Fick genom Jasmines blogg nys på denna artikel i QX av Magda Gad. Eftersom jag tyckte det var jobbigt med allt scrollande och all reklam, så kopierade jag över den på eget dokument. Ni som vill läsa på nätet har länken nedan. Bilden hör inte till artikeln, utan den googlade jag fram själv.  När jag nu är här och ruttlar kan jag passa på att önska er som tittar in till den här bloggen en GOD JUL. Vill ni läsa mer svamliga inlägg så skriver jag dagligen på svammelbloggen.

Kopierat från QX 21/12 -012  ( januarinumret 2013)

Magda Gad träffar tre sexarbetare

Lägenheten utanför Örebro är ljusoch rymlig. I bokhyllan står prydliga rader av litteratur, på köksbordet ligger ännu en trave: Klassisk feminism av Louise Persson, Kvinnorummet av

Marilyn French och en tummad Sex at the margins av Laura María Agustín.

Kylskåpet är täckt av färgglada bokstavsmagneter, på golvet ligger leksaker och i

barnkammaren står två små sängar. I den ena sitter en ensam nalle under läslampans

sken. Kudden är formad av ett litet huvud som vilat där. Man väntar sig att ytterdörren ska slås

upp. Att ljudet av lek och tjiv ska fylla rummen.

Men det förblir tyst. Inga barnsteg hörs i hallen. Det har det inte gjort på elva månader.

När Sandras före detta man förstod att hon börjat arbeta som eskort anmälde han henne för att inte vara en bra förälder och behöll barnen, trots att de har delad vårdnad. Det är olagligt och kallas egenmäktighet med barn. Nu har det snart gått ett år sedan Sandra såg dem. Kramade

dem.

– Jag längtar efter att få säga till dem hur mycket jag älskar dem … Hur mycket

jag saknar dem … Det här kan inte få fortsätta längre nu …

Sandras ansikte är randigt av tårar och det stockar sig i halsen. Hon lyfter ner en grå mjukiselefant från en byrå, drar fingrarna över den lena teddypälsen. Berättar att hon har en advokat och att socialtjänsten utreder ärendet, trots det upplever hon att inget händer.

– Det finns inget i lagen som stödjer att en sexarbetare inte skulle få ta hand om sina barn, men det känns inte som att de anstränger sig för att hjälpa mig få tillbaka dem. En gång sa de att jag måste förstå min man för majoriteten av de män som köper sex är ju faktiskt pedofiler. Jag

orkade inte ens bemöta det. Det finns så många konstiga fördomar.

Hon ställer ifrån sig elefanten, gestikulerar med händerna.

– Jag har aldrig sålt sex i min hemstad, aldrig träffat klienter inför barnen. Jag har

jobbat ett par timmar i veckan, ägnat resten av tiden åt barnen och varit en mer närvarande förälder än andra. Jag vet inte vad de tror? Kanske tycker de inte att en hora ska vara mamma. Sexköpslagen grundar sig ju på att alla som säljer sex är viljelösa offer, så de utgår väl från att jag inte

skulle vara förmögen att fatta rationella beslut.

Ögonen gnistrar till.

– Ibland tänker jag att jag borde ta barnen och åka ner och sätta mig utanför EU-domstolen. Då skulle det bli debatt, då skulle folk vilja lyssna på det jag har att säga.

Sandra är 27 år, bisexuell och hennes känsla av negativt bemötande från myndigheter

bekräftas av RFSL:s rapport ”Osynliga synliga aktörer”, projektledd av Suzann Larsdotter, där hbt-personer med erfarenhet av att sälja/och eller köpa sex vittnar om stigmatisering. För Sandra började allt med att en kille på en dejtingsida frågade om hon kunde tänka sig att träffa honom mot

betalning, sedan fortsatte hon att ta betalt för dejter för att hon trivdes med det. Hon känner inte igen sig i samhällets beskrivning av olyckliga horor, har inga missbruk att finansiera och inga övergrepp

bakom sig.

– Pengarna är en bara en del av det hela. Jag gillar blinddates, ha sex, diskutera. Och mina klienter är mycket trevligare än de män som hänger på krogen. De är lite äldre, de har lärt sig att de måste bete sig väl. Framför allt är de nyktra. Samtalet glider in på politik. Det gör det ofta när man pratar med Sandra. Hon är aktivist – deltar i debatter, har bemött uttalanden från Claes Borgström (tidigare

JämO, som menar att alla sexköp är övergrepp), har uttalat sig i fransk tv, osv – och vill att sexköpslagen avskaffas. Men det är inte det enda.

– Homosexuella blev inte accepterade i samhället bara för att sodomilagen togs bort. Sexarbetare behöver organisera sig på samma sätt. Det känns extra aktuellt nu när Gardells program om aidsåren har gått på tv. Jag känner igen alla argument om att den fria homosexualiteten skulle bidra till moraliskt förfall i samhället. Det är samma argument som vi bemöts med nu. Istället för homofobi är det horfobi. Sandra trycker till orden.

– Samma sak är det när jag läser programbladet för Pride. Jag kan ta varenda punkt och göra om det till en fråga om sexarbete. Att leva med stigma, utanförskap, hemligheter. Dubbelliv. Komma ut ur

garderoben.

– Folk brukar säga att det inte går att jämföra eftersom homosexuell är något man föds till. Men man har ändå rätt till samma människovärde. Argumentet att sexköpslagen skulle bidra till jämställdhet menar hon är att förneka sexarbetares existens.

– Vi är inte ett jämställt land förrän hororna finns med på agendan, säger hon knivskarpt.

Hon går runt i lägenheten, lägger ner saker i en övernattningsväska. En vit stilettklack är nedkletad med läppstift. Hon tvättar av den i diskhon.

– Tar man bort sexköpslagen måste man erkänna horors lika rätt. Då måste man säga ja till kampanjer om sexarbetares rättigheter som kan hamna på ett mjölkpaket vid någons köksbord. Och det är det

jag tror att man är rädd för. Man kan inte ha en hora hemma i köket.

Skon åker ner i väskan. Hon släcker lampan ovanför den ensamma nallen i barnkammaren. Tar en sista lov i sovrummet. Innan hon stänger dörren sneglar hon på boken som ligger på sängbordet.

Det är politikern och frihetskämpen Ingrid Betancourts Även tystnaden har

ett slut.

Jens Rydström står på ett skakande tåg mellan Lund och Malmö och pratar ljudligt för att överrösta gnisslet och högtalarutropen. Han är docent i genusvetenskap vid Lunds universitet och har skrivit

Sinners and citizens om homosexualitet och sodomilagen i Sverige 1880-1950. Där beskriver han hur polisen övervakade urinoarer och parker, som mest i början av 1940-talet, och arresterade män som runkade tillsammans eller hade annan sex.

– Poliserna stod i ett kolmörkt, pisstinkande tvättrum bakom pissoaren och turades om att spana genom ett litet hål för att ha två vittnen till händelserna. Ofta kom männen undan med ett par månaders straffarbete, men deras liv blev förstörda. De kunde bli av med jobb och hem.

Politiker fick lämna sina uppdrag. När homosexuella sjukdomsstämplades förvärrades förföljelsen.

– Männen anmanades att själva ansöka om att bli kastrerade, och det gjorde många eftersom sexualiteten var ett sådant problem för dem. Det var så skambelagt att vara bög och de kunde inte kontrollera det.

I sexköpsdomar från 2000-talets Sverige framgår det hur spaningsarbetet mot torskar går till. Enligt en polis vid Stockholms prostitutionsgrupp följer de efter kvinnliga sexarbetare (den omfattande

sexhandeln mellan män bevakar de inte) och överraskar dem när de träffar  kunder, helst mitt i akten, för attbevisläget ska vara starkt. Sker sexköpet i en lägenhet lyssnar de genom brevinkastet efter ”kvinnliga och manliga stönanden”. De går in i hotellrum, bryter sig in i privatbostäder och rycker upp bildörrar. Filmar och fotograferar. Beskriver samlagspositioner, underkläder och förekomst av kondomer. På så sätt blir även sexsäljarna behandlade som kriminella, trots att lagen är tänkt att skydda dem. Många vittnar om att de känner sig traumatiserade av att polisen rusar in när de har samlag. Eftersom spanarna är civilklädda misstas de ibland för att vara rånare.

Sexköparen Mikael uppger att han blev livrädd när en man hoppade fram ur en buske, klädd i ”hiphop-kläder”, och brottade ner honom på marken för att sätta på handfängsel. När män grips för brott mot sexköpslagen erbjuds de vård.

– Torsken patologiseras, precis som man gjorde med bögen, säger Jens

Rydström.

Och han ser fler analogier.

– Homosexuella blev också tystade, förlöjligade och utpressade. Jämställdes med pedofiler och sades ha en störd uppväxt. I dag får inte sexarbetare tala i egen sak och debattörer som är emot sexköpslagen förs åt sidan. Sverige har blivit som en frusen ö där det inte finns minsta öppning

för att diskutera andra lösningar.

På Södermalm i Stockholm häller Mia upp en kopp kaffe på ett fik. Hon står bredbent och skrattar. Sänker inte rösten när hon talar om att hon sålt sex och strippat.

– Jag är stolt över mitt jobb och vill gärna vara öppen med det men det går inte, man blir så ensam. Speciellt i gayvärlden. Jag har aldrig förlorat så många vänner som när jag var ärlig med att jag strippade. Hon tar en klunk av det svarta kaffet, säger att hon känner sig fördummad när hon går på möten om prostitution.

– Folk pratar över mitt huvud. Radikala feminister tycker att jag förråder dem, att jag befäster ett sunkigt kvinnoideal. De som läst genusvetenskap är mest fördömande. Det var därför jag började

läsa det själv.

Mia tittar ner när hon berättar att hon blivit sexuellt utnyttjad, att hon var tolv när en lärare började betala henne för sexuella tjänster. Hade hon försörjt sig på ett annat sätt hade det inte varit relevant

att ta upp, men eftersom övergrepp alltid dyker upp i debatter om sexarbete, liksom det gjorde förr i diskussioner om sexuell läggning, vill hon bemöta det.

– Jag får hela tiden höra att jag är ett offer, men jag känner mig inte som ett offer. Jag mår inte dåligt. Jag har gått i terapi för det som hände när jag var barn. Det jag har mått dåligt över är det jävla ljugandet.

I dag är Mia 36 år och trött på att dölja delar av sig själv.Trött på att behöva ljuga för att få betala skatt.Trött på att behöva ljuga för att få rättmätig hjälp av myndigheter. När hon för några år sedan

blev ihop med en tjej som inte gillade att hon strippade, som skrek hora åt henne när de bråkade, började hon dricka.

– Jag ville ha hjälp med mitt alkoholberoende, men fick höra att bara jag ”slutade åla mig mot stången” så skulle jag se att allt blev bra. Det var så kränkande. Jag mådde ju bra av att gå till jobbet, att duscha, klä på mig, gå iväg och träffa jobbarkompisar. Det var när jag satt hemma ensam som jag drack.

Att sexarbetare diskrimineras även av missbruksvården har länge varit en stridsfråga för sexarbetarrörelsen. För Mias del slutade det med att hon skrev in sig själv på behandlingshem, blev nykter och fortsatte jobba som sexarbetare utan att ta några återfall.

– Det jag har gjort har inte varit påtvingat. Det har utvecklat mig som människa. Jag har lärt mig att säga nej och fått respekt för min egen kropp. Det är inget som jag skäms för. Det är andra som

säger att jag ska skämmas.

Enligt en artikel på Polisens hemsida arbetar prostitutionspolisen utifrån tesen att alla sexsäljare är brottsoffer. Polisen Simon Häggström säger:

– Det finns ingen som mår bra av att sälja sig. De gör det för att det är stora snabba pengar, vad de inte ser är att det sakta men säkert bryter ner dem inifrån.

Mia ser det på ett annat sätt:

– Det finns massor med människor som har destruktivt sex utan att ta betalt. Vad frivilliga vuxna mår bra av sexuellt måste vara upp till varje person att bestämma, det måste man se från fall till fall. Nu går man ut och stigmatiserar en hel grupp och talar i deras sak, det är det som måste få ett slut.

På ett kafé i Kapstaden sitter Don Kulick och skriver på en bok om sexualitet och funktionshinder, forskningsledig från tjänsten som professor i antropologi vid University of Chicago. Han har tidigare skrivit en artikel om stigmatisering av sexköpare och är förvånad över att det råder en sådan kompakt monolog i Sverige kring sexköpslagen.

– Det som utmärker Sverige i förhållande till andra länder jag vet något om, är att det råder en ängslig ovilja att diskutera prostitution. Man fördömer, gärna och högljutt. Men diskuterar, det vägrar man

att göra. Akademiker, journalister och politiker som annars är vältaliga och kritiska när det gäller allt annat tycks drabbas av kortslutning så fort man börjar tala om prostitution.

Don kritiserar att den svenska politiken reducerats till för och emot och inte öppnar sig för komplikationerna.

– En direkt följd av sexköpslagen är att alla som säljer sex blir sedda som offer. Att någon skulle kunna sälja sex och vara helt normalfuntad har blivit otänkbart. Det oförlåtliga är att man ser hur kvinnor som säljer sex blir straffade som en konsekvens av det synsättet. De kan bli av med

sin bostad och få sina barn omhändertagna. Att även delar av den svenska gayvärlden utestänger sexarbetare tycker han är än mer beklagligt.

– Det är upprörande att det finns bögar, flator och transpersoner som inte tycks känna någon som helst solidaritet med sexarbetare. Det är tragiskt att de inte fattar att patologiseringen av sexarbetare

och oviljan att lyssna på dem i Sverige i dag har exakta motsvarigheter i homohistorien.

Ordet ”gay” betydde ju från början ”prostituerad”!

Googlar man ordets historiska betydelse får man också reda på att ”bög” betydde ”sexköpare”.

– Alla hbt-personer som kan sin historia vet att homosexualitet och prostitution alltid har varit nära sammankopplat på många sätt. Men nu när homosexuella betraktas som rumsrena så vänder man

ryggen mot och glömmer de vuxna som fortfarande stigmatiseras och demoniseras på grund av sitt sexuella beteende.

En som inte glömt någonting är Evelyn. Hon bor på fjärde våningen utan hiss i Göteborg.

– Nu hoppas jag bara att jag kan fortsätta jobba, säger hon. Min kondition har gått i botten.

Fyrarummaren ligger i ett vackert hus mitt i staden och är fylld av gamla möbler, fotoalbum, tidningsurklipp och böcker. På vardagsrumsbordet ligger handlingar från barnavårdsnämnden.

Hon sökte hjälp där på 1950-talet. I dag är hon 75. Har inte orkat titta på dem än. - De värsta händelserna sitter som taggar i bröstet, förklarar hon.

Det går fort när hon pratar, som att det hon har att säga är outtömligt och tiden knapp. Hon vittnar om elände och övergrepp, men inte från sina torskar, utan från läkare, skola och överklassherrar.

– Redan när jag var 15 år var jag en kvinna med en historia. Jag insåg då att när jag dör som 80-åring någonting och folk ser min dödsannons så kommer de att tänka ”det var den där horan”, säger hon,

går in i köket, brygger kaffe med filterhållare och dukar en bricka med koppar och muffins. Hon växte upp i Saltsjöbaden och blev satt i privatskola av sin högfärdiga mormor, hade halva adelskalendern som klasskamrater och var enda arbetarungen.

– Dessutom stod det UÄ bredvid mitt namn. Utomäktenskaplig. Grannherren i huset mittemot var

pedofil, han tafsade på henne första gången när hon var fem. När hon blev äldre hamnade hon i vad som ansågs vara dåligt sällskap och i skolan spreds ett illasinnat rykte att hon hade gonorré. Hon blev

öppet mobbad, varken lärare eller skolledning ingrep.

– En tjej i klassen visade mig hemska bilder av gonorré och sa att det smittade genom kyssar. Det ledde till den absolut värsta händelsen som jag varit med om i mitt liv.

Evelyn gick till en gynekolog som utan att ta reda på att hon var oskuld släpade henne till gynekologstolen med hjälp av två kollegor och utförde en gynekologisk undersökning. Hon beskriver det som en våldtäkt.

– Jag har inte kunnat gå till gynekologer eller tandläkare efter det. Det är hans fel att jag bara har tre tänder i munnen. Det här är löständer, säger hon och drar på smilbanden.

Efter övergreppet stack hon från plugget och fixade ibland pengar på Malmskillnadsgatan. Hängde i

Klarakvarteren och lärde känna kretsen kring Paul Andersson, poeten som tillsammans med Birgitta Stenberg uppfann ordet knark. De köpte amfetamin receptfritt på apoteket, var arbetarförfattare,

konstnärer, intellektuella. För första gången kände sig Evelyn som hemma. Men någon ordning på livet fick hon inte förrän hon var 39 och flyttade till Göteborg.

– Det var då jag började om. Jag hade sådan tur som fick det här hyreskontraktet och en sjukpension. Men jag var fyrabarnsmamma och pengarna räckte inte till. Hade hon inte sålt sex hade hon aldrig

kunnat betala utlandssemestrar, aldrig kunnat betala en språkresa. Hon engagerade sig tidigt i sexarbetarrörelsen men det väckte bara rabalder. Sexarbetare fick inte yttra sig i prostitutionsdebatter, släpptes inte in på seminarier. Sexarbetare tillfrågades inte heller innan man instiftade sexköpslagen.

Justitieminister Beatrice Ask säger följande om Europarådets rekommendation att låta prostituerade komma till tals i alla frågor som rör dem:

– Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.

Evelyn tycker att det är märkligt att Sverige går emot Europarådet och intar en sådan särställning i världen.

– I Amsterdam på 1970-talet var folk så välvilliga att jag blev alldeles ställd. Jag fick bo hemma hos andra feminister, det fanns inga barriärer mellan oss. Jag sa till min yngsta dotter att hon måste följa med mig dit för att se att även sådana som jag kan behandlas med respekt, och det gjorde hon. Där släppte mycket för henne. Att sexköpslagen skulle rädda kvinnor är ett påstående som gör henne förbannad.

– Det är löjeväckande. Jag har jobbat i Göteborg i 35 år och aldrig tagit emot ett enda hot eller blivit utsatt för någon form av våld. Kunderna är trofasta som hundar och nu när de har blivit äldre och inte kan prestera längre ringer de mig ibland bara för att höra om jag finns kvar.

Hon reser sig, går runt i vardagsrummet och pratar med hög röst.

– Sexköpslagen är ju bara idiotisk! Varför ska de ta fast män som vi säljer sex till helt frivilligt? Det gör ju bara att vi blir ännu mer utsatta och tvingas ännu längre in i dubbelliv. Vi kan inte ens hjälpa

varandra för då åker vi dit för att vara kopplare. Det finns andra lagar för att skydda kvinnor, lagar mot misshandel och våldtäkt. Men om vi skulle bli utsatta för något sådant, då är det ingen som ingriper. Då bryr sig ingen!

På frågan om vad hon hade velat ha för hjälp från samhället brister det.

– Men det går ju inte! De kan ju inte! Vården fungerar inte. Det finns ingen som

är inkännande och lyssnar. Det finns ingen som sätter dit kollegor som begår övergrepp

och tjänstefel, som gynekologen i mitt fall. Förstår du inte?

Hon hämtar andan.

– Hora är ett pestsmittat ord, det är det uslaste som finns. Vi är lågvattenmärket när man mäter graden av uselhet. Nu är jag 75 år och tänker att det vore kul att någon gång bli accepterad som en slags mänsklig varelse innan jag dör.

Sexköpslagen :                                                  
                                      

– Enligt sexköpslagen (2005:90), som trädde i kraft 1 januari 1999, är det förbjudet att skaffa, eller försöka skaffa sig, tillfälliga sexuella förbindelser mot överenskommen ersättning. Ersättning

inkluderar alkohol, droger, måltider och gåvor.

– Utvärderingen av sexköpslagen som togs fram av regeringen 2010 har kritiserats av RFSL, DO, Malmö universitet, Stockholms universitet med flera.

 En sammanställning finns i Petra Östergrens och Susanne Dodillets rapport ”The Swedish Sex Purchase Act: Claimed Success and Documented

Effects”.

– I utvärderingen av sexköpslagen framgick att personer som slutat sälja sex var positivt inställda till lagen, medan personer som sålde sex generellt var emot. Suzann Larsdotter, projektledare

för RFSL:s rapport ”Osynliga synliga aktörer” menar att frågan är mer komplex: ”Många av de som uttalat sig positivt om lagen efter att de slutat sälja sex är personer som definierar sig som offer och vill ha upprättelse. Röster från dem som slutat sälja sex och som är kritiska saknas. Det kan bero på att de har gått vidare med sina liv och inte längre engagerar sig i sexarbetares frågor. Risken att utsätta sig för stigma är stor för den som öppet berättar att den sålt sex, och för den som inte längre är aktiv är det helt enkelt inte värt att utsätta sig för det stigmat.” I Sverige finns en riksorganisation för sex- och erotikarbetare som heter Rose Alliance: www.rosealliance.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Eftersom jag tror / vet att inte så många går in och läser här, vilket i och för sig är helt naturligt då det sällan skrivs något nytt. Så har jag beslutat att den här bloggen får vara endast en förvaring för det redan skrivna gällande sexköp oc...

  Då kommer den sista berättelsen som var den jag skrev först, då för fyra-fem år sedan, när jag fick för mig att skildra hur jag trodde hur någon variant inom prostitutionen kunde se ut. Sedan gav det ena det andra. Jag hittade på ännu en tänkbar...

  Sorry...jag blev antagligen så bländad av solen i fredags så jag totalt glömde bort mina fiktiva historier om tänkvärda scener från området prostitution. Men nu kommer den nionde,som alltså benämns som nr.2 eftersom jag kör dem baklänges. ...

   Då kör vi nr tre av mina påhittade men icke osannolika varianter inom prostitutionsfenomenet. En kort sak idag. Solen skiner, det är fredag och vi har äntligen lämnat den gråa februari och kommit in i mars. Läs, må bra och ha en skön helg. ...

  Så var det dags igen med en ny påhittad berättelse om det komplexa fenomenet prostitution.   NR.4   – Jäkla idioter! Viola slänger på luren. Länge blir hon sittandes och bara stirrar ut i tomma intet. Hon känner sig vilsen, hon kä...