Fick genom Jasmines blogg nys på denna artikel i QX av Magda Gad. Eftersom jag tyckte det var jobbigt med allt scrollande och all reklam, så kopierade jag över den på eget dokument. Ni som vill läsa på nätet har länken nedan. Bilden hör inte till artikeln, utan den googlade jag fram själv.  När jag nu är här och ruttlar kan jag passa på att önska er som tittar in till den här bloggen en GOD JUL. Vill ni läsa mer svamliga inlägg så skriver jag dagligen på svammelbloggen.

Kopierat från QX 21/12 -012  ( januarinumret 2013)

Magda Gad träffar tre sexarbetare

Lägenheten utanför Örebro är ljusoch rymlig. I bokhyllan står prydliga rader av litteratur, på köksbordet ligger ännu en trave: Klassisk feminism av Louise Persson, Kvinnorummet av

Marilyn French och en tummad Sex at the margins av Laura María Agustín.

Kylskåpet är täckt av färgglada bokstavsmagneter, på golvet ligger leksaker och i

barnkammaren står två små sängar. I den ena sitter en ensam nalle under läslampans

sken. Kudden är formad av ett litet huvud som vilat där. Man väntar sig att ytterdörren ska slås

upp. Att ljudet av lek och tjiv ska fylla rummen.

Men det förblir tyst. Inga barnsteg hörs i hallen. Det har det inte gjort på elva månader.

När Sandras före detta man förstod att hon börjat arbeta som eskort anmälde han henne för att inte vara en bra förälder och behöll barnen, trots att de har delad vårdnad. Det är olagligt och kallas egenmäktighet med barn. Nu har det snart gått ett år sedan Sandra såg dem. Kramade

dem.

– Jag längtar efter att få säga till dem hur mycket jag älskar dem … Hur mycket

jag saknar dem … Det här kan inte få fortsätta längre nu …

Sandras ansikte är randigt av tårar och det stockar sig i halsen. Hon lyfter ner en grå mjukiselefant från en byrå, drar fingrarna över den lena teddypälsen. Berättar att hon har en advokat och att socialtjänsten utreder ärendet, trots det upplever hon att inget händer.

– Det finns inget i lagen som stödjer att en sexarbetare inte skulle få ta hand om sina barn, men det känns inte som att de anstränger sig för att hjälpa mig få tillbaka dem. En gång sa de att jag måste förstå min man för majoriteten av de män som köper sex är ju faktiskt pedofiler. Jag

orkade inte ens bemöta det. Det finns så många konstiga fördomar.

Hon ställer ifrån sig elefanten, gestikulerar med händerna.

– Jag har aldrig sålt sex i min hemstad, aldrig träffat klienter inför barnen. Jag har

jobbat ett par timmar i veckan, ägnat resten av tiden åt barnen och varit en mer närvarande förälder än andra. Jag vet inte vad de tror? Kanske tycker de inte att en hora ska vara mamma. Sexköpslagen grundar sig ju på att alla som säljer sex är viljelösa offer, så de utgår väl från att jag inte

skulle vara förmögen att fatta rationella beslut.

Ögonen gnistrar till.

– Ibland tänker jag att jag borde ta barnen och åka ner och sätta mig utanför EU-domstolen. Då skulle det bli debatt, då skulle folk vilja lyssna på det jag har att säga.

Sandra är 27 år, bisexuell och hennes känsla av negativt bemötande från myndigheter

bekräftas av RFSL:s rapport ”Osynliga synliga aktörer”, projektledd av Suzann Larsdotter, där hbt-personer med erfarenhet av att sälja/och eller köpa sex vittnar om stigmatisering. För Sandra började allt med att en kille på en dejtingsida frågade om hon kunde tänka sig att träffa honom mot

betalning, sedan fortsatte hon att ta betalt för dejter för att hon trivdes med det. Hon känner inte igen sig i samhällets beskrivning av olyckliga horor, har inga missbruk att finansiera och inga övergrepp

bakom sig.

– Pengarna är en bara en del av det hela. Jag gillar blinddates, ha sex, diskutera. Och mina klienter är mycket trevligare än de män som hänger på krogen. De är lite äldre, de har lärt sig att de måste bete sig väl. Framför allt är de nyktra. Samtalet glider in på politik. Det gör det ofta när man pratar med Sandra. Hon är aktivist – deltar i debatter, har bemött uttalanden från Claes Borgström (tidigare

JämO, som menar att alla sexköp är övergrepp), har uttalat sig i fransk tv, osv – och vill att sexköpslagen avskaffas. Men det är inte det enda.

– Homosexuella blev inte accepterade i samhället bara för att sodomilagen togs bort. Sexarbetare behöver organisera sig på samma sätt. Det känns extra aktuellt nu när Gardells program om aidsåren har gått på tv. Jag känner igen alla argument om att den fria homosexualiteten skulle bidra till moraliskt förfall i samhället. Det är samma argument som vi bemöts med nu. Istället för homofobi är det horfobi. Sandra trycker till orden.

– Samma sak är det när jag läser programbladet för Pride. Jag kan ta varenda punkt och göra om det till en fråga om sexarbete. Att leva med stigma, utanförskap, hemligheter. Dubbelliv. Komma ut ur

garderoben.

– Folk brukar säga att det inte går att jämföra eftersom homosexuell är något man föds till. Men man har ändå rätt till samma människovärde. Argumentet att sexköpslagen skulle bidra till jämställdhet menar hon är att förneka sexarbetares existens.

– Vi är inte ett jämställt land förrän hororna finns med på agendan, säger hon knivskarpt.

Hon går runt i lägenheten, lägger ner saker i en övernattningsväska. En vit stilettklack är nedkletad med läppstift. Hon tvättar av den i diskhon.

– Tar man bort sexköpslagen måste man erkänna horors lika rätt. Då måste man säga ja till kampanjer om sexarbetares rättigheter som kan hamna på ett mjölkpaket vid någons köksbord. Och det är det

jag tror att man är rädd för. Man kan inte ha en hora hemma i köket.

Skon åker ner i väskan. Hon släcker lampan ovanför den ensamma nallen i barnkammaren. Tar en sista lov i sovrummet. Innan hon stänger dörren sneglar hon på boken som ligger på sängbordet.

Det är politikern och frihetskämpen Ingrid Betancourts Även tystnaden har

ett slut.

Jens Rydström står på ett skakande tåg mellan Lund och Malmö och pratar ljudligt för att överrösta gnisslet och högtalarutropen. Han är docent i genusvetenskap vid Lunds universitet och har skrivit

Sinners and citizens om homosexualitet och sodomilagen i Sverige 1880-1950. Där beskriver han hur polisen övervakade urinoarer och parker, som mest i början av 1940-talet, och arresterade män som runkade tillsammans eller hade annan sex.

– Poliserna stod i ett kolmörkt, pisstinkande tvättrum bakom pissoaren och turades om att spana genom ett litet hål för att ha två vittnen till händelserna. Ofta kom männen undan med ett par månaders straffarbete, men deras liv blev förstörda. De kunde bli av med jobb och hem.

Politiker fick lämna sina uppdrag. När homosexuella sjukdomsstämplades förvärrades förföljelsen.

– Männen anmanades att själva ansöka om att bli kastrerade, och det gjorde många eftersom sexualiteten var ett sådant problem för dem. Det var så skambelagt att vara bög och de kunde inte kontrollera det.

I sexköpsdomar från 2000-talets Sverige framgår det hur spaningsarbetet mot torskar går till. Enligt en polis vid Stockholms prostitutionsgrupp följer de efter kvinnliga sexarbetare (den omfattande

sexhandeln mellan män bevakar de inte) och överraskar dem när de träffar  kunder, helst mitt i akten, för attbevisläget ska vara starkt. Sker sexköpet i en lägenhet lyssnar de genom brevinkastet efter ”kvinnliga och manliga stönanden”. De går in i hotellrum, bryter sig in i privatbostäder och rycker upp bildörrar. Filmar och fotograferar. Beskriver samlagspositioner, underkläder och förekomst av kondomer. På så sätt blir även sexsäljarna behandlade som kriminella, trots att lagen är tänkt att skydda dem. Många vittnar om att de känner sig traumatiserade av att polisen rusar in när de har samlag. Eftersom spanarna är civilklädda misstas de ibland för att vara rånare.

Sexköparen Mikael uppger att han blev livrädd när en man hoppade fram ur en buske, klädd i ”hiphop-kläder”, och brottade ner honom på marken för att sätta på handfängsel. När män grips för brott mot sexköpslagen erbjuds de vård.

– Torsken patologiseras, precis som man gjorde med bögen, säger Jens

Rydström.

Och han ser fler analogier.

– Homosexuella blev också tystade, förlöjligade och utpressade. Jämställdes med pedofiler och sades ha en störd uppväxt. I dag får inte sexarbetare tala i egen sak och debattörer som är emot sexköpslagen förs åt sidan. Sverige har blivit som en frusen ö där det inte finns minsta öppning

för att diskutera andra lösningar.

På Södermalm i Stockholm häller Mia upp en kopp kaffe på ett fik. Hon står bredbent och skrattar. Sänker inte rösten när hon talar om att hon sålt sex och strippat.

– Jag är stolt över mitt jobb och vill gärna vara öppen med det men det går inte, man blir så ensam. Speciellt i gayvärlden. Jag har aldrig förlorat så många vänner som när jag var ärlig med att jag strippade. Hon tar en klunk av det svarta kaffet, säger att hon känner sig fördummad när hon går på möten om prostitution.

– Folk pratar över mitt huvud. Radikala feminister tycker att jag förråder dem, att jag befäster ett sunkigt kvinnoideal. De som läst genusvetenskap är mest fördömande. Det var därför jag började

läsa det själv.

Mia tittar ner när hon berättar att hon blivit sexuellt utnyttjad, att hon var tolv när en lärare började betala henne för sexuella tjänster. Hade hon försörjt sig på ett annat sätt hade det inte varit relevant

att ta upp, men eftersom övergrepp alltid dyker upp i debatter om sexarbete, liksom det gjorde förr i diskussioner om sexuell läggning, vill hon bemöta det.

– Jag får hela tiden höra att jag är ett offer, men jag känner mig inte som ett offer. Jag mår inte dåligt. Jag har gått i terapi för det som hände när jag var barn. Det jag har mått dåligt över är det jävla ljugandet.

I dag är Mia 36 år och trött på att dölja delar av sig själv.Trött på att behöva ljuga för att få betala skatt.Trött på att behöva ljuga för att få rättmätig hjälp av myndigheter. När hon för några år sedan

blev ihop med en tjej som inte gillade att hon strippade, som skrek hora åt henne när de bråkade, började hon dricka.

– Jag ville ha hjälp med mitt alkoholberoende, men fick höra att bara jag ”slutade åla mig mot stången” så skulle jag se att allt blev bra. Det var så kränkande. Jag mådde ju bra av att gå till jobbet, att duscha, klä på mig, gå iväg och träffa jobbarkompisar. Det var när jag satt hemma ensam som jag drack.

Att sexarbetare diskrimineras även av missbruksvården har länge varit en stridsfråga för sexarbetarrörelsen. För Mias del slutade det med att hon skrev in sig själv på behandlingshem, blev nykter och fortsatte jobba som sexarbetare utan att ta några återfall.

– Det jag har gjort har inte varit påtvingat. Det har utvecklat mig som människa. Jag har lärt mig att säga nej och fått respekt för min egen kropp. Det är inget som jag skäms för. Det är andra som

säger att jag ska skämmas.

Enligt en artikel på Polisens hemsida arbetar prostitutionspolisen utifrån tesen att alla sexsäljare är brottsoffer. Polisen Simon Häggström säger:

– Det finns ingen som mår bra av att sälja sig. De gör det för att det är stora snabba pengar, vad de inte ser är att det sakta men säkert bryter ner dem inifrån.

Mia ser det på ett annat sätt:

– Det finns massor med människor som har destruktivt sex utan att ta betalt. Vad frivilliga vuxna mår bra av sexuellt måste vara upp till varje person att bestämma, det måste man se från fall till fall. Nu går man ut och stigmatiserar en hel grupp och talar i deras sak, det är det som måste få ett slut.

På ett kafé i Kapstaden sitter Don Kulick och skriver på en bok om sexualitet och funktionshinder, forskningsledig från tjänsten som professor i antropologi vid University of Chicago. Han har tidigare skrivit en artikel om stigmatisering av sexköpare och är förvånad över att det råder en sådan kompakt monolog i Sverige kring sexköpslagen.

– Det som utmärker Sverige i förhållande till andra länder jag vet något om, är att det råder en ängslig ovilja att diskutera prostitution. Man fördömer, gärna och högljutt. Men diskuterar, det vägrar man

att göra. Akademiker, journalister och politiker som annars är vältaliga och kritiska när det gäller allt annat tycks drabbas av kortslutning så fort man börjar tala om prostitution.

Don kritiserar att den svenska politiken reducerats till för och emot och inte öppnar sig för komplikationerna.

– En direkt följd av sexköpslagen är att alla som säljer sex blir sedda som offer. Att någon skulle kunna sälja sex och vara helt normalfuntad har blivit otänkbart. Det oförlåtliga är att man ser hur kvinnor som säljer sex blir straffade som en konsekvens av det synsättet. De kan bli av med

sin bostad och få sina barn omhändertagna. Att även delar av den svenska gayvärlden utestänger sexarbetare tycker han är än mer beklagligt.

– Det är upprörande att det finns bögar, flator och transpersoner som inte tycks känna någon som helst solidaritet med sexarbetare. Det är tragiskt att de inte fattar att patologiseringen av sexarbetare

och oviljan att lyssna på dem i Sverige i dag har exakta motsvarigheter i homohistorien.

Ordet ”gay” betydde ju från början ”prostituerad”!

Googlar man ordets historiska betydelse får man också reda på att ”bög” betydde ”sexköpare”.

– Alla hbt-personer som kan sin historia vet att homosexualitet och prostitution alltid har varit nära sammankopplat på många sätt. Men nu när homosexuella betraktas som rumsrena så vänder man

ryggen mot och glömmer de vuxna som fortfarande stigmatiseras och demoniseras på grund av sitt sexuella beteende.

En som inte glömt någonting är Evelyn. Hon bor på fjärde våningen utan hiss i Göteborg.

– Nu hoppas jag bara att jag kan fortsätta jobba, säger hon. Min kondition har gått i botten.

Fyrarummaren ligger i ett vackert hus mitt i staden och är fylld av gamla möbler, fotoalbum, tidningsurklipp och böcker. På vardagsrumsbordet ligger handlingar från barnavårdsnämnden.

Hon sökte hjälp där på 1950-talet. I dag är hon 75. Har inte orkat titta på dem än. - De värsta händelserna sitter som taggar i bröstet, förklarar hon.

Det går fort när hon pratar, som att det hon har att säga är outtömligt och tiden knapp. Hon vittnar om elände och övergrepp, men inte från sina torskar, utan från läkare, skola och överklassherrar.

– Redan när jag var 15 år var jag en kvinna med en historia. Jag insåg då att när jag dör som 80-åring någonting och folk ser min dödsannons så kommer de att tänka ”det var den där horan”, säger hon,

går in i köket, brygger kaffe med filterhållare och dukar en bricka med koppar och muffins. Hon växte upp i Saltsjöbaden och blev satt i privatskola av sin högfärdiga mormor, hade halva adelskalendern som klasskamrater och var enda arbetarungen.

– Dessutom stod det UÄ bredvid mitt namn. Utomäktenskaplig. Grannherren i huset mittemot var

pedofil, han tafsade på henne första gången när hon var fem. När hon blev äldre hamnade hon i vad som ansågs vara dåligt sällskap och i skolan spreds ett illasinnat rykte att hon hade gonorré. Hon blev

öppet mobbad, varken lärare eller skolledning ingrep.

– En tjej i klassen visade mig hemska bilder av gonorré och sa att det smittade genom kyssar. Det ledde till den absolut värsta händelsen som jag varit med om i mitt liv.

Evelyn gick till en gynekolog som utan att ta reda på att hon var oskuld släpade henne till gynekologstolen med hjälp av två kollegor och utförde en gynekologisk undersökning. Hon beskriver det som en våldtäkt.

– Jag har inte kunnat gå till gynekologer eller tandläkare efter det. Det är hans fel att jag bara har tre tänder i munnen. Det här är löständer, säger hon och drar på smilbanden.

Efter övergreppet stack hon från plugget och fixade ibland pengar på Malmskillnadsgatan. Hängde i

Klarakvarteren och lärde känna kretsen kring Paul Andersson, poeten som tillsammans med Birgitta Stenberg uppfann ordet knark. De köpte amfetamin receptfritt på apoteket, var arbetarförfattare,

konstnärer, intellektuella. För första gången kände sig Evelyn som hemma. Men någon ordning på livet fick hon inte förrän hon var 39 och flyttade till Göteborg.

– Det var då jag började om. Jag hade sådan tur som fick det här hyreskontraktet och en sjukpension. Men jag var fyrabarnsmamma och pengarna räckte inte till. Hade hon inte sålt sex hade hon aldrig

kunnat betala utlandssemestrar, aldrig kunnat betala en språkresa. Hon engagerade sig tidigt i sexarbetarrörelsen men det väckte bara rabalder. Sexarbetare fick inte yttra sig i prostitutionsdebatter, släpptes inte in på seminarier. Sexarbetare tillfrågades inte heller innan man instiftade sexköpslagen.

Justitieminister Beatrice Ask säger följande om Europarådets rekommendation att låta prostituerade komma till tals i alla frågor som rör dem:

– Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.

Evelyn tycker att det är märkligt att Sverige går emot Europarådet och intar en sådan särställning i världen.

– I Amsterdam på 1970-talet var folk så välvilliga att jag blev alldeles ställd. Jag fick bo hemma hos andra feminister, det fanns inga barriärer mellan oss. Jag sa till min yngsta dotter att hon måste följa med mig dit för att se att även sådana som jag kan behandlas med respekt, och det gjorde hon. Där släppte mycket för henne. Att sexköpslagen skulle rädda kvinnor är ett påstående som gör henne förbannad.

– Det är löjeväckande. Jag har jobbat i Göteborg i 35 år och aldrig tagit emot ett enda hot eller blivit utsatt för någon form av våld. Kunderna är trofasta som hundar och nu när de har blivit äldre och inte kan prestera längre ringer de mig ibland bara för att höra om jag finns kvar.

Hon reser sig, går runt i vardagsrummet och pratar med hög röst.

– Sexköpslagen är ju bara idiotisk! Varför ska de ta fast män som vi säljer sex till helt frivilligt? Det gör ju bara att vi blir ännu mer utsatta och tvingas ännu längre in i dubbelliv. Vi kan inte ens hjälpa

varandra för då åker vi dit för att vara kopplare. Det finns andra lagar för att skydda kvinnor, lagar mot misshandel och våldtäkt. Men om vi skulle bli utsatta för något sådant, då är det ingen som ingriper. Då bryr sig ingen!

På frågan om vad hon hade velat ha för hjälp från samhället brister det.

– Men det går ju inte! De kan ju inte! Vården fungerar inte. Det finns ingen som

är inkännande och lyssnar. Det finns ingen som sätter dit kollegor som begår övergrepp

och tjänstefel, som gynekologen i mitt fall. Förstår du inte?

Hon hämtar andan.

– Hora är ett pestsmittat ord, det är det uslaste som finns. Vi är lågvattenmärket när man mäter graden av uselhet. Nu är jag 75 år och tänker att det vore kul att någon gång bli accepterad som en slags mänsklig varelse innan jag dör.

Sexköpslagen :                                                  
                                      

– Enligt sexköpslagen (2005:90), som trädde i kraft 1 januari 1999, är det förbjudet att skaffa, eller försöka skaffa sig, tillfälliga sexuella förbindelser mot överenskommen ersättning. Ersättning

inkluderar alkohol, droger, måltider och gåvor.

– Utvärderingen av sexköpslagen som togs fram av regeringen 2010 har kritiserats av RFSL, DO, Malmö universitet, Stockholms universitet med flera.

 En sammanställning finns i Petra Östergrens och Susanne Dodillets rapport ”The Swedish Sex Purchase Act: Claimed Success and Documented

Effects”.

– I utvärderingen av sexköpslagen framgick att personer som slutat sälja sex var positivt inställda till lagen, medan personer som sålde sex generellt var emot. Suzann Larsdotter, projektledare

för RFSL:s rapport ”Osynliga synliga aktörer” menar att frågan är mer komplex: ”Många av de som uttalat sig positivt om lagen efter att de slutat sälja sex är personer som definierar sig som offer och vill ha upprättelse. Röster från dem som slutat sälja sex och som är kritiska saknas. Det kan bero på att de har gått vidare med sina liv och inte längre engagerar sig i sexarbetares frågor. Risken att utsätta sig för stigma är stor för den som öppet berättar att den sålt sex, och för den som inte längre är aktiv är det helt enkelt inte värt att utsätta sig för det stigmat.” I Sverige finns en riksorganisation för sex- och erotikarbetare som heter Rose Alliance: www.rosealliance.se

Det här är verklighetens Doris Hopp, några månader efter att hon muckat från Hinseberg, när hon blir tillfrågad av Aftonbladet till deras Vi 5 enkät om vi städar för mycket. Lånad från Aftonblaskans plusartikel "Verkligheten bakom filmen Callgirl". Man måste alltså vara plusmedlem för att kunna läsa den.

Tänkte idag 20 nov -012 att jag skulle skriva lite även på denna blogg. Nu är den ju mest en samlingsplats för tidigare inlägg i prostitutionsdebatten, men det kan vara kul att läsa något nytt mellan varven. Tanken är att delge mina tankar kring nu aktuella filmen Callgirl.   Inte om själva filmen för den har jag inte sett, utan om hur debatten går runt den.  Från prostitutionsmotståndarna är det det vanliga tugget. De tycker nu att filmen bekräftar deras argument att säljare är oskyldiga offer och köpare missbrukar sin makt och position. Att den tar död på myten att det sker mellan samtyckande vuxna individer. Just så uttrycker sig Kajsa Ekis Ekman tex. Vilket inte alls förvånar mig att just hon tycker. Men jag kan hålla med henne om att det är alldeles för tyst om hyckleriet och mörkläggningen.

Plusartikeln är mer nyanserad och bygger på polisförhör och utredningsmaterial. Förutom dessa minderåriga tjejerna så var det just vuxna frivilliga kvinnor som sålde sex med samtycke. Men det är ju lätt att bara se det man vill se om man är motståndare. För att ta mitt gamla exempel...då kan man på samma sätt döma ut alla äktenskap bara för att det förekommer partnervåld i dylika konstellationer. Det gör man ju inte, även fast vissa är emot äktenskapet ( och våldet). Citat från artikeln:

"Doddo ( som Doris kallades)  kallade tjejerna för sina väninnor. Och många av dem vittnade om en påtagligt vänskaplig relation. Så här berättade exempelvis en 30-årig lärarinna i polisförhör:

– Hon var ibland barnvakt åt min lille son. Jag har väl betjänat 10–15 män sexuellt tack vare henne.

Samtidigt gnällde många av väninnorna över att de blev lurade och fick mindre pengar än de blivit utlovade. Några av dem bröt med henne sedan betalningen uteblivit helt."

 "Det var visserligen inte förbjudet att köpa sex på den tiden. Och med tanke på att det i mitten av 1970-talet fanns uppskattningsvis 200 bordeller i stan kan koppleri inte sägas ha varit ett prioriterat brott för polisen.

Men Doris Hopps call girl-verksamhet var inte vilket koppleri som helst.

I hennes telefonbok fanns namn på över hundra tjejer som utan problem smälte in i de salonger där de stora torskarna rörde sig. Många hade vanliga jobb och prostituerade sig som ett lönsamt extraknäck"

"Hennes kunder var politiker, finansmän, högt uppsatta jurister, officerare på försvarsstaben, artister, kändisar och välkända journalister"

 Ungefär samma slag av kunder som nu alltså. Men så tappade hon väl omdömet totalt och så gjorde även vissa av kunderna, när hon började ta in minderåriga, utsatta tjejer i verksamheten. Jag ser inte alls något fel i att hon tipsade bekanta om kunder eller tipsade kunder om bekanta tjejer. I mina ögon är det just detta med minderåriga som gör det hela så smutsigt och oacceptabelt. Tyvärr har ju inget gjorts på alla år för att undvika att liknande upprepas. Unga, utsatta, bekräftelsesökande,destruktiva tjejer och killar är ännu idag lätta byten för "vargarna", utan att någon knappt bryr sig och utan att vuxna i närheten vågar eller har tid att uppmärksamma dem. Med vargarna menar jag då de kanske 10 % av alla sexköpare som ingen vill ha som kund på grund av deras oempati och oattraktiva kvinnosyn.

Det andra oaceptabla är att allt sopades under mattan. Hyckleriet, lögnerna och att rädda sitt eget skinn utan tanke på hur de här tjejerna kände sig.

"De två yngsta hade börjat prostituera sig som 14-åringar. Doris Hopp träffade dem genom en vid den tiden mycket välkänd programledare på radio. Han hade köpt sex av flickorna och satte dem i kontakt med Doddo som skulle kunna hjälpa dem få fler kunder.

Och det kunde hon, väl medveten om deras låga ålder."

"I polisförhören berättar flickorna hur de åkte till lägenheten på Ruddammsvägen ungefär tre gånger i veckan. På en dag kunde de ta emot fem, sex kunder. Till en början frivilligt, senare under hot. De fick ett par hundra kronor för varje kund."

Filmen bygger på den här bordellaffären men är ingen dokumentär utan en så kallad spelfilm. Därför kan jag tycka att det är snudd på sanslöst att folk nu sitter och letar efter identitetslikheter med dåtidens maktmän och startar en debatt om det. Istället för att gå till pudelns kärna. Att nära anhöriga gör det har jag viss förståelse för, annars spelar det väl ingen roll vad dessa maktens män hette. Det som spelade in då och som spelar in än idag är att de skor sig på andra och gör allt för att den falska fasaden inte ska rämna. Dagens politiker är precis samma kålsupare, både när det gäller sexköp som annat de inte vågar stå för.   

   Jag satt i natt och skrev nästan ett helt inlägg, men så plötsligt försvann bara sidan och allt var borta. Det kan bero på underhåll för såg idag när jag loggade in hit att bloggen är stängd mellan 00-05. Kanske stod det så även igår, fast jag inte reflekterade över det. Hur som helst var det inte så kul och jag tänkte att det får vara. Jag struntar i att blogga om det här.

Men idag ändrade jag mig. Det skadar inte att uppdatera lite även på denna blogg och nu när jag har åsikter kring aktuella prostitutionsartiklar är det ett ypperligt tillfälle. Annars hittar ni mitt dagliga svammel här.

Anledningen till nytt blogginlägg här, är lördagens artiklar i DN om unga som säljer sex. Det är bra att det uppmärksammas, men som så ofta i dessa frågor så blir det en variant på Rödluvan och vargen. De oskyldiga flickorna och de stora stygga vargarna. Jag menar med det inte att tjejerna får skylla sig själva och att köparna är utan skuld.  Men jag anser att man måste se hela bilden och gå till problemets kärna och agera redan där. Man måste också se verkligheten som den är. I artikeln säger polisen att de flesta kommer från väl fungerande hem och psykologen att det är utsatta barn med övergrepp i bagaget. 

För att göra artikeln mer dramatisk så används ofta ordet "barn". Visst, en 15-åring är barn men även enligt lagen lovlig att ha sex med vem hon vill. En 18-åring är enligt lagen myndig och i mina ögon mera en ung kvinna. Redan i 12-årsåldern väcks sexualiteten hos vissa och alla har vi varit tonåringar med sprittande hormoner, upptäckarlusta, spänningssökande, bekräftelsebehov och ständigt kåta. Vissa mer, andra mindre. Detta får vi inte glömma och detta måste tas i beaktande. När jag själv var sexuellt nyutsprungen fanns tack och lov inte internet. Idag har de kåta nymferna en kuk endast ett knapptryck bort. Och som samhället ser ut idag med pressen att passa in, att ha dyraste väskan, bästa sminket, finaste klänningen osv vore det ju dumt att inte också ta betalt. Det inte dessa unga tjejer alltid vet, är vad konsekvenserna kan bli. Hur skulle de kunna veta det då de inte har något att referera till?  De är oerfarna, okunniga och ovetande om det mänskliga beteendet. De vet inte att mannen de ska träffa med ett skratt kommer att spruta ner deras ansikte och kalla dem horor, att de kommer att bli tvingade till sex utan skydd och kanske tvingas till analsex.

Här kommer problemets kärna. Jag vet att det finns barn som inte kan prata sex ens med sina föräldrar. Vi har en sexualundervisning som inte är värd namnet. Jag har själv rekommenderat 12-åringar som inget högre vill än att prata sex att gå in på RFSU:s hemsida och läsa. Jag har upplevt lärare som anser det oaceptabelt och pinsamt när eleverna kommer in på sex. Det signalerar skam och pinsamhet till eleverna, som tror att deras lust och fantasier är något fult. Hur tror ni de känner det, när det de sedan gjort i hemlighet kommer fram? När det skrivs stort om det i media där de görs till offer. Offer för vad? För sin sexualitet, sin kåthet,sin upptäckarlusta, sitt behov av att bli sedda och bekräftade ? Här finns mycket som skolan och föräldraföreningar kan göra för att liksom mota Olle i grind. Men det krävs ett avslappnat förhållande till sex. Inte detta tabubelagda som fortfarande figurerar i dagens Sverige. 

 Sedan finns naturligtvis de tjejer och killar som på något sätt har problem och av olika alternativ ( självmord, svält, droger, skära sig ) valt sexsäljning som ångestdämpande. De här borde, om vi hade haft ett samhälle som jag önskar, ha blivit uppmärksammade långt innan de kommit så långt som till att välja alternativ. De här individerna är inte offer för prostitutionen, utan de är offer för samhällets indragningar och oempatiska attityd.  

Vilka är det då som dras till dessa unga tjejer och killar? Ja det är faktiskt fler killar än tjejer som säljer sex enligt flera undersökningar, se tidigare inlägg här på bloggen. Vilka är det som nappar på betet som i dessa DN artiklar är unga tjejer? Tyvärr och det är ett stort tyvärr, så tror jag att majoriteten av både vanligt folk, poliser, rättsväsende, prostitutionsorganisationer, socialtjänster med mera tror att det alltid är riktiga svin. Om en äldre kille/man suktar efter en ung kvinna så är han pedofil. Punkt. Slut. Om så vore fallet så levde jag i fyra år mellan åren 15-19 med en pedofil som då var 32-36 år. Han var kanske inte min största kärlek, men han var en läromästare som jag än idag är tacksam för. Jag för honom var nog ett litet kuttersmycke, som han dränkte i kärlek, omtanke, uppmärksamhet och som gjorde att han kände sig ung och attraktiv. Det var en bra deal som vi båda hade nytta av och visst fick jag betalt... i form av resor, restaurangbesök, boende etc. Enligt vetenskapen är detta inte pedofili, utan hebifili. Ändå används ordet pedofil ständigt i sådana här sammanhang och har blivit ett slags skällsord. 

Jag tror det är samma sak här. Visst, precis som överallt så finns det rötägg. Det finns stygga vargar överallt. Kanske är de stygga vargarna fler när det gäller oerfarna, kåta, bekräftelsebehövda tonåringar.Vargar som vill förnedra, som vill ha övertaget och som ser en ung tonåring som ett lätt byte. Enligt mig behöver dessa vargar också uppmärksammas då de behöver vård. Det de inte behöver är att hängas ut i media som någon slags mall. 

Enligt mig är det helt normalt att fantisera och lockas av unga flickor. Att bli upphetsad eller njuta av bilder på en ung kvinnokropp. Lika normalt som det är för en äldre kvinna att se skönheten i en ung manskropp. Hur många kända, äldre kvinnor skaffar sig inte en toyboy?  Madonna är bara ett exempel. Och ta Hugh Heffner som njuter av att omgärdas av unga skönheter. Vi måste se verkligheten från båda håll. Inte blanda allt i en och samma säck.

Jag vet faktiskt vad jag pratar om då jag på nära håll och med en väldigt nära familjemedlem fått uppleva vargen. En väldigt stor, stygg varg som sedan omtalades mycket i media. Trots vår stora öppenhet i familjen  och trots min stora intuition så hände detta, men det fick ett bra slut. Men jag har också som nämnts, egna erfarenheter av det totalt motsatta. Det viktiga i hela denna fråga är som jag skrev inledningsvis... att se hela bilden. Men naturligtvis är jag glad om dessa oerfarna, kåta, spänningslängtande eller ledsna, deprimerande unga tjejers och killars rop uppmärksammas av professionella innan de hamnar i någon stygg vargs käftar. Men ge inte alla bekräftelsebehövda, omtänksamma, ungdomssökande män stämpeln svin eller pedofil.  Sista artikeln i DN daterad idag tar upp straffen för dessa män. Av någon anledning jag inte vet, så vägrar jag ta in ordet straff i mitt vokabulär. Det ger mig en sådan otrolig negativ känsla. Nämn straff i tex barnuppfostran och jag går i taket.  Gör man något som påverkar någon annan människa eller sak, så måste man ta konsekvenserna av det. Det lärde jag mina barn och det lever jag själv efter, men det är inte samma sak som straff. 

Det viktigaste, enligt mig, när det handlar om att ta konsekvenserna för sitt handlande är att se orsak och verkan. Varför gör den personen si och varför agerar den personen så?. Varför lägger en söt, frimodig, öppen tonåring ut en annons om sex? Varför nappar 40-årige Kalle på den annonsen?  Varför  söker en deprimerad, ångestladdad 14-15 åring en välbärgad gentleman på nätet? Varför tror 50-årige Sven som kör taxi att han är denna gentleman? Förstår ni mitt resonemang? Jag tycker som sagt att det är bra att kåta, pubertala ungdomar uppmärksammas innan vargen tar dem. Med andra ord att det bedrrivs spaning på nätet för att hitta dessa ungdomar som bara vill ha spänning eller som av destruktiva skäl försöker lindra sin ångest. Men fortsättningen på det måste bli betydligt bättre och uppmärksamheten innan måste bli betydligt bättre och förståelsen för verkligheten måste bli betydligt bättre och kunskapen om de som nappar som måste bli betydligt bättre.

Över till dagens debattartikel i Aftonblaskan som tenderar det här med kunskap och verklighet. Jag behöver inte länka, ni kan bläddra bakåt i mina inlägg så hittar ni flera inlägg som tar upp det här med manlig prostitution och att det är fler unga killar än unga tjejer som säljer sex. Detta vägrar av någon anledning etablissemanget att ta till sig. Kanske måste man vara sexsäljare och kanske måste man vara engagerad i frågan för att förstå frustrationen. Frustationen när allt i debatten handlar om kvinnliga offer och maktlystna, sviniga män. 

Idag och jag måste säga att jag är förvånad över att Jaris Kuosmanen är en av författarna till artikeln, så tar han och doktoranden Anneli Sirling upp just detta. Verkligen på tiden. Är detta en nydaning? En ny syn på prostitutionen?

" Mycket av forskningen kring sexhandeln har utgått från de samhälleliga strukturer som antas göra män till förövare och kvinnor till utsatta och offer. Flertalet svenska och nordiska studier visar dock att fler män än kvinnor har erfarenhet av att sälja sex. Något överraskande verkar inte den här typen av resultat ha påverkat politiken eller synen på sexhandeln; det är kvinnor som nästan alltid länkas till säljarpositionen."

Jag vet inte. Jag kan bara hoppas att något äntligen händer. Att gamla tabubelagda bojor lossnar. Att inskränkta glasögon putsas av och att medeltida fördomar för alltid lämnar oss.

Funkar inte här att bädda in som det heter.  Länken till inspelningen av kvällens debatt i Borås är  denna.    Nästan två timmar höll den på och det var en jättebra debatt enligt mig. Så som en debatt ska vara. Meningsskiljaktigheter naturligtvis, men annars vore det ju ingen debatt. Det som var bra, var att alla var trygga i sin tro. Visst höjde Schyman rösten ett par gånger för att förstärka sitt budskap, men det må väl vara hänt. Överlag sansat och stundtals roat från båda håll med skickliga debattörer.

För er som inte såg den och inte heller har lust att se den, så ger jag en liten sammanfattning. Det verkade vara rätt mycket publik och det kan jag tycka är kul. Även om de flesta kanske kom dit just för att lyssna på Schyman, så har de väl ändå ett intresse av ämnet. Kan man hoppas iallafall. Det var Schyman som fick de flesta applåderna och som hon sa...det är väl för att de tycker som jag.

Förutom Camilla och Gudrun som var själva debattörerna så hade de då varsin bisittare. Pye och Jonas Bergkvist som jag tror är traffickingpolis. Moderatorns namn har jag glömt, men han var bra, lite provocerande. Nästan så att jag fick uppfattningen att han var mer emot än för sexköpslagen. Men andra sidan kanske tyckte det motsatta.

Schyman fick öppna och pratade lite om brottsoffer. Eftersom det är ett brott som begås, så finns alltså ett brottsoffer. Det har vi hört henne säga förr. Lagen är bra och gör nytta ansåg hon.

Polisen hängde på och tyckte också lagen var verksam. Men det är en brottslighet som man måste leta upp. Som att fiska och när man får napp är det kul. ( mot slutet av debatten var han inte riktigt lika Schymanbunden ).

Sedan kom en ljudupptagning med Anna, 44-årig, gift eskort från Borås, som hållit på i fem år. Väldigt, väldigt bra. Hon tog även upp skattefrågan.

Pye pratade om hur lagen drabbat de som redan är drabbade. Schyman replikerade att lagen inte är till för att hjälpa kvinnorna, utan för att straffa männen som det oftast handlar om. Det fetmarkerade upprepar hon sedan ett antal gånger. Jag säger inte att det är fel att hon gör det, men hon vill pränta in det ordentligt. Jag reagerade lite där för jag trodde nog ändå att lagen även fanns för att skydda utsatta. Men där har jag tydligen misstagit mig helt. Lagen är bra, säger hon, den har gjort det möjligt för polisen att bedriva spaning. Vidare att sexköpslagen inte handlar om sexualitet.

Camilla rättar upp genom att nämna att även många män säljer sex.

Schyman igen. Lagen riktar sig till männen. Irriterad att ingen pratar om männen. Ska män ha rätt att köpa kvinnors kroppar? Vänder sig emot att det går att särskilja. Det går inte. 

Efter en del argumenterande från Camilla så tar Schyman upp lagen om barnagan. Det argumentet har vi också hört och Camilla protesterar att det går inte att jämföra barns utsatthet med vuxna människor. Men Schyman menar att hon med det vill visa att en lag kan komma till stånd utan att alla är med på det. Sexköp är ett sätt att uttrycka makt. Lagen vill åt det patriarkala samhället. ( jag läser tyvärr in mansförakt här ).

Camilla kontrar med gayvärlden där kvinnor köper av kvinnor och män av män. Och att man inte kan lagstifta bort ett behov.

Pye pratar om verkligheten. Hur sexarbetare blir bemötta utifrån offertänket. Där fick även hon en applåd.

Schyman upprepar återigen att lagen aldrig haft som mål att vara till för kvinnorna. Den ska ge signaler att det inte är rätt att köpa sex. Sexsäljarna ligger inte till grund för lagen. Lagstiftningen handlar inte om det.

Camilla tar upp Finlands lag. Bra

Schyman snudd på en aning osäker här. Säger.....jag är emot för jag gör en feministisk analys. Det är mäns våld mot kvinnor.

Camilla protesterar,  det står i lagen ( att utsatta ska ha hjälp tror jag).

Schyman nu lätt irriterad. Målet är att tala om att det är fel ( att köpa sex )

Camilla...du moraliserar alltså? Vilket gör Schyman ytterligare irriterad.

I publiken sitter två politiker. En kvinnlig vänsterpartist och en manlig som jag inte minns tillhöirghet på. Den manliga börjar och tycker inte att det kan vara fel om alla inblandade är med på det. Om alla parter tycker det är okej.

Den kvinnliga tyckte det pratades för lite om männen. Är sexköp en klassfråga?

Att det finns frivilliga sexsäljare ville inte Schyman ta till sig. Det frivilliga kan inte visas i vårt patriarkala samhälle ansåg hon.

Camilla tog upp att det är svårt att kartlägga de som inte mår dåligt. Det finns inga siffror på hur många frivilliga/ofrivilliga, lyckliga/olyckliga det finns.

Kontring av Schyman att det finns undersökningar som visar på trasiga bakgrunder bland sexsäljare. De andra ställer inte upp. ( osäker på om det är sexsäljning de inte ställer upp på eller om det är undersökningar. förmodar det första). Hon gör även vid ett tillfälle kopplingen med mannen som tyckte det var okej om alla var med på det.... till sexköpare. Ett fult drag kan jag tycka, men det roade publiken.  

Polisen får sista ordet i min sammanfattning. Vem säljer? Är det ett fattigdomsproblem?

Har ni tid och intresse så rekommenderar jag er att klicka in  och se den. Det går ypperligt att klicka fram och forcera. Hur länge den finns tillgänglig på nätet har jag ingen aning om. De medverkande kan i vilket fall känna sig helt nöjda med sina insatser.

   Idag och i morgon pågår en nationell konferens i Stockholm om prostitution och människohandel. Jag är glad att jag fick info om den från en berörd person. Man har kunnat följa den live på nätet. Nu har jag inte haft möjlighet till det då jag inte varit hemma, men den finns kvar så även ni kan ta del av den. Hur länge den ligger kvar vet jag inte.

Programmet idag var bla:

• ”Frivilligt eller ej”. Paneldebatt.
• ”Arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål”. Nationell lägesrapport.
• ”Prostitution då och nu”. Föredrag.

Imorgon är det seminarium under förmiddag, för de som vill och har möjlighet att se det.

”Hur minskar vi efterfrågan på sexuella tjänster?" Låter väldigt intressant.

Det här är väl det lite större arrangemanget i prostitutionsfrågan på länge, vad jag vet. Jag har nu i kväll kollat på speciellt debatten men kikade även som hastigast på nationell lägesrapport. 2010 var det 31 anmälda människohandelsbrott inom prostitution och 53 inom andra områden och då var inte bärplockning med i den siffran. Det här bekräftar ju vad många sagt, att de flesta människohandelsfallen inte är inom prostitution.

Debatten sedan var intressant så den rekommenderar jag er verkligen att lyssna på. Man kan dra fram om man inte vill höra allt. I den medverkade bla de på bilden , Petra Östergren och Jonas Johnsson RFSL.

    Även Hanna Wagenius (bilden) och dessutom Jenny Westerstrand, Claes Borgström, Lisen Lindström (Sthlm prostitutionsenhet) och Lise Tamm (åklagare.)

Petra öppnade och bland mycket annat vettigt så sa hon också - Varför har vi ännu en debatt utan att en enda sexarbetare är med?

Nu visade det sig att Jasmine  satt i publiken och fick uttala sig ett par gånger, vilket hon gjorde väldigt bra. Det var en överraskning för mig och jag tror även för panelen att hon var där. Men mycket bra. 

Hanna W krtiserade bla den statliga utvärderingen, med all rätt. Vid ett senare tillfälle pratade hon om att vi inte kriminaliserar andra självdestruktiva beteenden och ställde frågan - Hur kan vi göra sexarbetarnas situation bättre?

Claes B fattade lite fel och menade på att sexarbetare är inte kriminaliserade, men det är samhällets ansvar att skydda det från sådant som kan skada andra. Han rör till det lite, tycker jag. Han pratade även om könsmakten. Enligt honom anser sig mannen ha makt att utöva sin sexualitet även om någon far illa. Jag vet inte om han refererade till sig själv *ler*.

Hanna förklarade vad hon menade...samma som jag flera gånger ansett också....att vi kriminaliserar tex inte rakbladet om någon skär sig, men vi kriminaliserar sexköparen om kvinnan säljer sex som en destruktiv handling.

Jonas efterlyste att yrkesverksamma proffessioner ska våga prata om sex och att HBT kompetens saknades. Alla ska ha rätt till hälsa som är god.

Claes svamlade något om att alla undersökningar ( absoluta merparten sa han ) som gjorts visar att merparten av säljarna farit illa.

Jenny W blandade ihop legalisering med avkriminalisering och att om vi normaliserade prostitution skulle det medföra problem.

Petra försökte förklara vikten av att se skillnaderna i de resultat som studerats, beroende på om de är gjorda tex i Tyskland där prostitution är reglerat (legaliserat) eller i Nya Zeeland där det är avkriminaliserat. Hon rekommenderade dem den utvärdering som gjorts där.

Lise Tamm försökte göra sig lustig och frågade Petra om hon ansåg det var bristande jämställdhet att det är mest kvinnor som säljer sex och mest män som köper.

Petra svarade klokt och bra..att det är inte speciellt ojämställt att det är fler kvinnor i tex vården. Utan det är villkoren som är ojämställda.

Ja, jag kan inte återge allt. Gå in och lyssna. Överlag tycker jag det var en bra och sansad debatt och kanonbra att Jasmine var där. Om den här debatten förändrar någonting är väl oklart, men det är bra att frågan lyfts ibland och debatteras.

Då så, nu är alla gamla inlägg överförda. Jag har inte brytt mig om att ändra länkningen till egna inlägg som jag refererat till. När och om Expressenbloggen läggs ned, får ni söka här på bloggen istället.

Över till ett alldeles färskt inlägg. Prideveckan har ju precis avslutats och i år hade svenska sexarbetares organisation Rose Alliance samlat ihop ett gäng som var med i paraden.  Kanske finns det de som inte anser att sexarbetare har något med Pride att göra. Men principen är densamma. Att inte bli accepterad för sin sexuella avvikelse skull. Att bli utestängd från sina rättigheter för att man inte följer den norm som etablissemanget vill att vi ska ha. Precis detsamma som hbt-personer kämpat med i många, många år. Dessutom kriminaliseras och straffas våra kunder.

Naturligtvis syftar jag enbart på det frivilliga utförandet. Det som även sexköpslagen syftar på, eftersom vi har andra lagar som reglerar tvång och människohandel. 

Mig veterligt har inget media velat uppmärksamma det. Av förståeliga skäl. Tyvärr. Men Expressen hade en lastbil närvarande hela veckan och i fredags 5/8 hölls en debatt  mellan Fredrik Federley (c) och Stina Svensson (fi) om sexköpslagen. Argumenten från lagivraren var gamla och visade samma okunskap som vanligt.

På Jasmines blogg ( hon var med i paraden) hittade jag bla denna länktill en pridefokuserad sida, med en intervju med Pye Jakobsson och Thierry, fransk aktivist. En väldigt bra intervju där Pye berättar lite om vår situation.  

"- En av våra medlemmar betalade skatt i 10 år och blev nu långtidssjukskriven. Hon hade en sjukpenninggrundande inkomst på 280 000 fastställd hos Försäkringskassan men den tog man ta bort och hon vägras nu sjukpenning för att hennes kunder är kriminaliserade och hon inte anses ha någon framtida inkomst. Jag fick sparken från ett jobb pga jag skrivit artiklar om sexarbetare. Senaste året har två medlemmar blivit av med sina bostäder för att de har jobbat hemifrån. Inga roliga historier.

- En annan tjej som jobbade som eskort blev av med sina barn på grund av det. Barnen placerades hos pappan, som tidigare bedömts som en olämplig förälder. Hon jobbade två timmar i veckan, resten av tiden var hon med sina barn, en mycket bättre förälder än många andra. Hon har nu slutat jobba som eskort för att få ha sina barn.

- En annan av våra medlemmar blev våldtagen av en före detta klient, hon gick till polisen och hela rättegången kom att handla om hur de träffades, själva våldtäkten var inte intressant och han blev frikänd. Ingen tror på en hora."

Jag tror inte att gemene man förstår vår utsatthet fullt ut. Hur stigmatiserade vi är, trots allt vackert som sägs om jämlikhet och rätten till sin egen kropp. Till stor del är det sexköpslagens förtjänst, som så att säga lagt locket på.

Precis som de homosexuella och transpersonerna gjorde uppror, är det nu hög tid även för oss att höja vår röst. Det här är ett steg på vägen.

Även ett videoklipp fann jag hos Jasmine. Man hinner inte se så jättemycket, men lite. Ca 5.40 in i filmen dyker Rose Alliance upp, precis efter de polyamorösa.

2011-07-17

Vad sjutton styr jag med, kan man undra. Eller vad styr Expressen med?. Bloggen är kvar och inga problem med att skriva nytt inlägg. Nu har jag precis skrivit av mig på min dagliga svammelblogg.  Men då ämnet är så viktigt så skriver jag ett inlägg även här. Det kommer ju att föras över till bloggplatsen vid tillfälle ändå, där jag nu undan för undan för över inläggen från denna blogg för att spara. Men det tar sin tid.

Unga som säljer sex.  Ren kopiering blir det från svammelbloggen.

Och när jag nu har bestämt det så kan jag fortsätta skriva om barn/ungdomar som på något sätt mår dåligt och inte uppmärksammas. Jag länkar för tredje gången nu till den här researchbloggen. Jag har svårt att släppa det här, eftersom det här också är något jag ifrågasatt massor av gånger och själv sett med egna ögon när jag hade företaget. Jag kom aldrig i kontakt med ungdomar under 18 år, men många historier fick jag höra och flera duster hade jag med diverse myndigheter och psykvård. Totalt lönlöst. Som att prata med en vägg. Bestämmelser och regler sattes av högre ort och det var alltid, alltid pengarna som styrde.

Jag tycker det är så bra att det debatteras och tas upp som det gör just nu. Visst kan man i vissa stycken eller inlägg få uppfattningen att det mest handlar om redan utsatta individer/barn. Men sanningen är inte alltid så och det är ju det som är det allra viktigaste...att se sin medmänniska, ge förtroende och tillit och framförallt tid, och på så sätt få veta orsaken till det som stör harmonin i den personens liv. Ska jag hårddra det väldigt så slänger man idag ut unga, vilsna (alla tonåringar är på något sätt vilsna), kanske redan utsatta till vargarna. När vargen fått tag i sitt byte så håvar man in, straffar vargen och dumförklarar personen. Enligt mig ska även de som slänger ut straffas. Några spridda citat från bloggen:

"Jag får många mejl från unga som bara får medicin mot sin ångest. Medicinen fyller säkert sin funktion, men de efterlyser någon att prata med."  
Det här gäller inte bara unga, utan överlag. Min anmärkning.

"Jeremy, 24, berättar att han fick kontakt med män på nätet från åttonde klass. "Jag tror att jag bara ville bli sedd och uppskattad då." Han åkte in på psykakuten efter självmordsförsök och fick medicin. Flera år senare hamnade han av en slump på en ungdomsmottagning.

"Jag hade tur. Jag träffade en person där som förstod att allt inte stod rätt till. Hon frågade mig om jag behövde prata med någon, och det gjorde jag ju.""

"Andra som skriver till mig har aldrig mött någon som sett igenom fasaden och vågat fråga. Inte träffat någon som varit beredd att lyssna."

""Mitt hjärta slog dubbelslag i bröstet när jag läste artikeln om unga som säljer sex. Jag har nämligen varit en av dem och jag trodde fram till i dag att jag var ensam, skriver en 20-årig tjej.""

"Många vittnar om gapet som uppstår när man fyller 18 år, där upphör kontakten med BUP och i stället hänvisas ungdomarna till vuxenpsykiatrin.

– Om det är svårt att få hjälp på BUP är det ännu svårare för de som fyllt 18, säger Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri."

"– När de går på BUP får de hjälp att avsluta skärandet, eller sluta med droger, men de få inte hjälp med sitt grundproblem, säger hon."
Hur jäkla svårt kan det vara? Då är det ändå så kallad proffessionell personal med långvarig utbildning. Det här är så vanligt så man tror inte det är sant. Man botar symptomen men inte orsaken. Tänk om man skulle göra så med en fysisk sjukdom?

"Många som skriver till mig berättar att de kommer från "vanliga" familjer, med mamma, pappa, hund och fredagsmys. Men det är så klart inte sanningen för alla."
Det finns ingen sanning för alla. Det är som i prostitutionsdebatten. Man kan inte säga att så här är det. För så är det kanske bara för en del och helt annorlunda för andra. Var och en har sin historia och det är den historien som är viktig.

"– Nästan alla som kommer till oss har sökt hjälp på andra ställen tidigare. Många upplever att de träffat någon som inte lyssnar eller inte tar dem på allvar."
Sagt av psykolog på Rädda Barnen. Som sedan av någon anledning tillägger:

"Jag tror att de flesta vuxna som möter de här barnen och deras föräldrar lyssnar, så det kanske handlar om att de inte känner sig förstådda."
Tror man det så bör man kanske ändra sitt agerande som psykolog och terapeut. Kanhända gå i egen terapi för att få bort sitt eget "skräp". Tyvärr tror inte jag att det är så idag. Att psykologer måste rensa sitt inre och se omgivningen utan sina egna fördomar. Men det borde ingå i utbildningen.

Ni kanske inte tycker att det här är det minsta intressant. Men det är banne mig det viktigaste i hela prostitutionsfrågan. Sextrafficking är också viktigt, fast det ingår inte i sexköpslagen. Nu har vi haft den här jäkla lagen i tolv år och det ser fortfarande ut så här. Så återigen kommer min fråga. Vad är syftet med denna morallag? Att hjälpa sexarbetare som mår dåligt borde ha högsta prioritet. Med hjälp menar jag då förstås inte svar som....först och främst måste du sluta sälja sex, annars kan vi inte hjälpa dig. Högsta prioritet i dagsläget är att få in pengar till staten via böter från de som åkt fast för köp och sedan förstöra deras liv. Då kan man slå sig för bröstet och sova gott om natten.

Viktigt i sammanhanget är naturligtvis, som jag skrev förut, att se var individ för sig. Det finns 18-20 åringar som säljer sex och trivs med det. Men för de som inte trivs och vill ha hjälp men inte vet hur, finns inget. En del avböjer hjälp, men man kan inte avböja något som man aldrig blivit erbjuden. Jag hoppas verkligen att socialstyrelsens  utbildningsrapporter kommer till användning och att de så småningom gör skillnad.

Herregud vad jag skriver. Det här borde egentligen ligga på Expressenbloggen, som egentligen inte borde finnas längre. Ja jag har visserligen inte kollat på några dagar.

Kom på en annan sak så här i sluttampen. Jag var inne på båda sexforumen tidigare idag. Ställen jag hoppas att myndigheter och andra som vill hjälpa utsatta också tittar in på. Där finns både de som slängs ut och vargarna. Plus andra också naturligtvis. Läste iallafall idag att någon 16-åring annonserade på en sida. Hur lätt vore det inte för de som vill hjälpa att ha koll även bland annonssidorna. I samma tråd skrev sedan någon att det här i mitt län tydligen fanns flera stycken minderåriga.

Jag googlade sidan, som jag inte vill länka till här för det är tydligen en riktig skitsida. Den börjar iallafall på a och slutar på s. Nu kunde jag inte hitta någon annons av minderårig, så förhoppningsvis är den borttagen. Jag tror inte heller det kan vara så lätt för ansvariga att veta åldern om de inte skriver ut den. Jag fann en del annonser där det stod "jag är xx år". Om det har stått 16 där vill jag vara osagt.

Tyvärr finns det ju en hel del "vargar" som sitter på lur för att hitta ett passande byte. Och ett passande byte är man om man är ung, naiv,sårbar och bekräftelsebehövd. Inte alltid förstår nog dessa tjejer och killar vad de ger sig in i. Att det som från början är kul och spännande kan sluta som något helt annat. Det är bla sådant som det behöver pratas om i skolorna på lämpligast sexundervisningen. Japp, nu fick jag in det också. 

Ni som normalt inte läser svammelbloggen, men vill veta min åsikt i nya sexundervisningen kan läsa detta inlägg.

2011-04-13

Med anledning av min replik igår  på Schymans mfl artikel i Svd 9/4 att prostituerade ska ses som brottsoffer, så skriver jag ett par inlägg  på denna blogg igen. Min svammelblogg noteras inte alltid varken på knuff eller twingly, så därför hoppar jag tillbaka till Expressenbloggen en stund. Men det är ingen garanti ändå att den här twinglylänkas, då jag är sexsäljare.

Det är väldigt glädjande, tycker jag, att båda dessa artiklar väckt en sådan reaktion och sådant intresse hos läsarna. Jag tackar för de många kommentarer som skrivits. Jag har skummat igenom dem och noterat att väldigt många resonerar som jag, men naturligtvis finns flera olika åsikter, precis som det ska vara. Jag respekterar de som tar avstånd från prostitution därför att det helt enkelt inte känns rätt just för dem. Men vissa tror jag, har åsikter som kan förknippas med okunskap eller som bara vill tycka något för att vara lite politisk korrekta,eller som av någon orsak vill lobba för sexköpslagen. 

Hur som helst får jag nog se mig i skyn efter en nyanserad debatt, där man skiljer äpplen från päron och där man försöker hitta lösningar på eventuella problem inom prostitutionen. Någon har även helt hakat upp sig på trafficking och nämner det i var och varannan kommentar.

Istället för att ta tid och energi på att bemöta tyckandet på plats så ger jag min syn här på några av åsikterna.

Ingen tvingar mig att bli brottsoffer, skriver en del. Läser man första artikeln av Schyman och Co så står redan i rubriken Prostituerade är brottsoffer. Vidare  "Riksdagen bör förtydliga att alla personer som köps i prostitution är offer för sexköpsbrottet, vilket skulle ge dem rätt till skadestånd." Observera det bestämda påpekandet är, istället för tex kan vara. 

Men visst, ingen tvingar mig att sälja sex. Men i ett demokratiskt land som vårt, anser jag mig ha rätt att själv få bestämma över mitt liv, min kropp och min sexualitet. Utan att riskera repressentalier som exempelvis att bli vräkt, eller bli utsatt för nedvärderande och kränkande behandling av myndigheter och prostitutionsorganisationer. Att sälja sex är inget brott. 

Jag snuvar staten på pengar. Ett vanligt argument från prostitutionsmotståndarna. Jag kan förstå att det kan sticka i ögonen på en del, men svartjobb förekommer i de flesta brancher. Inte ens politiker vet vi går fria i det fallet. Nu är detta även ett okunskapsargument. Googlar man lite innan man delger en sådan synpunkt hittar man både domar i fallet och vad skatteverket säger.

Alla är skyldiga att skatta, även prostituerade, men vi får inte göra det. Däremot har staten rätt att ta allt ändå, om olyckan vore framme. Alternativet vore att ljuga och hitta på en annan tjänsteutövning för att på så sätt få ta del av de sociala förmånerna och få skatta och göra rätt för sig. Men det vore, anser jag, att lägga sig och acceptera en ologisk lag.

Jag ser bara till mig själv, kunde jag läsa i någon kommentar. Att jag inte bryr mig om alla de som far illa, som blir tvingade och som mår dåligt. Inget kan egentligen vara mer fel. Det är bara att scrolla i bloggen här så hittar ni  flera inlägg där jag just tar upp sådana saker. Även i boken jag gav ut förra året "Att Sälja Sex" tar jag upp det. Men ibland är det så lätt att tro och tycka utan att bry sig om att skaffa bakgrundsinfo.

Jag kan ha lösa one night stands, anser en del, istället för att ta betalt. Ja visst kunde jag ha det, om jag vore en sådan person som föredrog det. Om man är intresserad av debatten och vill påverka i något håll, så bör man, precis som i förra punkten, ha lite på fötter innan man uttalar sig om något. Det är bara att googla greta garbo eller linnea edvardsdotter, så hittar man nog en hel del och där går även att finna varför jag valt att ha betalande älskare. Personligen skulle jag nämnligen känna mig otroligt mycket mer "svampig" om jag sprang ute några gånger i veckan och drog hem okända bara för att få ett knull. Så går det inte ens till i min sexsäljarutövning. Där är nykterhet ett krav och just jag vill ha en slags relation med småprat och småhångel innan man kommer till skott. Men det viktiga är att det inte alltid handlar om penetrering alls.  

Det är bara män, sexköpare och sexsäljare som är emot sexköpslagen, såg jag någon ha synpunkter om. Det påståendet vill jag bestämt dementera. Det finns politiker ( Federley, Hanna Wagenius, Per Hagwall, för att länka till några, fler finns. ), författare, åklagare, jornalister, forskare, historiker mfl. Plus massor av bloggare av båda könen som aldrig vare sig sålt eller köpt sex. 

Jämföra prostitution med narkotika, är det också några som gör. Jag har som jag nämnde inte lusläst varenda kommentar, så jag kan ha missat syftet med den jämförelsen. Om det är själva lagen, där det i ena fallet är tillåtet att sälja, men inte i det andra, eller om det är behoven som jämförs vet jag således inte just nu. 

Min åsikt om lagen är att den är väldigt ologisk och inte genomtänkt. Antingen ska både sälj och köp vara förbjudet eller annars inget. Men i min värld ska man inte kunna förbjuda sex alls.

Vad gäller behoven anser jag att det är två helt olika behov, som man inte alls kan jämföra seriöst. Behovet av sex, närhet, beröring, bekräftelse och omtanke är ett behov vi alla föds med och tillfredsställs inte det så mår vi dåligt. Det är något som måste tillfredsställas hela livet, både som nyfödd, som barn, som tonåring, som äldre, som gammal. Det är inget som jag hittat på, utan det finns många vetenskapliga undersökningar på det.

Behovet av narkotika är ett skapat behov. Ingenting som vi från början behöver. Sedan skadar oftast narkotika mer än vad det gör nytta. Sex däremot har aldrig varit skadligt om det skett frivilligt och med samtycke och gärna med lust och glädje. Många, kanske de flesta, av oss frivilliga sexsäljare tvingar oss aldrig till något vi inte känner att vi vill.

Om någon vill ha ytterligare svar på något speciellt så är det bara att maila mig. Adressen finns på min svammelblogg.