2011-07-17

Vad sjutton styr jag med, kan man undra. Eller vad styr Expressen med?. Bloggen är kvar och inga problem med att skriva nytt inlägg. Nu har jag precis skrivit av mig på min dagliga svammelblogg.  Men då ämnet är så viktigt så skriver jag ett inlägg även här. Det kommer ju att föras över till bloggplatsen vid tillfälle ändå, där jag nu undan för undan för över inläggen från denna blogg för att spara. Men det tar sin tid.

Unga som säljer sex.  Ren kopiering blir det från svammelbloggen.

Och när jag nu har bestämt det så kan jag fortsätta skriva om barn/ungdomar som på något sätt mår dåligt och inte uppmärksammas. Jag länkar för tredje gången nu till den här researchbloggen. Jag har svårt att släppa det här, eftersom det här också är något jag ifrågasatt massor av gånger och själv sett med egna ögon när jag hade företaget. Jag kom aldrig i kontakt med ungdomar under 18 år, men många historier fick jag höra och flera duster hade jag med diverse myndigheter och psykvård. Totalt lönlöst. Som att prata med en vägg. Bestämmelser och regler sattes av högre ort och det var alltid, alltid pengarna som styrde.

Jag tycker det är så bra att det debatteras och tas upp som det gör just nu. Visst kan man i vissa stycken eller inlägg få uppfattningen att det mest handlar om redan utsatta individer/barn. Men sanningen är inte alltid så och det är ju det som är det allra viktigaste...att se sin medmänniska, ge förtroende och tillit och framförallt tid, och på så sätt få veta orsaken till det som stör harmonin i den personens liv. Ska jag hårddra det väldigt så slänger man idag ut unga, vilsna (alla tonåringar är på något sätt vilsna), kanske redan utsatta till vargarna. När vargen fått tag i sitt byte så håvar man in, straffar vargen och dumförklarar personen. Enligt mig ska även de som slänger ut straffas. Några spridda citat från bloggen:

"Jag får många mejl från unga som bara får medicin mot sin ångest. Medicinen fyller säkert sin funktion, men de efterlyser någon att prata med."  
Det här gäller inte bara unga, utan överlag. Min anmärkning.

"Jeremy, 24, berättar att han fick kontakt med män på nätet från åttonde klass. "Jag tror att jag bara ville bli sedd och uppskattad då." Han åkte in på psykakuten efter självmordsförsök och fick medicin. Flera år senare hamnade han av en slump på en ungdomsmottagning.

"Jag hade tur. Jag träffade en person där som förstod att allt inte stod rätt till. Hon frågade mig om jag behövde prata med någon, och det gjorde jag ju.""

"Andra som skriver till mig har aldrig mött någon som sett igenom fasaden och vågat fråga. Inte träffat någon som varit beredd att lyssna."

""Mitt hjärta slog dubbelslag i bröstet när jag läste artikeln om unga som säljer sex. Jag har nämligen varit en av dem och jag trodde fram till i dag att jag var ensam, skriver en 20-årig tjej.""

"Många vittnar om gapet som uppstår när man fyller 18 år, där upphör kontakten med BUP och i stället hänvisas ungdomarna till vuxenpsykiatrin.

– Om det är svårt att få hjälp på BUP är det ännu svårare för de som fyllt 18, säger Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri."

"– När de går på BUP får de hjälp att avsluta skärandet, eller sluta med droger, men de få inte hjälp med sitt grundproblem, säger hon."
Hur jäkla svårt kan det vara? Då är det ändå så kallad proffessionell personal med långvarig utbildning. Det här är så vanligt så man tror inte det är sant. Man botar symptomen men inte orsaken. Tänk om man skulle göra så med en fysisk sjukdom?

"Många som skriver till mig berättar att de kommer från "vanliga" familjer, med mamma, pappa, hund och fredagsmys. Men det är så klart inte sanningen för alla."
Det finns ingen sanning för alla. Det är som i prostitutionsdebatten. Man kan inte säga att så här är det. För så är det kanske bara för en del och helt annorlunda för andra. Var och en har sin historia och det är den historien som är viktig.

"– Nästan alla som kommer till oss har sökt hjälp på andra ställen tidigare. Många upplever att de träffat någon som inte lyssnar eller inte tar dem på allvar."
Sagt av psykolog på Rädda Barnen. Som sedan av någon anledning tillägger:

"Jag tror att de flesta vuxna som möter de här barnen och deras föräldrar lyssnar, så det kanske handlar om att de inte känner sig förstådda."
Tror man det så bör man kanske ändra sitt agerande som psykolog och terapeut. Kanhända gå i egen terapi för att få bort sitt eget "skräp". Tyvärr tror inte jag att det är så idag. Att psykologer måste rensa sitt inre och se omgivningen utan sina egna fördomar. Men det borde ingå i utbildningen.

Ni kanske inte tycker att det här är det minsta intressant. Men det är banne mig det viktigaste i hela prostitutionsfrågan. Sextrafficking är också viktigt, fast det ingår inte i sexköpslagen. Nu har vi haft den här jäkla lagen i tolv år och det ser fortfarande ut så här. Så återigen kommer min fråga. Vad är syftet med denna morallag? Att hjälpa sexarbetare som mår dåligt borde ha högsta prioritet. Med hjälp menar jag då förstås inte svar som....först och främst måste du sluta sälja sex, annars kan vi inte hjälpa dig. Högsta prioritet i dagsläget är att få in pengar till staten via böter från de som åkt fast för köp och sedan förstöra deras liv. Då kan man slå sig för bröstet och sova gott om natten.

Viktigt i sammanhanget är naturligtvis, som jag skrev förut, att se var individ för sig. Det finns 18-20 åringar som säljer sex och trivs med det. Men för de som inte trivs och vill ha hjälp men inte vet hur, finns inget. En del avböjer hjälp, men man kan inte avböja något som man aldrig blivit erbjuden. Jag hoppas verkligen att socialstyrelsens  utbildningsrapporter kommer till användning och att de så småningom gör skillnad.

Herregud vad jag skriver. Det här borde egentligen ligga på Expressenbloggen, som egentligen inte borde finnas längre. Ja jag har visserligen inte kollat på några dagar.

Kom på en annan sak så här i sluttampen. Jag var inne på båda sexforumen tidigare idag. Ställen jag hoppas att myndigheter och andra som vill hjälpa utsatta också tittar in på. Där finns både de som slängs ut och vargarna. Plus andra också naturligtvis. Läste iallafall idag att någon 16-åring annonserade på en sida. Hur lätt vore det inte för de som vill hjälpa att ha koll även bland annonssidorna. I samma tråd skrev sedan någon att det här i mitt län tydligen fanns flera stycken minderåriga.

Jag googlade sidan, som jag inte vill länka till här för det är tydligen en riktig skitsida. Den börjar iallafall på a och slutar på s. Nu kunde jag inte hitta någon annons av minderårig, så förhoppningsvis är den borttagen. Jag tror inte heller det kan vara så lätt för ansvariga att veta åldern om de inte skriver ut den. Jag fann en del annonser där det stod "jag är xx år". Om det har stått 16 där vill jag vara osagt.

Tyvärr finns det ju en hel del "vargar" som sitter på lur för att hitta ett passande byte. Och ett passande byte är man om man är ung, naiv,sårbar och bekräftelsebehövd. Inte alltid förstår nog dessa tjejer och killar vad de ger sig in i. Att det som från början är kul och spännande kan sluta som något helt annat. Det är bla sådant som det behöver pratas om i skolorna på lämpligast sexundervisningen. Japp, nu fick jag in det också. 

Ni som normalt inte läser svammelbloggen, men vill veta min åsikt i nya sexundervisningen kan läsa detta inlägg.

2009-10-12

En inre plikt gentemot mig själv, manar på att jag bör skriva lite här igen. Annars vet väl de flesta vid det här laget, att mina dagliga funderingar kan läsas på min andra blogg.

Anledningen till dagens inlägg är naturligtvis Federleys motion om ett avskaffande av sexköpslagen. Mer om det finns att läsa på Aftonbladet, Expressen och DN. Att jag blir glad över varje litet försök från politikerhåll att röra om i grytan, är ingen hemlighet. Tyvärr brukar alltid debatten stranda, då avvikande frågor blandas in.

Allra först måste man skilja på människohandel/sextrafficking och prostitution. Ja, jag skrev måste, för det är två olika ämnen. Efter det kan man diskutera, debattera och försöka finna lösningar på var sak för sig.

I flera år har vi ju sett hur fullständigt omöjligt det verkar vara, att föra en sansad, nyanserad debatt i ämnet. Enligt lagivrarna är allt annat än vad de själva tycker och säger, rena bullshiten. Detta utan att de har ett enda vettigt argument och ingen färsk undersökning att luta sig mot.

Makt tas ofta upp, men vad är mer makt än att anse att ens egna åsikter är de enda rätta och sanna. Arrogant och respektlöst, anser jag.

Vissa, med Schyman i spetsen, ser oss som brottsoffer. Tänk er själva, att bli sedd som ett offer mot sin vilja. Tänk er, att när ni rullar runt i sänghalmen och ger er hän i sexualitetens mysterier, då finns det folk som anser att ni utsätts för ett brott. För mig är det horribelt, förminskande och arrogant.

Även om jag vore missbrukare och var tvungen att få pengar till att finansera det, så är sättet jag väljer ett fritt val. De som köper mina tjänster är för den skull inga brottslingar.

Valde jag istället att tjäna pengarna på ett jobb i en butik, så vore ju inte kunderna heller där några brottslingar. Vill någon i det fallet se mig som ett offer, så är det mer logiskt att se mig som offer för missbruket.

Samma sak om jag pga ekonomisk misär ( sjukskriven, arbetslös, låg pension, underbetald ) väljer att öka min levnadsstandard genom att erbjuda sexuella tjänster, så är jag inte offer inför mannen som ger mig ersättningen. Han är inte heller någon brottsling i egentlig mening, bara enligt den här ologiska lagen som många vill få bort. Han gör rätt för sig, fullföljer överenskommelsen och behandlar mig väl.

Här är jag mer ett samhällets offer. Tyvärr finns det många idag som offras av samhället. I mina ögon är den största boven staten, då den tvingar bevisade sjuka människor ut i arbetslivet. Många gånger till arbeten de mår dåligt av.

Som de flesta vet och vissa vägrar inse, finns det även de som valt att sälja sex helt enkelt för att de vill och gillar det. Istället för att leta män på kontaktsidor, eller hoppa på någon på krogen att dra hem, så håller de sig sexuellt aktiva på det här sättet. Samtidigt får de bekräftelse, extrapengar, träffar trevliga människor och får utlopp för sin kåthet på ett sansat och belevat sätt.

Så långt ifrån offer man kan komma, enligt mig. Vill man vara riktigt långsökt kan man kanske säga, att de är offer för sin kåthet och sina medfödda behov. Men det är vi väl alla?

Sedan finns också vissa män eller kvinnor, fast de aldrig nämns, som köper sex och som man kan säga " är slav under sin last". Dvs de har ett förhållande till sin sexualitet som de inte kan tackla, eller ett behov som aldrig blir mättat. Men är det rätt att göra dessa till kriminella?

Jag skulle välkomna en prostituionsdebatt där var fråga behandlades relevant och efter den verklighet vi lever i nu. Jag skulle också välkomna en avkriminalisering ( ej samma som legalisering ), som förhoppningsvis öppnade upp och gjorde det lättare både för information och för blottande av oegentligheter.

Mycket krut kunde då läggas på att informera speciellt unga människor, utan att det skulle tas för prostitutionspropaganda. Inte förbjuda unga människor att sälja sex, utan påvisa vad de har att vänta sig mm. Min åsikt är, att man bör vara både sexuellt och socialt mogen innan man tar steget fullt ut. Jag tror på information och samtal med ungdomen.

Nyare undersökningar visar, att det fortfarande är fler unga killar än unga tjejer som säljer sex och där överdelen är homosexuella. Vad gör man åt detta? Det här nämns aldrig i debatten, fastän det kanske är viktigaste biten att börja med. Män som köper sex av män är också en sak, som aldrig nämns.

Vad gäller människohandel, sextrafficking och hallickar, är det en helt annan fråga som ska diskuteras för sig. Alla tycker nog att det är en viktig fråga, där resurser bör läggas.

Även om det troligtvi inte händer så mycket med den här motionen av Federley, då lagivrarnas åsikter är skrivna i cement, så rör det iallafall om i grytan.

Jag ser gärna fler modiga män och kvinnor, som vågar lämna strömmen och stå för sin egen sanning. Som oftast står för sin åsikt på ett mycket mer sansat och respektfullt sätt än lagivrarnas fanatism och aggression.

2009-09-18

 Ja, nu är jag här och smyger i buskarna igen. Har det hänt något då, sedan sist? Njaa, inte mycket, men lite finns det att skriva om. Lite, som kan bli mycket, när jag breder ut mina vingar.

Kan först nämna "FrågaOlle dokumentären" som igår onsdag 16/9 handlade om sexarbetare. Av någon anledning går det tyvärr inte att för tillfälligt se det på webtv, men ni kan läsa kommentarer och se att den obligatoriska röstningen visar att över 70 % vill ha bort sexköpslagen. Samma resultat som det varit de senaste två-tre åren.

Olle Waller, sexualupplysare sedan ca trettio år, har i mina ögon alltid framstått som en kunnig, ödmjuk och tillåtande person. Därför kändes det extra gott i hjärtat att höra, att även han är kritisk till vår sexköpslag. Sexsäljande och sexköpande kommer alltid att finnas, sa han och man måste skilja på frivillig och ofrivillig.

I programmet fick 4 olika sexarbetare berätta om sin sysselsättning, en engelsk manlig eskort, som ville kalla sig gigolo, en dansk sexsäljare som arbetade på bordell, en svensk oberoende sexsäljare och en svensk fd strippa, som när hon var aktiv jobbade i Danmark.

Personligen tycker jag det var jättebra att den ljusa sidan av prostitutionen visades och som Waller avslutade programmet med att säga, äntligen låta dem få prata till punkt. Det är ju faktiskt väldigt sällan det händer. Oftast är det endast och bara den destruktiva och ofrivilliga prostitutionen det pratas om. Så ett stort tack till Olle Waller och kanal 5.

Närbesläktat med det här, att vissa väljer att få en ersättning i någon form i utbyte mot sex och att ganska många gärna väljer att ge den ersättningen, är dejtingsidorna. Men där är inte männen lika generösa och jovaliska.

Sexbehovet finns naturligtvis, både hos männen och hos kvinnorna. Men vill man prata makt så framkommer det mer där, än i den frivilliga prostitutionen. Singlar, gifta och sammanboende söker sexpartners, som kan ställa upp när de själva har tid och lust och gratis förstås.

Läste i Aftonbladet om en journalist som registrerade sig på några olika dejtingssidor. Fyra gifta män på en vecka är rubriken. Det här kan man lägga utrymme för i en kvällstidning, men hade det handlat om mer öppna kort där de gifta männen var villiga att ösa presenter eller  pengar till kvinnorna, så hade det kallats för sexköp. Något att fundera på. Kanske ska vi förbjuda dejtingsidor?

Hoppar jag sedan till vårt grannland Norge, så kan man få intrycket, att i sin iver att få män att sluta betala för sin sexuella njutning, så förtränger polis och myndigheter allt vad empati och medkänsla heter.

Ett tag utgjorde sig manliga poliser för att vara sexköpare, för att efter det att de fått adress till sexsäljaren kontakta dennes hyresvärd, med vräkning som följd.

Efter det så skrevs det om en plötslig ökning utav gatuprostituerade??

Nu är det kvinnliga poliser, som beslagtar sexsäljarnas mobiler och sedan svarar när kunderna ringer, för att på så sätt få tag i de som väljer att ge en ersättning í utbyte av sex och närhet.

Man kan undra om dessa utvalda, elelr självvalda poliser är asexuella och/eller utan känsla för sina medmänniskor. Jag kan anta, bara anta, att det kanhända är poliser som själva köpt sex och genom det här dövar sitt samvete. Jag kan också anta, att de kvinnliga poliserna är bittra kvinnor som kanske aldrig upplevt en orgasm.

Ja, jag antar alltså bara. Precis som den norska polisen antar att 80 % av de prostituerade är traffickingoffer. Om nu så vore fallet, hur hjälper det här utövandet kvinnorna? Varför sätta dit och lura oskyldiga män, som  troligtvis inte har en aning om huruvida den de ringer till är traffickingoffer eller inte?

Jo för att polisen har makt och nu har de gett sig den på, att alla män måste följa en idiotisk lag som de antagligen inte själva tror på. Men det gäller ju att visa sin auktoritet och sin arrogans, oavsett metoder och oavsett hur många de skadar på vägen.

Jag har många förslag på alternativa tillvägagångssätt, som jag tror hjälper mer än som nu stjälper. Men det ska jag inte uppta det här inlägget med.

I stället fortsätter jag med ungdomsrapporten som kom nyligen "unga om sex och internet". Den bekräftar en del av det jag själv haft åsikter och funderingar om. Det mest skrämmande i den, är att medelåldern för att börja sälja sex är 14 år. Vad görs åt detta?

Annars visar rapporten att det fortfarande är fler unga killar än unga tjejer som säljer sex och att ungdomen är mer insatt, mer nyfiken och mer öppen än vad myndigheter och andra vuxna vill tro.

Den visar också att i de flesta fall, då unga människor väljer att ha sex i utbyte mot pengar, kläder, smink, sprit etc, så finns i bakgrunden en otrygghet i någon form. Det är inget häpnadsväckande med det, anser jag. Så är ofta fallet även vid självsvält, brottslighet, mobbning, missbruk, skolk, självmord mm.

Risken finns, att då det handlar om att sälja sex, så kommer vissa att ta fokus från orsaken och lägga skulden helt på sexsäljandet. Så är det även nu och det kan alltså späs på ytterligare

Enligt mig så bör, eller rent av ska det finnas tid och resurser i skolorna av kunnig personal, som slår vakt om eleverna, uppmärksammar när något inte stämmer och som agerar på ett tidigt stadium.

Dessutom och nu återkomer jag till mina åsikter, så bör nuvarande sexköpslag förändras och sexköp av oberoende sexsäljare avkriminaliseras. Vi måste öppna upp och prata klarspråk. I rapporten framkommer att dagens information till unga funkar inte.

Låt professionella och insatta personer informera på högstadiet och i gymnasiet. I mitt huvud har jag väldigt svårt att tro, att någon 16-18 åring och allra minst 14-16 åring, har den sociala och sexuella kompetensen som krävs för att ge av sig själv, utan att må dåligt och utan att bli utnyttjad. De har i den åldern inte den livserfarenhet som krävs för att sälja sex, eller för att utföra annat jobb där det krävs intuition, lyhördhet, empati, självtillit och mycket, mycket skinn på näsan.

De flesta ungdomar lever för stunden och blir euforiska över lite sedlar och bekräftelse. Låt dem få den bekräftelsen på annat sätt än genom webcamshower, avsugningar och kåta män på nätet. Men så länge ingen ser dem, hör dem eller bryr sig, så är detta ett för dem enkelt sätt. Som i en förlängning troligtvis kommer att visa sig vara allt annat än lätt. Ungdomsstyrelsen har gett ut en vägledning "fråga mig bara" , som faktiskt inte är helt dum.

2008-03-27

    När man väljer ( om man nu har möjlighet att själv välja) jobb eller sysselsättning att försörja sig på, eller att ha som extrainkomst. Då har åtminstone jag, tre frågor att ta ställning till. Ja, det finns fler, som avstånd, medarbetare, arbetstid etc.  men just de här tre är väsentliga för mig.

- Lön

- Trivsel

- Meningsfullhet

Av dessa tre, är faktiskt lönen det minst viktiga för mig. Jag har hellre ett dåligt betalt arbete som jag trivs med och som jag känner är meningsfullt, än ett där jag vantrivs fast tjänar mycket. I mitt vanliga nuvarande jobb, känner jag stort välbefinnande med det jag gör, fastän att intäkterna inte är speciellt stora. Friheten och meningsfullheten överväger stort.

För min egen njutning och välbefinnandes skull, så komplitterar jag denna huvudsakliga sysselsättning, med att sälja sex. Dels för att jag gillar och behöver sex och dels för att jag behöver en extrainkomst.

Säger jag, att jag säljer sex bara för pengarnas skull, så ljuger jag.

Säger jag, att jag gör det endast för att jag trivs och mår bra av det, så ljuger jag också.

Likaså om jag säger, att jag gör det endast för att ge välbefinnande till andra.

Jag gör det för alla dessa tre orsakers skull. Pengarna, trivseln, välbefinnandet. Om jag inte trivdes och fick ut något av det, så skulle jag inte fortsätta med det, bara för pengarnas skull. Det är så svårt för sexköpshatarna att förstå det här. Fast det är egentligen inte svårt att förstå, det är bara svårt att vilja förstå.

Att Inger Efraimsson valde att sluta på Försäkringskassan, då hon blev tvingad att ta beslut som hon stred mot hennes inre, är bra gjort tycker jag. Många andra tycker detsamma. Men hur många fortsätter inte att gå emot sitt innersta. Ingen mår bra av att arbeta mot sin egen vilja och moral. Men de bestämmer ändå själva, hur de vill göra. Stanna kvar eller gå.

Med tanke på den arbetslöshet vi har i landet, är jag övertygad om att många dag ut och dag in, vecka efter vecka tvingar sig iväg till ett dåligt betalt arbete som de vantrivs med. Ingen motionerar om att det arbetet ska förbjudas och ingen försöker få de som mår dåligt att inse, att de inte ska fortsätta med det jobbet. Tvärtom står staten med piskan och jagar på.

Jag anser, att oavsett vad man valt att sysselsätta sig med, ska man ha hjälp om man mår dåligt av det. Mår man inte dåligt, så är det ju frid och fröjd. Borde vara iallafall, om det inte handlar om sexarbete. Det är så ledsamt att läsa och höra uttalanden från helt oinvigda personer, att alla sexarbetare mår dåligt. Varför ska det vara så himla svårt att förstå och att tro på vad vi säger.

Jag är fullständigt ärlig, när jag påstår, att jag tusen gånger hellre säljer sex, än jobbar på försäkringskassan och sover dåligt om nätterna.

Någon gång, måste det gå in hos folk, att de flesta som säljer sex, har valt det själva och de flesta mår inte dåligt av det.  Men det fåtal, som ändå mår dåligt, får ingen adekvat hjälp. Varför är det så?

Jag har tidigare nämnt FAST (försäljning av sexuella tjänster) i Malmö och Isabella nämner det då och då i sin blogg. Jag känner inte till något annat än detta i Sverige, som har det här upplägget. FAST finns för de som vill och behöver ha hjälp. Det är inget krav att man måste sluta sälja sex. Det kan vara annan hjälp man behöver. Det skulle behövas fler liknande organisationer. Folk som ser oss, hör oss, hjälper oss, informerar etc. Med andra ord, folk som inte förkastar och nedvärderar oss.

Varför vill de inte tro på oss, som säger att vi valt detta själva av alldeles fri vilja? Varför håller alla politiker denna lag om ryggen och varför vill de att andra länder ska ta efter en sådan lag? En lag som inte fyller någon som helst funktion, vad gäller att komma tillrätta med den ofrivilliga prostitutionen, som sker med tvång och hot. En lag som kränker oss frivilliga och våra kunder.

Ibland så jämför man sexköpslagen med lagen mot aga. Att båda är lagar, tänkta att sända ut speciella signaler i samhället. Tyvärr förstår jag inte det resonemanget. Lagen mot aga, handlar om barn. Sexköpslagen om vuxna människor med fri vilja.

Barn är oskyldiga individer, som inte har varken kraft, rättighet, kunskap eller erfarenhet att föra sin egen talan. Lagen om aga är till för att skydda barn, mot föräldrars slag och våld. Vi har även lagar som förbjuder våld mot vuxna människor. Det är och ska vara förbjudet att att skada någon annan psykiskt, fysiskt och ekonomiskt.

Vad dessa signaler har med sex och köp av sex att göra, det förstår jag inte.

Är meningen den, att samhället ska sända ut signaler och spä på gamla fördomar om att sex är skamligt och fult?  För det tvingade sexsäljandet, det har vi ju andra lagar för. Vi har våldtäktslagar, misshandelslagar, kränkningslagar och människorovslagar bla.

Jag välkomnar verkligen utredningen som nu pågår om vad sexköpslagen har gett för resultat. Jag hoppas också förstås att även vi får ett ord med i lagen. Vi som det handlar om. Vi som vet bäst och mest, om vår egen situation och vår egen vardag. Så att vi inte återigen blir nonchalerade, misstrodda och ombedda att hålla käften

2007-06-06

Jag höjer väl glaset och skålar med er, så här på Svenska Nationaldagen. Visserligen kommer jag själv inte att dricka något vin förrän tidigast lördagkväll, då mitt pågående projekt har landat och avslutats. Kortet har således ett par år på nacken. Det här blir nog ett inlägg om lite ditt och datt. Jag tror att flera av er som läser mina rader här och annorstädes, även läser andra bloggares inlägg och har således kanske läst om det senaste tjafset inom bloggvärlden. Hur en bloggare plötsligt upptäckte en hemsida med information om pedofili. Snabbt fick hon ihop mobben och fick sidan nedsläckt. Nu är jag inte alls någon förespråkare för sexuella övergrepp på barn eller ens för pedofili. Men däremot för yttrandefrihet....åsiktsfrihet och tryckfrihet.

Hemsidan är uppe igen och här kan ni som vill läsa en utförligare förklaring från upphovskvinnorna. Personligen anser jag, att man inte kan förbjuda information bara för att det inte stämmer med ens egen åsikt. Det är en sak, om det uppmanar till skada för en eller flera. Men ren information skadar inte. Det finns information om olika narkotikasorter och till och med hur de används. Det vet i sjutton om det inte även använts som information i skolor. Jag vet inte, men om så är fallet handlar det inte ens om eget val. På nätet har man ett eget val. Man väljer vad man vill läsa och vad man inte vill läsa. Alla har rätt att tycka vad man vill, utan att bli lynchad av de med en annan åsikt.

En slutsats är något man drar när man inte orkar tänka längre. 

-Martin H.Fischer

De flesta människor tror att de ser realistiskt på världen. Men de ser bara det de tror på. Vårt ego tillåter sällan att vi går utanför det vi tror på. Det måste passa in. Passa in i det mönster som skapats i vårt sinne genom vår miljö och vår omgivning. Men vem bestämmer att just det mönstret är för allom det rätta?

Tyvärr är väldigt många rädda för att erkänna att det kan finnas fler aspekter av något. Prostitution är ytterligare något som avviker från det inlärda mönstret. Det krävs mod att där våga stå för sin åsikt. Det är lättare att följa med strömmen och vara anti, fast man många gånger inte vet varför man egentligen är anti.

Ett ganska hemskt exempel kan man läsa på En Strippas Dagbok. När lärarna på den utbildning som hon är nästintill klar med, fick nys om vad hon gör som hobby, så förvägrar de henne de betyg hon tidigare fått besked om. Inte är hon väl sämre för att hon strippar? Det är ett så idiotiskt resonemang så man tror knappt det är sant. Men det finns ju faktiskt andra exempel där personer blivit av med jobb, när det blivit känt att de bejakat sin sexualitet. Bejakat den efter ett annat mönster än vad arbetsgivaren haft.

När jag ändå håller på med åsikt och yttrandefrihet, nämner jag också de funktionshindrades rätt till sexliv. Ni minns kanske hur författaren till Sune böckerna Sören Olsson, i vintras drog igång en diskussion i ämnet. Hans egen son lider av Downs syndrom och han har en stor önskan att få vara nära en person av motsatt kön. En önskan som väl alla tonåringar har. Men för en funktionshindrad är det inte lika lätt att uppfylla den. Sören undrade då om det var okej att skaffa en prostituerad till sonen. Ytterligare något som avviker från gängse mönster.

Den här artikeln ledde till en intervju i radion och en i Aftonbladet. Expressen skrev en notis utifrån Aftonbladet. På AB frågeenkät om det var rätt eller fel, svarade 75% att det var rätt. Sedan hände ingenting. Sören Olsson själv kände sig kränkt och ville inte längre figurera i debatten. Han försökte få igång en diskussion i en väldigt viktig fråga, men media fick det till att handla om prostitution och funktionshinder.

Rätten till sex är den funktionshindrade mannens domän i media. Det är just funktionshindrade män som används i argument för statliga bordeller, eftersom de påstås behöva hjälp med sex.

Jesper Odelberg, ståuppare och debattör, menar att det är kränkande mot alla kvinnor och funktionshindrade. I en intervju i Jämos tidning på nätet säger han:

– SSU i Bohuslän har lagt fram en motion om att funktionshindrade män ska ha rätt till statlig sexhjälp. Män, inte kvinnor. För det första, vad hände med de funktionshindrade kvinnorna? För det andra är sex ingen mänsklig rättighet, alla har rätt till sin sexualitet men det är en annan fråga. Och för det tredje, om någon har rätt till sex, vem är skyldig att ge det?

Ni kan läsa hela artikeln här.  Sören Olson hade mod att gå ut med sina funderingar om sonens ev hjälp till sex. Media hade inte mod att fortsätta debatten. Media har inte mod att skriva om sådant som avviker. Det måste passa in. Antagligen är det därför prostitutionen bara skrivs i negativa ordalag. Vem vågar tillstå att det finns positiv prostitution?

2006-10-28 T 01:58:35

Hej igen, ni som kikar in och läser mina rader då och då.   Fredagskväll och just nu är jag nog så långt ifrån en sexig glädjeflicka man kan komma *ler*.  Sitter uppkrupen i soffan, invirad i en fleece pläd och skriver på min bärbara, som jag har, just bara till att skriva på.

 Vet inte om det är höstens intrång, som gör att jag känner mig tröttare än vanligt. Eller om det är sena nätter, för mycket jobb eller helt enkelt brist på sex. Riktigt sex alltså. Det är ju inget som jag så att säga tillhandahåller dagligen. Så min tanke i förra inlägget, att jag ibland inte riktigt ser mig som en prostituerad, är inte helt taget ur luften. Men jag ska inte försköna min person. Visst är jag, det folk benämner prostituerad. Men min prostitution innebär att skänka välbefinnande till mina medmänniskor.  Jag har inte berättat vad jag normalt arbetar med och tänker inte heller göra det, men skillnaden i mina ögon är inte så väldigt stor. Både mitt jobb och min hobby går ut på att få människor att må bra Det jag däremot har berättat är, att jag de senaste åren inte ger riktigt hela mig, annat än när jag själv ger mig iväg på mina avkopplande små resor, för att få det jag inte får här hemma. Eller när jag träffar någon redan känd person på hotell, vilket inte händer sådär jätteofta.

I den gångna veckan har jag äntligen fått lite mer tid till hobbyverksamheten. Jag trivs ypperligt med mitt vanliga arbete, som ger mig bekräftelse på kunskap och resultat. Men jag behöver även få bekräftelse på min person och en annan form av resultatrespons, vilket jag får genom min hobbyverksamhet. Bara i den här veckan ha jag haft flera som rest mer än tio mil, enkom för att träffa mig. Jag skriver inte det för att skryta, utan för att du,,som av någon anledning valt, att se på det jag gör som något fult, kanske kan börja fundera. Det kunde lika gärna varit en man från min stad som reste över tio mil till en annan stad, för att där få vad han vill ha.

Jag återkommer gång på gång, till det här med att se saker från olika vinklar och på olika sätt. Vi är alla olika, har olika syn på saker, olika förväntningar och vi agerar olika. Jag tror de flesta av oss, hellre åker några mil extra för att få just det vi vill ha och som passar just oss. För att det som faller mig i smaken, kanske ratas av dig. Inom den frivilliga prostitutionen är det precis samma sak. Det är så långt från medias och politikers synsätt som det bara kan vara. Ännu har ingen man sökt upp mig, för att utnyttja mig. Utan de kommer till mig för att erhålla en stund av njutning. Jag agerar på mitt sätt, mina kolleger på sina sätt. Kunderna väljer utifrån sina behov och önskemål. Men alla har vi samma mål….att må bra, eller att få någon annan att må bra. Det finns inget fult i det.

Men avarter finns, här som överallt annars. Jag läste i ett forum nu i veckan, någon som efterfrågade ”en hora att förnedra”. Jag önskar förstås att det endast var provokation, men det finns faktiskt män, som höjer sig själva, genom att förnedra. Vad vore väl bättre att förnedra och göra vad man vill med..än en hora?  Så även hos sexköpare finns en skev bild, både av oss som sexsäljare och av det sexuella.  Det här ska då inte förväxlas med det frivilliga förnedrandet, där båda parterna spelar ett spel och båda är med på noterna.

Men ovanstående är väsenskilt mot det jag sysslar med. Jag skulle gissa, att det finns en hel del kvinnor i vårt avlånga land, som är lite avundsjuka på oss frivilliga glädjeflickor, men som naturligtvis har svårt att erkänna det, ens för sig själva. Då syftar jag inte på det ekonomiska, utan på njutningen och mötena med så många olika trevliga män. Tänk er, att som jag i veckan, få starta dagen med en stilla foxtrott. Bara sakta följa med i musiken, i ett rum som är  upplyst endast av levande ljus. Sakta, sakta och undan för undan faller kläderna till golvet, så att det slutligen bara är stilla rörelser hud mot hud. Det här var lite annorlunda, men inget möte är det andra likt och ingen man är den andre lik. Jag delar med mig lika mycket till alla, om än inte med hela min kropp, så med hela mitt hjärta och hela min själ.  Det spelar ingen roll om det gäller njutning av sexuell karaktär, eller om jag skulle sitta i kassan på Ica. Det hela handlar om att få in lite glädje i vardagen, för både mig och andra.

För att återkomma till det jag nämnde inledningsvis…brist på sex.., så lider även jag stundtals brist på det. Nu har en längre tid mitt vanliga arbete upptaget min mesta tid, men när jag nu den här veckan som gått ,fått mer tid över till min hobby, märker jag hur jag blir kåtare och kåtare för varje dag, trots hjälp av massagedusch och trots hjälp av välvilliga kunder. Som tur är har jag en resa inplanerad om några dagar, som jag verkligen ser fram emot och längtar efter.  Jag längtar efter riktigt sex. Längtar efter att både få ta och ge. Längtar efter att verkligen få vara en…glädjeflicka.

2006-07-19T13:42:42

Visst.. det finns människor, som väljer att helt avhålla sig från sex, sk. asexuella och som inte mår dåligt av det. Hur stor procent av befolkningen som är asexuella, vet jag inte, antagligen inte alls så stor. Förmodligen avstår de bara från den sexuella handlingen, men får närhet och beröring och bekräftelse ändå och de gör det friviligt. Jag har lite svårt att förstå det där, att välja bort att inte känna lust.

Förväxla nu inte dessa, med de som av olika anledningar tappat lusten. Den andelen är nog istället ganska stor, liksom de som av någon anledning inte får utlopp för sin lust. Att inte få möjlighet till sexuell utlevelse kan leda till psykiska problem. Man känner sig inte attraktiv, blir deprimerad, isolerar sig och förlorar självrespekten. Jag sitter och försöker komma på något negativt med sex. Men det enda negativa jag just nu kommer på, är smittorisken. Men använder man förnuft ,förstånd och skydd, så är det inget skäl till att avstå.

Naturligtvis finns det negativa följder som kan häröra till det sexuella fenomenet.

       1.   Oönskad graviditet

       2.   Begär som kan leda till påtvingat sex..våldtäkt

       3.   Utnyttjande av annan person, för egen vinning    

       4.   Svårtyglad åtrå, som leder till otrohet.

I fallen 2 och 4, tror jag faktiskt att vi eskorter och glädjelickor, kan bidra till en minskning. Positiva effekter med sex på lika villkor är lättare att komma på.

   1. Lugn    

  2.Avslappnad   

  3.Trött  

  4.Inre tillfredställelse   

  5.Välbefinnande   

  6.Ökad  motståndskraft     

 7.Sänkt hjärtverksamhet och blodtryck   

 8.Stressreducerande   

 9.Ökad tillit till sig själv och andra.

Att ha sex ofta bidrar till att vissa både känner sig och ser yngre ut. Det menar skotska forskare som undersökt sexvanorna hos personer som ser unga ut för sin ålder.Forskarna tror att det är den ökade fettförbränningen som sexakten ger upphov till, som bidrar till , att ett ungdomligt utseende kan behållas längre upp i åldern. Dessutom frigörs endorfiner från hjärnan som har smärtstillande effekter och som minskar spänningar och olustkänslor.

Även spermans betydelse diskuteras och själv är jag övertygad om att genom att svälja sperma, så får jag i mig ämnen som främjar glädje, lust och åldersbekämpning. Man vet egentligen inte till fullo, vad sperma innehåller, men protiener, spermier, testosteron är några av delarna.  Visserligen utsätter jag mig för en smittorisk, genom att svälja sperma, men jag vill gärna tro gott om mina kunder. Jag tror inte att det klientel, som besöker mig, skulle undanhålla om de vet om att de bär på någon smitta.

Män som får utlösning relativt ofta,minskar benägenheten till prostatacancer, enl forkare.

Den amerikanska sexologen och pionjären, Beverly Whipple, har undersökt förhållandet med  G-punkten, bl.a dess samband med nedsatt smärta vid förlossningar, där stimulering av G-punkten verkar smärtlindrande under utdrivningsskiftet. Whipple har tidigare påvisat att när kvinnan stimulerar sin klitoris (onanerar) kan hon uthärda betydligt högre grad av olika former för fysisk smärta.
Det frigörs också en mängd ämnen under orgasmen. Oxytocin och endorfin till exempel, som sägs kunna lindra smärta och främja läkning. Dessutom anses de vara lugnande och leda till lyckokänslor.

Forskning om beröringens effekter och verkningsgrad pågår. Man vet idag att beröring/massage har ett stort terapeutiskt värde, är smärt-och stressreducerande, kroppsbekräftande och framkallar välbehag. Och inom skolmedicinen har man nu alltmer börjat acceptera beröringens positiva verkningar. Beröring  frisätter hormonet oxytocin som man vet sänker pulsen och blodtrycket och dämpar oro och ångest med mera.

Orgasmer ger också:

1. Minskade menssmärtor.
2. Bättre humör. Orgasmer ökar nivåer av det kvinnliga könshormonet östrogen, vilket i sin tur påverkar humöret. De framkallar också endorfiner, kroppens naturliga smärtbekämpare och
depressionslyftare.

3. Ökad närhet. hormon som framkallar känslor av intimitet ökar
fem gånger under orgasm.

4. Bättre sömn.

5. Mindre stress.

Enbart 20 minuters samlag som upplevs som skönt utlöser det lustfrämjande
hormonet dopamin, det i sin tur ger en avslappning som varar upp till två
timmar enligt en studie i Journal of the American Medical Association 1999.

Väldigt många idag, mår på något sätt dåligt och många äter lyckopiller eller antidepressiva tabletter. Speciellt antidepressiva påverkar sexlust och sexförmåga, vilket nästan ger en ond cirkel, då de fråntar personen ovanstående. Jag tror, att i många fall skulle personen må betydligt bättre om de skippade tabletterna och fick mer utav närhet, beröring och orgasmer.

Tyvärr inser ju inte alla betydelsen utav att ha ett aktivt sexliv och speciellt kvinnor har en benägenhet att förtränga sin drift och låter bli att bejaka lusten.
Rapporten Sex i Sverige från 1997 visar att var femte kvinna hade svårt att få orgasm. Detta var särskilt påtagligt hos de yngre kvinnorna vilket visar att det är en förmåga som måste läras in. Jag hoppas att det ändrats sig på 9 år, men kan lika gärna vara tvärtom, eftersom takten och kraven i samhället ökat. Man måste tillåta sig att ge sig själv tid. Tid att njuta, tid att ge sig hän i känslan, tid att bry sig om sig själv.

Själv tar jag nu en paus både från vanliga jobbet och hobbyverksamheten. Därmed är det inte alls säkert att jag tar paus från att njuta..av både sex och att bara vara och finnas till här och nu. Livet är härligt om vi bara tillåter oss att upptäcka det och lär oss tänka på ett positivt sätt.