga, som man kan ställa till alla arbetstagare. Till alla undersköterskor, som med ett pressat leende på läpparna skyndar mellan sina åtaganden och som kanske önskar att tiden skulle stanna en stund, så de hann med att säga några ord till tant Agda och hann med att hålla Kalles hand. Till alla gruvarbetare som kanske har som enda försörjningsalternativ att med livet som insats varje dag ge sig ner i mörkret. Till alla poliser som går till jobbet varje dag med en klump i magen, för att deras arbetsschema är så stressat så att de inte hinner med allt och därmed riskerar att förbise tex ett DNA test.

Ja, listan kan göras lång över de som inte känner välbefinnande och harmoni på sina arbeten och som av stat och arbetsgivare utnyttjas till att prestera sitt yttersta.

Listan över de som hittat sin nich och som kan försörja sig på det de tycker om, är kortare. Hit kan nog räknas de flesta kreativa yrken, men säkert också en och annan undersköterska, läkare, datafolk mm.

Tänk att jag slutligen hittade ett sätt, där jag både kan ge och få välbefinnande för pengar.

Ja, det här var ju ett enkelt sätt att svara. För mig är det enkelt. Men jag har full förståelse för att många, kanske de flesta, ser det på ett annat och  mera skamfullt sätt, just för att det handlar om sexuella aktiviteter. Orsakerna till att man anser, att det mest intima man har, delar man bara med en enda person och det är då någon som betyder något speciellt för en, de går nog långt bak i tiden. Ärvda generation efter generation.

Jag respekterar de som tycker så. Allt som man själv anser är rätt för en själv, det är rätt.

Vad får mig att dela min kropp med så många människor?

En svår fråga egentligen. Lika svår som att fråga...varför vill inte du dela din kropp med flera människor? Jag sonderade lite bakåt i mitt liv och kom fram till, att jag sedan barnsben alltid brytt mig om andra. Jag minns hur någon auktoritet sa, när jag var elva - tolv år, att jag hade överskott på kärlek. Då förstod jag inte mycket av det, men orden sitter kvar och i vuxen ålder förstår jag inte heller vad personen egentligen menade. I min värld kan man aldrig få för mycket utav kärlek. Kärlek för mig är varken nu, eller var tidigare något man bara ger eller känner för en enda person.

Jag anser, att man väljer själv, om man vill känna kärlek eller ge kärlek och då till allt i universum. Visst har även jag träffat personer, som betytt mer än andra. Men jag har nog aldrig träffat någon som varit helt betydelselös. För mig spelar det liksom ingen roll, om jag delar min kropp, mina ord, mina upplevelser, min kunskap, min måltid mm med andra människor.

Det viktiga för mig, förr och nu, är och kommer nog alltid att så vara, att få mina medmänniskor att må bra. Att hitta det positiva i livet, att finna nya vägar, nya dörrar, att känna harmoni och balans. Vilka verktyg jag använder beror på behovet,som människorna som kommer till mig har.

Inte alltid söker de upp mig. Jag kan träffa dem på bussen, under promenaden, på resan, i affären. Nu pratar jag inte endast om sex, utan om helheten, för naturligtvis söker jag inte mina sexkunder i affären. Men det är ingen skillnad för mig, att lossa inre spänningar med att ge någon en orgasm, eller att stötta någon som har problem. I båda fallen får resultatet mig att själv känna välbefinnande.

Sexkunderna är ju speciella på det sättet, att de många gånger hjälper mig att lossa mina inre spänningar också. Delad glädje är dubbel glädje. Pengarna kan vara ett aber i det hela, men å andra sidan..hur många kan försörja sig på ideellt arbete?

2008-04-06

Jag satt och tittade på reprisen av Uppdrag Granskning i torsdagskväll. Det handlade då om när svenska försvarsmakten skickade ner soldater till Kongo 2003, för att tillsammans med en fransk soldatstyrka göra en fredsbevarande insats, under namnet Operation Artemis. De svenska soldaterna både såg och hörde hur de franska soldaterna torterade och skenavrättade en av de tillfångatagna. Svenska läkare, som var på plats åsåg alltihop, utan att ingripa.

Alla svenska chefer på plats visste vad som pågick, men ingen gjorde något. Det hela mörklades och regeringen fick inget veta. Visst, hela historien är för jävlig, men jag satt mest och funderade på, hur dessa, ofta unga soldater, kände och fortfarande känner sig. Att bara stillatigande se och lyssna på detta hemska, utan att själva kunna göra något.

Hur har det här påverkat deras sista fyra år? Har de fått psykologisk hjälp? Har de gett upp hoppet om det goda i världen? Hur kändes det att se hur de franska ledarna som utförde tortyren, fick utmärkelser och medaljer?

Det kan tyckas långsökt, men det är inte det minsta långsökt att dra paralleller till det som händer runt omkring oss. De svenska soldaterna hade inte så mycket val. Säkert ville många bara ta första flyg hem, men det var nog inte så enkelt. Här i vår nutid har vi landstingspersonal, försäkringskassepersonal, privat vårdpersonal, personal inom psykiatrin, inom polisen, inom migrationsverket, inom politiken mm, som också får, både se och lyssna till övergrepp på de mänskliga rättigheterna.

Ett litet, litet fåtal protesterar, utan att någon bryr sig. De andra finner sig, liksom de svenska soldaterna fick göra. Valet de har, är att lämna sin arbetsplats, vilket är ett väldigt stort steg, som kräver ett ofantligt mod. Inger Efraimsson hade modet och hon har min fulla beundran. Hon lämnade sin ordförandepost på Försäkringskassan, när riksdagens beslut inte stämde med hennes moral och värderingar.

Men hur mår alla andra? Har de också tappat tron på det goda och finner sig i att vara marionetter? Att tycka, tänka och uttala det som andra bestämt att de ska säga och tycka. Här är det inte långt att ta steget till prostitutionsdebatten.

Sunda förnuftet säger att det är helt osannolikt, att alla politiker ställer sig bakom sexköpslagen. Speciellt med tanke på att inte många gjorde det, då  den togs upp till förslag då 1999 eller 98. Men vart är de nu, de som kritiserade den då? Sällar de sig till de svenska soldaterna, till den dåligt mående personalen inom vården och till de sönderstressade poliser, som vill men inte kan förebygga brott etc? Eller spelar de i samma liga som militärcheferna och läkarna, som kunde ingripit men inte gjorde det?  Är det styrda majorinetter vi har till politiker?

Svaret är lätt. De ryms på en hand, de politiker som vågar frångå den uppfattning, som är bestämd ska råda. Inte vill jag ha politiker, som inte kan eller vågar tycka och agera utifrån sitt eget huvud. De har också ett val, precis som andra anställda som mår dåligt. Soldaterna protesterade ju iallafall, men utan verkan. Men för mig är det skillnad om en sjuksköterska, en polis, en försäkringstjänsteman tex blundar och fortsätter må dåligt pga rädsla att bli kastad ut i kylan, om de avviker från den bestämda rutten, än om en folkvald politiker gör det.

Politikers beslut påverkar ju oss allihop och att då bara le, ljuga, hyckla och fortsätta gå i ledband, trots att deras egen övertygelse strider mot deras agerande, är ju så helt jäkla sjukt. Lika sjukt som de svenska cheferna och läkarna i Kongo, som inte rapporterade till regering om de förhörsmetoder som användes. Allt för att inte själva komma i onåd och bli utkastad från gemenskapen. Fortfarande väljer de att vara tysta och inte uttala sig.

Vi kan hoppa ännu ett steg. För mig är det här masspåverkan, en slags masshypnos där folk blir manipulerade och introkturerade och då leder steget lätt till Hitler. Tomas Ring (s) gjorde också snarlik jämförelse på sin blogg. Vad som hände kan ni  läsa här. Han stack ut och sa vad han tyckte och blev mot sin vilja tvungen att be om ursäkt och radera allt. Jag skriver mot sin vilja, eftersom han först inte ansåg det finnas något att be om ursäkt för.

Ungdomen brukar sällan vilja gå i ledband, så då och då dyker det upp radikala förslag från de olika politiska ungdomsförbunden. Förslag som slås ner direkt, för inget avvikande får förekomma. Hur känns det för de unga, att bli avspisade innan knappt sista ordet är sagt?

MUF moderaternas ungdomsförbund förspråkade 2006 att prostitution borde avkriminaliseras. Den dåvarande moderate riksdagsmannen Anders G Högmark sa då:
-Jag tycker att det är prov på genuint dåligt omdöme och dålig politisk uppfattning att som organisation, som ungdomsförbundet med dess ordförande i spetsen stå för de synpunkterna, säger Högmark som är glad att stämman tog tydligt avstånd ifrån det.

Betänk då att moderaterna vid lagens införande, tog avstånd från den. För något år sedan var det en tjej, (från kd tror jag) som kom med samma förslag. Det blev också avspisat direkt. Via Isabellas blogg, hittade jag återigen samma önskan, nu från folkpartiets ungdomsförbund LuF liberala ungdomsföreningen.

Reaktionen kom snabbt. Märk väl, att det var tre förslag ungdomsförbundet hade. Men att det verkar som att just prostitutionsbiten är det som hamnar i fokus. Om Pernilla  får betalt för att försvara sexköpslagen vet jag inte, men jag håller det för väldigt troligt. En annan styrelseledamot  i förbundet stöttar. Någon ironiserar medvetet och kallar det ungefär för ungdomligt oförstånd. Det är en av härskartekninkerna för övrigt...att göra någon mindre.Så slutligen uttalar sig då några vänsterpolitiker. De avslutar sitt inlägg med:  Det är en självklarhet för oss i vänsterpartiet att kämpa för alla människors rätt till sin sexualitet.

Ett uttalande som går stick i stäv med resonemanget i övrigt. De här människorna har inte bara skygglappar framför ögonen, utan även ögonbindel. Tog de av sig den och såg verkligheten, så skulle de upptäcka det faktiska tillståndet. Men är man marionett så är man. Då behöver man inte vare sig kunskap, erfarenhet eller våra röster. Då lyder man bara och säger det som är bestämt att man ska säga. Uppdrag Granskning kanske borde göra ett nedslag i riksdag och regering och föra upp all mörkläggning till ljuset.  Det är inte annorlunda nu, än när bordellhärvan var aktuell på 70-talet.  Hyckleriet har inte minskat, snarare tvärtom.

2008-03-27

    När man väljer ( om man nu har möjlighet att själv välja) jobb eller sysselsättning att försörja sig på, eller att ha som extrainkomst. Då har åtminstone jag, tre frågor att ta ställning till. Ja, det finns fler, som avstånd, medarbetare, arbetstid etc.  men just de här tre är väsentliga för mig.

- Lön

- Trivsel

- Meningsfullhet

Av dessa tre, är faktiskt lönen det minst viktiga för mig. Jag har hellre ett dåligt betalt arbete som jag trivs med och som jag känner är meningsfullt, än ett där jag vantrivs fast tjänar mycket. I mitt vanliga nuvarande jobb, känner jag stort välbefinnande med det jag gör, fastän att intäkterna inte är speciellt stora. Friheten och meningsfullheten överväger stort.

För min egen njutning och välbefinnandes skull, så komplitterar jag denna huvudsakliga sysselsättning, med att sälja sex. Dels för att jag gillar och behöver sex och dels för att jag behöver en extrainkomst.

Säger jag, att jag säljer sex bara för pengarnas skull, så ljuger jag.

Säger jag, att jag gör det endast för att jag trivs och mår bra av det, så ljuger jag också.

Likaså om jag säger, att jag gör det endast för att ge välbefinnande till andra.

Jag gör det för alla dessa tre orsakers skull. Pengarna, trivseln, välbefinnandet. Om jag inte trivdes och fick ut något av det, så skulle jag inte fortsätta med det, bara för pengarnas skull. Det är så svårt för sexköpshatarna att förstå det här. Fast det är egentligen inte svårt att förstå, det är bara svårt att vilja förstå.

Att Inger Efraimsson valde att sluta på Försäkringskassan, då hon blev tvingad att ta beslut som hon stred mot hennes inre, är bra gjort tycker jag. Många andra tycker detsamma. Men hur många fortsätter inte att gå emot sitt innersta. Ingen mår bra av att arbeta mot sin egen vilja och moral. Men de bestämmer ändå själva, hur de vill göra. Stanna kvar eller gå.

Med tanke på den arbetslöshet vi har i landet, är jag övertygad om att många dag ut och dag in, vecka efter vecka tvingar sig iväg till ett dåligt betalt arbete som de vantrivs med. Ingen motionerar om att det arbetet ska förbjudas och ingen försöker få de som mår dåligt att inse, att de inte ska fortsätta med det jobbet. Tvärtom står staten med piskan och jagar på.

Jag anser, att oavsett vad man valt att sysselsätta sig med, ska man ha hjälp om man mår dåligt av det. Mår man inte dåligt, så är det ju frid och fröjd. Borde vara iallafall, om det inte handlar om sexarbete. Det är så ledsamt att läsa och höra uttalanden från helt oinvigda personer, att alla sexarbetare mår dåligt. Varför ska det vara så himla svårt att förstå och att tro på vad vi säger.

Jag är fullständigt ärlig, när jag påstår, att jag tusen gånger hellre säljer sex, än jobbar på försäkringskassan och sover dåligt om nätterna.

Någon gång, måste det gå in hos folk, att de flesta som säljer sex, har valt det själva och de flesta mår inte dåligt av det.  Men det fåtal, som ändå mår dåligt, får ingen adekvat hjälp. Varför är det så?

Jag har tidigare nämnt FAST (försäljning av sexuella tjänster) i Malmö och Isabella nämner det då och då i sin blogg. Jag känner inte till något annat än detta i Sverige, som har det här upplägget. FAST finns för de som vill och behöver ha hjälp. Det är inget krav att man måste sluta sälja sex. Det kan vara annan hjälp man behöver. Det skulle behövas fler liknande organisationer. Folk som ser oss, hör oss, hjälper oss, informerar etc. Med andra ord, folk som inte förkastar och nedvärderar oss.

Varför vill de inte tro på oss, som säger att vi valt detta själva av alldeles fri vilja? Varför håller alla politiker denna lag om ryggen och varför vill de att andra länder ska ta efter en sådan lag? En lag som inte fyller någon som helst funktion, vad gäller att komma tillrätta med den ofrivilliga prostitutionen, som sker med tvång och hot. En lag som kränker oss frivilliga och våra kunder.

Ibland så jämför man sexköpslagen med lagen mot aga. Att båda är lagar, tänkta att sända ut speciella signaler i samhället. Tyvärr förstår jag inte det resonemanget. Lagen mot aga, handlar om barn. Sexköpslagen om vuxna människor med fri vilja.

Barn är oskyldiga individer, som inte har varken kraft, rättighet, kunskap eller erfarenhet att föra sin egen talan. Lagen om aga är till för att skydda barn, mot föräldrars slag och våld. Vi har även lagar som förbjuder våld mot vuxna människor. Det är och ska vara förbjudet att att skada någon annan psykiskt, fysiskt och ekonomiskt.

Vad dessa signaler har med sex och köp av sex att göra, det förstår jag inte.

Är meningen den, att samhället ska sända ut signaler och spä på gamla fördomar om att sex är skamligt och fult?  För det tvingade sexsäljandet, det har vi ju andra lagar för. Vi har våldtäktslagar, misshandelslagar, kränkningslagar och människorovslagar bla.

Jag välkomnar verkligen utredningen som nu pågår om vad sexköpslagen har gett för resultat. Jag hoppas också förstås att även vi får ett ord med i lagen. Vi som det handlar om. Vi som vet bäst och mest, om vår egen situation och vår egen vardag. Så att vi inte återigen blir nonchalerade, misstrodda och ombedda att hålla käften

2008-03-21

Trots att jag tidigare övergett tanken på, att det just är själva betalningen för en skön stund, som är det största gisslet för de som propsar på ett förbud, så undrar jag ändå om det inte faktiskt är så. Annars så skulle de ju även vilja ha förbud för ALLA sexuella aktiviteter. Någon form av lag, med regler när, var och vem man får lov att idga sex med.

Nu tror jag faktiskt, att det finns speciellt radikala feministkvinnor, som faktiskt skulle vilja ha det så. Som tycker det är fel med flera partners, som tror att ungdomar får psykiska problem om de har sex med killkompisar, som tror att alla som finner njutning i sensuella bilder är störda, att kvinnor som visar sin lust har traumatisk barndom osv. Lite överdrivet kanske, men de resonerar ungefär så, efter vad jag kan tolka utifrån deras uttalanden.

Sex och relationsrådgivaren Hanna Arnhög har så rätt, tycker jag, när hon i den här artikeln anser det vara mer skadligt att genom förbud och förmaningar skuldbelägga ungdomen.

Många anser, att sex som sker mot betalning inte är frivilligt sex. Vi vet alla att det förekommer köpesex som inte är frivilligt. Men en del vet också att det mesta köpesexet faktiskt är frivilligt. Det är bara i speciella situationer som någon  tvingar en man eller kvinna, att mot sin vilja köpa eller sälja sex. För dessa situationer har vi särskilda lagar, som då ska träda i kraft. De har ingenting att göra med frivilligt köp eller säljande av sex.

Naturligtvis kan det vara väldigt svårt att ta till sig det faktumet, om man själv ser sex som något tvång här i livet. Tyvärr, med den erfarenheten jag har och alla människor jag mött i olika situationer, så är nog andelen större bland de som har sk gratis sex mot sin vilja, än bland de som säljer/köper sex helt frivilligt.

Jag har själv, under småbarnsåren, haft sex fast jag inte hade lust och egentligen inte ville. Jag offrade mig för att jag tyckte synd om mannen, helt enkelt, för han nappade inte på mitt förslag, att skaffa ett surrogat tills min lust kom tillbaka. Som sexsäljare, tvingar jag mig aldrig att göra något som jag inte känner att jag vill göra. Så för mig är inte gratis sex synonymt med frivilligt sex.

Om man själv har dåliga erfarenheter av män, kan det också vara svårt att inse att det förekommer frivilligt sex mot betalning . Man kan då ha svårt att tro, att de flesta män har samma behov av uppskattning, samma behov av närhet och beröring, känner samma osäkerhet som kvinnor kan göra osv. Det kanske är en man på hundra, som köper sex just för att få  känna en stunds makt och övertag. Men ska 99 män straffas för att en beter sig illa?

Om tanken är, att sex alltid ska vara gratis, varför måste det då vara det? Är det för att det är en drift och ett behov som vi föds med? Isåfall borde annat också vara gratis, för vi föds med andra behov också. Alla dör om de inte får föda, men ingen dör om de inte får sex. Man mår oftast dåligt utan sex, men man dör inte.

Är anledningen kanske, att sex ska förknippas med kärleken till en enda person.  Då är det synd om alla de som inte blir kära. Är det då meningen att de ska vänta kanske hela sitt liv på denna kärlek, så de äntligen kan ha sex? Hittar de aldrig kärleken,  är det då meningen att de ska dö som oskulder?

Jag vet inte varför sex måste vara gratis. Jag tycker själv, att det mest ultimata är sexuell njutning, utan någon form av ersättning eller gentjänster, eller krav. Men det är nog väldigt, väldigt svårt att hitta sådana partners, tyvärr. Speciellt om man som jag, vill ha flera partners att växla och variera med och någorlunda regelbundet.

Enda gången jag kan tänka mig, att sex kan vara fullständigt hängivet, utan att någon form av baktanke eller annat finns med i bilden, är under den stora, himlastormande förälskelsen. Då tanken på den andra är maximal, i alla avseenden. Tyvärr varar inte den fasen i evighet och inte alla har förmåga att bli så förälskade.

Men visst, både jag och ni vet, att det finns sällsynta förhållanden, där parterna är öppna och ärliga mot varandra. Där sexet sker när båda har lust och om inte..vill få lust.

Det finns mycket annat, som jag också tycker borde vara gratis. Ibland är det det, ibland inte. Om inte, så bär de flesta av oss, på viljan att vi ändå vill göra rätt för oss. Att uppta någon annans tid tex. Att få prata av sig med någon. Att få hjälp med något osv. Präster får ersättning för att stötta en medmänniska. Förr var prästyrket ett kall. Så tror jag inte det är idag. Ber jag någon att vattna blommorna och ta hand om posten, ifall jag åker bort, så  känner jag ju att jag vill ersätta den personen på något sätt. Det är ingen, som tycker det är konstigt. Det vore kanske mer konstigt om jag inte gjorde det.

Det är bara när det handlar om det sexuella, som vi inte får och inte ska och inte ens är tillåtna, att ge någon form av ersättning. De som ändå gör det, riskerar böter, fängelse, förnedring och vid otur att hängas ut i pressen. De som tar emot ersättningen, går inte heller  fria från samhällets spott och spe.

Jag kan betala för att få beröring på kroppen, för att få massage och jag kan ta betalt för att själv beröra andras kroppar. Det är helt okej. Men om jag vill massera personens kön, då är det helt plötsligt en annan sak, fastän att könet räknas till kroppen.

Det är okej att som läkare och gynekolog beröra klienten/kundens kön, om det inte handlar om att tillföra kunden njutning. Kan det vara så, att de som förfasar sig över sexköp, egentligen vill förbjuda att någon får eller ger njutning. Är det avundsjuka hela sexköpslagen handlar om?

Ja, det kan låta befängt. Men helt otroligt är det inte. Den handlar i vilket fall inte om, att hjälpa missbrukare och utsatta kvinnor/män. Om så vore fallet, då hade inte Maria Carlshamre i radio uttalat sig om att det var slöseri på pengar att hjälpa prostituerade. Då skulle inte Norska staten tvinga hyresvärdar att slänga ut kvinnorna på gatan. Då skulle inte traffickingkvinnor skickas tillbaka till hemlandet, utan uppföljning. Ja det finns många...då skulle inte.

Jag säger som så många förr. Lägg krutet där det behövs. Använd de lagar som berör just våld, hot, misshandel, kränkningar etc. Låt de som vill  betala, eller ta betalt för sitt frivilliga sex, som inte skadar någon, få göra det.  Jag tror att köpt sex oftare handlar om frivilligt sex, än vad "gratis" sex gör.

 2008-03-12

            Under en diskussion här hemma för ett tag sedan angående prostitution, sa ena avkomman. - Varför ska vissas lycka bekostas av andras elände? Varför ska man utgå från dig och andra frivilliga sexsäljare, när kanske tre gånger så många i hela världen far illa av prostitution? Man kan inte ändra en lag, för att gynna ett fåtal.

Jag är inte tillräckligt insatt i andra länders kultur, moral och värderingar för att kunna debattera ur ett globalt perspektiv. Jag utgår ifrån min verklighet och förhållandena i mitt eget land. Men det här fick mig att fundera en del vart jag egentligen står, vad jag innerst inne tycker och hur jag skulle vilja att det vore.

Min första tanke gick i stil med: Är det bara av egoistiska skäl som jag vill ha en förändring av lagen? Är jag av samma skrot och korn som de som trampar på andra för att nå dit de vill? Ljuger jag för mig själv? Den sista frågan ställer jag då och då till mig själv och jag önskar att alla gjorde det ibland.

Jag kom fram till, att man lika gärna kunde vända på avkommans uttalande. Varför ska vi lida för att ett fåtal beter sig illa? Eftersom fokus alltid läggs på de som tar skada och far illa, så vet man egentligen inte hur fördelningen är. Det mest skrämmande är, att de bestämmande så totalt vägrar att inse, att det överhuvudtaget finns frivilliga sexsäljare. Kanske är det här man måste börja?

Det finns siffror, som många gånger saltas och ibland även tas ur tomma intet på hur många traffickingoffer som finns. Var finns siffrorna på motsatsförhållandena?

Alla samhällen, utom kanske hos de utrotade urinvånarna, styrs av intäkter och utgifter. Man måste få in medel för att kunna ha tak över huvudet, kläder på kroppen och mat i magen.

Många, många människor i många länder, även i det utvecklade och rika Sverige, har inte dessa medel som behövs för en normal levnadsstandard. Anledningen kan vara brist på arbeten. Det kan också vara lågavlönade arbeten, där man sliter ut sig till slavlöner, vilket i sin tur kan leda till sjukdom som då blir ännu en anledning. En annan orsak kan vara att få ihop pengar till sina droger, om man är missbrukare.

En del av dessa människor, här såsom i andra länder, väljer då att ta betalt för sexuella tjänster. Vissa gör det på en hobbynivå och trivs med det de gör. De kan hålla en normal standard och får också en hel del fritid. Andra ser det som ett jobb och vill tjäna så mycket som möjligt, oavsett om de tycker det är kul eller inte. De gör hellre det här, än tar ett annat trist jobb med mycket sämre inkomst och mindre fritid. En del inser efter ett tag, att de hatar att sälja sex, de avskyr kunderna och smutskastar sig själva. Det är från den här sista, lilla gruppen som politikerna hittar sin sanning, att alla prostituerade mår dåligt. Det vore både intressant och viktigt, att få reda på hur stor procent den här gruppen utgör i hela sammanhanget. Jag hoppas det nu pågående nordiska projektet Prostitution i Norden, får fram svaren.

Ytterligare några, vars längtan efter ett normalt liv, utan brist på mat, kläder, pengar, är så stor, att de desperat tar första bästa chans. Den chansen kan komma från en kriminell liga, som lurar dem med löfte om välbetalt jobb i ett annat land. Verkligheten i det landet kan i värsta fall bli, att tvingas ta emot 10 - 15 sexkunder per dag.

Vart dessa människor luras ifrån, är inte svårt att räkna ut. Det är naturligtvis från de länder, där bristen på livets nödtorft är som störst. Vad görs i dessa länder för att lindra bristen? Ges information, om att vara vaksam vid kontakt med personer som lovar guld och gröna skogar? Samarbetar länderna sinsemellan? Hur agerar tullen? Det viktigaste...hur bemöter och hjälper vårt rättsväsende de upptäckta offren?

Det hotas nu från riksdagshåll, att ev även kriminalisera säljarna. Om, vilket jag har svårt att tänka mig, detta skulle bli verklighet, då kommer tusenfalt mer kvinnor, barn och män att må dåligt, än vad fallet är idag.

Om, vilket jag hoppas på, lagen ändras så kunderna avkriminaliseras, då kommer många, många kvinnor och män, att slippa lida och  förhoppningsvis få hjälp i tid, de som vill och behöver.

Låt oss samarbeta, istället för att förbjuda, dölja och sopa under mattan. Informera i skolor och på ungdomsmottagningar, för att hindra unga män och kvinnor att frestas tjäna pengar på sex, innan de ens är klara över sin egen sexualitet. Uppmana kundera att vara uppmärksamma och observanta och att anmäla vid minsta misstanke om tvång. Hjälp de kvinnor och män som vill ha hjälp, och gör det utan pekpinnar och fördömande.

Idag kan inte en prostituerad be om hjälp för något som inte har med just hennes val av inkomst att göra, utan att myndigheterna direkt försöker få henne/honom att inse att allt har med sexsäljandet att göra. Erkänner de inte det, så får de ingen hjälp. Bristen på bekräftelse, uppskattning, närhet och beröring är stor i vårt samhälle. Att tro att den bara plötsligt försvinner vid ett förbud, är befängt. Sexköpare har alltid funnits och kommer alltid att finnas, oavsett förbud eller inte.

Jag kan inte bli riktigt hel, förrän synen på sex,kön,naket, lust och njutning ändras. Men jag längtar till den dagen, för att citera Gessle, "när vi två blir en". När delen Greta Garbo kan sammansmälta med den privata delen, utan risk för fördömanden och stigmatisering. Nu kanske vissa tycker, att jag då kan slopa Greta Garbo biten, om jag nu så gärna vill bli hel.

Men varför ska jag avstå något som jag tycker om, bara för att några andra tycker det är fel?