2011-04-13

     Jag vill bara tydliggöra ytterligare några saker. Det är lika bra att passa på *ler* när prostitutionsfrågan nu väcker  allmänhetens intresse igen och många har synpunkter och åsikter.

Bilden föreställer mig på ett hotellrum i höstas. Kanske många nu tror att det handlar om ett sexmöte, med tanke på klädseln bla. Men jag får göra er som tänkte i de banorna besvikna. Allt i min värld handlar inte om sex och att få män att betala för ett knull. Här träffar jag en väldigt trevlig kvinnlig person angående ett speciellt projekt, som jag medverkade i helt utan ersättning. Men det var lika roligt som ett sexmöte hade varit.

Anledningen till dels den här bloggen som jag startade 2006 och som numera egentligen är avslutad och dels att jag började engagera mig i prostitutionsdebatten är det stora avståndet som skiljer prostitutionsmotståndarna från verkligheten. Det avståndet har inte minskat, utan det känns fortfarande som att vi inte riktigt pratar samma språk.

Bara för att jag försvarar min rätt att ha sex mot ersättning och mina kunders rätt att betala för en skön stund, så betyder inte det att jag inte bryr mig om de som far illa, eller att jag negliserar människohandel och sextrafficking. Vore det sextrafficking som diskussionen handlade om och om sextrafficking vore synonymt med prostitution, ja,då vore jag också motståndare.

Men som de flesta borde känna till idag, så är inte fallet så. Människohandel som leder till prostitution så kallad sextrafficking är en sak och prostitution över lag är en annan sak. Det är bara de rabiata fanatikerna som med alla medel försöker att manipulera folk till att tro att allt är samma sak och att sexköpslagen därför är viktig. 

Sexköpslagen i nuvarande utforming behövs inte för att komma åt människohandel och hallickar. Här träder andra befintliga lagar in, så sexköpslagen har inget syfte alls i de fallen. Men tyvärr försöker man slå i folk att det förhåller sig så. Enda gångerna sexköpslagen kan träda i kraft oberoende andra lagar, är när sex i samtycke byts mot ersättning. Och det är det, jag i första hand vänder mig starkt emot. Som en följd av att sex i samtycke som byts mot ersättning är ett brott,  följer även koppleridelen in. Den som gör att jag tex kan bli vräkt då min hyresvärd enligt lagen gör sig skyldig till koppleri.

I gårdagens " Veckans Brott" berättade Paulina sin historia. Hur hon blev bekant med en man genom internet, kände sympati (antar jag ) men också hur hon vid första mötet kände ett slags hot. Deras så kallade förhållande gick sedan ut på att han skaffade kunder som utnyttjade Paulina. Pengarna tog han själv hand om. I tio år ( om jag minns rätt) pågick det här utan att Paulina gjorde något åt saken. Inte förrän hon blev gravid anmälde hon honom.

Det här är inte vanlig prostitution. Det är jätteviktigt att poängtera skillnaden mellan Paulina och tex mig. Den här mannen blev inte dömd utifrån sexköpslagen. Här handlar det om sexuellt övergrepp, våld, hot och tvång. Sådant här förekommer tyvärr. Det verkar också bli allt vanligare att även frivilliga sexsäljare väljer att ha en "beskyddare". Orsakerna till det kan man diskutera. De är säkert många. Men en från början snäll beskyddare kan efter en tid bli mindre snäll och då är sexsäljaren i en situation hon inte vill vara i. Då handlar det inte längre om sexsäljarens egna vilja alltid.

Precis som Paulina sa i programmet så är en sexsäljare, oavsett frivillig eller inte, dömd från start och det kan vi nog tacka etablissemanget för som vill hålla kvar och även förstärka den attityden. Skam och skuld gör det väldigt svårt för utsatta att våga berätta. Lägg därtill till det förödmjukande bemötande som många blir utsatta för, utav myndigheter och prostitutionscentra som är till för att hjälpa. Jag har träffat personer som verkligen är offer för dessa myndigheter. Det är således inget jag hittar på.

Andra saker som prostitutionsmotståndare försöker manipulera med är utelämnande av fakta och att de tar stöd av undersökningar baserade på statistik, gjord på icke korrekt sätt. Det är inte svårt att få 89 % som vill lämna prostitutionen, om man frågar ett ( okänt )antal gatuprostituterade. Vägrar man sedan i vissa fall att redogöra för hur undersökningen är gjord, då kan jag inte se den som seriös och något som våra politiker ska hänvisa till som en sanning. Men hur många "vanliga" människor kan se igenom det här? 

Utelämnande av fakta kan exempelvis vara att endast koncentrera sig på kvinnliga sexsäljare. Det finns undersökningar som visar att andelen unga män som säljer sex är större än andelen kvinnor. Men det näms i stort sett aldrig av prostitutionsmotståndarna. Anledningen är naturligtvis att de inte ser män som offer. Män ska och kan bara vara förövare. 

Ni som vill veta undersökningen kan antingen googla vilket går snabbast, eller scrolla i bloggen här. Jag orkar inte ta mig tid själv nu att gör det. 

Om vi glömmer ersättningen en stund och bara tänker oss det sexuella. Då har vi de som frivilligt har sex med en enda, med två, med flera, med kända, med okända, ute, inne, av kärlek, bara av åtrå, ofta, sällan, tillsammans i grupp, nyktra, onyktra osv.

Där finns även de som har ofrivilligt sex, som alltså har sex fastän de egentligen inte vill. Det kan vara för att ställa upp, för att muta, av medlidande, av hot, av löfte om något och av tvång ( övergrepp och våldtäkt.

Vid sex mot och för en ersättning förekommer också olika varianter. Men då är det plötsligt viktigt att göra all sex som sker mot eller för en ersättning till något fult, alternativt något brottsligt. Var finns logiken i det?

Alla som är emot prostitution måste öppna ögonen, ta bort skygglapparna och se hela bilden för att en rättvis debatt överhuvudtaget ska bli möjlig.

Jag är inget undantag som vissa vill ha det till. Kanske är de frivilliga sexsäljarna i majoritet. Det är det ingen som vet och ingen som är emot prostitution vill veta det. Varför då?

Två läsvärda länkar av andra sexsäljare. Den ena berättar hur hon blivit av med sina barn. Den andra hur viktigt det är att kunderna är observanta vid möte med en sexsäljare. Vi är nog många som undrar hur Paulinas kunder egentligen var funtade. Bara det att lämna över pengarna till en man??

Mitt eget inlägg om Brås rapport om människohandel som har några år på nacken.

2010-12-05

Jag har haft denna blogg sedan 2006  och syftet är och har varit att föra fram min verklighet som sexsäljare. Att påvisa hur manipulativ, omänsklig och många gånger osann den bild är som politiker och experter för fram när det gäller prostitution. Jag har flera gånger tänkt att nu har jag skrivit klart, nu har jag sagt allt. Men det kommer alltid upp nytt och jag har fortsatt rada upp mina åsikter.

Det blir liksom aldrig klart, aldrig färdigskrivet för det tillkommer nya läsare hela tiden och lika viktigt som det var 2006, lika viktigt är det nu att föra fram hur en av flera varianter av den komplexa prostitutionen kan ta sig. Hur min variant inte alls stämmer med hur politikerna vill att den ska ses. Vissa delar av bloggen skrev jag därför om och sammanställde i bokform. 

 Boken kom ut i April i år 2010 och finns tillgänglig både på nätet (AdLibris, Bokia, Bokus) som i bokhandeln och på vissa bibliotek. Trots att vanlig marknadsföring via de mediala kanalerna inte tillåts en sådan här kontroversiell bok har många ändå hittat den och det allra viktigaste är att orden, åsikterna, verkligheten finns kvar. Alltid kommer att finnas kvar.  Min andra blogg Svammelbloggen kommer jag att fortsätta svamla i. Så ni som vill läsa mina dagliga, vardagliga rader är välkomna dit. Jag skriver ju även där om något nytt, intressant dyker upp i prostitutionsdebatten. 

 Tvingad, tvungen, fri vilja. Är inte tvingad och tvungen samma sak, kan man tänka? Inom vissa områden kan det kanske vara så. Jag tänkte nu på olika varianter inom prostitutionen och hur gränserna däremellan kan flyta ihop efter ett tag.

Pratar vi tvingad till prostitution, så handlar det i mitt huvud om slavarbete ofta i kombination med människohandel. Fast det kan lika gärna vara en pojkvän, en hjälpare, en "vårdare" som agerar hallick och uppmanar sin skyddsling att sälja sex mot dennes vilja, för att själv dra fördel av det.

Tvungen att sälja sex är naturligtvis även den som blir tvingad av annan part. Men jag syftade här mest på den som själv anser sig tvungen av olika skäl. Grunden är naturligtvis fattigdom av olika grad. Fler än vad vi ens vågar tänka lever under existensminimum idag. En del (hur många vet ingen) väljer utan att  kanske egentligen vilja, alternativet att sälja sex för att kunna göra något med barnen på sommaren, för att kunna köpa åtminstone en julklapp till ungarna. Kanske till och med för att kunna få mat på bordet. Det är ett relativt enkelt och smidigt sätt, trots den innersta avsmaken för det hela. En avsmak som i en förlängning kan påverka deras syn på både sex och män.

Det hörs stundom röster att ingen behöver vara fattig i Sverige. Ingen vore gladare än jag om det verkligen stämde. Men vi har en hög arbetslöshet och många är utförsäkrade. Ekonomiskt bistånd får man bara om man säljer allt av värde, typ hus, bil mm.  Om huset är en trygghet för barnen där de växt upp och bilen är nödvändig, är det inte ens ett alternativ att sälja dessa. Ta ett lån är ett alternativ, men svårt utan inkomst.  Ett annat för att på något sätt  hålla sig över ytan är tex tillfälliga svartjobb, som för vissa kan vara att sälja sex.

En annan kategori är ungdomar som hamnat utanför den sociala tryggheten av orsaker som arbetslös, utslängd från hemmet, arbetslösa (fattiga) föräldrar, missbruk som några exempel.

Alla i den här gruppen  mår förstås inte dåligt, utan ser det som ett alternativ bättre än inget. Kanske till och med bättre än ett annat arbete med dålig lön.

Sedan finns det fler än vad många vill tro, av de som säljer sex av egen fri vilja för att de vill och för att de trivs med det. Men den här gruppen får inte finnas. De ljuger, för ingen säljer sex frivilligt, säger de som försöker föra vår talan eftersom vi inte ens är kapabla att prata i vår egen sak. Vi är nästintill omyndigförklarade och enligt prostitutionspolis Trolle står vi tillsammans med andra prostituerade längst ned på samhällsstegen. Vi är bottenskrapet.

Med tanke på sexköpslagens utforming idag. På vilket sätt är den relevant till ovanstående exempel? Att straffa de som köper sex gör situationen värre för de som känner sig tvungna. Kriminaliseringen av sexköp minskar de frivilligas möjlighet och rätt att skaffa sig sexuell njutning på vilket sätt de vill utan att för den skull skada någon. Den förstör för väldigt många köpare som inte är ute för att kränka, skada eller för att utforma någon makt över säljarna. Lagen signalerar att de som köper sex är avvikande och ska straffas och att alla som säljer är offer. Inget av dessa sätt ska enligt moralister och andra få vara acceptabelt i samhället. Staten ska bestämma att vi måste  tillfredställa oss gratis.

På vilket sätt hjälper sexköpslagen de som är tvingade då? Ja, jag vet inte. Sexkunderna haffas, sexsäljarna tas om hand, osäkert vilken hjälp de får och hallickarna, människohandlarna fortsätter med nya offer.

Den avskräcker, hörs ofta från lagivrarna. Men om var sjätte svensk man har köpt sex så vet jag inte vad den avskräcker ifrån.

Den avskräcker människohandlarna, fortsätter lagivrarna. Men det vet vi väl inte så mycket om eftersom människohandel inte var något problem när lagen infördes 1999 och ingen vet hur stor den är idag. 

Helt klart ska vi ha en lag som förbjuder människohandel både i syfte till prostituion som till annat syfte. Nu har vi redan en sådan lag

Brottsbalken (2004:406) 4 kap. 1 a § Människohandel

Lagen om köp av sexuell tjänst  Brottsbalken (2004:406) 6 kap 11 § Köp av sexuell tjänst borde tas bort helt, för betalar man för att få sex av någon som inte samtycker eller som inte ser ut att tycka om det, är det våldtäkt, vilket vi också har lagar för.

För den som inte vill innerst inne, men som känner sig tvungen att skaffa medel genom att sälja sex, bör det finnas en klausul som hjälper dessa att finna bättre alternativ och tillfällig ekonomisk hjälp.  Man ska helt enkelt aldrig behöva känna sig tvungen till något man inte vill. Vad det än handlar om.

Kopleribiten bör också rättas till   

Brottsbalken (2004:406) 6 kap 12 § Koppleri/grovt koppleri.

Jag har ingen länkning till lagarna, men lagtexterna i sin helhet kan läsas sist i den här rapporten från Rikspolisstyrelsen om människohandel 2009. Syftet med rapporten är att belysa den aktuella lägesbilden under 2009 rörande människohandel.

2009 dömdes ingen för människohandel för sexuella ändamål, men 4 personer dömdes för ändamål som stöld, tiggeri och asfaltsläggning.

Längre in i rapporten sid 19, under Insatser nämns människo -handel plötsligt tillsammans med prostitution:

"I september 2008 lämnade regeringen ett uppdrag

till Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten som

syftade till att förstärka de operativa insatserna mot

prostitution och människohandel samt en utökad metod och

kompetensutveckling av myndigheterna."

Det är svårt att veta vad som egentligen avses. Om det är påtvingad prostitution i samband med människohandel, eller om det är frivillig prostitution, eller om det är prostitution där säljaren valt mellan pest och kolera. Med tanke på att det är ett och mellan orden blandas troligtvis all prostitution in i meningen, utan någon nyansering.

 Sextrafficking ska överhuvudtaget inte blandas in i den "vanliga" prostitutionen. Det snedvrider debatten totalt, vilket antagligen är meningen. Ju värre man framställer prostitution,desto mer avstånd tar gemene man, är tanken.

För ett bra tag sedan resonerade en person på sexforumet så här kring frågan om frivillighet respektive ofriviilighet. Jag tyckte det var en ganska bra jämförelse.

"Om man i prostitutionsdebatten bortser från de som säljer sex frivilligt ( vilket lagivrarna gör) blir frågan om frivillighet inte relevant.

På samma sätt kan man hävda, att om man bortser från dagtimmarna, så ser ett vanligt dygn ganska mörkt ut. "

Jag avslutar med ett blogginlägg som jag helt apropå hittade. Ett enda långt inlägg av en tjej som beskriver sitt liv som eskort. Det är skrivet 2006 och väldigt tänkvärt. Jag gör en kort resume av historien för er som inte orkar klicka in och läsa.

Ung, studerande tjej och som de flesta studerande svårt med ekonomin. Att sälja sex fanns inte ens i tanken. Däremot att skaffa ett extrajobb. Hon hittade en annons om kontorsjobb med datorvana. Hon ringde, bestämde träff med mannen och fick veta att jobbet gällde att sitta framför datorn och vara kontaktförmedlare för öststatiska kvinnor som ville gifta sig med svenska män.

Hon tackade nej, men precis när hon skulle gå sa han att hon såg väldigt bra ut och skulle passa som modell. Naturligtvis smickrande för en ung tjej och hon sa att hon skulle fundera på det.

Efter några dagar ringde hon upp mannen med tanken att man kan ju testa. Hon fick ett nicknamn och mannen lade ut annonser på nätet. Hon skulle alltså posera för män som fotade henne. Pengarna delade hon med mannen. Det var provision.

Pengarna hon plötsligt hade att röra sig med gav lyckorus och hon kände sig glad och exalterad. Ingen visste vad hon gjorde och när kompisarna undrade om pengarna sa hon att hon fått jobb på ett kontor. Livet bestod nu av skolan och posering hos mannen.

Poseringen övergick sedan till stripp och till att män fick runka när hon dansade. All fritid tillbringade hon hos mannen. Hon började kände agg mot sina vänner och fick mer och mer förtroende för den här mannen. Till slut började hon även sova över hos mannen.

Från att männen fick runka själva till hennes stripp och dans, övergick det sedan till att hon runkade av dem. Men hon var fast besluten att inte ha sex med kunderna.

Men kunderna började avta och mannen frågade om hon inte kunde ha samlag med dem. Han blev sur när hon sa nej, men det hade hänt tidigare att kunder nästintill våldfört sig på henne, så till slut gick hon med på det. Skolan försummade hon mer och mer.

När skolan slutade för sommaren, slutade också hennes koppling till verkligheten. Men känslan av att komma ifrån mannen blev större och större. Han hade nu själv börjat tafsa på henne. Hon var rädd för hot om hon skulle sluta komma. Hon vågade inte gå till polisen för det fanns inga bevis.

Men så en dag när hon skulle testa sig för könssjukdomar träffade hon på en kurator och då brast det. Hon berättade allt. Hon hänvisades till prostitutionjour och fick ett nummer ifall mannen blev hotfull. Någon vecka senare berättade hon för mannen att hon ville sluta. Han blev inte arg utan började gråta.

Nu var hon fri. Men hur skulle hon hitta tillbaka till sig själv? Eftersom hon försummat skolan miste hon även CSN, så brist på pengar blev på nytt ett bekymmer. I ren desperation för att klara hyra och andra räkningar började hon igen på egen hand.

Efter ett tag kontaktade hon prostitutionsjouren som hjälpte henne så att socialen betalade hyran och så att hon kom  tillbaka till skolan. Någon annan hjälp fick hon inte. De tog bara emot sexsäljare med missbruksproblem.

Hon trängde bort sina inre sår genom att vara ute varenda kväll och alltid vara på väg någonstans. Tills hon träffade sin sambo. Hon berättade allt för honom och han stödde och hjälpte. Men då allt kom upp till ytan igen fick hon depressioner och var inlagd på psyk ett par gånger.

Trots sina upplevelser ser hon inte ner på sexköpare och hon anser att frivillig prostitution ska vara tillåtet. Däremot bör hjälpen vara mycket bättre för de som behöver hjälp.

Det blev lite långt men ändå bara ett axplock från hennes berättelse. Jag rekommenderar er att ta er tid och gå in och läsa hennes egna ord. Hur hennes situation ser ut idag vet vi inte, men jag hoppas hon mår bra.   

 2010-11-12

 Det händer fortfarande inte så mycket i prostitutionsdebatten. En och annan artikel med skribentens egna åsikter dyker upp. Expressen skrev för en tid sedan att prostitution inte är glamouröst. Detta enligt uttalande av ordföranden för kvinno och tjejjourers riksförbund.

Nej, prostitution är inte mer glamouröst än att köra spårvagn, jobba inom vården eller sitta i kassan på Konsum. Skillnaden är att en sexarbetare troligtvis träffar fler trevliga människor, känner sig kanhända mer behövd, får mer respons på det hon/han uträttar och tjänar mer pengar vilket gör att hon/han får mer fritid. Dessutom bestämmer hon/han över sin egen tid.

Naturligtvis kontaktar inte en frivillig, självständig sexsäljare som mår bra kvinnojouren. Lika lite som en frisk person kontaktar läkare. Men den här diskussionen har vi haft så många gånger så jag lägger den åt sidan.

Mer intressant är då rapporterna om ökningen av sexbrott. Alltså ökningen av anmälda brott, men även insikten för vissa att det är fler än man trott som köper sex. En artikel i Aftonbladet  i somras uppger att var sjätte man någon gång köpt sex. Precis som psykolog Martin Grann påpekar är därtill mörkertalet enormt.

Men varför är det ett problem? Så länge ingen kommer till skada är det inget att förskräckas över, anser jag. Mer än att så många bryter mot sexköpslagen, men det kanske är mer ett friskhetstecken än ett problem. Det visar ju också att lagen i nuvarande utformning är verkningslös.

Nej då, säger "experterna". Tack vare lagen åtalas och fälls fler och fler sexköpare. Det kan däremot, enligt mig vara ett problem, för många av dessa gör inget annat brott än att älska och vara ömsinta mot en kvinna/man mot en viss ersättning. Är det en högt uppsatt chef, polis, politiker eller annan offentlig person så blir det ofta dubbelt och tredubbelt straff, då de hängs ut i media, blir avskedade och kanske av med sin familj. Kan man verkligen må bra och sova gott när man försätter oskyldiga människor i den situationen? Att älska borde aldrig vara något brott, när det sker i samtycke.

I år har hittills 895 fall anmälts. Det högsta sedan lagen infördes 1999. 400 av dessa ingår i sexköpshärvan som nystades upp i Östersund Så 495 om man räknar bort dessa.

Förra året var det 352 anmälda. 2003: 300, 2004: 156 och 2005:460

Så jag kan väl inte tycka att ökningen av anmälda sexköp är så väldigt stor egentligen. Nu är detta bara anmälda, ej åtalade och koppleri och människohandel ingår inte i den här statistiken.

 Att det ändå är en viss ökning beror förstås på direktiven uppifrån att inte sky några medel i jakten på sexköpare. Därför står det spanare i buskarna på de utsatta gatorna i hopp om att ta någon med byxorna nere. Men även försök till köp är ju olagligt, så det räcker att tilltala en person som polisen tror eller vet är prostituerad.  Jag tror inte det hjälper att då komma dragandes med att man bara frågade efter vägen, även om det var det man faktiskt gjorde.

Även på hotell och på nätet finns spanare. Jag skulle önska att de la sin tid på de som verkligen far illa, för de finns ju naturligtvis också och på de som gör illa, vilka också finns. Men helt naturligt är de svårare att hitta och då fastställs inte den bestämda kvoten och det blir ingen fjäder i hatten.

Åsikter om både mig som sexsäljare och om sexkunderna florerar ju då och då, både i artiklar och i bloggar. Jag brukar kika in på Poliometern  mellan varven för att se om det skrivits något nytt. Sist fann jag artikeln i DN, där Hanne Kjöller vill psykologisera sexkunderna. Varför åker män till Asien för att lätta på trycket, var väl den huvudsakliga frågan. Att män betalar en svensk tjej här i Sverige är inte så farligt, men att åka ner och betala en fattig tjej i Thailand eller Kambodja hade hon svårt att förstå.

Jag kan väl nästan tycka tvärtom, men det beror ju på vilket filter man ser igenom.  Jag tycker Motpol skrev ett bra svar i sin blogg. Att det sedan finns hur många orsaker som helst att en man väljer att ge en ersättning för en skön stund, har jag skrivit om flera gånger, sist i det föregående inlägget här. Även kvinnor väljer att betala för en sexstund, vet vi också, även fast de är färre än män som gör det. Kvinnorna är smartare och tar betalt istället och orsakerna till det är även det hur många som helst.

Jag hoppar nu till utvärderingen av sexköpslagen. Sista oktober var sista dagen för inlämnande av remissyttringar. Bemötandet av kritiken mot utvärderingen har ju som jag skrivit tidigare varit noll. Nu ska det bli intressant att se hur det blir efter remissyttringarna. Jag har tyvärr bara hittat två ännu och det är RFSU och RFSL. Båda tar avstånd från högre straff och speciellt RFSL är kritisk till själva utvärderingen.

SvD hade nyligen en artikel om kritiken mot utvärderingen där kriminologen Ingrid Lander inte heller tror på högre straff.

Avslutningsvis en länk till BRÅS pågående uppföljning av regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Jag har bara skummat igenom den lite lätt, men tyckte att det även där görs paralleller mellan frivilligt och ofrivilligt. Jag tror inte vi kommer någonstans förrän man inser att båda sorterna finns. Tills dess stampar vi på samma ställe och har samma onyanserade debatter. Den här uppföljningen ska vara klar 31 januari 2012.

 2010-09-02

Nu ska vi se om jag förstått det här rätt. Vem som gjort vad osv. Rapporten ovan "Handlar det om val" är utförd av Niclas Olsson Kompetenscenter prostitution Malmö. Till sin hjälp (förutom de som svarat på enkäterna) har han haft en del olika personer bla  Suzann Larsdotter och Jonas Johnsson på RFSL. Den här rapporten kom nu i veckan och jag återkommer strax till den.

  I Juli i år kom RFSL ut med den första delrapporten om Homo-Bi och Transpersoner som köper och säljer sex. Rapporten är gjord på begäran av regeringen och utförd av Suzann Larsdotter och Jonas Johnsson RFSL och Niclas Sandin NMA (nordisk media analys).

Jag tänker inte redogöra så ingående för den här rapporten, då mitt huvud för tillfället är fullt av en massa tankar. Tidigare i år skrev jag själv här på bloggen om den manliga prostitutionen, som till största del består av män som säljer sex till män. Ett fenomen (för somliga problem ) som sällan eller aldrig nämns i debatten. Inte ens i den nyligen presenterade, statliga utvärderingen nämns den i någon större omfattning. Enligt mig för att den helt enkelt inte passar in i offertänket och makttänket och för att den kan omkullkasta det moraliska syftet med nuvarande sexköpslag.

Ulrika Westerlund (bilden) är förbundsordförande för RFSL och i förordet till rapporten skriver hon bla:

"Internationellt sett är den svenska lagstiftningen ganska unik. Den har sin grund i en feministisk analys om att säljaren av sexuella tjänster ofta är en utsatt kvinna, som inte kan sägas välja sin verksamhet av egen fri vilja.

I RFSL:s principprogram från 2005 står att vi inte anser att kriminaliserande lagstiftning är en lösning på de problem som prostitution kan föra med sig. Anledningen till detta är att vi menar att lagen i sig kan bidra till att driva in verksamheten ”i det fördolda, med ökad utsatthet och ökade skaderisker för alla inblandade parter som följd”. Istället menar vi att det sociala arbetet inom området ska utökas och den sociala exkluderingen av dem som säljer sexuella tjänster motverkas.

Den här rapporten hoppas vi ska vara ett led i det sistnämnda. Här kommer män som säljer sex till andra män till tals. Det är en grupp som ofta är helt osynliga, både i samhällsdebatten och i de utredningar som gjorts."

Jag märker att jag har svårt att hålla styr på mina tankar. Jag har alltså en massa åsikter även om detta, fast tanken med det här inlägget var egentligen det jag nämnde inledningsvis. Jag har fetmarkerat en mening. En mening jag anser viktig och något jag själv tryckt på i flera år. Harm Reduction. Något vår statliga utredare Skarheden tog absolut motstånd mot.

 För att avsluta den här första delen kan jag bara nämna att det är ingen större skillnad mellan att som man sälja sex till män, mot att som kvinna sälja sex till män. Största problemet är det sociala stigmat. Främsta orsak att sälja är pengar, spänning, få utlopp för egna sexuella fantasier. Rapporten kan du läsa här.

  Nu i veckan kom resultatet av tre olika nätenkätstudier utförda av Niclas Olsson (bilden) prostitutionsenheten i Malmö. Syftet med studien är att öka kunskapen om sexköp via internet. Förutom enkäterna ingår intervjuer med några säljare och några köpare av sex.

Jag tror inte man måste vara sexsäljare som jag, för att välkomna undersökningar, forskning, studier som görs neutralt och oberoende. Studier och utvärderingar där inte resultatet är bestämt från start. Studier där syftet är att få kunskap så att man kan agera utifrån den och utifrån individen. Det största hindret i prostitutionsdebatten är tyvärr okunskap och fördomar.

Den här undersökningen baserar sig på tre olika nätenkäter. Jag måste bara som en parentes påpeka att vill man nå den målgrupp man söker måste man själv befinna sig där de finns. Ett tips till kommande justitieråd och statliga utredare. Frivilliga, oberoende sexsäljare och trevliga, respektfulla köpare finns och vi är inte svåra att få tag i, om viljan finns.

Niclas hade viljan och han lade ut tre olika enkäter på nätet. En riktad till säljare av sex, en riktad till köpare av sex och en regional riktad till ungdomar med fokus på webcamsex med eller utan ersättning. 985 ungdomar besvarade den enkäten och 393 de övriga två. Totalt 1379 svar. 1/3 del av de som haft webcamsex hade funderat på att ta betalt. Övervägande del av dessa var över 22 år. 103 stycken av de 985 som svarat på enkäten hade tagit steget fullt ut och tog betalt för webcamsex. Ungefär 10 %.

Det här känns lite tryggt för mig. Det har varit så mycket i media sista tiden om unga tjejer som råkar illa ut och jag har ofta poängterat och betonat hur viktigt det är att se dessa ungdomar innan de av bekräftelsebehov eller destruktiva skäl tar steget ut till "vargarna" på nätet.

Kan vara av betydelse att notera att av de här 985 ungdomarna var det 539 kvinnliga och 393 manliga. Resterande benämner sig själva som "annat".  

Övergår jag då till enkäten vänd till de som säljer sex så är 6 av 10 män. 0.6 % Övervägande män alltså. Just i denna studie måste man kanske tillägga. Ändå stämmer det förbluffande bra med RFSL-s rapport och en del tidigare undersökningar.  Kanske dags att ändra lagen?

Enkäten till köpare av sex visar däremot att det endast är män. Kan det bero på de dåliga kvinnliga lönerna måntro? Att vill kvinnor leva ut sin sexualitet utan krav måste de ta betalt. De har inte råd att själva betala för en stunds njutning. Jämlikt? Eller beror det på att kvinnor till skillnad mot män går emot någon slags förlegad norm om de erkänner sin kåthet, lust och experimentlusta? Eller kan det bero på att män i sina gener har det i sig att det är de som ska hålla upp dörren, de som ska stå för notan, de som har den sexuella makten? Det sista har det väl alltid varit kvinnan som haft?

Hela rapporten " Handlar det om val "hittar ni här. Rekommenderar er starkt att läsa den. Inte för att jag själv säljer sex, utan för att den är äkta och för att den visar verkligheten som den är just här. Inte något på förhand uppgjort och manipulerat för ens egna syften.

Avslutar med en liten puff för nästa onsdag 8/9, då det enligt min tv-tidning kommer att handla om sexköpslagen i tv2 kl.20.30 Mitt dagliga svammel puffar jag också för.

3/9: Fick bakläxa på procenten *ler*, så har redigerat en smula.

2010-06-20

Varför jag börjar ägna tid och energi åt det här med manlig prostitution vet jag inte riktigt. Mer än att jag blev nyfiken då jag fick en länk till en norsk tidning för några dagar sedan.

Jag började googla och förundrades en smula av det jag hittade. Förundrades och blev än mer oklok på vad vår nuvarande sexköpslag egentligen är till för. I mitt huvud kan man inte bara tillsätta en lag vars huvudsakliga syfte är att hindra män ( i första hand ) för att betala för en stunds sexuell njutning. Jag skriver i första hand därför att det är underförstått hos lagstiftarna och lagivrarna att det är män, fastän lagen är könsneutral.

I mitt huvud kan man inte heller göra en lag där det andra syftet är att offerförklara kvinnorna. Lyssnar man till lagivrarnas argument kan man inte undgå att förstå att det är just det de vill. Till och med såpass att vi borde få skadestånd.

I mitt huvud bör man, om man vill hjälpa och förhindra människor att skadas eller skada (vilket jag anser ska vara huvudsyftet med en lag) skapa en lag där huvudsyftet ligger i att hjälpa och förhindra. Inte straffa och offerstämpla. Jag skulle vilja veta hur många sexköpslagen har hjälpt under de här elva år som vi haft den. Kanske Anna Skarhed kommer med ett svar den 30/6 då utvärderingen ska vara klar. Om den inte är förlängd ännu en gång, vill säga. Även hur många av dessa som är män.

Länken jag fick gick till en artikel i Dagbladet.No Pro centret i Oslo har  kommit ut med en rapport, "Et usynlig marked?", en feltstudie av sexsalg blant gutter, menn og transpersoner i Norge. 

Det är första gången som den manliga prostitutionsmiljön kartlagts står det. Det kan så vara, men det är inte första gången som det gjorts undersökningar om den manliga prostitutionen. 

Det är ingen större skillnad mot den kvinnliga prostitutionen, står det i artikeln, mer än att den manliga är mer dold och därmed också mer riskfylld och män som mår dåligt av sin sysselsättning upptäcks inte.  

"Ingen av mennene Pro Sentret brukte i sin feltstudie fortalte at de var tvunget til salg av sex. Pro Sentret skriver i rapporten at de ikke vet om menneskehandel innenfor den mannlige prostitusjonen".

Men det kan man naturligtvis inte helt utesluta. 

— Vi må gi hjelp til dem som trenger det, men vi må ikke gjøre alle disse mennene til ofre. Mange vil ikke kjenne seg igjen i dette, sier Jessen.

Klicka gärna in er på länken på artikelsidan och läs om Jonas 26 som säljer sex.

Artiklar om manlig prostitution har då och då dykt upp även här i Sverige. Forskningsprojektet "Prostitution i Norden" som redovisades -08 belyste bla manlig prostitution. Jag skrev lite om projektet här, inte om manlig prostitution, för det var inte det som snappades upp av de fåtal medier som skev om rapporten då.

Idag hittade jag denna artikel från -09 som visar att i en undersökning bland ett stort antal män och kvinnor (enligt mig inte helt seriöst då antalet inte nämns) mellan 18 och 74 i Sverige visar att 2 % av männen någon gång sålt sex och 1.6 % av kvinnorna.

För några år sedan gjordes en undersökning också i Göteborg men med unga tjejer och killar, där resultatet även där visade att fler unga killar än unga tjejer sålde sex. Jag har inte sparat på den länken, men har man tid och lust så finns den i något gammalt inlägg här på bloggen.

2005 intervjuade RFSL i Malmö  sex svenska, manliga prostituerade och redovisade resultatet på en konferens i Stockholm.

- De kommer från stabil svensk medelklassbakgrund, och är väl integrerade i samhället. De ser sig inte som offer, utan som subjekt som väljer det här, säger Niklas Eriksson.

Niklas Eriksson har jobbat i tolv år på RFSL-rådgivningen. Han tycker att de sex killarna i undersökningen är ganska typiska för de manliga prostituerade som han kommit i kontakt med under årens lopp.
Ingen av de sex får sin huvudinkomst från prostitution, utan har andra jobb eller pluggar vid sidan av. Kunder raggar de via egna hemsidor eller på någon träffpunkt på nätet, exempelvis Aftonbladets chat.

Redan 2001 såg jag under mitt googlande, alltså två år efter sexköpslagens införskaffande, att Aftonbladet gjorde någon egen sammanställning om manliga prostituerade.

"I Sverige har debatten om prostitution handlat om kvinnor som säljer sig till män. Prostitution har blivit en könsfråga där företeelsen ses som mannens yttersta förtryck av kvinnan."

"Till skillnad från de kvinnliga prostituerade som kan bedriva sin verksamhet öppet uppe på Malmskillnadsgatan tvingas en manlig prostituerad vara ytterst försiktig. Risken att drabbas för våld från böghatare är stor. Trafiken är därför mycket svår att upptäcka för den oinvigde."

"Liksom polisen är prostitutionsgruppen helt inriktad på den kvinnliga prostitutionen.

– Tyvärr är det så, säger Patrik Cederlöf. Vi har ju bara möjligheter att nå kvinnor som prostituerar sig öppet och som är mottagliga för vår hjälp.

– Men vi vet att pojkarna och männen som dras in i prostitution mår lika dåligt som kvinnorna. Tyvärr kan vi inte nå dem."

"När Pros-centrum (Stockholm ) öppnade för tre år sedan trodde socialarbetarna att deras arbete enbart skulle handla om att hjälpa utsatta kvinnor. Nu när verksamheten stabiliserats visar det sig att var tredje prostituerad som kommer till centret för att genomgå ett behandlingsprogram är en man."

Om var tredje som sökte hjälp då för nio år sedan var en man, så fanns det säkert lika många som behövde hjälp ,men inte sökte på grund av skam och ev rädsla och säkert lika många som inte behövde hjälp alls. Hur är det idag?

2005 visar undersökningar i Sverige, Norden och Baltikum att manlig prostitution är ett dolt problem som varken polis eller socialtjänst jobbar med. I den här artikeln står även en faktaruta om en svensk och en norsk undersökning bland ungdomar som båda visar att andelen killar är större än andelen tjejer som säljer sex.

Som jag skrev inledningsvis gör inte dessa artiklar som jag fann, att min åsikt om sexköpslagen direkt ändrades. Tvärtom stärktes min åsikt att lagen inte betyder ett jota. Förutom då att signalera hur man bör och inte bör idka sex. Det står tydligt i lagen (det enda tydliga) att den är könsneutral.

Varför fokuseras det då bara på kvinnor som säljer sex och varför görs vi till menlösa, hjälplösa offer? Råkar man nämna något om män som säljer sex så viftas det bara bort. Jag blir nästan lite arg när jag skriver nu. År efter år har det gjorts undersökningar och i stort sett varje undersökning visar att andelen män som säljer sex är i majoritet. Ändå tjatas det bara om kvinnor som görs till offer och män som görs till bufflar som ska straffas.  

Övervägande i de här undersökningarna är det i huvudsak  homosexuella som framstår som manliga prostituerade. Man vet att det även finns män som säljer sex till kvinnor, men hur stor den andelen är vet ingen. Det har förekommit enstaka artiklar här i Sverige där manliga eskorter uttalat sig.

 De är inte många, för precis som för kvinnliga sexsäljare är det en risk ( pga lagen) att uttala sig och att vara anonym tillåter inte många media. Dessutom får eller vill/vågar inte media publicera artiklar som handlar om frivillig prostitution. Det politiskt korrekta är att all prostitution är ofrivillig och alla strävar ju efter att vara så perfekta och korrekta som möjligt. Kontaktar jag en tidning och påstår att jag mår dåligt av att sälja sex, då får jag vara anonym utan problem och de tar gladeligen in min berättelse.

Danmark som änu inte har och som jag hoppas aldrig får en sådan idiotlag som vår och Norges sexköpslag, vill ändå kartlägga omfattningen av manliga prostituerade. Socialdemokraterna i Köpenhamn vill veta för att kunna hjälpa om så behövs.

En sexköpslag av vår kaliber innefattar ingenting om hjälp och stöd för de som valt att sälja sex. Ska du ha hjälp måste du förkasta sexköp och låtsas att det är det som är problemet även om det inte är det. Så humana är vi. Och är du manlig sexsäljare då behöver du ingen hjälp över huvudtaget. Så långt har vi kommit i jämlikhetstänket. En man är inget offer. Bara en buffel.

 2010-05-01

Fenomenet Prostitution består ju inte av en enda form. Inget man kan sopa ihop i en och samma hög och sedan tro att om man förbjuder folk att betala för tjänster inom prostitutionen så försvinner det. Man kan inte heller jämställa en kvinna eller man som av egen vilja valt att sälja sex, med de som tvingas av någon annan. Inte heller kan man likställa alla sexköpare och på allvar mena att alla kunder överlag inte bryr sig om säljaren mår bra eller inte.

Människohandel blandas alltid in i diskussioner och debatter om sexköpslagen, trots att det egentligen inte alls hör hemma där. Vi har andra befintliga lagar som träder i kraft vid tvång, våld och övergrepp. Däremot är påtvingad prostituton en form i fenomenet prostitution.

Slavarbete var, är och kommer alltid att vara ( hoppas jag ) något som aldrig ska accepteras. Allt som skadar djur, person eller sak ska förhindras. Men det är bara inom prostitutionen man stigmatiserar och nedvärderar själva arbetet även om det inte utförs av slavar. Det är bara inom prostitutionen man förbjuder köp av vara/tjänst komna ur det arbetet.

Förr användes slavar till bomullsodlingar, men man förbjöd inte odlingarna och man förbjöd inte köp av bomull. Idag används slavar till städning, restaurang, bygg, asfaltläggning bla och prostitution. Det är inte stigmatiserande att arbeta i dessa sysselsättningar förutom prostitutionen och det är inte förbjudet att betala för städning, att äta på restaurang eller få en byggnation utförd mot ersättning. Men den som betalar för att få vara nära och intim med det motsatta könet blir straffad. Ett straff som till och med lär höjas efter det att pågående utvärdering av sexköpslagen är klar.

Kan man urskilja frivilligt/ofrivilligt i det ena fallet så bör man kunna göra det också i det andra. Avkriminaliseras den frivilliga prostitutionen skulle mer tid och resurser frigöras för att bekämpa den klick som njuter av att tvinga och utnyttja någon mot dennes vilja och de som gynnar sig själva på bekostnad av andras utsatthet. Det skulle förmodligen även bli lättare att urskilja den här klicken om man inte buntade ihop alla i en hög.

Finland har ju så, men jag vet inte om de gjort någon utvärdering och om det i såfall visade att sextrafficking minskat, ökat eller varit oförändrat.

En annan form i fenomenet prostitution är de väldigt unga människorna som många gånger inte har en aning om vad de ger sig in på. Det pratas mest om unga tjejer, men även unga killar är nog minst lika förekommande. För några år sedan visade en undersökning att unga killar var i majoritet bland unga som sålde sex. Hur det är nu vet jag inte.

FAST i Malmö gjorde nyligen en webundersökning på  ungdomssiten "Bilddagboken" och fick glädjande nog över 1000 svar.

Precis som Niclas Ohlsson på FAST säger  måste det tas upp till ytan, pratas om det, informera och diskutera med ungdomen, med skola, med föräldrar. Inte som nu tabubelägga, vilket lägger skuld och skamkänslor på de tjejer och killar som det berör.

Vissa av dessa ungdomar som visar sig i webcam, eller tar någon form av ersättning ( pengar, kläder, smink, alkohol tex ) för en sexuell tjänst gör det för att deras inre gråter. De mår helt enkelt inte bra utav någon orsak.

Om det öppnas upp, pratas, diskuteras och informeras finns, enligt mig, en ganska stor chans att man ser dessa ungdomar i ett tidigare stadium och kan då gå in med individuellt stöd och hjälp innan de råkar illa ut. Möjligt är också att man då skulle ha lättare att hitta de män som aktivt söker dessa unga, sårbara tjejer och killar.

Andra ungdomar gör det för spänningens skull. Kanske tillsammans med en kompis. Förhoppningsvis vet de när gränsen är nådd och de kan stoppa själva.

En del gör det av ren kåthet på pengar. Risken finns att de efter ett tag tappar omdömet om pengars värde och utökar sina gränser mer och mer och då är de redan ute på både djupt och farligt vatten. Väldigt svårt för någon som blivit van att ha nästan obegränsat med pengar, att sänka den nivån, att lära sig längta och spara till det man vill ha. Öppenhet, information och diskussion underlättar även här. Veta att man inte är ensam, ha någon att prata med utan att skuldbeläggas.

Ytterligare en form i fenomenet prostitution är till stor del avhängigt vår socialpolitik. Man kan inte skylla allt på den för valet är alltid ens eget. Men i vissa fall handlar det om att välja mellan pest och kolera och då väljer en del att sälja sexuella tjänster för att få in till sitt uppehälle och sin försörjning. De väljer det inte för att de gillar sex, människor och nya möten. De gör det för att de på mindre tid får in mycket mer än vad de skulle fått av ett typiskt kvinnligt, lågavlönat och ofta slitigt arbete. De får mer kapital att röra sig med och mer tid till att tex umgås med sina barn, vänner, eller till en hobby, eller till resor.

De ser till stunden och oroar sig troligtvis varken för sin pension eller vad som skulle ske vid eventuell sjukdom.

Antagligen kommer några i den här gruppen att slutligen må dåligt. Vissa väldigt dåligt. Men det är inte lätt att hoppa av karusellen om man inte hittar ett bättre alternativ, vilket kan vara snudd på omöjligt med dagens arbetslöshet. Även skatten påverkar om alternativa val är bättre. Med lägre skatt för inkomster under 20-25 000kr/mån kanske valet vore enklare.

Jag vet inte, men jag kan tänka mig att det är kvinnor från den här gruppen som, när de inte orkar längre, uttalar sig i pressen om hur dålig prostitution är, hur sviniga kunderna är och hur dåligt de själva mår. Helt naturligt eftersom de innerst inne aldrig har velat sälja sexuella tjänster, utan tvingat sig själva till något de egentligen avskyr. Det skulle lika gärna kunna ha varit vilket annat arbete som helst som de avskytt och därmed mått dåligt. Men nu handlar det om prostitution. Manliga sexsäljare tror jag inte är vanligt i den här gruppen.

Troligtvis är det också dessa kvinnor som prostitutionsenheter och socialarbetare träffar på och gör till en mall gällandes alla sexsäljare.

En annan form i fenomenet prostitution är missbrukarna. Men för dem är det nog sällan sexsäljandet som utgör problemet. Deras största problem är att få ihop till dagens ranson av stimulantia och då är kanske en sexträff mot ersättning det enklaste för dem. Speciellt när det är kvinnliga missbrukare.

Problemet som jag ser det, är den utsatthet de befinner sig i. Riskerna för den här gruppen är mycket, mycket större än för de som inte, på grund av abstinensbesvär, är desperata. Övergrepp, misshandel, kränkningar, våldtäkt är, tror jag, vardagsmat för den här gruppen. Även kanske att ha en hallick, men det vet jag inte.

Jag vet inte heller vilken relevant hjälp den här gruppen får. Vår nuvarande sexköpslag gjorde när den var ny att den här gruppen gick under jorden, där de kunde misshandlas, bli fråntagna sina pengar och våldtagna utan att någon såg.

Slutligen i fenomenet prostitution finns då formen jag själv tillhör. Vi som säljer sexuella tjänster vid sidan av ordinarie arbete eller studier, eller som försörjer sig helt på det. Oftast trivs vi med det vi gör och många kan till och med njuta av mötena och i flera fall blir sexkunderna återkommande besökare.

Vi tvingas inte direkt utav dålig ekonomi, utan kan om vi vill välja andra alternativ. Men trivs man med det man gör och samtidigt får extra pengar att röra sig med, eller i en del fall kan försörja sig  på det, så varför tvinga sig att välja något annat bara för att normen säger det och för att samhället stigmatiserar oss.

Det vi i den här gruppen mest mår dåligt av är nog att behöva göra det i smyg. Att på grund av kopplerilagen och attityden i samhället inte våga och kunna vara öppna och sanna  knappt mot oss själva. I den här gruppen tror jag också de flesta manliga sexsäljare finns.

Om man nu bortser från den första formen, slavarbete som inte har med sexköpslagen att göra egentligen, så är de resterande frivillig prostitution. Frivillig på det sätt att det är personens eget val, om än att valet föregåtts av orsaker som på något sätt "tvingat" personen att göra just det valet.

Jag skulle tycka att det vore intressant att undersöka hur fördelningen är i vårt land inom de uppräknade formerna. Jag skulle inte bli förvånad om den sista frivilliga formen visar sig vara i majoritet. Om inte skulle man ändå få ett hum om var insatserna, stöd och hjälp främst skulle sättas in.

Läser man hur lagen är utformad borde alla inse, att inget som sägs i den är till gagn och hjälp för någon av formerna. Den här lagen bygger endast på moral och enligt mig ska inte någras moral föranleda lagstiftning.

När det gäller slavarbete, alltså den påtvingade prostiutionen är det andra befintliga lagar som sätts in. Lagar som gäller vid alla former av tvång och våld.

Koppleribiten är ett dilemma då den stjälper i den frivilliga prostitutionen, men kan vara till hjälp i den påtvingade. Ett exempel är detta och detta.

Det viktiga enligt mig, är att komma åt de män och i en del fall kvinnor, som tjänar pengar på andra personers utsatthet, sårbarhet och oerfarenhet. Även att hitta de män som inte är ute för att få en ömsesidig skön sexuell upplevelse, utan som av avsaknad utav både empati och sympati gladeligt tömmer sig i både väldigt unga tjejer, som i oengagerade och likgiltiga kvinnor.

Jag vill gärna tro att dessa män utgör en minoriet av landets alla sexköpare. Ändå görs de till en typisk mall för hur sexköpare är. Att likställa alla sexköpare med de som medvetet söker "offer" att utnyttja är diskriminerande. Likaså att så som nu fösa ihop alla som säljer sex och göra gällande att det som gäller för en gäller för alla är lika diskriminerande. Det hjälper varken kreti eller pleti och framförallt utrotar det inte fenomenet prostitution.

2010-04-15

Nu kanske ni undrar vad det är för figurer jag lägger in här. Sexköpare ska det föreställa. Jag tror att alla vet att det finns alla de sorter av den kategorin fastän vissa vill klumpa ihop dem till samma skrot och korn och gärna sätta åt dem så hårt som möjligt. Jag blev lite irriterad av det lilla jag såg på Kalla Fakta i söndags, då de tog upp sexnätverk på internet, som lurar unga "oskyldiga" tjejer och utyttjar dem mot deras vilja.

Naturligtvis stöder jag inte sådana män som gör så, men enligt mig var programmet lite felvinklat, där syftet verkade vara att få alla sexköpande män att framstå så. Nu såg jag inte allt. Kanske blev det bättre i slutet. Jag försökte få det här ur huvudet. Men  i dag dök bilder upp i tankarna som jag nu ikväll ritade på photoshop. En bild säger ju mer än tusen ord, sägs det.

Man kan säga att de som omnämndes i Kalla Fakta kom från grupp C och E. Alltså en väldigt liten del av totala delen sexköpare. Enligt mina spekulationer och teorier alltså. Sexsäljare finns det också olika sorter av, fastän även de gärna slås ihop av somliga.

De här unga tjejerna tillhör då grupp Dd och i viss mån Ee. En liten grupp i den stora hela av sexsäljare enligt min teori. Men ändå bör den inte finnas alls och den verkar även att öka. Dd gruppen skulle lika gärna kunna valt något annat än att lägga ut sig på nätet med syftet att bli bekräftade och därmed bli ett lätt byte för grupp D och E.  Självsvält, skära sig eller dylikt. Det är här det ska läggas resurser och satsas pengar. Förebygga genom att se de här individerna så tidigt som möjligt och erbjuda stöd och hjälp. Detta plus att införa ett gemensamt obligatoriskt ämne i skolan som tar upp sexualundervisning, kultur, empati, nätkunskap, att sätta gränser mm.

Att som nu kriminalisera en hel grupp och nedvärdera en annan är ingen lösning för att hjälpa utsatta individer. Om grupp Dd och i viss mån Ee inte finns, så skulle grupp D och E få svårt att hitta "offer". Grupp C skulle få mothugg och vara tvungen att ändra sin attityd om de inte vill bli åtalade för övergrepp eller liknande. Med rätt information skulle kanhända även grupp Cc minskas.

Med den attityd som många politiker har att lössläppt sex, kommersiellt sex, flera partners etc inte är acceptabelt, så skam och skuldbeläggs redan utsatta personer och kan till och med förvärra deras situation. För att lösa ett problem måste man gå till kärnan av problemet.

Det är samma sak med ökningen av unga förövare. Att åberopa lägre straffålder eller hårdare tag hjälper föga om man inte även här går till botten med orsaken och helst agerar så tidigt som möjligt.

Allt det här har jag skrivit förr, fast med annan formulering, men det tål att upprepas tycker jag.

Annat som det behövs läggas resurser på är nedanstående och det tror jag att det också görs. Men kanske inte på helt rätt sätt. Jag är inte så insatt i arbetet mot trafficking. Varken sextrafficking eller annan.

Här krävs samarbete över gränserna. Inte bara polisiärt utan även socialt, så att unga kvinnor i utsatta länder blir medvetna om riskerna och kanske undviker att bli lurade hit eller till annat land, under falska förhoppningar. Tullen har stor betydelse. Lägg resurser där med utbildning och information till personalen. Hjälpen till redan hitlurade kvinnor måste förbättras. Framförallt ska det inte blandas ihop med den vanliga prostitutionen och dess eventuella problematik.

2010-03-22

Jag lägger huvudet på sned och förundras över mänskligheten. En del av den iallafall.

Efter ett tags stiltje här på Expressenbloggen känner jag, att jag vill sälla mig till många, många andra bloggare och skriva ett inlägg om vår justitieministers oförnuftiga uttalande härom dagen. Annars tror jag att de flesta numer vet att jag nästan dagligen skriver av mig på den här bloggen. 

Hit till Expressenbloggen återvänder jag bara när det händer något i sexköpsdebatten som jag anser att jag har tid, lust och intresse av att skriva om, trots att det ofta blir upprepningar av mina åsikter i sexköpsfrågan.

Som troligtvis de flesta vid det här laget känner till deltog justitieminister Beatrice Ask i veckan vid ett seminarium om prostitution och där kläcker hon ur sig den (enligt henne ) fantastiska iden att sexköpare bör få skämmas ordentligt.  Ett bra sätt vore då att skicka ut kuvert i grälla färger tex gredelin, så att alla i deras omgivning skulle få vetskap om att här handlar det om en sexköpare. Eller en misstänkt sexköpare.

För mig och glädjande nog väldigt många andra ter sig det här synsättet medeltidaaktigt. Hanna Wagenius och Louise Persson skriver bra i sina debattartiklar. Många bloggare har samma åsikt och även en del andra politiker. Klickar ni en er på artiklarna så hittar ni länkarna dit.

Det som först slog mig, efter det att förvåningen lagt sig, var om det verkligen var meningen att det här skulle komma ut till allmänheten. Ask har ju även vid andra tillfällen uttalat otroliga ståndpunkter som inte passar in i vårt århundrade.  

Sedan kom funderingen. Hur mycket goja sägs inte troligtvis inom riksdagens väggar och hur många sammangaggningar sker inte utan minsta verklighetsförankring. Kanske är det tur att inte allt når allmänhetens öron. Eller är det kanske otur?

Ännu en artikel i ämnet.

Jag kan förstå att det finns personer som av moraliska skäl tar avstånd från sexköp. Jag har även en viss förståelse för de som av okunskap förknippar allt sexköp med Lilja for ever och av den anledningen tar avstånd. Man kan inte ta för givet att alla ska vara insatta i sexköpslabyrinten. Jag kan bara hoppas och önska att de som då har en åsikt är villiga att lära mer.

Men jag har ingen förståelse för när en justiteminister ( eller vilken beslutsfattande politiker som helst ) visar på en sådan okunskap och sådan oförståelse för mänskligheten som Ask gör, både nu och har gjort tidigare. Det är på gränsen att inte accepteras.

Har man aldrig träffat en sexköpare, man eller kvinna, vilket jag inte tror att Ask har gjort, då ska man inte och då kan man inte, komma med förslag där viljan är att skada medborgare i samhället bara för att vi har en lag som kriminaliserar sex mot ersättning. Speciellt inte då sexköp inte skadar någon. Det skadar lika lite som vilket frivilligt sex som helst. Helt horribelt att anse att det är farligt och skadligt och kriminellt bara för att det blir kommersiellt.

Jag undrar om Ask skulle slänga i ansiktet på sin vänninnas barn att deras pappa har en älskarinna? Eller informera grannar, släkt och arbetsgivare att frun i uppgång C, moster Agda, eller tjejen i kassan på ICA vänsterprasslar? Eller att pastor Uno har en manlig älskare?

Är detta så hemskt att alla bör veta? Även om det bara finns minsta misstanke att så är fallet bör familj och omgivning få kännedom om det, anser denna dam som är vald att vara vår justitieminister. Helt ärligt, utan att vara ironisk, så kan jag undra vad hon går på när hon dessutom gör detta uttalande:

" Om det är en dotter som blivit utsatt för övergrepp av sin far kanske brevet ger henne mod att berätta."

Drar hon likhetstecken mellan sexköpare och incest? Får man som justitieminsiter verkligen generalisera på det här viset?

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den här människosynen. Ser jag nyktert på det, är det riktigt skrämmande då jag har förstått att hatet mot personer som väljer att ge en gåva eller betala för en sexuell tjänst är så stort bland somliga.

Går jag  till mitt inre är det mer ett beklagande och jag kan tycka synd om de, som av någon orsak bär bitterhet och manshat inom sig. Tyvärr verkar det här hatet rikta sig endast mot män som betalar för sexuell njutning och närhet och beröring. Vi vet alla att även kvinnor gör det, fast de flesta kvinnor med eller utan det sexuella behovet kanske väljer att själva ta betalt.

I samband med att det här uttalandet av Ask blev känt, publiceras en artikel om en kvinna som hade sin pojkvän som hallick och blev "tvingad" att sälja sex. Jag sätter tvingad inom citattecken då ingen annan än hon och pojkvännen vet. Hon var ändå 21 år och vem tvingade henne att vara kvar hos pojkvännen?  Det här är ganska typiskt media tyvärr. Att blanda in en snyfthistoria som inte handlar om frivilligt sexköp och om majoriteten sexköpare. Jag tvivlar inte direkt på hennes historia, men det handlar liksom inte om att hon säljer sex. Det är pojkvännen som säljer henne i det här fallet och håller hon av någon anledning god min är det inte lätt för en sexköpare att avgöra hur det ligger till.

I SvD tycker 74% av 8.022 personer att det är fel med färglada uppseendeväckande kuvert. 21 % att det är rätt och 5 % vet ej.

  I Aftonbladet  anser 55.9 % av 64.342 personer att det är fel, medan 44.1 % anser det är okej.

Majoriteten tycker att justitieministern har fel, vilket naturligtvis gläder mig och gör att jag ändå ser ljust på framtiden.