2007-04-09                                                
                                                  
   

 När jag startade den här bloggen för snart ett år sedan, var mitt syfte att visa att den lyckliga horan finns. Jag ville också poängtera att människohandel i syfte att sälja sex (sextrafficking) inte ska blandas ihop med begreppet prostitution. Jag insåg att en blogg var ett ypperligt sätt att föra ut information om att prostitution inte bara är svart. Att det även finns en annan sida, som aldrig nämndes i media. Nu är inte prostitution svart ELLER vitt, utan består av flera kulörer däremellan.

 Petra Östergren bloggar inte vad jag vet. Men hon har med boken Porr, Horor och feminister fått debatten att blossa upp. Debatten om sexköpslagens fel och brister och hur synen på sexsäljare och sexköpare bör ändras. Det är hon som får stå på barrikaderna och ta emot folkets jubel?? Nåja, sexsäljarnas jubel än så länge. Mycket spott och spe får hon utstå från etablissemanget. Jag kan bara hoppas att motståndets vindar så sakteliga börjar vända.

Den frivilliga prostitutionen finns inte om man ska tro vissa "experter". Tvärsäkert berättar de hur forskning, undersökningar etc visar att INGEN säljer sexfrivilligt. Jag kan omöjligt tro, att jag är den enda som frångår den regeln. Jag nästan vet att det inte är så. Lika tvärsäkert förs det ut i media och i rapporter hur ALLA sexköpare har en förvriden kvinnosyn och bara utnyttjar kvinnan.

Sett från min verklighet är det på sin höjd kanske 5 på 100 som möjligen kan tänka i dessa banor. Egentligen vet jag inte ens om det kan anses som utnyttjande, när man betalar och gör rätt för sig. Visst, jag förstår tänket-emotionellt utnyttjande.

Förstår ni mitt tänk? Om jag betalar en kvinna för att städa mitt hus...utnyttjar jag henne då? Betänk nya lagen om hushållsnära tjänster. Om jag ger grannen en slant för att få post och blommor omsedda, vid längre resa....utnyttjar jag grannen då? Tänk om grannen egentligen inte alls vill, men gör det ändå? Ska jag känna skuld då?

Som lekman vill jag ha klara svar, enkla formuleringar, vardagsnära begrepp. Politiker och sk expertis går sällan in i själva kärnan. Om det är av egen inre rädsla vill jag vara osagt. Istället cirkulerar de runt om, talar om vad som kan hända om xxxxx, vad som skett när xxxx, vad som visades i den eller den undersökningen för tio år sedan osv. Vad som sker nu under 2007 och vad den verkliga expertisen, dvs vi sexsäljare själva, har att säga tas ingen notis om. Vi har fortfarande ingen talan. Vi räknas inte med i den debatt som handlar om just oss. Det lustiga är att samma person som blir nedtryckt och nonchalerad i det här sammanhanget, kan ha stor talan i ett annat. Så fort man ikläder sig rollen som den sexuellt bejakande kvinnan, då är man plötsligt inte trovärdig längre. Man kan ha många funderingar kring orsaken till det fenomenet, vilket inte det här inlägget var tänkt att handla om.

För att återgå till rubriken "Prostitution pga Trauma" så härrör det till en uppsats, skriven av Ann Wilkens. En uppsats som resulterade i pris från BRÅ , brottsförebyggande rådet..GRATTIS. Jag välkomnar när man försöker förstå orsak och verkan. Varför gör den personen si och den så? Varför agerar Kalle så hårt i just den situationen? Varför blir Lisa så rasande när hon blir emotsagd? Varför fastnade Pelle i drogmissbruk? Varför började Greta sälja sex? osv, osv.

Det finns alltid en orsak till varför man väljer det ena framför det andra, eller varför man beter sig på det ena eller det andra sättet. Många gånger är man inte medveten själv om orsaken. Precis som Ann Wilkins tar upp i sin uppsats, så har vi undangömda, förträngda minnen i vårt undermedvetna. Minnen som kan fungera som triggers i vårt vardagliga liv. När Lisa blir emotsagd, så reagerar hon med ilska utan att förstå varför. Med terapi skulle man antagligen kunna nå det minnet som framkallar ilskan. När det då blir känt för det medvetna sinnet, så utgör det inte längre någon trigger och Lisa har fått insikt i orsaken till sitt beteende.

Första delen i Wilkins uppsats handlar just om sinnets förträffliga egenskap att stoppa undan ord eller händelser, som just då upplevdes som obehagliga. Det är sinnets sätt att skydda och förskona oss. Sedan lång tid tillbaka är det känt att obehagliga minnen från speciellt barndomen, på olika sätt kan "spöka" för oss i vuxenlivet. Vi bär alla, utan undantag, på sådana minnen, men det är bara en bråkdel av oss som de utgör problem för.

Så den teoretiska, vetenskapliga analysen i Wilkins uppsats, är så vitt jag kan se helt korrekt. I sista delen vill hon belysa att trauman (alltså väldigt obehagliga minnen) i barndomen ofta leder till prostitution. Det är det jag vill ge min syn på. Min syn utan beaktande av att jag själv är prostituerad.

Det är vedertagligt att från "expert"håll alltid poängtera att ALLA prostituerade har någon form av trasig bakgrund. När ska det slås hål på den myten? Blir alla som har en alkoholiserad förälder själv alkoholist? Blir alla som växer upp i en politiskt aktiv familj själva politiskt intresserade? Blir alla barn till artister själva artister?

Jag har inga vetenskapliga siffror, men ponera att 50 % av barn till alkoholiserad förälder hamnar i eget missbruk. Att 50 % av barn i en politikerfamilj själva blir politiskt aktiva. Att 50 % av barn till artister satsar på egen karriär i artistbranchen. Jag tycker att 50 % är en hög siffra, men 50 % är iallafall inte alla. Är det då sannolikt att 50 % av alla barn som på något sätt utsatts för trauman i sin barndom blir prostituerade? Nej, jag anser inte det. Då skulle andelen prostituerade vara långt fler än vad som är fallet idag.

Enligt min syn är det mycket troligt, att traumatiska upplevelser i barndomen, senare i livet kan orsaka problem. Traumatiska upplevelser behöver inte, som Wilkins koncentrerar sig på, vara just sexuella övergrepp. Det är lätt att sätta samband mellan sexuella övergrepp och prostitution. Enligt mig alldeles för enkelt. Sexuella övergrepp kan lika gärna resultera i frigiditet, vaginalism, tvångstankar, depressioner mm, likaväl som tex uteblivande av bekräftelse, en frånvarande förälder under barndomen kan leda till prostitution.

Inom psykologin sätts också samband med NÄR i barndomen det traumatiska händer. (Det som alltså för ett barn upplevs som traumatiskt). De som är bevandrade i psykologin känner till begreppen orala stadiet 0-2 år ca, anala -5 år ca och genitala stadiet 5 - puberteten. Så ska det vara helt korrekt kan man inte bara dra parallellen att eftersom Elsa blev sexuellt utnyttjad som barn, så blev hon prostituerad. Är det verkligen bevisat att det är just det traumat som är orsaken? Visserligen är det en trolig orsak, men inte helt säker. Vad är orsaken då till att Sonja, som också blev sexuellt utnyttjad som barn, inte alls har någon längtan att prostituera sig? Tvärtom är hon en fanatisk motståndare till prostitution. Och varför väljer Greta att bli prostituerad, som aldrig blivit sexuellt utnyttjad varken som barn eller som vuxen?

Jag förstår mycket väl att de som på något sätt är emot prostitution, vill hitta orsaken till varför vissa kvinnor/män väljer det sättet att försörja sig på. Det är bra. På det sättet kanske man kan fånga upp de kvinnor ellr män som egentligen inte vill, men som ser sig tvingade. Tvingade utav skäl som kan vara att skaffa pengar till sitt missbruk, att betala av ett lån eller avbetalning, att kanske klara av att betala en sköntaxering orsakad av tidigare intjänad sexköpsinkomst. Det kan vara att skaffa ett yrke utan att dra på sig för stora studieskulder, eller helt enkelt enda sättet att som ensamstående förälder kunna leva drägligt utan att bli sönderstressad av heltidsjobb, hushållssysslor och barnaktiviteter.

Jag skrev tvingade. Men trots att omständigheterna kan försätta kvinnor/män i prostitution, så är det ändå ett eget val. Ett val i brist på något bättre. Om då 4-5 stycken av dessa bär på traumatiska barndomsupplevelser, så är inte detta trauma själva orsaken till valet att prostituera sig, enligt mig.

Ann Wilkins tar i sin uppsats hjälp av diverse undersökningar. Tyvärr är en del gjorda på 70-talet. Samhället har förändrats på trettio år. Min önskan är att nya undersökningar görs. Undersökningar som inte baseras på uttalanden från kvinnojourer, socialnämder och kvinnor som mår dåligt. Om 50 % mår dåligt, så borde 50 % må bra. Ska det bli en rättvis bild av prostitutionen måste sistnämnda 50 % också figurera i undersökningen.

En rättvis bild blir det inte heller, genom att luta sig på undersökningar gjorda i andra länder. Jag efterlyser utvärderingar och vetenskapliga undersökningar här i Sverige 2007, där alla parter inkluderas. Kanske kan vi då få bort myten att ALLA prostituerade bär på traumatiska upplevelser. Kanske kan det då även erkännas att fler kvinnor/män än man idag tror, säljer sex helt frivilligt.

 2007-03-03

  Ja, varför väljer man att ta betalt för njutning? På ett av de forum som jag kikar in på regelbundet, ställdes frågan för ganska länge sedan "Varför blir man eskort?" En bra fråga, tycker jag. Läser man vad de som tror sig veta, fast inte vet anser, så är det pga missbruk, tvång, utnyttjande eller traumatisk barndom.

Faktum är att de flesta eskorter som svarat, säger: trevliga möten, spännande, får bekräftelse, utvald, speciell, kravlöst sex, frihet, mindre stress, extrapengar.

En enda säger pengar som enda orsak. Att pengar spelar in ska vi inte sticka under stol med, men det är ett fritt, stressreducerat, spännande, kul, njutningsfullt sätt att tjäna lite extra pengar på. Bör då inte vi som vill, få utföra det här utan att för den skull bli föraktade och nedvärderade? Bör inte den som behöver betala av lån och skulder, eller spara till något, få välja själv vilket sätt hon vill förtjäna dessa pengar, så länge ingen far illa? Det är ju vår egen kropp och vår egen sexualitet.

Jag själv gör ingen hemlighet av att jag föredrar att träffa olika män. Det vet mina barn, det vet mina vänner, det vet mina bekanta, det vet mina syskon. Det är fullkomligt accepterat. Det kan tom väcka en viss avundsjuka hos en del, både män och kvinnor.

Men skulle jag samtidigt säga att jag passar på att tjäna lite på det också, då skulle de flesta haja till, höja på ögonbrynen och rynka näsan. Alltså är det inte just den sexuella akten som är fördömande, utan att jag "utnyttjar" de män jag träffar. Samtidigt smiter jag ju även undan min skyldighet att ge staten 30% av intäkten. Fast det sistnämnda tror jag inte längre är det värsta som sticker folk i ögonen. Hur många har inte någon gång köpt eller betalat svart?

Då är det alltså det att jag "utnyttjar" männen, som gör det hela så förskräckligt och vedervärdigt. Ändå väljer lagen att gå den långa, snåriga, okända vägen, för att slutligen lägga skulden på männen. Man väljer att straffa de män som fastnar i min fälla. Det är om man nu ska jämföra, ungefär som att lägga en godisbit framför ett barn och sedan smälla barnet på fingrarna om det frestas att ta godisbiten. De som gör det vill antingen visa sin makt och få barnet att lyda dem, eller annars hatar de själva godis.

På ett annat forum ställdes frågan.."Vad är det som är bra med att träffa en eskort?" Det är också en lite intressant fråga, tycker jag. Enligt de som förfasar sig över sexköp återkommer tesen, att sexköpare är män som inte kan få sex på annat sätt, eller män som vill utnyttja kvinnan. De flesta ser sexköpare som svin och oss som offer. I de svar som följde på frågan upprepas ofta att det är lätt och enkelt. Efter en separering kan det vara ett bra sätt att återfå självkänslan, någon är trött på ensamma, långa hotellnätter. Påfallande många vill helst ha en eskort att uppleva flickvänskänsla med, men utan de krav som en stadig relation innebär. Man vill välja själv när man vill umgås och är villig att betala för att ha det så. Vissa säger att det är spännande att någon gång i livet pröva på det sättet att ha sex. Någon vill förverkliga en fantasi, som inte partner går med på. Sedan finns förstås även de män som lever i känslolösa och sexualbefriade förhållanden, där en skilsmässa skulle få mer förödande konsekvenser än att då och då besöka en eskort. Man kan ju aldrig tvinga sin partner varken till sex eller att gå på terapi.

Så visst är det väl lite konstigt ändå att vi i vårt upplysta samhälle, ser ned på den singelman som mot förmodan skulle säga..- Ikväll ska jag ha det lite skönt och mysigt med xxx. Ja, jag brukar ibland träffa någon tjej för att få njuta, umgås och ha trevligt och jag ger henne en slant för det. Eller...- Nää, nu har jag varit utan en kvinna i tre månader. Om jag inte ska spricka av kåthet så måste jag ringa/maila xxxx. Eller...- Okej, okej, jag accepterar att du inte vill ha sex med mig, men då hoppas jag att du accepterar att jag söker det hos en glädjeflicka.

Men det är så tabu, så tabu att säga sådant. Lika tabu som om jag säger att jag tar betalt för min njutning. Ändå undrar jag....hur många av vår bekantskapskrets skulle verkligen reagera negativt? Kanske är det bara i vårt huvud pga att vi är inmatade med att det är fult, som vi tror att alla skulle ta avstånd. I själva verket kanske det bara är de mest fanatiska motståndarna som av princip skulle hålla fast vid sin inskränkta åsikt.  Sedan är förstås rädslan för att ev bli nedvärderad och kanske utesluten ur vänkretsen, en orsak till att vi inget säger.

Om vi öppnade upp och började våga stå för det vi gör, så kanske fler skulle haka på och i slutänden är då det hela omvänt. Det är de mest fanatiska sexmotståndarna som är i minoritet. Som vanligt handlar det hela om min verklighet, alltså den frivilliga prostitutionen. Jag lutar mer och mer åt att den frivilliga gruppen är större än den ofrivilliga. De som behöver ha hjälp ska ha hjälp. Hur det förhåller sig med det kan ni läsa mer om på konsultens blogg.

Avslutar med en mening som sas i sista avsnittet av sexinspektörerna:

Man måste tycka om livet, för att gilla underlivet.

2007-02-07

   bild från expressen/Gt 

                Koppleriåtalad polis friades

En polisman som åtalats för koppleri frikändes på onsdagen av Göteborgs tingsrätt, uppger TT.
Mannen, som tidigare arbetat inom Göteborgspolisens grupp mot könshandel, hade anmälts av en prostituerad kvinna som han bott tillsammans med.
Aftonbladet text-tv

Publicerad: 2007-02-07

- Jag är varken besviken eller förvånad. Han är polis och jag är prostituerad. Det är skandal att en polis som arbetar mot prostitution kan driva bordell med Sveriges mest kända prostituerad i sin egen bostad, säger hon. Expressen/ Gt

Nää...förvånad är väl inte jag heller. Men besviken. Kanske är Rosinha mer luttrad än jag. För mig ter sig nu sexköpslagen än mer onödig. Den verkar vara mer ett sätt för vissa, att visa omvärlden..fy faan vad vi är bra, än att stå för innehållet..att värna om kvinnan.

Jag är helt novis inom juridik och politiskt resonemang. Jag tror säkert man kan, om man vill, välja att tolka på flera olika sätt, beroende på vad som passar en själv bäst. Men ändå...hur man än vrider och vänder på ord och fraser, så visar den här domen att en man har rätt att både slå och utnyttja en annan människa. Den visar också att säljer man sex, så är man inte betrodd i det här samhället.Punkt..Slut

2006-10-28 T 01:58:35

Hej igen, ni som kikar in och läser mina rader då och då.   Fredagskväll och just nu är jag nog så långt ifrån en sexig glädjeflicka man kan komma *ler*.  Sitter uppkrupen i soffan, invirad i en fleece pläd och skriver på min bärbara, som jag har, just bara till att skriva på.

 Vet inte om det är höstens intrång, som gör att jag känner mig tröttare än vanligt. Eller om det är sena nätter, för mycket jobb eller helt enkelt brist på sex. Riktigt sex alltså. Det är ju inget som jag så att säga tillhandahåller dagligen. Så min tanke i förra inlägget, att jag ibland inte riktigt ser mig som en prostituerad, är inte helt taget ur luften. Men jag ska inte försköna min person. Visst är jag, det folk benämner prostituerad. Men min prostitution innebär att skänka välbefinnande till mina medmänniskor.  Jag har inte berättat vad jag normalt arbetar med och tänker inte heller göra det, men skillnaden i mina ögon är inte så väldigt stor. Både mitt jobb och min hobby går ut på att få människor att må bra Det jag däremot har berättat är, att jag de senaste åren inte ger riktigt hela mig, annat än när jag själv ger mig iväg på mina avkopplande små resor, för att få det jag inte får här hemma. Eller när jag träffar någon redan känd person på hotell, vilket inte händer sådär jätteofta.

I den gångna veckan har jag äntligen fått lite mer tid till hobbyverksamheten. Jag trivs ypperligt med mitt vanliga arbete, som ger mig bekräftelse på kunskap och resultat. Men jag behöver även få bekräftelse på min person och en annan form av resultatrespons, vilket jag får genom min hobbyverksamhet. Bara i den här veckan ha jag haft flera som rest mer än tio mil, enkom för att träffa mig. Jag skriver inte det för att skryta, utan för att du,,som av någon anledning valt, att se på det jag gör som något fult, kanske kan börja fundera. Det kunde lika gärna varit en man från min stad som reste över tio mil till en annan stad, för att där få vad han vill ha.

Jag återkommer gång på gång, till det här med att se saker från olika vinklar och på olika sätt. Vi är alla olika, har olika syn på saker, olika förväntningar och vi agerar olika. Jag tror de flesta av oss, hellre åker några mil extra för att få just det vi vill ha och som passar just oss. För att det som faller mig i smaken, kanske ratas av dig. Inom den frivilliga prostitutionen är det precis samma sak. Det är så långt från medias och politikers synsätt som det bara kan vara. Ännu har ingen man sökt upp mig, för att utnyttja mig. Utan de kommer till mig för att erhålla en stund av njutning. Jag agerar på mitt sätt, mina kolleger på sina sätt. Kunderna väljer utifrån sina behov och önskemål. Men alla har vi samma mål….att må bra, eller att få någon annan att må bra. Det finns inget fult i det.

Men avarter finns, här som överallt annars. Jag läste i ett forum nu i veckan, någon som efterfrågade ”en hora att förnedra”. Jag önskar förstås att det endast var provokation, men det finns faktiskt män, som höjer sig själva, genom att förnedra. Vad vore väl bättre att förnedra och göra vad man vill med..än en hora?  Så även hos sexköpare finns en skev bild, både av oss som sexsäljare och av det sexuella.  Det här ska då inte förväxlas med det frivilliga förnedrandet, där båda parterna spelar ett spel och båda är med på noterna.

Men ovanstående är väsenskilt mot det jag sysslar med. Jag skulle gissa, att det finns en hel del kvinnor i vårt avlånga land, som är lite avundsjuka på oss frivilliga glädjeflickor, men som naturligtvis har svårt att erkänna det, ens för sig själva. Då syftar jag inte på det ekonomiska, utan på njutningen och mötena med så många olika trevliga män. Tänk er, att som jag i veckan, få starta dagen med en stilla foxtrott. Bara sakta följa med i musiken, i ett rum som är  upplyst endast av levande ljus. Sakta, sakta och undan för undan faller kläderna till golvet, så att det slutligen bara är stilla rörelser hud mot hud. Det här var lite annorlunda, men inget möte är det andra likt och ingen man är den andre lik. Jag delar med mig lika mycket till alla, om än inte med hela min kropp, så med hela mitt hjärta och hela min själ.  Det spelar ingen roll om det gäller njutning av sexuell karaktär, eller om jag skulle sitta i kassan på Ica. Det hela handlar om att få in lite glädje i vardagen, för både mig och andra.

För att återkomma till det jag nämnde inledningsvis…brist på sex.., så lider även jag stundtals brist på det. Nu har en längre tid mitt vanliga arbete upptaget min mesta tid, men när jag nu den här veckan som gått ,fått mer tid över till min hobby, märker jag hur jag blir kåtare och kåtare för varje dag, trots hjälp av massagedusch och trots hjälp av välvilliga kunder. Som tur är har jag en resa inplanerad om några dagar, som jag verkligen ser fram emot och längtar efter.  Jag längtar efter riktigt sex. Längtar efter att både få ta och ge. Längtar efter att verkligen få vara en…glädjeflicka.

2006-09-10 T 00:05:25

Ja, nu är jag ute och smyger i buskarna igen. Fast egentligen så smyger jag ju inte så mycket. Lördagkväll...och man kan undra varför jag sitter här och knappar. Borde jag inte ta tillfället i akt och vara ute och hora? Nää, ni som tycker det, har inte förstått varken min blogg eller mig som person. Jag har ju ett liv, som alla andra och nu fick jag plötsligt vara ensam och jag fick tid att sätta mig här och jag har ju lovat skriva en resume om min lilla tripp.Som jag skrivit tidigare, så tar jag ibland en liten minisemester, från jobb och vardag. Vad är väl bättre än att under dessa små resor, även träffa några män som ger mig den sexuella biten? Visst...jag ger också dom  den sexuella biten. Ja, men då kan det väl inte vara annat än perfekt? Nää, för mig är det kanon, men flera av er som läser, är säkerligen av annan åsikt. Fast jag hoppas inte att ni är det. Här kommer en kort resume.

Stänger dörren om min lägenhet, om datorn, om telefon och om krav och måsten. Sätter mig på en buss. Är trött. Min resemobil är påslagen, men utan ringsignal. Svarar på några sms. Lutar mig sedan tillbaka och slumrar till. När ca 1/3del av resan återstår, kollar jag mobilen, äter ett päron, läser lite.

När jag stigit av vid min destination, inhandlar jag mineralvatten, en baugette, tidning och frukt. Efter ca20 min promenad checkar jag in på hotellet. Jag har en timma på mig, innan mitt inbokade besök kommer. Klär av mig ( gillar att gå naken ibland) plockar upp det inhandlade, tar fram ljus och rökelse, svarar på sms och samtal. Tar en lång dusch, sätter på stay ups, kort klänning och högklackade skor. Besöket har jag träffat tidigare och jag ser fram emot en upprepning. Vi njuter, med betoning på njuter av varandra. Men underbart är kort, som det heter.

Det senare kvällsbesöket hade lämnat återbud och jag lät det vara så. Kände att jag behövde koppla av och hitta mig själv, efter en hektisk period. Så med njutningen och tillfredsställelsen fortfarande i kroppen,  tvätter jag bort smink, tar fram min baugette, lägger mig i sängen och zappar mellan tv kanalerna. Somnar, vaknar efter några timmar. Stänger av tv, borstar tänder och lägger mig och läser en bra bok. När ögonen gång på gång åker igen, släcker jag och sover gott till halv 8. Ligger kvar i sängvärmen nästan en timma och funderar och halvslumrar.

Äter en god och lång frukost. Pratar med reception om vissa saker. Tillbaka på rummet, tänder jag rökelse och ljus. Tar en kort meditation. Svarar på sms och ställer mig sedan i duschen. Väntar på ett nytt spännande möte. Det här blev ingen besvikelse. Dagen börjar bra.

 Mitt nästa inbokade möte, fick förhinder. Tar det som ett tecken, att det är viktigare att tänka på mig själv just nu. Efter lite samtal och sms, går jag ut i solen.

Tar en ganska lång promenad, äter lite, köper en glass, njuter av vädret, strosar i affärer, köper med mig en sallad och mer mineralvatten. Tillbaka på hotellet, lägger jag mig och läser kvällsblaskan jag också köpte. Somnar. Vaknar efter en timma. Svarar på sms. Tar återigen en dusch och tänder ljus. En kort avslappning innan nästa nya möte knackar på.

Här får jag användning av min massagekräm och olja. Jag ljuger inte, när jag påstår att det är en njutning, att lugnt och stilla få smeka en mansrygg. Hormonerna börjar dansa inom mig. Att känna njutningen från mannen och känna huden under mina händer och därtill både se och känna en rakad pung. Ja, vad ska man göra? Det behövs ingen kärlek, inget gemensamt, mer än njutningen. Lugnet och småpratet efteråt är skönt och mysigt. Tro mig, jag mår alldeles utmärkt. Kroppen är behagligt avslappnad och jag är fullständigt tillfreds med mig själv och omvärlden.

Avslutar kvällen med en liten flaska rött, halvliggandes i sängen, tittandes på Reinfeld och Persson. Persson är för mig en gris. Reinfelt var som talare kanon, men jag har en känsla av att han är farlig. Luska lite, ni som vill, vad hans åsikter var innan han blev partiledare. Då kanske rösten på honom inte är så självklar. I vilket fall en bra duell, oavsett vad min inställning är. Fortsätter kvällen med funderingar, skriverier och läsning.

Börjar nästa dag med att tvätta håret. Intar samma goda frukost som dagen innan. Sedan gör en man som jag tidigare träffat, mig äran med ett nytt besök. Lika skönt och lika trevligt. Lämnar hotellet strax före tolv. Till skillnad från andra gånger, har jag idag ännu ett möte av mer privat karaktär, men ändå i samma anda. Så det blir några timmar av intressant och fängslande samvaro, över fika och några öl, innan jag åter sitter på bussen, nu på väg hem. Jag är fylld av ny energi och kraft.

 2006-08-26 T 02:12

Fredagen övergått i natt. Det är lugnt och stilla i huset. Känner mig harmonisk, lyssnar på Björn Afzelius och faccineras av många av hans texter. Ännu en stund har jag tid till mig själv och mina tankar. Det finns ju så himla mycket man kan skriva om när det gäller prostitution.

Det är en hel del, som frågat mig, om jag inte träffar på många otrevliga personer. Att sälja sex innebär ju en viss utsatthet. Läser man på olika forum, om andras eskorters och glädjeflickors erfarenheter, så inser man det. Jag vet inte om det bara är slumpen, som avgör varför vissa är mer utsatta än andra. Själv har jag aldrig någonsin blivit vare sig hotad, illa behandlad eller blåst på pengar. Lite tror jag nog beror på min framtoning i annonser och marknadsföring och på att jag bara bokar via mail med några veckors framförhållning. Därtill att jag nästan aldrig träffar okända på hotell eller hemma hos dem. Jag skriver nästan, för jag har gjort undantag. Undantag som jag aldrig har ångrat. Kanske kan anledningen även vara, att jag litar till min intuition vid mailkontakterna. Vad det än beror på, så är jag förstås tacksam.

Men jag kan inte slå mig för bröstet och tro att det händer inte mig. För det vet man inte. Jag har läst om tjejer, vars kunder spottat dom i ansiktet och kallat dom för hora. Då börjar man fundera.

Den mannen som gör något sådant, måste antingen må enormt dåligt eller vara uppväxt med en sådan kvinnosyn. Jaha...invandrare...tänker då många. Visst, en del invandrare har den kvinnosynen och för dom är det okej. Själv undviker jag de män, som jag misstänker ser ner på kvinnan. Men ännu värre, tycker jag, är när det är svenska män, som tror att de kan behandla en kvinna som säljer sex hur som helst. Det finns ganska gott om sådana, tro mig. Jag träffar dom inte, för de kommer inte till mig. De söker sig oftare till kvinnor som ofrivilligt  frivilligt säljer sex. De kvinnor, som av olika anledningar måste få in pengar och som även fördömer sig själva.

De här männen har som alla andra, eller de flesta, en sexdrift som de måste få utlopp för. Men av någon orsak som varken de eller vi vet, så anser de sig ha rätt att behandla en prostituerad som en hund. Dagen efter kan de i fikarummet, på jobbet högt och tydligt deklamera vad illa de tycker om prostitution. De här männen finns,som sagt och en del eskorter råkar tyvärr ut för dom, vilket innebär att de får ännu sämre självbild och egenvärde. Männen i sin tur, skulle egentligen behöva hjälp. Men vem kan hjälpa någon, som inte vet att den behöver hjälp?

Den prostituerade då? Självklart behöver hon någon att prata med. Men hur många har det? Här fyller vissa forum på nätet en viss funktion. Man får stöd av både andra som säljer sex och av de som köper sex. Man inser att man inte är ensam och att inte skuldbelägga sig själv.

Andra risker för en prostituerad kan vara att bli blåst på pengarna, att råka ut för falskbokare och att stöta sig med en kund, som sedan sprider falska rykten för att skada eskorten.

Som jag påpekat i många av mina inlägg, är vi eskorter lika olika som de som köper våra tjänster. Falsbokare tror jag vi alla råkat ut för. Efter vad jag förstått, genom att läsa på forum och andras bloggar, har en del eskorter någon form av lista på de kunder de vill undvika. En lista som de vid behov kan dela med sig av till andra eskorter. Jag vet inte...beroende på hur man bedriver sin hobbyverksamhet, så kanske det är bra.

Själv anser jag inte att jag behöver det. Naturligtvis råkar även jag ut för falskbokare (tack o lov inte ofta), men det är lättare att minnas en mailadress än ett mobilnummer.

Ibland är dessa falskbokare bara osäkra och modet sviker i sista stund. Men visst infinner sig en viss irritation, då jag vet att andra skulle bli glada över den tiden. Faktiskt har det hänt ett flertal gånger, att de hört av sig igen och genom några mailvändor får de boka ny tid. De får en andra chans och det är okej att lämna återbud och det är okej att bara komma och säga hej och sedan gå om man vill. Men ännu har ingen kommit och sedan gått direkt.

När jag läser igenom vad jag skrivit, låter det som jag framhåller mig själv. Det gör jag nog också, men jag anser att de som väljer att köpa sex är vanliga människor som du och jag. med samma ångest för det okända, samma skuldkänslor, samma pådyvlade fördomar och samma rädsla för upptäckt. På samma sätt, som jag vill bli respekterad måste också vi respektera de som vill komma och åtnjuta våra tjänster.

När det handlar om att bli hotad, kränkt och kanske misshandlad av en kund, då ska vi inte låta våra egna ev skuldkänslor/skamkänslor hindra oss från att anmäla. Tyvärr, tror jag, att en del prostituerade tar på sig skulden själva. De anser sig inte vara mer värda.

Här måste jag bara flika in ett varför. Varför tror de det?

Ja, vad tror ni som orkat läsa ända hit? Är det för att deras föräldrar alltid sagt att de inget är värda? Är det för att de själva är av den åsikten, att säljer de sex så får de skylla sig själva? Är det för att omgivningen och samhället i stort, sänder ut de signalerna-att säljer man sex är man inget värd?

Hur ofta läser ni om att en prostituerad anmält en kund? Tror ni att det är sällan förekommande?

Däremot och tänk efter nu. Hur ofta läser ni en artikel där det slås upp på stora löpsedlar att den och den kvinnan säljer/sålde sex? Hur stor del har media i synen på prostitution?

Ta er en tankeställare. Jag har just nu mycket som pockar på och vill ut. Men det här blev som vanligt långt. Så jag återkommer med min syn på medias inställning när tiden är med mig.

2006-08-03T02:21:37

 2006-07-17T04:02:07 2006-07-17T04:02:07 En utav anledningarna till att jag började blogga om mitt liv som glädjeflicka och de olika teorier och åsikter som jag har, var bland annat den fördomsfullhet, som möter oss.  Det är inte bara politiker och sk. svenssons som är fördomsfulla, utan även ev sexkunder. På nätet finns en del forum, som är till för både mig som säljer sex, för de som köper sex och också för de som inte gör något av det. Ibland häpnar man över åsikter och frågor. Jag tänkte dela med mig av några av de frågor som debatteras då och då.