GLÄDJEFLICKAN GRETAS SPARADE

Inlägg publicerade under kategorin Sexköpslagen

Av Greta - 21 december 2012 16:42

                                    

Fick genom Jasmines blogg nys på denna artikel i QX av Magda Gad. Eftersom jag tyckte det var jobbigt med allt scrollande och all reklam, så kopierade jag över den på eget dokument. Ni som vill läsa på nätet har länken nedan. Bilden hör inte till artikeln, utan den googlade jag fram själv.  När jag nu är här och ruttlar kan jag passa på att önska er som tittar in till den här bloggen en GOD JUL. Vill ni läsa mer svamliga inlägg så skriver jag dagligen på svammelbloggen.


Kopierat från QX 21/12 -012  ( januarinumret 2013)


Magda Gad träffar tre sexarbetare


Lägenheten utanför Örebro är ljusoch rymlig. I bokhyllan står prydliga rader av litteratur, på köksbordet ligger ännu en trave: Klassisk feminism av Louise Persson, Kvinnorummet av

Marilyn French och en tummad Sex at the margins av Laura María Agustín.

Kylskåpet är täckt av färgglada bokstavsmagneter, på golvet ligger leksaker och i

barnkammaren står två små sängar. I den ena sitter en ensam nalle under läslampans

sken. Kudden är formad av ett litet huvud som vilat där. Man väntar sig att ytterdörren ska slås

upp. Att ljudet av lek och tjiv ska fylla rummen.

Men det förblir tyst. Inga barnsteg hörs i hallen. Det har det inte gjort på elva månader.


När Sandras före detta man förstod att hon börjat arbeta som eskort anmälde han henne för att inte vara en bra förälder och behöll barnen, trots att de har delad vårdnad. Det är olagligt och kallas egenmäktighet med barn. Nu har det snart gått ett år sedan Sandra såg dem. Kramade

dem.

Jag längtar efter att få säga till dem hur mycket jag älskar dem … Hur mycket

jag saknar dem … Det här kan inte få fortsätta längre nu …

Sandras ansikte är randigt av tårar och det stockar sig i halsen. Hon lyfter ner en grå mjukiselefant från en byrå, drar fingrarna över den lena teddypälsen. Berättar att hon har en advokat och att socialtjänsten utreder ärendet, trots det upplever hon att inget händer.

Det finns inget i lagen som stödjer att en sexarbetare inte skulle få ta hand om sina barn, men det känns inte som att de anstränger sig för att hjälpa mig få tillbaka dem. En gång sa de att jag måste förstå min man för majoriteten av de män som köper sex är ju faktiskt pedofiler. Jag

orkade inte ens bemöta det. Det finns så många konstiga fördomar.


Hon ställer ifrån sig elefanten, gestikulerar med händerna.

Jag har aldrig sålt sex i min hemstad, aldrig träffat klienter inför barnen. Jag har

jobbat ett par timmar i veckan, ägnat resten av tiden åt barnen och varit en mer närvarande förälder än andra. Jag vet inte vad de tror? Kanske tycker de inte att en hora ska vara mamma. Sexköpslagen grundar sig ju på att alla som säljer sex är viljelösa offer, så de utgår väl från att jag inte

skulle vara förmögen att fatta rationella beslut.

Ögonen gnistrar till.

Ibland tänker jag att jag borde ta barnen och åka ner och sätta mig utanför EU-domstolen. Då skulle det bli debatt, då skulle folk vilja lyssna på det jag har att säga.


Sandra är 27 år, bisexuell och hennes känsla av negativt bemötande från myndigheter

bekräftas av RFSL:s rapport ”Osynliga synliga aktörer”, projektledd av Suzann Larsdotter, där hbt-personer med erfarenhet av att sälja/och eller köpa sex vittnar om stigmatisering. För Sandra började allt med att en kille på en dejtingsida frågade om hon kunde tänka sig att träffa honom mot

betalning, sedan fortsatte hon att ta betalt för dejter för att hon trivdes med det. Hon känner inte igen sig i samhällets beskrivning av olyckliga horor, har inga missbruk att finansiera och inga övergrepp

bakom sig.

Pengarna är en bara en del av det hela. Jag gillar blinddates, ha sex, diskutera. Och mina klienter är mycket trevligare än de män som hänger på krogen. De är lite äldre, de har lärt sig att de måste bete sig väl. Framför allt är de nyktra. Samtalet glider in på politik. Det gör det ofta när man pratar med Sandra. Hon är aktivist – deltar i debatter, har bemött uttalanden från Claes Borgström (tidigare

JämO, som menar att alla sexköp är övergrepp), har uttalat sig i fransk tv, osv – och vill att sexköpslagen avskaffas. Men det är inte det enda.


Homosexuella blev inte accepterade i samhället bara för att sodomilagen togs bort. Sexarbetare behöver organisera sig på samma sätt. Det känns extra aktuellt nu när Gardells program om aidsåren har gått på tv. Jag känner igen alla argument om att den fria homosexualiteten skulle bidra till moraliskt förfall i samhället. Det är samma argument som vi bemöts med nu. Istället för homofobi är det horfobi. Sandra trycker till orden.

Samma sak är det när jag läser programbladet för Pride. Jag kan ta varenda punkt och göra om det till en fråga om sexarbete. Att leva med stigma, utanförskap, hemligheter. Dubbelliv. Komma ut ur

garderoben.

Folk brukar säga att det inte går att jämföra eftersom homosexuell är något man föds till. Men man har ändå rätt till samma människovärde. Argumentet att sexköpslagen skulle bidra till jämställdhet menar hon är att förneka sexarbetares existens.

Vi är inte ett jämställt land förrän hororna finns med på agendan, säger hon knivskarpt.


Hon går runt i lägenheten, lägger ner saker i en övernattningsväska. En vit stilettklack är nedkletad med läppstift. Hon tvättar av den i diskhon.

Tar man bort sexköpslagen måste man erkänna horors lika rätt. Då måste man säga ja till kampanjer om sexarbetares rättigheter som kan hamna på ett mjölkpaket vid någons köksbord. Och det är det

jag tror att man är rädd för. Man kan inte ha en hora hemma i köket.

Skon åker ner i väskan. Hon släcker lampan ovanför den ensamma nallen i barnkammaren. Tar en sista lov i sovrummet. Innan hon stänger dörren sneglar hon på boken som ligger på sängbordet.

Det är politikern och frihetskämpen Ingrid Betancourts Även tystnaden har

ett slut.


Jens Rydström står på ett skakande tåg mellan Lund och Malmö och pratar ljudligt för att överrösta gnisslet och högtalarutropen. Han är docent i genusvetenskap vid Lunds universitet och har skrivit

Sinners and citizens om homosexualitet och sodomilagen i Sverige 1880-1950. Där beskriver han hur polisen övervakade urinoarer och parker, som mest i början av 1940-talet, och arresterade män som runkade tillsammans eller hade annan sex.

Poliserna stod i ett kolmörkt, pisstinkande tvättrum bakom pissoaren och turades om att spana genom ett litet hål för att ha två vittnen till händelserna. Ofta kom männen undan med ett par månaders straffarbete, men deras liv blev förstörda. De kunde bli av med jobb och hem.

Politiker fick lämna sina uppdrag. När homosexuella sjukdomsstämplades förvärrades förföljelsen.

Männen anmanades att själva ansöka om att bli kastrerade, och det gjorde många eftersom sexualiteten var ett sådant problem för dem. Det var så skambelagt att vara bög och de kunde inte kontrollera det.


I sexköpsdomar från 2000-talets Sverige framgår det hur spaningsarbetet mot torskar går till. Enligt en polis vid Stockholms prostitutionsgrupp följer de efter kvinnliga sexarbetare (den omfattande

sexhandeln mellan män bevakar de inte) och överraskar dem när de träffar  kunder, helst mitt i akten, för attbevisläget ska vara starkt. Sker sexköpet i en lägenhet lyssnar de genom brevinkastet efter ”kvinnliga och manliga stönanden”. De går in i hotellrum, bryter sig in i privatbostäder och rycker upp bildörrar. Filmar och fotograferar. Beskriver samlagspositioner, underkläder och förekomst av kondomer. På så sätt blir även sexsäljarna behandlade som kriminella, trots att lagen är tänkt att skydda dem. Många vittnar om att de känner sig traumatiserade av att polisen rusar in när de har samlag. Eftersom spanarna är civilklädda misstas de ibland för att vara rånare.


Sexköparen Mikael uppger att han blev livrädd när en man hoppade fram ur en buske, klädd i ”hiphop-kläder”, och brottade ner honom på marken för att sätta på handfängsel. När män grips för brott mot sexköpslagen erbjuds de vård.

Torsken patologiseras, precis som man gjorde med bögen, säger Jens

Rydström.

Och han ser fler analogier.

Homosexuella blev också tystade, förlöjligade och utpressade. Jämställdes med pedofiler och sades ha en störd uppväxt. I dag får inte sexarbetare tala i egen sak och debattörer som är emot sexköpslagen förs åt sidan. Sverige har blivit som en frusen ö där det inte finns minsta öppning

för att diskutera andra lösningar.


På Södermalm i Stockholm häller Mia upp en kopp kaffe på ett fik. Hon står bredbent och skrattar. Sänker inte rösten när hon talar om att hon sålt sex och strippat.

Jag är stolt över mitt jobb och vill gärna vara öppen med det men det går inte, man blir så ensam. Speciellt i gayvärlden. Jag har aldrig förlorat så många vänner som när jag var ärlig med att jag strippade. Hon tar en klunk av det svarta kaffet, säger att hon känner sig fördummad när hon går på möten om prostitution.

Folk pratar över mitt huvud. Radikala feminister tycker att jag förråder dem, att jag befäster ett sunkigt kvinnoideal. De som läst genusvetenskap är mest fördömande. Det var därför jag började

läsa det själv.

Mia tittar ner när hon berättar att hon blivit sexuellt utnyttjad, att hon var tolv när en lärare började betala henne för sexuella tjänster. Hade hon försörjt sig på ett annat sätt hade det inte varit relevant

att ta upp, men eftersom övergrepp alltid dyker upp i debatter om sexarbete, liksom det gjorde förr i diskussioner om sexuell läggning, vill hon bemöta det.

Jag får hela tiden höra att jag är ett offer, men jag känner mig inte som ett offer. Jag mår inte dåligt. Jag har gått i terapi för det som hände när jag var barn. Det jag har mått dåligt över är det jävla ljugandet.


I dag är Mia 36 år och trött på att dölja delar av sig själv.Trött på att behöva ljuga för att få betala skatt.Trött på att behöva ljuga för att få rättmätig hjälp av myndigheter. När hon för några år sedan

blev ihop med en tjej som inte gillade att hon strippade, som skrek hora åt henne när de bråkade, började hon dricka.

Jag ville ha hjälp med mitt alkoholberoende, men fick höra att bara jag ”slutade åla mig mot stången” så skulle jag se att allt blev bra. Det var så kränkande. Jag mådde ju bra av att gå till jobbet, att duscha, klä på mig, gå iväg och träffa jobbarkompisar. Det var när jag satt hemma ensam som jag drack.

Att sexarbetare diskrimineras även av missbruksvården har länge varit en stridsfråga för sexarbetarrörelsen. För Mias del slutade det med att hon skrev in sig själv på behandlingshem, blev nykter och fortsatte jobba som sexarbetare utan att ta några återfall.

Det jag har gjort har inte varit påtvingat. Det har utvecklat mig som människa. Jag har lärt mig att säga nej och fått respekt för min egen kropp. Det är inget som jag skäms för. Det är andra som

säger att jag ska skämmas.


Enligt en artikel på Polisens hemsida arbetar prostitutionspolisen utifrån tesen att alla sexsäljare är brottsoffer. Polisen Simon Häggström säger:

Det finns ingen som mår bra av att sälja sig. De gör det för att det är stora snabba pengar, vad de inte ser är att det sakta men säkert bryter ner dem inifrån.

Mia ser det på ett annat sätt:

Det finns massor med människor som har destruktivt sex utan att ta betalt. Vad frivilliga vuxna mår bra av sexuellt måste vara upp till varje person att bestämma, det måste man se från fall till fall. Nu går man ut och stigmatiserar en hel grupp och talar i deras sak, det är det som måste få ett slut.


På ett kafé i Kapstaden sitter Don Kulick och skriver på en bok om sexualitet och funktionshinder, forskningsledig från tjänsten som professor i antropologi vid University of Chicago. Han har tidigare skrivit en artikel om stigmatisering av sexköpare och är förvånad över att det råder en sådan kompakt monolog i Sverige kring sexköpslagen.

Det som utmärker Sverige i förhållande till andra länder jag vet något om, är att det råder en ängslig ovilja att diskutera prostitution. Man fördömer, gärna och högljutt. Men diskuterar, det vägrar man

att göra. Akademiker, journalister och politiker som annars är vältaliga och kritiska när det gäller allt annat tycks drabbas av kortslutning så fort man börjar tala om prostitution.

Don kritiserar att den svenska politiken reducerats till för och emot och inte öppnar sig för komplikationerna.

En direkt följd av sexköpslagen är att alla som säljer sex blir sedda som offer. Att någon skulle kunna sälja sex och vara helt normalfuntad har blivit otänkbart. Det oförlåtliga är att man ser hur kvinnor som säljer sex blir straffade som en konsekvens av det synsättet. De kan bli av med

sin bostad och få sina barn omhändertagna. Att även delar av den svenska gayvärlden utestänger sexarbetare tycker han är än mer beklagligt.

Det är upprörande att det finns bögar, flator och transpersoner som inte tycks känna någon som helst solidaritet med sexarbetare. Det är tragiskt att de inte fattar att patologiseringen av sexarbetare

och oviljan att lyssna på dem i Sverige i dag har exakta motsvarigheter i homohistorien.

Ordet ”gay” betydde ju från början ”prostituerad”!


Googlar man ordets historiska betydelse får man också reda på att ”bög” betydde ”sexköpare”.

Alla hbt-personer som kan sin historia vet att homosexualitet och prostitution alltid har varit nära sammankopplat på många sätt. Men nu när homosexuella betraktas som rumsrena så vänder man

ryggen mot och glömmer de vuxna som fortfarande stigmatiseras och demoniseras på grund av sitt sexuella beteende.


En som inte glömt någonting är Evelyn. Hon bor på fjärde våningen utan hiss i Göteborg.

Nu hoppas jag bara att jag kan fortsätta jobba, säger hon. Min kondition har gått i botten.

Fyrarummaren ligger i ett vackert hus mitt i staden och är fylld av gamla möbler, fotoalbum, tidningsurklipp och böcker. På vardagsrumsbordet ligger handlingar från barnavårdsnämnden.

Hon sökte hjälp där på 1950-talet. I dag är hon 75. Har inte orkat titta på dem än. - De värsta händelserna sitter som taggar i bröstet, förklarar hon.


Det går fort när hon pratar, som att det hon har att säga är outtömligt och tiden knapp. Hon vittnar om elände och övergrepp, men inte från sina torskar, utan från läkare, skola och överklassherrar.

Redan när jag var 15 år var jag en kvinna med en historia. Jag insåg då att när jag dör som 80-åring någonting och folk ser min dödsannons så kommer de att tänka ”det var den där horan”, säger hon,

går in i köket, brygger kaffe med filterhållare och dukar en bricka med koppar och muffins. Hon växte upp i Saltsjöbaden och blev satt i privatskola av sin högfärdiga mormor, hade halva adelskalendern som klasskamrater och var enda arbetarungen.

Dessutom stod det UÄ bredvid mitt namn. Utomäktenskaplig. Grannherren i huset mittemot var

pedofil, han tafsade på henne första gången när hon var fem. När hon blev äldre hamnade hon i vad som ansågs vara dåligt sällskap och i skolan spreds ett illasinnat rykte att hon hade gonorré. Hon blev

öppet mobbad, varken lärare eller skolledning ingrep.

En tjej i klassen visade mig hemska bilder av gonorré och sa att det smittade genom kyssar. Det ledde till den absolut värsta händelsen som jag varit med om i mitt liv.

Evelyn gick till en gynekolog som utan att ta reda på att hon var oskuld släpade henne till gynekologstolen med hjälp av två kollegor och utförde en gynekologisk undersökning. Hon beskriver det som en våldtäkt.

Jag har inte kunnat gå till gynekologer eller tandläkare efter det. Det är hans fel att jag bara har tre tänder i munnen. Det här är löständer, säger hon och drar på smilbanden.

Efter övergreppet stack hon från plugget och fixade ibland pengar på Malmskillnadsgatan. Hängde i

Klarakvarteren och lärde känna kretsen kring Paul Andersson, poeten som tillsammans med Birgitta Stenberg uppfann ordet knark. De köpte amfetamin receptfritt på apoteket, var arbetarförfattare,

konstnärer, intellektuella. För första gången kände sig Evelyn som hemma. Men någon ordning på livet fick hon inte förrän hon var 39 och flyttade till Göteborg.

Det var då jag började om. Jag hade sådan tur som fick det här hyreskontraktet och en sjukpension. Men jag var fyrabarnsmamma och pengarna räckte inte till. Hade hon inte sålt sex hade hon aldrig

kunnat betala utlandssemestrar, aldrig kunnat betala en språkresa. Hon engagerade sig tidigt i sexarbetarrörelsen men det väckte bara rabalder. Sexarbetare fick inte yttra sig i prostitutionsdebatter, släpptes inte in på seminarier. Sexarbetare tillfrågades inte heller innan man instiftade sexköpslagen.

Justitieminister Beatrice Ask säger följande om Europarådets rekommendation att låta prostituerade komma till tals i alla frågor som rör dem:

Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.


Evelyn tycker att det är märkligt att Sverige går emot Europarådet och intar en sådan särställning i världen.

I Amsterdam på 1970-talet var folk så välvilliga att jag blev alldeles ställd. Jag fick bo hemma hos andra feminister, det fanns inga barriärer mellan oss. Jag sa till min yngsta dotter att hon måste följa med mig dit för att se att även sådana som jag kan behandlas med respekt, och det gjorde hon. Där släppte mycket för henne. Att sexköpslagen skulle rädda kvinnor är ett påstående som gör henne förbannad.

Det är löjeväckande. Jag har jobbat i Göteborg i 35 år och aldrig tagit emot ett enda hot eller blivit utsatt för någon form av våld. Kunderna är trofasta som hundar och nu när de har blivit äldre och inte kan prestera längre ringer de mig ibland bara för att höra om jag finns kvar.

Hon reser sig, går runt i vardagsrummet och pratar med hög röst.

Sexköpslagen är ju bara idiotisk! Varför ska de ta fast män som vi säljer sex till helt frivilligt? Det gör ju bara att vi blir ännu mer utsatta och tvingas ännu längre in i dubbelliv. Vi kan inte ens hjälpa

varandra för då åker vi dit för att vara kopplare. Det finns andra lagar för att skydda kvinnor, lagar mot misshandel och våldtäkt. Men om vi skulle bli utsatta för något sådant, då är det ingen som ingriper. Då bryr sig ingen!


På frågan om vad hon hade velat ha för hjälp från samhället brister det.

Men det går ju inte! De kan ju inte! Vården fungerar inte. Det finns ingen som

är inkännande och lyssnar. Det finns ingen som sätter dit kollegor som begår övergrepp

och tjänstefel, som gynekologen i mitt fall. Förstår du inte?

Hon hämtar andan.

Hora är ett pestsmittat ord, det är det uslaste som finns. Vi är lågvattenmärket när man mäter graden av uselhet. Nu är jag 75 år och tänker att det vore kul att någon gång bli accepterad som en slags mänsklig varelse innan jag dör.

  

Sexköpslagen :                                                  
                                      

Enligt sexköpslagen (2005:90), som trädde i kraft 1 januari 1999, är det förbjudet att skaffa, eller försöka skaffa sig, tillfälliga sexuella förbindelser mot överenskommen ersättning. Ersättning

inkluderar alkohol, droger, måltider och gåvor.

Utvärderingen av sexköpslagen som togs fram av regeringen 2010 har kritiserats av RFSL, DO, Malmö universitet, Stockholms universitet med flera.

 En sammanställning finns i Petra Östergrens och Susanne Dodillets rapport ”The Swedish Sex Purchase Act: Claimed Success and Documented

Effects”.

I utvärderingen av sexköpslagen framgick att personer som slutat sälja sex var positivt inställda till lagen, medan personer som sålde sex generellt var emot. Suzann Larsdotter, projektledare

för RFSL:s rapport ”Osynliga synliga aktörer” menar att frågan är mer komplex: ”Många av de som uttalat sig positivt om lagen efter att de slutat sälja sex är personer som definierar sig som offer och vill ha upprättelse. Röster från dem som slutat sälja sex och som är kritiska saknas. Det kan bero på att de har gått vidare med sina liv och inte längre engagerar sig i sexarbetares frågor. Risken att utsätta sig för stigma är stor för den som öppet berättar att den sålt sex, och för den som inte längre är aktiv är det helt enkelt inte värt att utsätta sig för det stigmat.” I Sverige finns en riksorganisation för sex- och erotikarbetare som heter Rose Alliance: www.rosealliance.se


Av Greta - 25 november 2012 10:04

   Nu duggar inläggen plötsligt tätt här. Men blev  igår tipsad om en debattartikel på DN, skriven av några kvinnoförbundskvinnor som tyckte det vara dags att kriminalisera svenskar som köper sex utomlands. Jag gick in och läste den, trots att jag försöker ha lördagar datorfritt. Artikeln är väl i och för sig blaha, samma gamla argument och ett syfte att andra ska tycka som de här tre kvinnorna. Kommentarerna är mer intressanta på så sätt att de allra flesta INTE tycker som dem. Fick för mig att testa att skicka in en replik, väl medveten om att chansen att få den publicerad är snudd på noll och ännu har jag inte fått något svar. Lägger därför ut den här.


Ser inte skogen

Ibland ser man inte skogen för alla träd och jag undrar om dessa kvinnor skrivit ihop artikeln bara för att. Om viljan är att se till allas bästa då bör man försöka se lite längre.

Vill man förhindra maktobalans, utsatthet och fattigdom räcker det inte med att strypa efterfrågan genom ett förbud. Vart ska tillgången då ta vägen? Bli än mer utsatt, än mer fattig. Ni vill värna om kvinnor i prostitution, skriver ni. På vilket sätt gör ni det genom att straffa deras kunder? Alla unga män som säljer sex och som är flera än unga kvinnor behöver det kanske inte värnas om.


Ni skriver vidare att sexbrott och prostitution inte kan separeras från människohandel. För mig i alla fall är det en väsentlig skillnad på eget val och på att tvingas. Även om  valet ibland står mellan pest och kolera. Som pålästa politiker bör ni veta att all  människohandeln inte sker i syfte till prostitution. All form av tvång ska absolut förhindras oavsett om det handlar om tiggeri, städ, restaurang, bygg, asfalt, bärplockning eller prostitution. För att komma dit måste man skilja det från frivilligt arbete, vilket görs i alla områden utom i det sexuella. Trots att det säkert finns både diskare, städare och sexarbetare som hellre skulle vilja göra annat för att få mat på bordet.


Det ni vill ha sagt med er artikel och som nästan dränks i all moralism är att svenska kunder till sexarbetare utomlands, där sexköp är legalt, ska straffas. Polisen hinner inte med ens de brott som nu finns. Hur ska de då hinna med att spana utomlands? Hur ställer ni er då till det omvända, att våra lagar inte ska räknas utan landets lagar där förövaren är medborgare? Skulle sexköp då bli okej om det är en dansk på besök?

Ni jämför med Norge, vilket är en dålig jämförelse då, vad jag vet, det endast är en sexköpare som blivit straffad vid sexköp utanför Norge.  Det hörs för övrigt många röster där som ångrar att de sa ja till lagen överhuvudtaget.


Att kön och sex är jobbigt för många är helt naturligt. Jag har full förståelse för de som bara vill knulla gratis och då kanske bara med en enda tills döden skiljer dem åt. Vi är olika och jag hoppas ni har förståelse för att jag gärna låter en kavaljer betala mig och tillfredställa mig när lusten finns. Alla som gör som jag är varken fattiga eller trasiga som ni vill påskina. Vissa är det och de blir varken hela eller rika om deras kunder straffas. De behöver stöd och hjälp och det är där er koncentration bör läggas.

Se skogen, alltså se kärnan på problemet. Låt inte träden det vill säga er moral och era fördomar och er avsky mot otrogna män stå i vägen. Putsa glasögonen och öppna upp sikten.


Linnea Evertsdotter skribent, sexsäljare och författare till boken ”Att Sälja Sex”


Brås rapport om människohandel 2008

Fler unga män än unga kvinnor säljer sex 2012

 

Tillägg 26 nov: Nyanserad ledarsida DN.

Av Greta - 6 juli 2012 20:02

   Man kan nu lite varstans på nätet lyssna och läsa om att sexarbetare/sexsäljare ska ha rätt till sjukersättning om och när de betalat in skatt på sina intäkter. För mig är det en självklarhet att betalar man skatt, moms och sociala avgifter ska man naturligtvis ha samma rätt till sjukersättning vid sjukdom, som vilken företagare som helst. Kruxet är att vi inte får ha ett företag som säljer sexuella tjänster, trots att det är helt lagligt att sälja. Det här visar bland många andra sätt hur tokig och ologisk den här sexköpslagen är.  Jag skrev 2009 ett inlägg om det här med att skatta.


Med skatteverkets godkännande kan man få F-skattsedel för att sälja sexuella tjänster. Det här kollade några sexsäljare upp för några år sedan. Men man måste hyckla och skriva andra tjänster på papperet. Skatteverket går alltså med på att man ljuger på grund av att lagen är som den är. Intäkterna vi får är olagliga eftersom sexköp är olagligt och skatteverket vill inte befatta sig med sådant. Det köper jag, men som ni märker blir allt bara en röra. Vi SKA skatta, men FÅR inte.... om vi inte ljuger ihop något om att vi tjänat pengar på hushållsarbete, hårklippning, städning, massage, fotvård eller vad som helst.


Om man nu väljer det alternativet för att man vill göra rätt för sig och betala sin skatt och betala in till sin pension och sin sjukersättning. Precis som det framkommer i artiklarna så finns det ett fåtal som valt detta. Då får man se till att inte bli sjuk....fram tills nu då. Jag vet att en tjej har kämpat sig blodig nästan och troligtvis är det detta fall som nu gjort att vi har rätt till sjukersättning som alla andra. Om jag minns rätt så var anledningen till att inte betala sjukersättning den att det inte gick att i förväg bestämma kundunderlaget och därmed inte intäkterna. Jag är osäker, men det var iallafall väldigt, väldigt luddigt.


Det här är en vinst som det var värt att kämpa för ( hoppas jag att hon tycker ), både för personen det gäller och för alla oss andra. Dessutom sätter det lagen lite ur spel offentligt. Vi inom branchen vet hur tokigt den slår, både vad gäller detta och vad det gäller andra ting. Stigmatiseringen har många ansikten. En annan tjej kämpar nu och har kämpat ett bra tag med en annan form av stigmatisering som slagit henne otroligt hårt. Nu vet vi efter Schymans förklarande ( se tidigare inlägg om feministisk debatt med henne, Pye och Camilla L ) att lagen inte alls är till för sexsäljarna. Själv kan jag inte låta bli att undra varför hon då för ett par år sedan började orera om att vi var offer.


Det var en parentes. Lagen handlar således inte om oss utan om att skrämma köparna, som anhängarna tar för givet alltid är män som köper av kvinnor. Det vet vi också nu att det inte riktigt är sant. Väldigt många män köper sex av andra män. Vi vet också att köparna inte blir ett dugg skrämda. Om nu lagen inte handlar om oss som säljer sex, varför är det då alltid vi som drabbas av myndigheters och allmänhetens inskränkthet? Köparna får om de har otur betala böter och blir av med jobb och familjehedern om de är ofentliga eller högt uppsatta. Det är också hårt. Onödigt hårt. Men vi lever ständigt med denna stigmatisering trots att det enda vi gör är att vi valt att antingen försörja oss eller som kanske de flesta ha några trevliga sexmöten som hobby och sidoinkomst. Istället för att knulla gratis och känna oss utnyttjade så väljer vi att njuta mot betalning. Jag kan faktiskt på fullt allvar påstå att lagen slår hårdast mot oss sexsäljare och då gör vi ingenting som är olagligt. Vi bara är och tar vara på våra förmågor och intressen.


Så detta ,att det nu är klarlagt att gör vi det som vi är skyldiga till så har vi också rätt till våra rättigheter, i detta fall i form av sjukersättning, är ett stort steg på rätt väg.  

   

Av Greta - 1 juni 2012 17:52

      Nu är jag här igen. Ibland blir det mer ofta och ibland väldigt sällan, beroende på om det finns något relevant att skriva om. Det som inte är relevant svamlar jag ju om på min dagliga blogg, som ni också är välkomna att läsa. Ni som inte redan gör det.


Anledningen till dagens inlägg är att jag plötsligt erinrade mig en rappoort av BRÅ ( brottsförebyggande rådet ) som jag har nämnt tidigare fast den då inte var helt klar. Idag klickade jag in mig till BRÅ:s hemsida och fann rapporten. Den publicerades i november förra året -011, men jag har tyvärr inte uppmärksammat den i media. Om den ens har omnämns. Den här rapporten är ett uppdrag av regeringen för att utvärdera regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel som infördes 2008. Handlingsplanen består av 36 olika uppdrag som tilldelats olika myndigheter och organisationer. BRÅ:s uppgift har varit att följa upp hur myndigheterna har arbetat med uppdragen, resultaten det blivit och de har även bidragit med egna synpunkter. 


Prostitution och människohandel för sexuella ändamål, slutredovisning. Det är ganska mycket text, men det är strukturerat och relativt lättläst om man är intresserad av ämnet. De betar i ordningsföljd av de 36 uppdragen i tur och ordnig. I uppdraget förebyggande har de själva lagt till utbildning eftersom det är en nödvändighet för att överhuvudtaget kunna förebygga. Jag har förstås varken tid eller lust att gå igenom alla punkterna här, utan rekommenderar er att gå in och skumma igenom rapporten. 


Regeringens syfte med handlingsplanen var förstås att signalera det oacceptabla i sexköp och människohandel. BRÅ:s bedömning är att det har lyckats. De har fått upp ...." frågan på agendan bland dem som i sitt arbete kommer i kontakt med problemen eller kan komma att göra det. I den bemärkelsen har handlingsplanen gjort ett tydligt avtryck."

"Men det har också funnits svårigheter i myndigheternas arbete med handlingsplanen. Den största svårigheten enligt hur Brå:s bedömning ser det, är att människohandel och prostitution är relativt dolda och outforskade problem.

Det innebär också att kunskapen om hjälpbehoven brister. Slutligen saknas vetenskapligt förankrade utprovade hjälp- och stödinsatser för de som är utsatta.

Trots dessa svårigheter har mycket gjorts med hjälp av handlingsplanen, som på sikt bör kunna bidra till bättre förebyggande och brottsbekämpande insatser och bättre stöd till de utsatta. "


De ägnar några sidor till de utbildningar som påbörjats och kanske även avslutats. De nämner Socialstyrelsens utbildningsmaterial bla som jag redogjort för i ett tidigare blogginlägg. Lärare har tydligen utbildats för att bättre kunna undervisa i sex och samlevnad. Allt detta är jättebra anser jag och välbehövligt.  Det har även varit konferenser i andra länder för att sprida den svenska synen på prostitution och människohandel. Ungefär som när man förr försökte få folk att anamma kristendomen, enligt mig.


Sedan handlar det om anmälningar och antal fällda brott av männsiskohandel respektive koppleri och svårigheten att se gränsen där emellan. Det handlar om insatser för stöd och hjälp till de utsatta. Behovet och efterfrågan har varit större än resurserna.


Frågan om sexhandeln har minskat på grund av handlingsplanen kan BRÅ inte bedöma.


"För att kunna bedöma om det målet har uppnåtts skulle man idealmässigt behöva ha uppgifter om prostitutionens och människohandelns omfattning, dels direkt före, dels efter att handlingsplanen genomförts. Redan här kan sägas att några sådana uppgifter inte finns tillgängliga. Sammantaget har Brå inte funnit några studier som ger något underlag för att bedöma om prostitution och människohandel i Sverige har minskat till följd av handlingsplanen."

 

"Sammantaget är kunskapen om prostitutionens omfattning begränsad och det saknas regelbundna studier som ger underlag för att bedöma den totala utvecklingen under åren 2008–2010, de år då handlingsplanen varit i kraft."

"När det gäller omfattningen av människohandel för sexuella ändamål är kunskapen om omfattningen i Sverige ännu mindre än i fråga om prostitution."


Vidare handlar en del om nationellt samarbete, något jag sjäv efterfrågat, då med tanke på de som tvingats hit och vad som sker när de återvänder till sitt land. Men i rapporten framgår att människohandel i ordets rätta bemärkelse där det bevisat handlar om tvång, är väldigt sällsynt i Sverige. Om det beror på sexköpslagen eller inte, därom tvistar de lärde. 


En stor del i handlingsplanen handlade om att stärka det förebyggande arbetet. Att agera, upplysa och informera. Jag kan tycka att det är jättebra och det har jag påpekat hur många gånger som helst i mina åsikter här och var. Men det finns ju olika sätt att upplysa och informera. I mitt huvud handlar det om saklig upplysning, inte som jag tyvärr tror är fallet många gånger, att överdramatisera, manipulera och prata utifrån sin egen tro och moral istället för fakta. Säkert har de föreläsningar, temakvällar, kurser och informationsblad som genomförts varit både bra och mindre bra.


Polisen och åklagarmyndigheten fick i september 2008 i uppdrag att utöka och förstärka sina insatser vad gäller prostitution och människohandel och fick en extra tilldelning på 40 miljoner kronor.  Bland annat började de samarbeta med hotell och taxi, de åkte på studieresor, anordnade kurser och utbildningar och framställde en handbok i att utreda. Resultatet blev en fördubbling av anmälda kopplerifall, men ingen lagfördes för människohandel och inte heller ökade antalet dömda för koppleri.


Vidare kan man läsa att  "Svenska institutet (SI) fick i oktober 2008 i uppdrag av regeringen att internationellt sprida information om den svenska synen på prostitution och människohandel samt hur man arbetar mot detta i

Sverige. SI fick sammanlagt närmare 15 miljoner kronor för att genomföra uppdraget under perioden 2008–2010."

 

Ja i det stora hela handlar det om att bekräfta det oacceptabla i att köpa och sälja sex. Men jag tycker ändå att jag kan utröna lite humant och liberalt tänk mellan raderna. Från BRÅ:s sida alltså. Bland annat ifrågasätter de

Kousmanens resultatet att majoriteten av folket vill ha kvar sexköpslagen. 


"Man kan dock fråga sig om skillnader i frågekonstruktion kan ha inverkat på hur respondenterna har besvarat frågan.

Undersökningen år 1996 ställde frågan. "En kvinna som tar betalt för sexuell samvaro. Bör kvinnan betraktas som kriminell?"

I enkätundersökningen 2008 är frågan av mer könsneutral karaktär och lyder "Borde försäljning av sex förbjudas i lag?"

Enligt Brå:s mening kan det inte uteslutas att en del svarande år 2008 kan ha tolkat frågan som att den handlar om koppleri och människohandel."


Nu får ni som vill veta mer gå in och läsa själva.












 

Av Greta - 17 maj 2012 18:18

 
( Vill bara först säga att jag kopierat inlägget från Svammelbloggen och trots idoga försök får jag inte till radbrytningarna. Så ni får försöka att inte störa er alltför mycket. )

Vad är nu detta för kvinna, tänker ni? Hon heter Anna-Maja Henriksson, är ordförande ( iallafall medlem) i Svenska Folkepartiet i Finland. Hon är även Finlands motsvarighet till Beatrice Ask, alltså Finlands justitieminister. Hon tycker bla att sexbrottslingar ska behandlas med kemisk kastrering. Visserligen på frivillig basis. Det kan kanske vara bra i vissa fall, jag vet inte, men handlar det om frivillighet behövs ingen lag om det, anser jag.

Varför uppmärksamma denna dam då? Jo, jag var inne på Jasmines blogg igår kväll och fick en del länkar som jag tog 
del av. Kan samtidigt passa på att tacka för dagens länkning från ovanstående blogg *ler*. Har inget med tjänster och gentjänster att göra vill jag poängtera, utan de länkar jag i går blev informerad om på hennes blogg är viktiga och
skulle oavsett ha resulterat i ett inlägg här. Kanske skulle det till och med ha platsat bäst på Bloggplatsen.


För okunniga vill jag först bara redogöra för skillnaden i den svenska och den finska prostitutionslagstiftningen. I Finland är köp och sälj av sexuella tjänster tillåtna om de sker på frivillig basis och i samförstånd mellan vuxna
människor. I Sverige är alla köp av sexuella tjänster förbjudet men det är helt lagligt att sälja sexuella tjänster om man inte drar in en tredje part, för då blir det koppleri. Onödigt att fråga mig vilken lag jag anser vettigast *ler*.

Nu vill denna Henriksson ha en skärpning av lagen. Hennes strävan är att göra något åt det här medan hon har posten som justitieminister. Här kan man ju i och för sig fråga sig vad hon ser som viktigt.... att visa att hon uträttat något som justitieminister eller att förändra något hon brinner för. Enligt uttalandet i artikeln är hon inte vidare insatt i frågan, utan verkar bara vilja förändra något för förändrandets sak.

"Den svenska modellen där alla sexköp är förbjudna har fungerat bra enligt min
svenska kollega och det vore nu dags att se över lagstiftningen också i Finland.

Enligt Henriksson har gatuprostitutionen minskat i Sverige efter lagändringen. Henriksson kan inte
säga om det förekommer gatuprostitution i Helsingfors, men enligt polisen förekommer det."

Hur amatörmässigt är inte detta? Gatuprostitutionen har minskat i Sverige tack vare lagen. Sedan då? Vad har Ask tutat i henne?  Hon vet inte om gatuprostitution förekommer i Helsingfors, ändå vill hon ha samma lag som enligt hörsägen minskat gatuprostitutionen här i Sverige? Är det för att förebygga ifall det plötsligt skulle dyka upp gatuprostituerade? Eller vad menar hon?

I nuläget har Finland inte längre någon sexarbetsorganisation, men sexarbetare hjälper gärna varandra över gränserna.... om de kan och har möjlighet. I Sverige har vi  Rose Alliance  och där verkar bla en väldigt kunnig och erfaren och duktig kvinna vid namn Pye Jakobsson. Här kan ni höra henne i ett morgonprogram på radion i Finland ( på svenska), där hon rakt, enkelt och lättfattligt framför sina åsikter. Måste säga att jag tycker att reportern i programmet är väldigt neutral, samtidigt som hon ställer frågor som säkert intresserar gemene man. För mig kan de kanske te sig lite upprepande..typ den om lyckliga horan i slutet.

I svenska yle ( aldrig tidigare hört talas om ) finns även en liten artikel med Pye med anledning av radioprogrammet.   

Alla människor har en dröm om hur deras liv skall bli. Vissa människor är beredda att göra saker som andra tycker är helt otänkbara för att uppnå målet. I det värsta scenariot finns inte valet men då skall vi satsa insatserna där och inte problematisera hela industrin och dra alla över en och samma kam, säger Jakobsson.


Om jag inte är helt ute och cyklar så vill även finska KD ha ett totalförbud mot sexköp. Det är bara att hålla tummarna och hoppas på att det förblir som det är. Helst också att Sverige tar efter Finland istället ochavkriminaliserar frivilligt sexköp mellan vuxna människor.

Av Greta - 25 januari 2012 00:42

Funkar inte här att bädda in som det heter.  Länken till inspelningen av kvällens debatt i Borås är  denna.    Nästan två timmar höll den på och det var en jättebra debatt enligt mig. Så som en debatt ska vara. Meningsskiljaktigheter naturligtvis, men annars vore det ju ingen debatt. Det som var bra, var att alla var trygga i sin tro. Visst höjde Schyman rösten ett par gånger för att förstärka sitt budskap, men det må väl vara hänt. Överlag sansat och stundtals roat från båda håll med skickliga debattörer.


För er som inte såg den och inte heller har lust att se den, så ger jag en liten sammanfattning. Det verkade vara rätt mycket publik och det kan jag tycka är kul. Även om de flesta kanske kom dit just för att lyssna på Schyman, så har de väl ändå ett intresse av ämnet. Kan man hoppas iallafall. Det var Schyman som fick de flesta applåderna och som hon sa...det är väl för att de tycker som jag.


Förutom Camilla och Gudrun som var själva debattörerna så hade de då varsin bisittare. Pye och Jonas Bergkvist som jag tror är traffickingpolis. Moderatorns namn har jag glömt, men han var bra, lite provocerande. Nästan så att jag fick uppfattningen att han var mer emot än för sexköpslagen. Men andra sidan kanske tyckte det motsatta.


Schyman fick öppna och pratade lite om brottsoffer. Eftersom det är ett brott som begås, så finns alltså ett brottsoffer. Det har vi hört henne säga förr. Lagen är bra och gör nytta ansåg hon.


Polisen hängde på och tyckte också lagen var verksam. Men det är en brottslighet som man måste leta upp. Som att fiska och när man får napp är det kul. ( mot slutet av debatten var han inte riktigt lika Schymanbunden ).


Sedan kom en ljudupptagning med Anna, 44-årig, gift eskort från Borås, som hållit på i fem år. Väldigt, väldigt bra. Hon tog även upp skattefrågan.


Pye pratade om hur lagen drabbat de som redan är drabbade. Schyman replikerade att lagen inte är till för att hjälpa kvinnorna, utan för att straffa männen som det oftast handlar om. Det fetmarkerade upprepar hon sedan ett antal gånger. Jag säger inte att det är fel att hon gör det, men hon vill pränta in det ordentligt. Jag reagerade lite där för jag trodde nog ändå att lagen även fanns för att skydda utsatta. Men där har jag tydligen misstagit mig helt. Lagen är bra, säger hon, den har gjort det möjligt för polisen att bedriva spaning. Vidare att sexköpslagen inte handlar om sexualitet.


Camilla rättar upp genom att nämna att även många män säljer sex.


Schyman igen. Lagen riktar sig till männen. Irriterad att ingen pratar om männen. Ska män ha rätt att köpa kvinnors kroppar? Vänder sig emot att det går att särskilja. Det går inte. 


Efter en del argumenterande från Camilla så tar Schyman upp lagen om barnagan. Det argumentet har vi också hört och Camilla protesterar att det går inte att jämföra barns utsatthet med vuxna människor. Men Schyman menar att hon med det vill visa att en lag kan komma till stånd utan att alla är med på det. Sexköp är ett sätt att uttrycka makt. Lagen vill åt det patriarkala samhället. ( jag läser tyvärr in mansförakt här ).


Camilla kontrar med gayvärlden där kvinnor köper av kvinnor och män av män. Och att man inte kan lagstifta bort ett behov.


Pye pratar om verkligheten. Hur sexarbetare blir bemötta utifrån offertänket. Där fick även hon en applåd.


Schyman upprepar återigen att lagen aldrig haft som mål att vara till för kvinnorna. Den ska ge signaler att det inte är rätt att köpa sex. Sexsäljarna ligger inte till grund för lagen. Lagstiftningen handlar inte om det.


Camilla tar upp Finlands lag. Bra


Schyman snudd på en aning osäker här. Säger.....jag är emot för jag gör en feministisk analys. Det är mäns våld mot kvinnor.


Camilla protesterar,  det står i lagen ( att utsatta ska ha hjälp tror jag).


Schyman nu lätt irriterad. Målet är att tala om att det är fel ( att köpa sex )


Camilla...du moraliserar alltså? Vilket gör Schyman ytterligare irriterad.


I publiken sitter två politiker. En kvinnlig vänsterpartist och en manlig som jag inte minns tillhöirghet på. Den manliga börjar och tycker inte att det kan vara fel om alla inblandade är med på det. Om alla parter tycker det är okej.


Den kvinnliga tyckte det pratades för lite om männen. Är sexköp en klassfråga?


Att det finns frivilliga sexsäljare ville inte Schyman ta till sig. Det frivilliga kan inte visas i vårt patriarkala samhälle ansåg hon.


Camilla tog upp att det är svårt att kartlägga de som inte mår dåligt. Det finns inga siffror på hur många frivilliga/ofrivilliga, lyckliga/olyckliga det finns.


Kontring av Schyman att det finns undersökningar som visar på trasiga bakgrunder bland sexsäljare. De andra ställer inte upp. ( osäker på om det är sexsäljning de inte ställer upp på eller om det är undersökningar. förmodar det första). Hon gör även vid ett tillfälle kopplingen med mannen som tyckte det var okej om alla var med på det.... till sexköpare. Ett fult drag kan jag tycka, men det roade publiken.  


Polisen får sista ordet i min sammanfattning. Vem säljer? Är det ett fattigdomsproblem?


Har ni tid och intresse så rekommenderar jag er att klicka in  och se den. Det går ypperligt att klicka fram och forcera. Hur länge den finns tillgänglig på nätet har jag ingen aning om. De medverkande kan i vilket fall känna sig helt nöjda med sina insatser.


Av Greta - 14 december 2011 19:45

   Idag och i morgon pågår en nationell konferens i Stockholm om prostitution och människohandel. Jag är glad att jag fick info om den från en berörd person. Man har kunnat följa den live på nätet. Nu har jag inte haft möjlighet till det då jag inte varit hemma, men den finns kvar så även ni kan ta del av den. Hur länge den ligger kvar vet jag inte.


Programmet idag var bla:

  • ”Frivilligt eller ej”. Paneldebatt.
  • ”Arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål”. Nationell lägesrapport.
  • ”Prostitution då och nu”. Föredrag.

Imorgon är det seminarium under förmiddag, för de som vill och har möjlighet att se det.

”Hur minskar vi efterfrågan på sexuella tjänster?" Låter väldigt intressant.


Det här är väl det lite större arrangemanget i prostitutionsfrågan på länge, vad jag vet. Jag har nu i kväll kollat på speciellt debatten men kikade även som hastigast på nationell lägesrapport. 2010 var det 31 anmälda människohandelsbrott inom prostitution och 53 inom andra områden och då var inte bärplockning med i den siffran. Det här bekräftar ju vad många sagt, att de flesta människohandelsfallen inte är inom prostitution.


Debatten sedan var intressant så den rekommenderar jag er verkligen att lyssna på. Man kan dra fram om man inte vill höra allt. I den medverkade bla de på bilden , Petra Östergren och Jonas Johnsson RFSL.


    Även Hanna Wagenius (bilden) och dessutom Jenny Westerstrand, Claes Borgström, Lisen Lindström (Sthlm prostitutionsenhet) och Lise Tamm (åklagare.)


Petra öppnade och bland mycket annat vettigt så sa hon också - Varför har vi ännu en debatt utan att en enda sexarbetare är med?

Nu visade det sig att Jasmine  satt i publiken och fick uttala sig ett par gånger, vilket hon gjorde väldigt bra. Det var en överraskning för mig och jag tror även för panelen att hon var där. Men mycket bra. 


Hanna W krtiserade bla den statliga utvärderingen, med all rätt. Vid ett senare tillfälle pratade hon om att vi inte kriminaliserar andra självdestruktiva beteenden och ställde frågan - Hur kan vi göra sexarbetarnas situation bättre?


Claes B fattade lite fel och menade på att sexarbetare är inte kriminaliserade, men det är samhällets ansvar att skydda det från sådant som kan skada andra. Han rör till det lite, tycker jag. Han pratade även om könsmakten. Enligt honom anser sig mannen ha makt att utöva sin sexualitet även om någon far illa. Jag vet inte om han refererade till sig själv *ler*.


Hanna förklarade vad hon menade...samma som jag flera gånger ansett också....att vi kriminaliserar tex inte rakbladet om någon skär sig, men vi kriminaliserar sexköparen om kvinnan säljer sex som en destruktiv handling.


Jonas efterlyste att yrkesverksamma proffessioner ska våga prata om sex och att HBT kompetens saknades. Alla ska ha rätt till hälsa som är god.


Claes svamlade något om att alla undersökningar ( absoluta merparten sa han ) som gjorts visar att merparten av säljarna farit illa.


Jenny W blandade ihop legalisering med avkriminalisering och att om vi normaliserade prostitution skulle det medföra problem.

Petra försökte förklara vikten av att se skillnaderna i de resultat som studerats, beroende på om de är gjorda tex i Tyskland där prostitution är reglerat (legaliserat) eller i Nya Zeeland där det är avkriminaliserat. Hon rekommenderade dem den utvärdering som gjorts där.


Lise Tamm försökte göra sig lustig och frågade Petra om hon ansåg det var bristande jämställdhet att det är mest kvinnor som säljer sex och mest män som köper.


Petra svarade klokt och bra..att det är inte speciellt ojämställt att det är fler kvinnor i tex vården. Utan det är villkoren som är ojämställda.


Ja, jag kan inte återge allt. Gå in och lyssna. Överlag tycker jag det var en bra och sansad debatt och kanonbra att Jasmine var där. Om den här debatten förändrar någonting är väl oklart, men det är bra att frågan lyfts ibland och debatteras.

 

Av Greta - 8 augusti 2011 22:11

 2011-05-13

       Nu har jag väntat tillräckligt på att komma in på min dagliga svammelblogg. Men det är tydligen något fel där så jag får utnyttja den här bloggen istället. Eftersom jag har annat styr för mig resten av dagen och sedan åker bort i helgen och inte kan skriva igen förrän måndag, vill jag förstås att mina läsare ska ha det vanliga fredagsinlägget.


Jag ska försöka att inte bli så långrandig och inte så privat svamlig, eftersom den här bloggen inte är en sådan blogg. Jag tänkte bara koncentrera mig på en enda sak. Nämnligen mina funderingar kring gårdagens regeringsbeslut om höjt maxstraff för sexköp, från det tidigare 6 månader till nu ett år, som träder i kraft 1 juli i år. Att det skulle klubbas igenom visste väl alla, så det var ingen överraskning. Det som överraskar, åtminstone mig, är att förslaget kommer från den av flera, kritiserade, statliga utvärdering, som Anna Skarhed presenterade förra året.


Nu är jag lekman och vet inte vad som är kutym inom politiken. Men normalt bör väl ett bemötande göras av kritiken. Även om det är en statligt, beställd och från början bestämd utvärdering. För mig är det att sätta sig över andra, att som gjorts bara nonchalera. Utvärderingen är ingen riktig utvärdering, utan ett hopkok av redan befintliga rapporter och undersökningar och vissa felaktiga siffror har konstaterats. Ändå utgör den underlag till en lagändring. Det gör mig lätt fundersam. Vad det måntro tanken redan från början?


På riksdagens hemsida kan man läsa gårdagens debatt ord för ord. Förutom  straffskärpningen, så diskuterades det bla också om sexköp utomlands skulle vara förbjudet där de inte var överens alls, plus en del annat angående sexköp.

Genomgående så hänvisades till utvärderingen, som alltså inte är med sanningen helt överensstämmande. Alla var rörande eniga om att lagen har en normerande effekt och att enligt utvärderingen majoriteten av befolkningen ställer sig bakom. Nu var och är det inte några aktuella siffror. Andra undersökningar som media gjort visar det helt motsatta.


Eniga var de även i att lagen avskräcker män ( alltid män) att köpa sex. Men plötsligt kommer ett uttalande från Caroline Szyber (kd) ..."Sexköpslagen är i grunden väldigt bra. Men vi har också sett att den varken avskräcker tillräckligt mycket eller används tillräckligt mycket."  

Alla verkar så angelägna att få spy ut sin avsky mot sexköp så ibland blev det lite motsägelsefullt. Gå gärna in och läs och bilda er egen uppfattning. Jag kan väl säga att jag är glad att jag inte var där *ler*.


 

Men jag är glad att Fredrik Federley var där. När de andra spytt ur sig sin avsky och deklarerat hur duktiga och moraliska de själva är, så sa han sin syn på det hela. Tvärs emot alla övriga. Det ska han ha en stor, stor eloge för. Det är modigt, anser jag. 

" Man säger att det man egentligen vill komma åt är ett moraliskt ställningstagande. Det handlar om att kammaren och riksdagen säger: På detta sätt får människor inte ha samlag och på detta sätt får människor inte ha sex med varandra men på alla andra sätt. Det är ju inte så att talare efter talare har utgått från sexarbetarens perspektiv. Hade man gjort det hade man sagt: Vi kräver rätten för sexarbetare att organisera sig. Vi vill se till att de får möjlighet till pension, att de får möjlighet att betala skatt och att de, som alla andra, får tillgång till sociala trygghetssystem. 

Det är inte det intressanta. Eftersom det intressanta är att förbjuda en penningtransaktion mellan människor är det inte den argumentation vi har hört. "
 
Han nämner även utredningen och de på förhand utsatta direktiven.
 
"Under de tio åren fram till nu har lagen inte utvärderats. Ändå har partierna ändrat uppfattning. På vilka grunder har man gjort det? Vilka fakta och siffror använder man? Den utredning som har gjorts är inte en oberoende stor utvärdering. Caroline Szyber hävdade att det är en stor oberoende utredning, men det är det definitivt inte. De mål som är uppsatta i direktiven för utredningen är att sexköpslagen ska bestå och att man ska titta på hur den kan få tyngre effekt. Det är vad som står. Det är inte en utvärdering av om sexköpslagen har varit bra eller inte." 
 
Det kan ju finnas många orsaker vi inte vet, till att när Federley avslutat sitt anförande så var diskussionen slut. Ingen höll med, ingen argumenterade emot. Men lite märkligt måste jag nog ändå tycka. Att de sedan hånskrattade bakom hans rygg är en annan femma. Lite sandlådeaktigt. Har man inget vettigt att sätta emot så flinar man. Men så här är debattklimatet i Sverige. Håller man inte med så blir man utskrattad, utfryst och mobbad. Är det sedan i en så laddad fråga som sexköp, så är det beundrandsvärt att ens våga öppna munnen. Jag kan bara säga KRAM och TACK.
 
Skapa flashcards