2009-09-18

 Ja, nu är jag här och smyger i buskarna igen. Har det hänt något då, sedan sist? Njaa, inte mycket, men lite finns det att skriva om. Lite, som kan bli mycket, när jag breder ut mina vingar.

Kan först nämna "FrågaOlle dokumentären" som igår onsdag 16/9 handlade om sexarbetare. Av någon anledning går det tyvärr inte att för tillfälligt se det på webtv, men ni kan läsa kommentarer och se att den obligatoriska röstningen visar att över 70 % vill ha bort sexköpslagen. Samma resultat som det varit de senaste två-tre åren.

Olle Waller, sexualupplysare sedan ca trettio år, har i mina ögon alltid framstått som en kunnig, ödmjuk och tillåtande person. Därför kändes det extra gott i hjärtat att höra, att även han är kritisk till vår sexköpslag. Sexsäljande och sexköpande kommer alltid att finnas, sa han och man måste skilja på frivillig och ofrivillig.

I programmet fick 4 olika sexarbetare berätta om sin sysselsättning, en engelsk manlig eskort, som ville kalla sig gigolo, en dansk sexsäljare som arbetade på bordell, en svensk oberoende sexsäljare och en svensk fd strippa, som när hon var aktiv jobbade i Danmark.

Personligen tycker jag det var jättebra att den ljusa sidan av prostitutionen visades och som Waller avslutade programmet med att säga, äntligen låta dem få prata till punkt. Det är ju faktiskt väldigt sällan det händer. Oftast är det endast och bara den destruktiva och ofrivilliga prostitutionen det pratas om. Så ett stort tack till Olle Waller och kanal 5.

Närbesläktat med det här, att vissa väljer att få en ersättning i någon form i utbyte mot sex och att ganska många gärna väljer att ge den ersättningen, är dejtingsidorna. Men där är inte männen lika generösa och jovaliska.

Sexbehovet finns naturligtvis, både hos männen och hos kvinnorna. Men vill man prata makt så framkommer det mer där, än i den frivilliga prostitutionen. Singlar, gifta och sammanboende söker sexpartners, som kan ställa upp när de själva har tid och lust och gratis förstås.

Läste i Aftonbladet om en journalist som registrerade sig på några olika dejtingssidor. Fyra gifta män på en vecka är rubriken. Det här kan man lägga utrymme för i en kvällstidning, men hade det handlat om mer öppna kort där de gifta männen var villiga att ösa presenter eller  pengar till kvinnorna, så hade det kallats för sexköp. Något att fundera på. Kanske ska vi förbjuda dejtingsidor?

Hoppar jag sedan till vårt grannland Norge, så kan man få intrycket, att i sin iver att få män att sluta betala för sin sexuella njutning, så förtränger polis och myndigheter allt vad empati och medkänsla heter.

Ett tag utgjorde sig manliga poliser för att vara sexköpare, för att efter det att de fått adress till sexsäljaren kontakta dennes hyresvärd, med vräkning som följd.

Efter det så skrevs det om en plötslig ökning utav gatuprostituerade??

Nu är det kvinnliga poliser, som beslagtar sexsäljarnas mobiler och sedan svarar när kunderna ringer, för att på så sätt få tag i de som väljer att ge en ersättning í utbyte av sex och närhet.

Man kan undra om dessa utvalda, elelr självvalda poliser är asexuella och/eller utan känsla för sina medmänniskor. Jag kan anta, bara anta, att det kanhända är poliser som själva köpt sex och genom det här dövar sitt samvete. Jag kan också anta, att de kvinnliga poliserna är bittra kvinnor som kanske aldrig upplevt en orgasm.

Ja, jag antar alltså bara. Precis som den norska polisen antar att 80 % av de prostituerade är traffickingoffer. Om nu så vore fallet, hur hjälper det här utövandet kvinnorna? Varför sätta dit och lura oskyldiga män, som  troligtvis inte har en aning om huruvida den de ringer till är traffickingoffer eller inte?

Jo för att polisen har makt och nu har de gett sig den på, att alla män måste följa en idiotisk lag som de antagligen inte själva tror på. Men det gäller ju att visa sin auktoritet och sin arrogans, oavsett metoder och oavsett hur många de skadar på vägen.

Jag har många förslag på alternativa tillvägagångssätt, som jag tror hjälper mer än som nu stjälper. Men det ska jag inte uppta det här inlägget med.

I stället fortsätter jag med ungdomsrapporten som kom nyligen "unga om sex och internet". Den bekräftar en del av det jag själv haft åsikter och funderingar om. Det mest skrämmande i den, är att medelåldern för att börja sälja sex är 14 år. Vad görs åt detta?

Annars visar rapporten att det fortfarande är fler unga killar än unga tjejer som säljer sex och att ungdomen är mer insatt, mer nyfiken och mer öppen än vad myndigheter och andra vuxna vill tro.

Den visar också att i de flesta fall, då unga människor väljer att ha sex i utbyte mot pengar, kläder, smink, sprit etc, så finns i bakgrunden en otrygghet i någon form. Det är inget häpnadsväckande med det, anser jag. Så är ofta fallet även vid självsvält, brottslighet, mobbning, missbruk, skolk, självmord mm.

Risken finns, att då det handlar om att sälja sex, så kommer vissa att ta fokus från orsaken och lägga skulden helt på sexsäljandet. Så är det även nu och det kan alltså späs på ytterligare

Enligt mig så bör, eller rent av ska det finnas tid och resurser i skolorna av kunnig personal, som slår vakt om eleverna, uppmärksammar när något inte stämmer och som agerar på ett tidigt stadium.

Dessutom och nu återkomer jag till mina åsikter, så bör nuvarande sexköpslag förändras och sexköp av oberoende sexsäljare avkriminaliseras. Vi måste öppna upp och prata klarspråk. I rapporten framkommer att dagens information till unga funkar inte.

Låt professionella och insatta personer informera på högstadiet och i gymnasiet. I mitt huvud har jag väldigt svårt att tro, att någon 16-18 åring och allra minst 14-16 åring, har den sociala och sexuella kompetensen som krävs för att ge av sig själv, utan att må dåligt och utan att bli utnyttjad. De har i den åldern inte den livserfarenhet som krävs för att sälja sex, eller för att utföra annat jobb där det krävs intuition, lyhördhet, empati, självtillit och mycket, mycket skinn på näsan.

De flesta ungdomar lever för stunden och blir euforiska över lite sedlar och bekräftelse. Låt dem få den bekräftelsen på annat sätt än genom webcamshower, avsugningar och kåta män på nätet. Men så länge ingen ser dem, hör dem eller bryr sig, så är detta ett för dem enkelt sätt. Som i en förlängning troligtvis kommer att visa sig vara allt annat än lätt. Ungdomsstyrelsen har gett ut en vägledning "fråga mig bara" , som faktiskt inte är helt dum.

2009-08-07

 Jag fortsätter lite i samma spår, som det förra inlägget, men sett utifrån perspektivet som många lagivrare har.

1.Ingen säljer sex frivilligt. 2. Det är efterfrågan som styr. 3. Penningatransaktionen utgör en maktfaktor. 4. Ett desperat behov av pengar gör att "trasiga" människor säljer sex. 5. De utnyttjas då av de som har pengar. (och de som "utnyttjar" ska straffas)

Jag säger egentligen inte emot på någon av punkterna. Det är så här vårt samhälle är uppbyggt. Det jag sätter mig emot är, att när det handlar om sex, så skiljs det plötsligt från övrigt i samhället och används som argument för att ha kvar en tokig sexköpslag.

Både pengar, makt, tvång, behov och utnyttjande förekommer lagligt och i större omfattning i samhället, än vad de gör inom den frivilliga prostitutionen. (Alltså den prostitution som inte handlar om slaveri och påtvingat). Alla är vi på något sätt tvingade att försörja oss, då vi alla har behov av föda, kläder och tak över huvudet. Till det krävs pengar och naturligtvis utnyttjas väldigt många av bla politiker och kapitalstarka företag, som har makt.  Ändå har vi en lag, som endast förbjuder det vid sexuella förbindelser. Varför är just det sexuella så annorlunda? Är inte Sverige ett ganska frigjort land? Och ett jämställt land. Varför har vi då en sexköpslag utformad på det vis som den är?

Det sägs nästan alltid, när prostitutionsfrågan tas upp, att det är fel att sälja, fel att köpa och fel på de som säljer och fel på de som köper. Alla förstår nog hur tråkigt det är, att ständigt få höra hur mycket fel det är på mig och på det jag gör och på mina kunder. Visst får andra tycka att det är fel med kommersiellt sex, men så länge jag inte tycker det, borde jag bli respekterad för det. Jag kan tycka att det är fel när arbetslösa idag tvingas till att ta vilket jobb som helst, fastän man rent ut sagt hatar det. Jag kan tycka det är fel att så många är offer för samhället idag. Men inte proklamerar jag om att det ska bli en lag mot det för det.

En annan sak som ständigt påtalas är, att ingen polis och ingen prostitutionsorganisation någonsin träffat en sexsäljare som mått bra och som trivts med det han/hon gör. Det är ungefär som att fråga en läkare på akuten om han träffar friska patienter.

Nu vet vi att nuvarande sexköpslag varken skyddar eller hjälper någon sexsäljare. Vare sig de som mår dåligt, eller de som mår bra. Ska man resonera på det sätt, som många lagivrare gör, så måste man först veta vilka som är i majoritet. Man måste också definiera betydelsen av må bra.

Vilken hjälp skulle jag få, om jag beslutade mig för att sluta sälja sex? Det är tack vare sexhobbyn, som jag jag kan hålla mig över ytan ekonomiskt. Enbart företaget räcker inte fullt ut. Det är tack vare sexhobbyn som jag kan undvika stress och det är tack vare sexhobbyn som jag i vanliga jobbet kan syssla med det jag helst vill och som ger mig själslig tillfredställelse. Det är tack vare sexhobbyn, som jag samtidigt får fysisk tillfredställelse. Det är tack vare sexhobbyn, som jag kan leva fritt, utan tvång och andras krav.

Vilken hjälp skulle jag få, om jag ändå ville sluta? Skulle jag bli erbjuden någon praktikplats, som skulle få mig både att krympa som person och att känna mig instängd? Eller skulle jag vara tvungen att återgå till mitt gamla yrke, som jag lämnade just för att det blev löpande band, där pengarna var viktigare än patienterna. Den attityden har för övrigt inte minskat, utan är snart en norm. Nu erbjuds man till och med en bonus om man kan hålla patienttiden på 5 min.

Eller skulle jag kanske bli satt på någon utbildning jag inte vill gå, bara för att det ska se bra ut i statistiken? Kanhända skulle det, såsom läget är i dagens samhälle, inte finnas något alternativ, utan hjälpen skulle bestå av ekonomiskt bistånd från socialen sk försörjningsstöd. Med täta besök och anmälningsplikt hos en maktlös och uttråkad arbetsförmedlare, som kanske vantrivs på sitt ämbete.

Allt det jag räknat upp, skulle få mitt välmående att försvinna. Mitt egenvärde skulle stympas och tilliten både till mig själv och andra skulle vara borta. Dessutom skulle ju min ekonomi rasa fullständigt, vilket skulle få mig att ytterligare må dåligt. Ändå är det så här många, många har det idag.

Nu är jag inte i behov av hjälp för att sluta, utan den enda hjälp jag vill ha är att låta mig fortsätta. Fortsätta med det jag tycker om, både i vanliga verksamheten och i sexhobbyn. Låta mig få skatta och göra avdrag även i sextjänsten. Låta mig bli sedd och respekterad för den jag är och för det jag gör.

För att komma åt den organiserade brottsligheten, hallickligor och illegala invandrare, så tror jag, att man måste vidga sitt synfält och inse, att med den sexköpslag vi har idag, så eldar vi för kråkorna. Avkriminalisera frivilligt sexköp och låt vanliga sexköpare vara ifed och låt sexsäljare få hyra lokal, utan att hyresvärden anklagas för koppleri osv. Lägg sedan resurser på samarbete mellan både olika instanser och mellan länder, för att försvåra för människohandlarna. Lägg också resurser på individuell hjälp till de som vill ha och behöver. Framförallt öppna upp, informera om hjälp, om risker. Våra sexuella lustar kommer aldrig att försvinna. Men sex ska aldrig vara tvång.

Ni som är intresserade av att läsa mina tankar kring det nyss avslutade kopplerimålet klicka här. 

 Kan även nämna artikeln i Expressen i onsdags 5/8 -09. Skärp straffen för de som köper sex, anser någon som inte vill framträda med namn. Artikeln är underskriven med ledarsidan. Kanhända är artikeln endast tänkt som provokation och inte skribentens innersta åsikt. I vilket fall saknar den substans och säger inte så värst mycket.

Däremot var en av kommentarerna lite tänkvärd. Antagligen ett hypotetiskt exempel, men fullt sannolik. Vännen som regelbundet besöker en gammal dam. Hon får lite sex och han får en femhundring. Klart att damen ska ha ett strängt straff. Eller??

 2009-08-01

        Dags igen för lite nya tankar på den här bloggen. Mina dagliga bloggtankar hittar ni som vanligt här.

Nya tankar, skriver jag. Men det är ju samma gamla vanliga resonemang jag för med mig själv. Fast då och då ploppar det upp i huvudet nytappningar i ämnet. Kontentan i det jag skriver här på Expressenbloggen är, att jag vill ha bort sexköpslagen i nuvarande utformning. Det är en helt flummig och ologisk lag och jag vet, att jag inte är ensam om att anse det. Jag vill till och med påstå, att de som ivrar för den, inte kan ha förstått innebörden av den. Eller avsaknaden av innebörd, rättare sagt.

"Lagen (1998:408) om förbud mot sexuella tjänster (den s.k sexköpslagen) trädde i kraft 1 jan 1999. I samband med sexualbrottsreformen 2005 upphävdes den och ersattes av en ny straffbestämmelse-köp av sexuell tjänst- i 6 kap 11 & brottsbalken.

Bestämmelsen innebär att det är förbjudet att mot ersättning skaffa en tillfällig sexuell förbindelse. Straffskalan är böter eller högst 6 mån fängelse. Den omfattar även den som skaffar en sexuell, tillfällig förbindelse, som någon annan betalar. Med sexuell förbindelse avses främst samlag, men även annat sexuellt umgänge.

Bestämmelsen är könsneutral. Även försök till köp av sexuella tjänster är kriminaliserat. Att sälja sexuella tjänster är inte straffbart och säljarna omfattas inte av reglerna om medhjälp till brott.

Hur många betalar inte i någon form för ett knull? Både män och kvinnor. För att citera en skribent på ett forum: .."även vanliga gåvor i samband med uppvaktning kan omfattas och uppvaktningen behöver inte ens vara ovälkommen." "Ska man prata prostitution i samband med sexköp, utan att precisera vad man menar med prostitution, så blir konsekvensen att man utpekar den person, som tar emot en gåva av vad slag det vara må."

En lag ska skydda egendom eller person. Frivilligt sex skadar ingen och frivilligt sex mot pengar skadar ingen. Om det inte är frivilligt, är det övergrepp och våldtäkt. Senast nu idag kunde jag lyssna på ett inslag där en eskort anmält två fotbollsspelare för våldtäkt. Tyvärr får jag i inslaget känslan av att det inte riktigt tas på allvar då kvinnan kom från en eskorttjänst. Men det är bara min egen tolkning. Det viktiga är ändå att även sexsäljare anmäler en kund som frångår avtalet och använder våld. Det är aldrig accepterat att påtvinga sig vare sig sex, eller annat.

De flesta lagivrarna skulle påstå, att det finns ingen som frivilligt erbjuder sexuella tjänster. Men de ljuger. För hur kan de veta det?

Det de vet är, att det finns sexsäljare som av någon orsak mår dåligt. Det vet jag också. Ofta (inte alltid) mår dessa dåligt innan de börjar prostituera sig, så varken sexköparna eller företeelsen som sådan bör läggas till skuld. I sexköpslagen står inget hur de här ska hjälpas.

De vet också, att det förekommer att personer blir tvingade till att sälja sex. Det vet jag också. Men det står inget om tvång och slaveri i sexköpslagen. Jag vet inte om det överhuvudtaget finns någon lag i vårt land, som förbjuder slaveri. Olaga tvång finns, som ger böter, eller fängelse upp till två år.

Att sälja sexuella tjänster är inte olagligt. Man får alltså ta emot en gåva och i gengäld ge givaren njutning. Men givaren begår ett brott, då han ger gåvan. Inte i någon annan företeelse, vad jag vet, är det förbjudet att ge, men lagligt att ta emot. Att tillskansa sig sexuell njutning, utan att ge något är däremot inget brott. Är inte detta ologiskt och flummigt?

Det är hög tid att den här lagen tas bort och skrivs om. Som det är nu straffas alla lika, oavsett om du medvetet köpt sex av en tvångsprostituerad, eller om du köpt sex av en frivillig, oberoende sexsäljare. Att få nolltolerans, som vissa lagivrare påstår sig ha som mål, är en utopi. Då skulle halva befolkningen vara tvingade att leva i celibat, eller i oönskade partnerskap. Skaffa sig älskare/älskarinnor, eller tilltvinga sig sex med våld.

Vår sexuella drift är medfött och ett av våra grundbehov. Andra behov är mat, dryck, beröring, social bekräftelse. Man ska ha rätt, att själv välja hur man vill tillgodose dessa behov. Odla egna grödor, eller köpa sin mat. Onanera, ha stadig partner, eller betala för sin sexuella tillfredsställelse. Men man stjäl inte sin mat och man tilltvingar sig inte sex.

Varför lagivrarna inte vill se det på det här viset, vet jag inte. Jag kan inte ens gissa. Det kan vara egna dåliga upplevelser, det kan vara egen avsky för sex, det kan vara okunskap och det kan vara principer. Inget av det försvarar iallafall att vi ska ha den sexköpslag vi har idag.

Som Cecilia Wikström (fp) EU parlamentariker, säger i det här inslaget på nyhetsmorgon, angående den ökade gatuprostitutionen,"det måste bli en attitydförändring". Det här upprepar hon ett antal gånger. Hennes förändring går ut på att få folk att inse, att det inte finns sådana som jag och att folk inte ska acceptera män som vill betala för en sexuell tjänst.

Jag efterlyser också en attitydförändring, men precis det motsatta. Inse att jag finns och inse att det finns män och kvinnor, som väljer att köpa de tjänster jag erbjuder. Ola Mårtensson på SvD har förstått och insett. Tack.  

 2009-05-14

Det rullar på med ännu en uppdatering här på bloggen. Det händer så mycket nu i sexköpsdebatten, att jag känner att jag måste pränta ner lite tankar kring det hela. Annars hittar ni mitt dagliga svammel här.

Eftersom min stora önskan är ett öppnare, friare, mer tillåtande samhälle, så glädjer jag mig oerhört åt att fler nu vågar säga vad de tycker om sexköpslagen. Framförallt att de vågar stå för sin åsikt.

Tidigare har det varit de som förespråkar lagen som hörts mest och de med avvikande åsikt har tystats ned grundligt. Antingen med kränkningar och nedvärderingar, eller med hot om repressentalier.

Nu tycker jag mig ana en skymt av förändring. Fler och fler trycker på för att få en ändring av lagen. Trots att flera av dem mötts med översitteri, jag vet bästattityd och spott och spe, så står de fast vid sin åsikt. Senast var det Per Hagwall stockholmsmoderaterna, som fick igenom sitt förslag om en avkriminalisering. Tidigare var det CUF och LUF står på tur.

Det är inte alltid lätt att få fram sina synpunkter i debatter med de som avgudar lagen, eftersom de dels vägrar att lyssna på vad som sägs och dels pratar om ovidkommande saker, som inte handlar om sexköpslagens vara eller inte vara. Citerat från regeringens hemsida:

"Lagen (1998:408) om förbud mot sexuella tjänster (den sk sexköpslagen) trädde i kraft 1 jan 1999. I samband med sexualbrottsreformen 2005 upphävdes den och ersattes av en ny straffbestämmelse-köp av sexuell tjänst- i 6 kap 11 & brottsbalken.

Bestämmelsen innebär att det är föbjudet att mot ersättning skaffa en tillfällig sexuell förbindelse. Straffskalan är böter eller högst 6 mån fängelse. Den omfattar även den som skaffar en sexuell, tillfällig förbindelse, som någon annan betalar. Med sexuell förbindelse avses främst samlag, men även annat sexuellt umgänge.

Bestämmelsen är könsneutral. Även försök till köp av sexuella tjänster är kriminaliserat. Att sälja sexuella tjänster är inte straffbart och säljarna omfattas inte av reglerna om medhjälp till brott."

Att tvinga någon till sex, mot dennes vilja, trots att de betalar är våldtäkt. Hur man än vrider och vänder på det, så är det ett övergrepp när man mot någons vilja våldför sig på denna någon.

Många, kanske de flesta, som förespråkar lagen jämför frivilligt sex mot betalning för övergrepp. Deras fasta övertygelse är att inom prostitutionen existerar inget frivilligt. Jag har förståelse för, att om något är otänkbart för en själv, så har man svårt att föreställa sig att det inte behöver vara lika otänkbart för andra. Har man dessutom fått höra skräckversioner och kanske även mött sexsäljare som mått dåligt, så blir det en sanning.

Men man bör inte fastna i en fanatisk övertygelse, utan att ta reda på om det stämmer med verkligheten. Vi är många som säljer sex frivilligt, alltså som valt det alternativet för att vi helt enkelt vill det och trivs med det. Det är inte alls svårt för dessa förespråkare att forska lite i det, om bara viljan finns.

Sedan finns det säkert de, som valt att sälja sex i brist på annat lika lönande alternativ och som inte trivs lika bra. Det förekommer ytterligare de som av olika orsaker tvingar sig själva att sälja sex, kanske av destruktiva orsaker, eller för att underhålla ett missbruk, eller av fattigdom. En del av dem mår dåligt, andra inte.

Sexköpslagen hjälper inte i något av fallen. Tvärtom strör den mer salt i såren, då den stigmatiserar och skuld och skambelägger. Det heter så fint att sexköpslagen ska vara till hjälp för de utsatta kvinnorna, vilket inte stämmer i praktiken. Så sa de även i Norge, när de vid nyår genomförde samma lag som vi. Idag vräker de kvinnorna på löpande band och försätter dem på gatan.

Förutom att förespråkarna pratar övergrepp och att lagen är till för skydd och hjälp åt kvinnorna, så kommer de också alltid in på människohandel. Här saltas med siffror och förvanskas fakta. Människohandel är ett problem, det tror jag alla är medvetna om och vill bekämpa. Men det bör diskuteras för sig och inte i sexköpsfrågan. Som väl alla vet, så leder inte all människohandel till prostitution. Det är bara en liten bråkdel som gör det.

Man hör och läser också om legalisering. Att en avkriminalisering skulle innebära att vi snart har statliga bordeller i varje gathörn. Avkriminalisering och legalisering är inte samma sak. Skillnaden kan läsas här. Själv är jag för en avkriminalisering, men tveksam till en legalisering.

Vissa har farhågor att gatuprostitutionen kommer att öka och åter bli ett problem, med både inhemska och utländska sexsäljare på gatorna. Det behöver inte bli ett problem. Tvärtom, ifall återigen viljan och empatin finns, skulle en avkriminalisering kunna bli en hjälp för de som behöver. Idag är det väl i stort sett bara ideella organisationer,som bryr sig om dessa kvinnor/män.

Precis som det är för nattvandrare på många håll, skulle det finnas en mötesplats (buss, eller lokal) för de gatuprostituerade. Där skulle också finnas proffessionell personal. Inte för att få dem att sluta, utan för att skapa kontakt och förtroende för dem. Därefter, tror jag inte det skulle vara så svårt att hitta de eventuella traffickingoffren, eller hallickstyrda sexsäljarna.

En annan fördel med en avkriminalisering är att sexköpare som träffar på kvinnor,som inte verkar må bra, inte riskerar rättsliga påföljder om de anmäler det. Alldeles nyligen kunde vi läsa om en kund, som hjälpte en 17-årig flicka, med risk för att själv få problem. Mycket bra och mycket modigt gjort av honom. Med en avkriminalisering skulle vi kanske få se mer sådant.

En avkriminalisering skulle också göra det legalt att informera på högstadier och gymnasier. Inte för att få ungdomar att börja sälja sex, utan tvärtom. Informera om saker de troligtvis inte tänkt på. För unga människor (kanske även äldre) är det snabba, lätta pengar som gäller, utan tanke på vad som kan följa i spåren. man har tobak och alkoholinformation, men den sexuella informationen är katastrofal i skolorna.

Hur man upplever att ge och kanske få njutning till/av okända män, tror jag beror på vilken person man är. Precis som i vilken sysselsättning som helst. Vi är bra på olika saker. Hanterar situationer på olika sätt osv. Vad man än väljer att göra, sälja sex, medverka i dokusåpor, hjälpa äldre, köra buss, så är upplevelsen och agerandet avhängigt hur förberedd man är, hur psykisk stabil och mogen man är och hur stort intresse man har av det man gör.

Det är lika fel, eller lika sant, att säga att ingen gatsopare sopar gatorna frivilligt, som att säga att ingen sexsäljare säljer sex frivilligt. Gatsoparen, liksom vissa sexsäljare har kanske för stunden inget annat val för att kunna försörja sig. Sant är iallafall, att det finns många sexsäljare som trivs förträffligt med sin sysselsättning och har svårt att finna något bättre alternativ.

För att förstå det, måste man först inse att vi alla är olika och inte alltid gillar samma saker. Lika lite som man ska blunda för att vissa mår dåligt, lika lite ska man blunda för att jag med många fler inte mår dåligt. Nu ser jag fram emot fortsättningen på vägen till en avkriminalisering.

2009-02-15

Här sitter jag med en lunta på 600 sidor. Susanne Dodillets nyutkomna bok " Är sex arbete?", där hon jämför och redogör för skillnaderna i svensk och tysk prostitutions politik. Den kan vid första anblicken tyckas mastig och jag har inte hunnit att läsa den. Men jag har skummat igenom den lite lätt och fann den både lättläst, överskådlig och oerhört intressant. En bok, inte enbart för  experter och forskare. Alla som har intresse av att lära sig mer, som vill förstå och få en inblick i prostitutionsfrågan har glädje av den. Speciellt skulle jag önska att våra politiker och kvinnosakskvinnor läste den.

Margareta Persson (s) var en av de första i riksdagen (1985) som förespråkade en kriminalisering av kunden.

Lagstiftaren, dvs vi, måste använda lagen i det här sammanhanget för att påverka moralen. (sid 168).

Regeringen betonade vikten av att påverka och upplysa om vad som var moraliskt riktigt och inte. Moraliskt sex innebar en akt mellan två personer i en relation. Omoraliskt var prostitution, porr, sexklubbar etc. Citat fr boken (sid 170):

 Sexköpen skulle alltså inte kriminaliseras därför att de kunde skada de prostituerade, utan eftersom de stred mot samhällsordningen.

Fortfarande används just argument som moraliskt i debatten, liksom jämställdhet. I ett jämställt samhälle kan det inte få finnas prostitution. Prostitution är den yttersta formen av ojämställdhet, sa Maryam Yazdanfar (s) så sent som 2007. Charlotte Cederschiöld (m) sa i en motion 1991: (sid 341)

Ett civiliserat samhälle, som vilar på familjens grund, som är berett att försvara familjen måste lagligt avvisa sådana beteenden, att män mot betalning njuter av kvinnor och barn. Prostitutionen måste därför stoppas....

En sak jag inte själv var insatt i, är hur EU-medlemskapet var en av de bidragande orsakerna till sexköpslagen. Sven-Axel Månsson författade en brochyr Bordell Europa (1993)  (sid 350) där han inleder  med berättelser om sexslavhandel, i syfte att avskräcka och avstå medlemskap. Medlemsskapet kunde få negativa konsekvenser, då könshandeln var samhälleligt accepterat på kontinenten.

Jari Kousmannen fick frågan vad en EU-anslutning kunde leda till. (sid 353)

Han svarade:

Ideologin man har ute i Europa hyllar prostitutionen nästan som ett yrke, man bejakar verksamheten. Det tänkesättet är livsfarligt att få hit.

 Att lagfästa den åsikten och kriminalisera sexköp, skulle göra det svårare för vårt land, att anamma den här "farliga" ideologin i Europa, vid en ev EU-anslutning.

Fortfarande är det viktigt för prostitutionsmotståndarna, att föra ut det här tänket till medborgarna. Antagligen ligger en del av förklaringen här, till att ingen är villig att skilja på prostitution och sextrafficking och att vägra lyssna till att det finns frivillig prostitution.

Jari var en av de forskare som ingick i projektet Prostitution i Norden. 

 Nu ska jag inte citera så mycket mer från boken. Införskaffa den och läs den, om ni är intresserade av att veta mer i den här frågan. Jag tror att jag kommer att få en hel del kött på benen, men jag kommer nog också att bli lätt frustrerad över tex ovanstående tänk och resonemang, angående moral, jämställdhet, makt och jämförelsen med sexslavhandel. Argument som nu är inpräntade i varenda politiker och en politisk överenskommelse att inte frångå, hur oresonabelt det än låter i dagens samhälle.

En annan bok som snart kommer ut är Louise Persons "Klassisk Feminism." Den kommer ut 8 mars.

 2009-01-01

 Sexuell människohandel. En företeelse, som inte bör kopplas ihop med "vanlig" prostitution. Tyvärr, så har våra politiker ortoligt svårt för att vilja se skillnaden. Senast nu, då Aftonbladet skrev om Norges införsel av samma lag som vi, uttalar sig Inger Davidsson (kd) om utnyttjande, övergrepp och trauman. 

Brottsförebyggande rådet BRÅ, kom i höstas 2008, ut med rapporten "Sexuell människohandel". En rapport som tar upp den sexuella människohandeln.  Regeringen har tagit fram en handlingsplan för att bekämpa människohandel. 210 miljoner ska satsas på bla stöd, skyddat boende och behandlingshem för de som utsatts. Jag skulle ju också önska mer kommunikation mellan länderna och bättre samarbete med tullen och öppen och rak information i de aktuella länderna. Jag skulle även önska en avkriminalisering av "vanligt" sexköp, så det inte behövde tillhandahållas i det dolda, vilket naturligtvis gynnar den organiserade brottsligheten.

I rapporten står, att varje länk i kedjan är viktig när brottsförbyggande och brottbekämpande metoder och strategier ska formuleras. Rapporten utgår från två perspektiv, tillgång och efterfrågan.

"Människohandel för sexuella ändamål tar sikte på kvinnor som utsätts för tvång eller förs bakom ljuset och hamnar i prostitution och koppleri på någon annan plats än den de egentligen kommer ifrån.

Sverige är ett land med efterfrågan på sexuella tjänster och är därmed mottagare av det utbud som tillgången medger. Från ett marknadsperspektiv är därför Sverige attraktivt och utgör en arena för etableringar av illegala prostitutionsverksamheter med kvinnor som är föremål för människohandel. Men kunskapen om hur sexhandeln organiseras och underhålls i Sverige behöver utökas för att man ska kunna identifiera viktiga angreppspunkter mot denna kriminalitet."

Ju större ett nätverk är, ju fler personer behövs för att bedriva verksamheten. Ledsagare som för kvinnorna hit, någon som lägger ut annonser och någon/några som tar hand om intäkerna.

Man pratar om profitörer och främjare inom nätverket. Profitörer är de som driver nätverket, rekryterare och kopplare tex. Främjare är de som medvetet eller omedvetet hjälper till, ex taxichaufförer, hotellpersonal, hyresvärdar.

I Sverige är de flesta nätverk små, men man misstänker att de ingår i större konstellationer, som i regel är osynliga. Transporten hit är oftast den enklaste och billigaste. Ett vanligt sätt är att åka genom Finland och sedan ta färjan hit, där ingen kontroll görs.

I annonserna sedan, så ger man sken av att kvinnorna är självständiga, eftersom organisationen vet att svenska män inte vill köpa sex av utsatta och ofrivilliga kvinnor. Här antar jag, att det måste vara svårt för en man att avgöra och sexköpslagen är ett hinder ifall mannen misstänker att kvinnan inte är helt med på det hon gör. Är han inte säker, så låter han det bero för att inte själv utsättas.

"...egentligen vet han inte riktigt hur man skiljer på självständiga entreprenörer och traffickingoffer. Samtidigt tycker organisationen som kvinnan ingår i att det är viktigt för framtida affärer att hon ger sken av att vara egen företagare och intresserad av kunden. För att kunna tjäna pengar och betala tillbaka skulden rekommenderas hon att tillmötesgå kundernas önskemål. Hon stannar kvar i verksamheten eftersom hon känner att hon inte har någon annanstans att ta vägen. Hon kan heller inte orientera sig i den svenska miljön."

Nu är inte alla utländska kvinnor som säljer sex i Sverige offer för sexuell människohandel och som sagt, det kan vara svårt att avgöra. Trots att de allra flesta svenska män tar avstånd från sexuell människohandel, så framgår av rapporten, att flera väljer efter billigaste pris och tillgänglighet. En del ser det också som spännande med en annan etnicitet. (i rapporten deltog 551  sexköpare med att bla svara på en enkät.)

Enkätundersökningen visar att prostituerade kvinnor med utländsk härkomst både är större i antal än inhemska och vanligare i annonser.

Med ledning av de olika undersökningarna har Brå listat några möjliga indikationer på att människohandel förekommer:

•

 Utländsk kvinna som inte talar det svenska språket.

•

 Kvinnan verkar ointresserad.

•

 Kvinnan är dåligt behandlad fysiskt eller psykiskt.

•

 Det finns tecken på sårbarhet och exploatering.

•

 Kvinnorna marknadsförs på etablerade Internetsidor för prostitution där annonsen är skriven på svenska.

•

 Kvinnor som marknadsförs introduceras genom sin etnicitet.

•

 Kvinnorna erbjuder billigare tjänster.

•

 Yngre kvinnor och minderåriga flickor.

•

 Tecken på organisering som kapital, lokala kontakter och avancerad marknadsföring.

•

 Arbetsplatsens läge, exempelvis dyr våning mitt i stan kan tyda på en organisation och pengar.

Den svenska kunden har en relativt liten kunskap om hur människohandel yttrar sig. När de inte ser märken eller rädsla, så tror de att de möter en "egen företagare". Eftersom organisationen vet detta, så anpassar och konstruerar de en bild av hur den svenska sexköparen vill ha det. Rapporten tar upp ett fall där organisatören befann sig i lägenheten, men när kunderna kom satte han sig i köket. I ett annat fall arbetade flera kvinnor tillsammans, men när någon hade en kund, så fick de andra gömma sig. 

Sexköparna borde även reagera om de svarar på en svensk annons och får ett svar på engelska tillbaka. Men ibland för att hålla koll på kvinnorna, så sköts kotakten med kunden av organisatören. När kunden sedan ska träffa den prostituerade, så får han inte den korrekta adressen, utan hänvisas till ett ställe i närheten där han får nya hänvisningar. Detta för att försvåra för ev polisspaning och för att undvika att kunder möts i trappan.

Platsen för mötet sker ofta i lägenheter eller hotell. Lägenheter som mer eller mindre är förtäckta bordeller där kvinnorna både bor och tar emot kunder. För att inte ev grannar ska bli misstänksamma utav mycket spring, så byter de bostäder med jämna mellanrum. Mellan förflyttningarna används hotell. 

Sexköpare som ringer på flera annonser och hänvisas till samma adress, bör dra öronen åt sig, anser jag. BRÅ rekommenderar bla ett ökat samarbete och en checklista över tänkbara tecken som indikerar människohandel. 

Rapporten är lång och matig och tar upp myket mer än vad jag redogjort för här. Så gå gärna in och läs den, när du har gott om tid. Det som förvånar lite är att förbud att köpa sex kom 1999, men förbud mot människohandel kom inte förrän 2002. Under 2007 dömdes  2 fall till fängelse för människohandel och 85 stycken till böter eller strafföreläggande för köp av sexuella tjänster.

Lägger som avslutning till en liten reflektion, som jag hittade på en blogg. Reflektion mellan sexuell människohandel och prostitution. Bloggskrivarens mamma håller tydligen på med textilhantverk, odlar och plockar bomull, kardar och spinner osv.

Jag tycker det är helt ok att hon ägnar sig åt att plocka bomull. Däremot tycker jag att det var fel att plantageägare i södra USA hade slavar som plockade bomull. Men felet låg aldrig i bomullsplockandet. Felet låg i slaveriet och i tvånget.

 2008-12-25

    Vi har nu tagit klivet in i 2009. Vårt grannland Norge har nu från och med årsskiftet, tagit steget till att precis som vi förbjuda och straffbelägga män som köper sig en stunds njutning. De gör ingen hemlighet av, att det var de afrikanska kvinnorna som fyllde upp gatorna på jakt efter kunder, som gjorde att de slog till med ett förbud. Stolta går de ut i media med att hälften redan lämnat landet. Ja, det är ju den attityden som numer återspeglas i samhället.  Att se om sitt eget hus. Vart kvinnorna tar vägen, både de utländska och de inhemska och hur de mår och hur de nu försörjer sig, det är inte viktigt. Huvudsaken att de försvinner från gatorna. Det man inte ser, det finns inte.

Dyrt lär det också bli för de sex och närhetstörstande männen enligt denna artikel. 9000 kr kan de få betala i böter och händer det fler gånger så blir det ännu dyrare. Det viktigaste är inte att ta mest sexkunder, säger Öjvind Nordgaren, utan att krympa sexmarknaden. Jag vet inte, om det nu är jag som har skygglappar framför ögonen och inte kan se saker ur andra synvinklar än min egen. Men jag förstår inte riktigt det resonemanget. De tänker sig att ha patrullerande, uniformerade poliser i avskräckande syfte. (finns det resurser till det i Norge?) Dessutom ska de ha civila spanare, som ska följa efter kunderna och slå till mitt i akten. Jag kan inte få det till annat, än att det handlar om att slå till mot kunderna och få in pengar till statskassan.

För att krympa sexmarknaden behövs ingen lag mot sexköp. De kan göra samma sak, men koncentrera sig på kvinnorna istället och bygga upp ett förtroende med dem och även med männen. Jag är övertygad om att de då både smidigare och effektivare, skulle hitta den organiserade brottsligheten. Ytterligaren en sak som kunde göras, om de nu verkligen månar om människorna, är att inrätta en form av värmestuga där kompetent personal ska finnas. Jag tror mer på öppenhet och kommunikation än förbud och maktattityd, som leder till undanskömda platser och faktiskt försvårar för både kvinnorna, polisen och de män som misstänker något tokigt men inte vågar larma då de själva är kriminella och riskerar böter.

Kvinnoföreningen Ottar, tar åt sig en del av äran. De påstår att de representerar folks åsikter, att folket vill ha ett förbud. Hur det går ihop med den röstning som Aftenbladet gjorde strax för jul, vet jag inte. Där visar 63% av 4258 röstande, att de är emot lagen. Det ska bli intressant att se, om Norge också väntar 10 år med att göra en utvärdering.

Jag lämnar Norge, för att istället skriva lite om ett par skolarbeten gjorda hösten 2008. Jag tycker det är ett bra sätt att få ut information till yngre. Dels måste de som gör arbetet skaffa information från båda sidor och dels så berättar de för resten av klassen om sitt arbete. Det ena är en uppsats gjord av journaliststuderande. Jätteviktigt, anser jag, att journalister inte bara skriver utifrån det politiskt korrekta. Den andra är gjord av socionomelever, där det också är viktigt att möta behövande, utan att döma utifrån egen eller andras ensidiga tro. Tyvärr ligger inte dessa arbeten ute på nätet, så jag kan inte länka till dem. Jag själv har fått dem tillsända mig dem via mail. I journalistarbetet medverkar jag själv, men inte i socionomuppsatsen. De har gett sin tillåtelse att jag tar upp deras arbeten på bloggen.

Journalisteleverna går termin 3 och kallar sitt arbete för "Vem pratar med horan". De har valt att utgå från endast en tidning Göteborgsposten och de har koncentrerat sig på artiklar publicerade från jan 1997 till dec 2007. De valde bort artiklar om sextrafficking, barnprostitution och kortare notiser under 450 ord och fann då 94 artiklar. I 84 av dessa kommer någon person till tals, vilket sällan är en sexsäljare.

1997 och 1998, alltså innan sexköpslagen kom till, skrevs det överhuvudtaget inte mycket. Totalt sju artiklar i denna tidning. Borde det inte ha debatterats för fullt då, egentligen? För och emot osv. Det som förvånar mig är, att i dessa sju artiklar uttalar sig inte en endaste politiker. Ingen sexsäljare heller förstås, men två sexköpare och två poliser, två övriga, en expert/forskare och en socialarbetare.

1999 hade Göteborgsposten hela sexton artiklar, i vilka en sexsäljare och två sexköpare fick uttala sig. (kanske samma sexköpare som tidigare). Däremot är det hela tolv poliser, åtta socialarbetare, fem politiker och tre experter.

2000 fanns fem artiklar och 2001 tio.

2002 måste något ha hänt, som jag tyvärr inte har en aning om. Då publicerades plötsligt sjutton artiklar och sex sexsäljare och fyra sexköpare kom till tals, tillsammans med bla sju poliser.

Hände sedan inte mycket förrän 2006 då plötsligt fyra sexsäljare får uttala sig och tre sexköpare, plus bla tre poliser, en expert och en socialarbetare. Ingen polis. Sex artiklar publicerades.

2007 publicerades elva artiklar. Jag kan tänka mig att det nu bla diskuterades om Petras bok "Porr,Horor och Feminister" som kom ut året innan. Här utalar sig fem från övriga myndigheter, tre poliser, två socialarbetare, en expert, en politiker, en sexköpare och tre sexsäljare.

Trots att den här undersökningen bara baseras på en enda tidning och således inte kan göras till någon sanning, så är det ändå ett intressant resultat. Totalt sett så har sammanlagt 63 poliser uttalat sig angående sexköp under en tid av tio år. 29 stycken från övriga myndigheter, 25 socialarbetare, 23 sexsäljare, 20 politiker, 19 sexköpare, 15 öviga och 11 experter/forskare.

Jag ska inte redogöra för hela arbetet, bara lite kort nämna om ord och språkval som använts av journalister. De flesta använde ordet prostitution sexköpare och torskar. Helt klart är att media påverkar läsaren, genom ord och språk. I många av artiklarna benämns vi först som prostituerade och sedan som kvinnorna, vilket gör att läsaren kopplar ihop prositution med kvinnor. Kunderna benämns som männen, utan att först ha benämnts som manliga sexköpare, vilket får läsaren att koppla ihop män med sexköp. Mannen beskrivs alltid som aktiv, medan kvinnan beskrivs som passivt offer. Hon arbetar inte med sex, säljer det inte ens...utan blir bara köpt. (citat fr arbetet). De ord som används i samband med en viss nyhet påverkar vilka ord läsaren sedan själv använder när han pratar om händelsen.

I sitt arbete har eleverna intervjuat tre journalister, tre sexsäljare, en socialarbetare från prostitutionsgrupp, en polis och en doktorand. (doktoranden är Susanne Dodillet, som nu i början av året kommer ut med boken "Är sex arbete... svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 70-talet). En av journalisterna bekräftar faktiskt min egen upplevelse av en del tidningsfolk. Han säger:

..att när han låtit sexsäljare som är nöjda med sin sitution komma till tals, har han fått kritik. Folk har kallat honom för en okritisk reporter. Både socialarbetare och kolleger på tidningen har kritiserat honom.

Det är väl den här rädslan för kritik som gör, att debatten inte är nyanserad i media. Därför anser jag att ett sådant här arbete är väldigt viktigt, om inte annat så för nya journalister.

Det tenderar att bli ett långt inlägg, så ska bara försöka att lite lätt återge syftet med socionomuppsatsen. Det här är en C-uppsats och elevena har här fokuserat på mötet. Mötet mellan aktören (sexsäljaren) och den verksamma (soialarbetaren). De har intervjuat fem sexsäljare och sex stycken som arbetar med prostitutionsfrågor bla från prostitutionsgrupperna i Malmö och Göteborg. För övrigt hänvisar de till annan litteratur och andra gjorda undersökningar.

Precis som alla andra som söker information om prostitution, har även dessa haft svårt att hitta aktuella undersökningar som är någorlunda nyanserat utförda. De hittade endast fyra där även våra röster finns med.

"Vägen ut" av Ulla-Carin Hedin och S-A Månsson (1998)

"Porr, Horor och Feminster" av Petra Östergren (2006)

"När prostitutionen flyttade in i vardagsrummet" Niclas Olsson (2007)

"Mellan lögn och verklighet" Pye Jakobson (2008) Finns tyvärr inte på nätet.

Niclas Olson arbetar på prostitutionsgruppen i Malmö och är intiativtagare till  Fast/Kastprojektet, vilket även numer finns i Göteborg.

Författarna till uppsatsen vill belysa frågan från tre olika perspektiv,den som säljer sex, socialarbetaren och samhället.

"Media, politiker och de samhälleliga medborgarna är alla med och konstruerar de stereotypa bilder som ligger till grund för de diskurser som idag finns kring försäljning av sexuella tjänster."

"I mötet mellan sexsäljare och yrkesverksam finns från båda håll föreställningar kring "den andre" som försvårar arbete och relationsskapande. I studien framkommer att för ett lyckat arbete krävs brukarmedverkan, en språklig medvetenhet samt att man som yrkesverksam har gjort upp med sina egna fördomar och värderingar innan man går in i ett möte."

 Det här sista, tycker jag är oerhört viktigt. Det är viktigt i vilken terapi det än gäller för att resultatet ska bli bästa möjliga. Arbetet snuddar också vid vikten av att ha ett individperspektiv. Att se sexsäljaren som en individ, inte som en homogen grupp. Att personen i mötet ska se sig som ett subjekt och inte som ett objekt.

Tyvärr tror jag, att många (om inte de flesta) socialarbetare tar på sig en makt och översittarattityd i mötet med behövande och ser personen som ett objekt. Lite lustigt i sammanhanget är att ev samma socialarbetare i nästa stund seriöst anser att alla våra kunder bara ser oss som objekt. Är det en spegling måntro? 

2008-12-10

    Jag valde bild med tanke på den kommande stora högtiden, vi har framför oss. När många av oss nu i dagarna stressar runt för att hitta den perfekta julklappen till moster, faster och hennes syster, eller jagar extrapriser på Ica för att få julbordet att gå ihop ekonomiskt, så tänkte jag ägna ett inlägg här åt vårt grannland Norge.

 Där debatteras den nu förestående lagförändringen angående sexköp. I januari beräknas lagen träda i kraft och vi i Sverige är då inte längre ensamma med en fullständigt orimlig och ologisk lag, där vissa kvinnor och män plötsligt blir en diskriminerad grupp och ställs utanför samhället.

En del anser att det är ett hastverk och jag har också funderat över varför inte Norges regering kan invänta de utvärdringar som nu görs här. 2010 ska vår utvärdering vara klar, som då är den första och enda som gjorts sedan lagen trädde i kraft 1999. Visserligen är den här utvärderingens resultat bestämd från början utav justitieminister Ask, men om jag vore politiker skulle det nog ändå vara i mitt intresse att invänta den, innan jag införde en liknande lag. Speciellt då åsikterna om den går så vitt isär.

I svenska medier skrivs inte så mycket just nu om hur debatten i  Norge går. Antagligen är det där, som det är här hos oss. Vi som det berör har inte mycket att säga till om. Här är iallafall en artikel av en norsk sexsäljare. Aurora 20 år, studerande. För henne som för många av oss andra frivilliga sexsäljare är det en hobby vid sidan av studierna. Hon undrar vilken effekt den här lagen kommer att ha. När de inte ens har resurser till att hålla polishusen öppna, hur kan de då ha tid att ta sexköpande män?

I en annan artikel intervjuas  forskarna  Marianne Tveit og May-Len Skilbrei som har gjort en rapport  på uppdrag från Justisdepartementet. Lagen kommer att slå hårt mot kvinnor som säljer sex, säger de. Många som säljer sex på gatan är drogberoende och får genom sexsäljandet pengar till nya droger. När kunderna nu inte vågar visa sig på gatan då de plötsligt är kriminella, så måste kvinnorna skaffa sina pengar på annat sätt. De säger vidare, att några enstaka kanske slutar att köpa sex av rädsla för att bli tagna. Men de flesta kommer att fortsätta som vanligt.

Den sista artikeln från Norsk media. Där uttalar sig Venstres justispolitiske talsmann Odd Einar Dørum. Han hade velat att regeringen väntade med att tillsätta lagen. Han säger också, att det är viktigt att man pratar med dem det gäller innan man inför en sådan här lag.

 Høyres André Oktay Dahl tycker att lagen är ett hastverk. Han säger att, både justitieministern och alla Arbeiderpartiets representanter i justiskomiteen från början var emot lagen.

Frps Solveig Horne, säger att det kommer att bli värre för kvinnorna. De kommer att gå under jorden. Hon är också väldigt emot lagförslaget att sexköpsförbudet även ska gälla utomlands. Det har inte polisen resurser att följa upp, säger hon.

Ledaren av justiskomiteen  Aps Anne Marit Bjørnflaten, var från början motståndare av lagförslaget, men är i dag en varm anhängare och  hon fnyser av kritikerna.

Jag kan inte låta bli att få känslan av hyckleri bland Norges politiker, tyvärr. Först är man emot och sedan en varm anhängare. Vad händer bakom kulisserna? Hur mycket dravel har svenska företrädare försett dem med? Hur mycket spelar det politiska grupptrycket in? Tänker över huvudtaget någon av de som vill genomföra lagen, på de som det gäller och konsekvenserna som det för med sig? Vad tycker norska folket?

- Mitt parti står bakom lagen och jag böjer mig för det, men jag hade önskat att vi hade kunnat hantera det på ett annat sätt.

Så sa i en nordisk debatt,stortingsledamoten Inga Marte Thorkildsen från Socialistisk venstreparti.

Min undran är vem som egentligen vill ha samma ologiska lag som vi har? Det verkar som att flera bara viker sig av någon anledning. Mycket mysko. Sanningen lär vi väl aldrig få reda på. Att deras beslut kommer att drabba flera människor väldigt hårt, det rör dem tydligen inte i ryggen, så länge det räddar deras eget skinn.

Slutligen för er som undrar om forskningsrapporten "Prostitution i Norden". Det är väldigt tyst i media om den, men det kanske det nomalt är om sådana här projekt. Jag vet inte. Själv tycker jag att allmänheten ska få information om den och vad för resultat som kom fram. I vilket fall så kommer samtliga forskningsartiklar och resultat att vara sammnställda i jan 2009 och man kan då mot en avgift ta del av dem.