2010-01-13

Nu har vi kommit en liten bit in på det nya året. Prostitutionsdebatten ligger lite i dvala, utom i Östergötland och det återkommer jag till i ett separat inlägg. Kanske väntar de flesta på den stora utvärderingen som väntas vara klar i slutet av april. Med de flesta i detta sammanhang syftar jag förstås på lagivrarna. Jag tror de väntar på det stora lyftet med bla skärpta straff för de män som valt att betala för sitt sexuella välbefinnande. Väntar på att få trycka ned oss sexsäljare ännu mer i smutsen och sätta en ännu större offerstämpel på oss.

Så här precis när vi påbörjat ett helt nytt decenium, skulle jag ändå vilja klatcha för ett nyare tänk i prostitutionsfrågan, vilket bilden får symbolisera. Naturligtvis lär, om så blir fallet, vissa skuggor dröja sig kvar som på bilden.

Jag skulle önska att man en gång för alla särskiljer människohandel, trafficking och hallickverksamhet från den vanliga prostitutionen. Med den vanliga menar jag sexköp av en fristående, oberoende sexsäljare. Jag skriver medvetet inte frivillig, för det ordet tolkas så olika från person till person och vad menas egentligen med frivillig? Även om det är ett eget val, vilket jag anser att det alltid måste vara, så är det inte liktydigt alltid med frivilligt. Hur många traskar inte dagligen till ett jobb de egentligen inte vill ha? Men de har gjort bedömningen att det valet var bättre än andra alternativ.

Ser man på hur lagen ändrats efter hand, kan man förundras över hur sakta kunskap och förståelse når makthavarna. 1999 kom förbudet att betala för en sexuell tjänst. 2002 infördes ett nytt brott i Sverige, människohandel för sexuella tjänster. 2004 utvidgades det till att även gälla andra former av utnyttjande än sexuella. Källa.

Läser man Aftonbladets artikel 10/1-010, får man uppfattningen att lagen är svårtolkad. Inte många döms för människohandel, trots att en hel del ligor avslöjas. Den här sortens brott borde ha hög prioritet och även om man kan tycka att män som besökt tvingade kvinnor, borde ha misstänkt något och avstått, så är det inte jakten på dem som är det primära. Det är organisationen bakom. Spindlarna i nätet och hantlangarna man måste komma åt.

Det nya tänket borde vara, att se människohandel både med sexuellt syfte och annat syfte avskiljt från prostitutionsbegreppet. Vi ser ju tex inte alla städare eller byggjobbare som offer, trots att människohandel finns även där.

När det sedan gäller prostitution, så önskar jag som tidigare att sexköp med gemensam överenskommelse och eget val avkriminaliseras. Att man inte moraliserar, men att man informerar och försöker snappa upp de som kan hamna i riskzonen, tex väldigt unga människor. Vi vet alla hur lätt det är att knyta kontakter via nätet. Det viktiga är att unga killar och tjejer är uppmärksamma och att de vågar prata med någon i sin omgivning ifall de misstänker något. Vi kan aldrig förbjuda hormonstinna och bekräftelsebehövda tonåringar att visa sig på nätet. Det är inget fel, utan det viktiga är att få dem att förstå just det. Att det inte är deras fel.

Vid destruktiv prostitution är det inte prostitutionen som är boven. Här ska naturligtvis den grundläggande orsaken utredas och behandlas individuellt. Vid missbruk likaså. Med individens fria vilja. Finns inte den bör man iallafall så gott det går underlätta för utsatta personer.

Prostituerade som upptäcker att de tar skada av det och vill få hjälp att sluta, måste erbjudas den hjälpen snabbt och på proffessionell basis. Utan att skuldbeläggas.

Att lägga all skuld på sexköparna och offerförklara oss är helt förlegat. Men det är viktigt att komma ihåg att det finns emotionellt skadade och störda personer. Personer som njuter av att förnedra, att skada och att kränka. Vad passar bättre till det än en hora? Personer som njuter av att sätta på unga flickor. Ju yngre och trångare desto bättre och utan att bry sig om ev motstånd. Sådana personer bryr sig naturligtvis inte det minsta om ifall den prostituerade gör detta frivilligt eller inte.

Ännu viktigare att komma ihåg i sammanhanget är att sådana på något sätt skadade personer, bara utgör en liten klick av alla som köper sex. De här personerna bör upptäckas och få den vård de behöver. Att som nu straffa alla, gör bara att de som behöver komma fram i ljuset,för att undvika att de skadar än fler, blir mer gömda i mörkret. Aktuellt i media nu är härvan i Staffanstorp. Tack och lov att en vanlig, empatisk sexköpare till slut dök upp, så helvetet slutade för tjejen.

Jag tror att fler misstänksamma sexköpare skulle anmäla ifall de inte som nu, själva betecknades som kriminella. Det är bättre att anmäla en gång för mycket än en gång för lite. Risk att skada oss föreligger inte, då vi inte gör något olagligt.

Så en klatch som sagt för att tvång och våld behandlas för sig och separeras från prostitutionsbegreppet och att attityden sakta ändras för oss frivilliga sexsäljare och våra betalande älskare. Att samhället blir mer öppet och tillåtande.

Återkommer så småningom med ett inlägg om sexköpsserien i Corren och NT.

2009-08-07

 Jag fortsätter lite i samma spår, som det förra inlägget, men sett utifrån perspektivet som många lagivrare har.

1.Ingen säljer sex frivilligt. 2. Det är efterfrågan som styr. 3. Penningatransaktionen utgör en maktfaktor. 4. Ett desperat behov av pengar gör att "trasiga" människor säljer sex. 5. De utnyttjas då av de som har pengar. (och de som "utnyttjar" ska straffas)

Jag säger egentligen inte emot på någon av punkterna. Det är så här vårt samhälle är uppbyggt. Det jag sätter mig emot är, att när det handlar om sex, så skiljs det plötsligt från övrigt i samhället och används som argument för att ha kvar en tokig sexköpslag.

Både pengar, makt, tvång, behov och utnyttjande förekommer lagligt och i större omfattning i samhället, än vad de gör inom den frivilliga prostitutionen. (Alltså den prostitution som inte handlar om slaveri och påtvingat). Alla är vi på något sätt tvingade att försörja oss, då vi alla har behov av föda, kläder och tak över huvudet. Till det krävs pengar och naturligtvis utnyttjas väldigt många av bla politiker och kapitalstarka företag, som har makt.  Ändå har vi en lag, som endast förbjuder det vid sexuella förbindelser. Varför är just det sexuella så annorlunda? Är inte Sverige ett ganska frigjort land? Och ett jämställt land. Varför har vi då en sexköpslag utformad på det vis som den är?

Det sägs nästan alltid, när prostitutionsfrågan tas upp, att det är fel att sälja, fel att köpa och fel på de som säljer och fel på de som köper. Alla förstår nog hur tråkigt det är, att ständigt få höra hur mycket fel det är på mig och på det jag gör och på mina kunder. Visst får andra tycka att det är fel med kommersiellt sex, men så länge jag inte tycker det, borde jag bli respekterad för det. Jag kan tycka att det är fel när arbetslösa idag tvingas till att ta vilket jobb som helst, fastän man rent ut sagt hatar det. Jag kan tycka det är fel att så många är offer för samhället idag. Men inte proklamerar jag om att det ska bli en lag mot det för det.

En annan sak som ständigt påtalas är, att ingen polis och ingen prostitutionsorganisation någonsin träffat en sexsäljare som mått bra och som trivts med det han/hon gör. Det är ungefär som att fråga en läkare på akuten om han träffar friska patienter.

Nu vet vi att nuvarande sexköpslag varken skyddar eller hjälper någon sexsäljare. Vare sig de som mår dåligt, eller de som mår bra. Ska man resonera på det sätt, som många lagivrare gör, så måste man först veta vilka som är i majoritet. Man måste också definiera betydelsen av må bra.

Vilken hjälp skulle jag få, om jag beslutade mig för att sluta sälja sex? Det är tack vare sexhobbyn, som jag jag kan hålla mig över ytan ekonomiskt. Enbart företaget räcker inte fullt ut. Det är tack vare sexhobbyn som jag kan undvika stress och det är tack vare sexhobbyn som jag i vanliga jobbet kan syssla med det jag helst vill och som ger mig själslig tillfredställelse. Det är tack vare sexhobbyn, som jag samtidigt får fysisk tillfredställelse. Det är tack vare sexhobbyn, som jag kan leva fritt, utan tvång och andras krav.

Vilken hjälp skulle jag få, om jag ändå ville sluta? Skulle jag bli erbjuden någon praktikplats, som skulle få mig både att krympa som person och att känna mig instängd? Eller skulle jag vara tvungen att återgå till mitt gamla yrke, som jag lämnade just för att det blev löpande band, där pengarna var viktigare än patienterna. Den attityden har för övrigt inte minskat, utan är snart en norm. Nu erbjuds man till och med en bonus om man kan hålla patienttiden på 5 min.

Eller skulle jag kanske bli satt på någon utbildning jag inte vill gå, bara för att det ska se bra ut i statistiken? Kanhända skulle det, såsom läget är i dagens samhälle, inte finnas något alternativ, utan hjälpen skulle bestå av ekonomiskt bistånd från socialen sk försörjningsstöd. Med täta besök och anmälningsplikt hos en maktlös och uttråkad arbetsförmedlare, som kanske vantrivs på sitt ämbete.

Allt det jag räknat upp, skulle få mitt välmående att försvinna. Mitt egenvärde skulle stympas och tilliten både till mig själv och andra skulle vara borta. Dessutom skulle ju min ekonomi rasa fullständigt, vilket skulle få mig att ytterligare må dåligt. Ändå är det så här många, många har det idag.

Nu är jag inte i behov av hjälp för att sluta, utan den enda hjälp jag vill ha är att låta mig fortsätta. Fortsätta med det jag tycker om, både i vanliga verksamheten och i sexhobbyn. Låta mig få skatta och göra avdrag även i sextjänsten. Låta mig bli sedd och respekterad för den jag är och för det jag gör.

För att komma åt den organiserade brottsligheten, hallickligor och illegala invandrare, så tror jag, att man måste vidga sitt synfält och inse, att med den sexköpslag vi har idag, så eldar vi för kråkorna. Avkriminalisera frivilligt sexköp och låt vanliga sexköpare vara ifed och låt sexsäljare få hyra lokal, utan att hyresvärden anklagas för koppleri osv. Lägg sedan resurser på samarbete mellan både olika instanser och mellan länder, för att försvåra för människohandlarna. Lägg också resurser på individuell hjälp till de som vill ha och behöver. Framförallt öppna upp, informera om hjälp, om risker. Våra sexuella lustar kommer aldrig att försvinna. Men sex ska aldrig vara tvång.

Ni som är intresserade av att läsa mina tankar kring det nyss avslutade kopplerimålet klicka här. 

 Kan även nämna artikeln i Expressen i onsdags 5/8 -09. Skärp straffen för de som köper sex, anser någon som inte vill framträda med namn. Artikeln är underskriven med ledarsidan. Kanhända är artikeln endast tänkt som provokation och inte skribentens innersta åsikt. I vilket fall saknar den substans och säger inte så värst mycket.

Däremot var en av kommentarerna lite tänkvärd. Antagligen ett hypotetiskt exempel, men fullt sannolik. Vännen som regelbundet besöker en gammal dam. Hon får lite sex och han får en femhundring. Klart att damen ska ha ett strängt straff. Eller??

 2008-09-20

Lite nya tankar och funderingar.

Jag har ett ganska rörigt hjärnkontor, vilket ni kanske har förstått vid här laget. En del hasplar jag ur mig på min dagliga svammelblogg

  men det mesta läggs på hög och sparas tills jag slutligen är tvungen att rensa och sortera. Den här egenheten att ta in allt och mer till, från  omgivningen är jag långt ifrån ensam om, men jag har upptäckt att det blir mer och mer jobbigt, ju äldre jag blir.

Naturligtvis är en av orsakerna, att efarenheterna blir fler vilket påverkar och komplicerar funderingarna och slutledningsförsöken. En annan orsak är tiden. Jag har mer tid nu, än när jag hade fullt upp med barn, familj, hus och jobb. Ytterligare en aspekt är att jag nu jobbar ensam och även lever ensam.Förr kunde man dryfta en nyhet under en kafferast och på så sätt få ur sig en del tankar.

Men den största orsaken, tror jag, är tillgången på information och omfattningen på den dylika. Innan 2002, visste jag knappt hur man satte på en dator. Men när man studerar har man inte mycket val. För en sådan som mig, är internet inte alltid en fördel.

Nu har jag inga problem att strunta i TV och jag köper aldrig någon tidning, lyssnar aldrig på radio (mer än i bilen). MEN jag suger i mig allt jag hittar på nätet..nästan. Jag kan läsa samma nyhet i tre olika nättidningar och få tre olika tolkningar, vilket naturligtvis sätter igång mina tankar. Vill jag sedan göra det extra svårt, kan jag läsa några bloggar som tar upp den här nyheten och få ytterligare tolkningar. Har jag sedan min egen tolkning, som oftast inte stämmer med någon annans, då blir det lätt kaos. Kaos och frustration.

Orsaken att jag 2006 startade den här bloggen, var utsagor lite överallt om att den "lyckliga" horan inte finns. Det var liksom en sanning, som upprepades som ett mantra och som slutligen stod mig upp i halsen. För mig var det bara en stor lögn, för jag fanns ju och finns fortfarande och jag kom inte på något bättre sätt att berätta det på, än genom en blogg.

Debatten har under åren inte ändrats nämnvärt, men flera "lyckliga" horor bloggar och förekommer i media och många av landets medborgare tar parti för människans egna vilja och dennes rätt till sitt eget liv och sin egen kropp. Även en del "olyckliga" horor bloggar och berättar sin version utifrån sin verklighet. Det är värdefullt och en nödvändighet för att få en nyanserad debatt och för att hitta alternativa lösningar på deras problem.

Man kan inte plocka ut prostitution som en företeelse och skilja den från övriga samhällsproblem, anser jag. Dessutom innebär prostitution som sagt bara problem för vissa, vilket är en viktig aspekt att ta hänsyn till. En annan väldigt viktig aspekt är att se till hela samhället. Hur samhället fungerar idag och vad målet är hur det ska kunna fungera bättre. Jag har i flera tidigare inlägg berört min åsikt att prostitution ingår i socialpolitiken.

Ska man dra det här ett strå till, så är prostitution bara en liten länk i en större kedja. En kedja som sträcker sig från födelsen till döden. Alltså en levnadskedja. Med tanke på dagens politik, både det som sossarna drev igenom och det som nu alliansen gjort och tänker göra, så spär de på förutsättningarna FÖR en fortsatt prostitution. Både utifrån den säljandes perspektiv och från den köpandes perspektiv.

Du föds som ett oskrivet blad, som undan för undan fylls allt eftersom åren går. Vad det fylls med varierar från individ till individ och efter förutsättningarna från omgivningen. Har du tur föds du till en kärleksfull familj där barnets bästa står i fokus och där barnet är en del av familjen och vars åsikter respekteras. Har du otur föds du till en splittrad familj utan kärlek, kramar, gränser och regler. Du ställs utanför redan från start, därför att de vuxna i din närmaste omgivning också stod utanför innan du kom till världen.

Naturligtvis skräms jag av Reinfeldts prat om förskola från tre års ålder.

Har du sedan tur så kommer du i en skola där elevernas åsikter tas tillvaro och där gemenskapen mellan skola, elever och föräldrar sätts i fokus. Du får beröm och peppas och du får hjälp när du inte klarar av något. Har du otur kommer du till en skola där ingen ser dig och ingen hjälper dig.

Naturligtvis skräms jag av snacket om att pränta dit skolk i betygen.

Ja, kommen hit på ditt livs resa, så är grunden lagd. Är du den med turen, så är många vägar öppna för framtiden och ju mer missar du gör desto fler erfarenheter får du. Är du den utan tur, så finns inte så många vägar att gå och en enda miss kan vara förödande.

Men den utan tur, kan ha en omedveten inre styrka och tex engagera sig i andra ungdomar för att undvika att andra ska få det som han/hon haft. Ställer samhället upp här?

Den med tur kan få ett kanonjobb, men bli arbetslös efter några år då företaget flyttar utomlands. Han/hon söker hundratals jobb utan resultat. Ekonomin försämras, depressionen lurar bakom hörnet. Det kan också bli så att den med tur drabbas av sjukdom och hur det är med alla nya regler och ändringar hos Försäkringskassan just nu, kan väl ingen ha undvikit att ta del av. 193 sekunder max per samtal, var det sista jag läste.

Vad har nu allt detta med prostitution att göra? Jo, överallt påstås det att prostitutionen styrs av efterfrågan, därför ska de som efterfrågar elimineras...alltså kunderna. Men man kan inte eliminera kundernas behov. Det handlar inte alltid om enbart sex, utan många köper socialt umgänge. (artikeln är från 2000 ) Vi har idag brist på beröring i samhället.Det är många som inte fått en kram på flera månader. Många som inte fått ett uppmuntrande ord på åratal och jag hävdar faktiskt att många anledningar till det finns i hur samhället är idag. Man behöver inte ses, då alla har mobil och mail. Ingen har tid att lyssna på andras bekymmer. Snart har samhället inte plats för de som föds med otur. Psykvården kollapsar.

Men för att prostitutionen överhuvudtaget ska kunna fortsätta, så krävs tillgång. Sett ur socialpolitiskt perspektiv, så spelar det inte alltid någon roll om du föds med eller utan tur. Jag själv anser mig ha haft tur när jag kom til världen. Ändå säljer jag sex. En annan kan ha haft otur, men säljer inte sex för det.

Det finns högt uppsatta kvinnor med bra lön som säljer sex. Det finns sjukskrivna, arbeslösa kvinnor som säljer sex. En del trivs, andra inte. En del kvinnor har inget val, om de inte ska vara tvungna att sälja hus och hem för att få ekonomiskt bistånd. Trots att de hatar det de gör och hatar således naturligt även kunderna, så väljer de detta då inget bättre finns att tillgå.

Så finns jag som säljer sex dels för pengarnas skull och dels för min egen njutnings skull. Jag ser mig inte tvingad tlll det mot min vilja. Jag utför faktiskt både jobbet och sexhobbyn med glädje, samtidigt som det ger mig variation. Men utan att komplettera med sexkunder så skulle jag vissa månader inte kunna klara utgifterna och levnadskostnaderna. Utan sexkunderna skulle jag i längden inte klara min försörjning enbart på mitt företag, som ändå ger en viss frihet. Trots att hälften av mina intäkter försvinner i skatt och moms, så har jag ingen längtan till att bli anställd igen.

Jag vet inte vad vitsen är med den aktuella skatteminskningen? Om jag förstått det rätt så får de med låg inkomst också lägst minskning och de med hög inkomst högre minskning. Det blev lustig formulering, men kontentan är att de som redan har mycket pengar också får mer i plånboken efter skatt. Ingen hjälp för att minska klassklyftorna alltså.

Nu är det inte så jättestor skillnad, enligt mitt sätt att se, på de som söker mig i vanliga jobbet och de som söker mig som sexkund. Jag skulle vilja kunna slå ihop de här sysslorna, men med den attityd som fortfarande florerar hos normsättarna är det omöjligt. Jag hoppas vi kommer dit, då det är lika acceptabelt att betala för en hud mot hud stund, som det nu är att  betala för en prat stund. När psykvården inte har tid, kan kanske en eskort vara till hjälp.

PS ... den påtvingade prostitutionen ser jag som vanligt som en del för sig, som redan nu har egna lagar och regler och räknas sålunda inte in i det ovanstående resonemanget...DS

2008-03-21

Trots att jag tidigare övergett tanken på, att det just är själva betalningen för en skön stund, som är det största gisslet för de som propsar på ett förbud, så undrar jag ändå om det inte faktiskt är så. Annars så skulle de ju även vilja ha förbud för ALLA sexuella aktiviteter. Någon form av lag, med regler när, var och vem man får lov att idga sex med.

Nu tror jag faktiskt, att det finns speciellt radikala feministkvinnor, som faktiskt skulle vilja ha det så. Som tycker det är fel med flera partners, som tror att ungdomar får psykiska problem om de har sex med killkompisar, som tror att alla som finner njutning i sensuella bilder är störda, att kvinnor som visar sin lust har traumatisk barndom osv. Lite överdrivet kanske, men de resonerar ungefär så, efter vad jag kan tolka utifrån deras uttalanden.

Sex och relationsrådgivaren Hanna Arnhög har så rätt, tycker jag, när hon i den här artikeln anser det vara mer skadligt att genom förbud och förmaningar skuldbelägga ungdomen.

Många anser, att sex som sker mot betalning inte är frivilligt sex. Vi vet alla att det förekommer köpesex som inte är frivilligt. Men en del vet också att det mesta köpesexet faktiskt är frivilligt. Det är bara i speciella situationer som någon  tvingar en man eller kvinna, att mot sin vilja köpa eller sälja sex. För dessa situationer har vi särskilda lagar, som då ska träda i kraft. De har ingenting att göra med frivilligt köp eller säljande av sex.

Naturligtvis kan det vara väldigt svårt att ta till sig det faktumet, om man själv ser sex som något tvång här i livet. Tyvärr, med den erfarenheten jag har och alla människor jag mött i olika situationer, så är nog andelen större bland de som har sk gratis sex mot sin vilja, än bland de som säljer/köper sex helt frivilligt.

Jag har själv, under småbarnsåren, haft sex fast jag inte hade lust och egentligen inte ville. Jag offrade mig för att jag tyckte synd om mannen, helt enkelt, för han nappade inte på mitt förslag, att skaffa ett surrogat tills min lust kom tillbaka. Som sexsäljare, tvingar jag mig aldrig att göra något som jag inte känner att jag vill göra. Så för mig är inte gratis sex synonymt med frivilligt sex.

Om man själv har dåliga erfarenheter av män, kan det också vara svårt att inse att det förekommer frivilligt sex mot betalning . Man kan då ha svårt att tro, att de flesta män har samma behov av uppskattning, samma behov av närhet och beröring, känner samma osäkerhet som kvinnor kan göra osv. Det kanske är en man på hundra, som köper sex just för att få  känna en stunds makt och övertag. Men ska 99 män straffas för att en beter sig illa?

Om tanken är, att sex alltid ska vara gratis, varför måste det då vara det? Är det för att det är en drift och ett behov som vi föds med? Isåfall borde annat också vara gratis, för vi föds med andra behov också. Alla dör om de inte får föda, men ingen dör om de inte får sex. Man mår oftast dåligt utan sex, men man dör inte.

Är anledningen kanske, att sex ska förknippas med kärleken till en enda person.  Då är det synd om alla de som inte blir kära. Är det då meningen att de ska vänta kanske hela sitt liv på denna kärlek, så de äntligen kan ha sex? Hittar de aldrig kärleken,  är det då meningen att de ska dö som oskulder?

Jag vet inte varför sex måste vara gratis. Jag tycker själv, att det mest ultimata är sexuell njutning, utan någon form av ersättning eller gentjänster, eller krav. Men det är nog väldigt, väldigt svårt att hitta sådana partners, tyvärr. Speciellt om man som jag, vill ha flera partners att växla och variera med och någorlunda regelbundet.

Enda gången jag kan tänka mig, att sex kan vara fullständigt hängivet, utan att någon form av baktanke eller annat finns med i bilden, är under den stora, himlastormande förälskelsen. Då tanken på den andra är maximal, i alla avseenden. Tyvärr varar inte den fasen i evighet och inte alla har förmåga att bli så förälskade.

Men visst, både jag och ni vet, att det finns sällsynta förhållanden, där parterna är öppna och ärliga mot varandra. Där sexet sker när båda har lust och om inte..vill få lust.

Det finns mycket annat, som jag också tycker borde vara gratis. Ibland är det det, ibland inte. Om inte, så bär de flesta av oss, på viljan att vi ändå vill göra rätt för oss. Att uppta någon annans tid tex. Att få prata av sig med någon. Att få hjälp med något osv. Präster får ersättning för att stötta en medmänniska. Förr var prästyrket ett kall. Så tror jag inte det är idag. Ber jag någon att vattna blommorna och ta hand om posten, ifall jag åker bort, så  känner jag ju att jag vill ersätta den personen på något sätt. Det är ingen, som tycker det är konstigt. Det vore kanske mer konstigt om jag inte gjorde det.

Det är bara när det handlar om det sexuella, som vi inte får och inte ska och inte ens är tillåtna, att ge någon form av ersättning. De som ändå gör det, riskerar böter, fängelse, förnedring och vid otur att hängas ut i pressen. De som tar emot ersättningen, går inte heller  fria från samhällets spott och spe.

Jag kan betala för att få beröring på kroppen, för att få massage och jag kan ta betalt för att själv beröra andras kroppar. Det är helt okej. Men om jag vill massera personens kön, då är det helt plötsligt en annan sak, fastän att könet räknas till kroppen.

Det är okej att som läkare och gynekolog beröra klienten/kundens kön, om det inte handlar om att tillföra kunden njutning. Kan det vara så, att de som förfasar sig över sexköp, egentligen vill förbjuda att någon får eller ger njutning. Är det avundsjuka hela sexköpslagen handlar om?

Ja, det kan låta befängt. Men helt otroligt är det inte. Den handlar i vilket fall inte om, att hjälpa missbrukare och utsatta kvinnor/män. Om så vore fallet, då hade inte Maria Carlshamre i radio uttalat sig om att det var slöseri på pengar att hjälpa prostituerade. Då skulle inte Norska staten tvinga hyresvärdar att slänga ut kvinnorna på gatan. Då skulle inte traffickingkvinnor skickas tillbaka till hemlandet, utan uppföljning. Ja det finns många...då skulle inte.

Jag säger som så många förr. Lägg krutet där det behövs. Använd de lagar som berör just våld, hot, misshandel, kränkningar etc. Låt de som vill  betala, eller ta betalt för sitt frivilliga sex, som inte skadar någon, få göra det.  Jag tror att köpt sex oftare handlar om frivilligt sex, än vad "gratis" sex gör.

 2008-03-12

            Under en diskussion här hemma för ett tag sedan angående prostitution, sa ena avkomman. - Varför ska vissas lycka bekostas av andras elände? Varför ska man utgå från dig och andra frivilliga sexsäljare, när kanske tre gånger så många i hela världen far illa av prostitution? Man kan inte ändra en lag, för att gynna ett fåtal.

Jag är inte tillräckligt insatt i andra länders kultur, moral och värderingar för att kunna debattera ur ett globalt perspektiv. Jag utgår ifrån min verklighet och förhållandena i mitt eget land. Men det här fick mig att fundera en del vart jag egentligen står, vad jag innerst inne tycker och hur jag skulle vilja att det vore.

Min första tanke gick i stil med: Är det bara av egoistiska skäl som jag vill ha en förändring av lagen? Är jag av samma skrot och korn som de som trampar på andra för att nå dit de vill? Ljuger jag för mig själv? Den sista frågan ställer jag då och då till mig själv och jag önskar att alla gjorde det ibland.

Jag kom fram till, att man lika gärna kunde vända på avkommans uttalande. Varför ska vi lida för att ett fåtal beter sig illa? Eftersom fokus alltid läggs på de som tar skada och far illa, så vet man egentligen inte hur fördelningen är. Det mest skrämmande är, att de bestämmande så totalt vägrar att inse, att det överhuvudtaget finns frivilliga sexsäljare. Kanske är det här man måste börja?

Det finns siffror, som många gånger saltas och ibland även tas ur tomma intet på hur många traffickingoffer som finns. Var finns siffrorna på motsatsförhållandena?

Alla samhällen, utom kanske hos de utrotade urinvånarna, styrs av intäkter och utgifter. Man måste få in medel för att kunna ha tak över huvudet, kläder på kroppen och mat i magen.

Många, många människor i många länder, även i det utvecklade och rika Sverige, har inte dessa medel som behövs för en normal levnadsstandard. Anledningen kan vara brist på arbeten. Det kan också vara lågavlönade arbeten, där man sliter ut sig till slavlöner, vilket i sin tur kan leda till sjukdom som då blir ännu en anledning. En annan orsak kan vara att få ihop pengar till sina droger, om man är missbrukare.

En del av dessa människor, här såsom i andra länder, väljer då att ta betalt för sexuella tjänster. Vissa gör det på en hobbynivå och trivs med det de gör. De kan hålla en normal standard och får också en hel del fritid. Andra ser det som ett jobb och vill tjäna så mycket som möjligt, oavsett om de tycker det är kul eller inte. De gör hellre det här, än tar ett annat trist jobb med mycket sämre inkomst och mindre fritid. En del inser efter ett tag, att de hatar att sälja sex, de avskyr kunderna och smutskastar sig själva. Det är från den här sista, lilla gruppen som politikerna hittar sin sanning, att alla prostituerade mår dåligt. Det vore både intressant och viktigt, att få reda på hur stor procent den här gruppen utgör i hela sammanhanget. Jag hoppas det nu pågående nordiska projektet Prostitution i Norden, får fram svaren.

Ytterligare några, vars längtan efter ett normalt liv, utan brist på mat, kläder, pengar, är så stor, att de desperat tar första bästa chans. Den chansen kan komma från en kriminell liga, som lurar dem med löfte om välbetalt jobb i ett annat land. Verkligheten i det landet kan i värsta fall bli, att tvingas ta emot 10 - 15 sexkunder per dag.

Vart dessa människor luras ifrån, är inte svårt att räkna ut. Det är naturligtvis från de länder, där bristen på livets nödtorft är som störst. Vad görs i dessa länder för att lindra bristen? Ges information, om att vara vaksam vid kontakt med personer som lovar guld och gröna skogar? Samarbetar länderna sinsemellan? Hur agerar tullen? Det viktigaste...hur bemöter och hjälper vårt rättsväsende de upptäckta offren?

Det hotas nu från riksdagshåll, att ev även kriminalisera säljarna. Om, vilket jag har svårt att tänka mig, detta skulle bli verklighet, då kommer tusenfalt mer kvinnor, barn och män att må dåligt, än vad fallet är idag.

Om, vilket jag hoppas på, lagen ändras så kunderna avkriminaliseras, då kommer många, många kvinnor och män, att slippa lida och  förhoppningsvis få hjälp i tid, de som vill och behöver.

Låt oss samarbeta, istället för att förbjuda, dölja och sopa under mattan. Informera i skolor och på ungdomsmottagningar, för att hindra unga män och kvinnor att frestas tjäna pengar på sex, innan de ens är klara över sin egen sexualitet. Uppmana kundera att vara uppmärksamma och observanta och att anmäla vid minsta misstanke om tvång. Hjälp de kvinnor och män som vill ha hjälp, och gör det utan pekpinnar och fördömande.

Idag kan inte en prostituerad be om hjälp för något som inte har med just hennes val av inkomst att göra, utan att myndigheterna direkt försöker få henne/honom att inse att allt har med sexsäljandet att göra. Erkänner de inte det, så får de ingen hjälp. Bristen på bekräftelse, uppskattning, närhet och beröring är stor i vårt samhälle. Att tro att den bara plötsligt försvinner vid ett förbud, är befängt. Sexköpare har alltid funnits och kommer alltid att finnas, oavsett förbud eller inte.

Jag kan inte bli riktigt hel, förrän synen på sex,kön,naket, lust och njutning ändras. Men jag längtar till den dagen, för att citera Gessle, "när vi två blir en". När delen Greta Garbo kan sammansmälta med den privata delen, utan risk för fördömanden och stigmatisering. Nu kanske vissa tycker, att jag då kan slopa Greta Garbo biten, om jag nu så gärna vill bli hel.

Men varför ska jag avstå något som jag tycker om, bara för att några andra tycker det är fel?

 2008-03-08

Sitter här med ett halvt glas avslagen öl. Lördagkväll och jag funderar härs och

tvärs. Det är en tillfällighet att jag råkar skriva samma dag som det är internationella kvinnodagen. Kvinnor, män, jämställdhet, egna val etc, skriver jag om oavsett dag. Men för skojs skull så arrangerade jag en bild som symboliserar både dagen och mina tankar.

Mina tankar idag härrör sig från gårdagens möte med ett par fd arbetskamrater. Vi sprang på varandra på stan och det är ca 6 år sedan vi sågs. Både jag och de hade bråttom, så vi växlade bara några snabba ord och gav varandra varsin kram. Frågor som alltid kommer vid sådana här tillfällen är: Vad jobbar du med nu? Har du någon ny man?

Mina svar blir alltid: Jag kör eget. Nej, jag har flera som jag varierar med.

Igår hann jag inte med att utveckla svaren, fast jag såg hur nyfikna de var. Det här är inget speciellt konstigt för någon, verkar det som. Det gör mig inte till någon sämre människa i andras ögon, när jag berättar om X i Y-stad, som bjöd mig med på en resa och stod för resa och uppehälle. Eller att jag har två i Z stad, som finansierar våra träffar, som sker när bådas lust och möjlighet stämmer överens och att jag även har en på en plats nära mig, som jag regelbundet träffar när andan faller på och som överöser mig med diverse gåvor och ekonomisk hjälp.

Inget ögonbryn höjs märkbart, när jag berättar om olika resor, teaterbesök och hotellnätter, som jag blivit bjuden på och annan ekonomisk hjälp som de gett mig. Säkert är en del till och med avundsjuka.

Visst är det väl lite konstigt? Men folk förknippar inte det här med prostitution. Ibland hör jag dem säga, hur snällt och gulligt det är av dessa män. Män, som enligt svensk lag är kriminella!!!

Om, vilket faktiskt hänt ett fåtal gånger, jag då säger att det kan liknas vid prostitution, så vill de inte alls hålla med. Men betänk om jag skulle börja mitt svar i andra änden?

Vid frågor om ny man, skulle jag svara som vanligt - Nej, jag har fler att variera med. Sedan fortsätta med - Jag är prostituerad och träffar olika män, när jag har lust och behov av det och de betalar för att träffa mig. Ibland bjuder de på resor, ibland får jag andra gåvor, oftast i form av kontanter. Hur skulle rektionen då bli?

Nu har jag aldrig sagt så, fast jag haft det på tungan flera gånger, beroende på vem som frågat. Vad är egentligen prostitution och när räknas prostitution som prostitution?

Enligt lexikon så är prostitution = tillfälliga könsförbindelser mot betalning.

Om det stämmer, så är många av mina hobbymöten inte prostitution, enligt mig. Men det beror ju på vad som tolkas med tillfälliga. Män som jag träffat regelbundet i flera års tid, är det tillfälligt? Män som kommer för första gången och sedan återkommer...räknas de som tillfälliga? Äktenskap där könsförbindelser sker tre gånger per år, för att jul, nyår och midsommar ska bli lunga...är det prostitution?

Alla kvinnor och män som gifter sig rikt, för att kort efteråt skilja sig och få ett stort underhåll, vad räknas det som? Bedrägeri? Prostitution? Smarthet?

Alfred Nobel... betalade han lägenhet och kläder och annat till en prostituerad, för att då och då få en stunds vila och kärlek? Räknas Sofie Hess, som denna dam hette, som en prostituerad? Ja, säkerligen var hon det, men kanske förstod inte Nobel det, förrän det uppdagades att hon hade fler män som hjälpte henne ekonomiskt och när hon blev gravid med en utav dem.

Chefen från Sundsvall som togs på bar gärning på ett hotellrum i Stockholm? Ja han erkänner ju att han betalade för könsumgänge. Men båda gjorde det enligt en överenskommelse. Ingen kom till skada. Jag antar att båda njöt. Ändå är det enligt vår lag fel och brottsligt. Om han bara hade stått för hotellrummet och inte betalat i kontanter? Hade det ändå varit kriminellt och räknats som prostitution? Dessutom, tycker jag att det hade räckt med böterna, utan att behöva bli uthängd i media?

Har vår regering nu gått ut så hårt åt poliskåren, så ju fler sexköpare de sätter åt, ju fler fjädrar i hatten får de? Allt medan de stora kriminella ligorna som ägnar sig åt människohandel knyter kontakter och utvecklar metoder så de undgår upptäckt.

I Helsingborgs Dagblad, HD, finns idag en artikel skriven av tre kvinnliga kommunalråd. Jag tror tyvärr inte att de är så väl insatta i prostitutionsfrågan och de motskriver sig själva lite. För dessa tre kvinnor är sex (köp) otäckt och oacceptabelt, även om båda njuter och vill. Påtvingat genom sextrafficking eller frivilligt genom eget val, det spelar ingen roll, enligt dem. Ja, antagligen är jag dum, men jag förstår inte.

2007-07-18

Det måste bli ett inlägg till. Hade tänkt att jag skulle fått med de här tankarna i gårdagens, men det blev andra funderingar då. Jag tycker att jag gör som de som argumenterar mot prostitution....bara tuggar om och tuggar om. Jag skriver om min verklighet som frivillig sexsäljare. FRIVILLIG. Jo då, jag skrev och jag menar FRIVILLIG. Vad det gäller människohandel med kvinnor som luras in i prostitution, då är vi nog ense de flesta av oss, både vi som själva säljer sex, de som köper sex, de som allierar sig med oss och vill ha en avkriminalisering och ni som är emot all prostitution. Men den biten lämnar jag åt dem som har erfarenhet och kunskap om det. Jag skriver endast utifrån min egen verklighet.

Jag vet heller inte så mycket om de kvinnor som av olika anledningar söker sina kunder på gatan och de missbrukandes situation och än mindre om de som av någon orsak har en hallick. Således vet jag inte heller något om de män som söker sina tillfälliga sexkontakter på gatan eller genom någon kopplare. Egentligen vet jag väl inte så mycket om mina kunder heller *ler*

Men det är iallafall om dem jag ska skriva. Eftersom de pga den lag vi för nuvarande har, räknas som kriminella, så är det nästintill omöjligt för dem att själva ge sig till själva...inte ens anonymt. Jag blir ganska trött när de så ofta beskrivs som rena svinen. De är otrogna sina fruar, de utnyttjar oss, de är egoister. De är inte värda vatten ens. Ja, jag blir inte bara trött, jag blir också helt uppriktigt ledsen. För jag vet ju det som inte ni vet, som skriver så.

Nu vet jag också, att uppfattningen hos många är, att jag skriver det, bara för att jag är mån om de pengar som de tillför mig. Jag kan inte skriva något annat. Men så klart jag kan. Jag kunde låta bli att överhuvudtaget dementera de osanna påståendena om sexköpare.

Naturligtvis finns det otrevliga sexköpare. Det finns män som är otrevliga fastän de inte köper sex också. Men nu var det som sagt min verklighet och min erfarenhet, det handlade om. Den är inte på något sätt unik. Utan att ha några siffror eller någon undersökning bakom mig, så vågar jag nog påstå att min verklighet är i majoritet inom prostitutionen i sverige. Man borde göra fler undersökningar, där man skiljer prostitutionen från traffickingen och där alla har möjlighet att vara med. Jag väntar fortfarande på resultatet från den undersökning som socialstyrelsen gjorde i vintras.

Jag tänkte ge några exempel på olika sexkunder jag haft och har. Kanske är det värt att veta att jag de sista två åren inte erbjuder samlag hemma längre, endast när jag åker iväg och bor på hotell. Jag använder inte de riktiga namnen och jag förvränger själva historierna lite så ingen ska kunna känna igen sig. Om någon ändå skulle tro sig göra det, så kan jag nästan garantera att så inte är fallet. Många möten påminner om varandra.

• Oliver var en kille i 27-28 års åldern, som kontaktade mig. (jag bokar alltid bara via mail) Efter några mailväxlingar så kom han då. Snygg, säker, trevlig. Det här var då när jag även erbjöd samlag. Han var lugn och vi satt och småpratade lite i soffan. Vi började ta och smeka varandra och efterhand så var vi båda rejält upphetsade och vi njöt båda två. Oliver kom tillbaka några gånger. När han kontaktade mig hade han nyligen blivit singel. Sista tiden vi bokat, gav han återbud till och berättade att han träffat en ny tjej.

• Jona..en kille strax över 30 sådär. Han skrev till mig mest för att fråga och få lite råd och tips. Han vände nästan ut och in på sitt liv och sluligen var han så nyfiken på mig, så vi bestämde en tid för en träff. Han hade lång resväg, så det blev långt fram i tiden när han hade vägarna förbi. Här frångick jag min princip att aldrig träffa någon i en bil. Men efter all mailväxling så var jag inte alls orolig. Anledningen till att träffen skedde i hans bil är oväsentlig. Han kom, vi åkte ut till ett naturområde och det blev mycket prat. Jona var också en genomtrevlig kille, lite osäker och med en dålig självbild. Det kan tyckas billigt....men det slutade med en avsugning. En avsugning, som jag efter allt prat verkligen längtade efter. Jag längtade efter att få göra det så skönt som möjligt för honom. Ska jag vara ärlig så längtade jag efter lite mer. Så när han efter ytterligare mailväxlingar ville träffa mig igen, så krävde nästan jag att det skulle ske hemma hos mig. Han kom och vi hade en helt underbar stund. Det här var också en singelkille och han behövde inte mig mer sedan, men vi hade kontakt säkert ett år efteråt.

• Fritte, en äldre gentleman. Gift, med vuxna barn. Chef för ett ganska stort företag i vårt land. Han kom en kväll och berättade vid småpratet i soffan, orsaken till att han sökte upp en glädjeflicka. Jag har ju inte alls med det att göra, men han ville berätta. Det här är länge sedan. Vi träffas fortfarande, ibland här, ibland åker vi bort, ibland bor han på hotell här. Hans livssituation har ändrats sedan första gången, ganska radikalt. Det här är en sympatisk, lugn, allmänbildad och skitrolig snubbe. Dansa kan han också.

• Acke, också äldre, gift och egen företagare. Han liksom en hel del andra som jag träffat, var gift på papperet men inte mycket mer. Det här kan låta konstigt för de som agerar emot, men väldigt ofta så besöker gifta män glädjeflickor av hänsyn till sina fruar. Istället för att skaffa en älskarinna, så betalar de för att få den närhet, beröring, bekräftelse och njutning som de inte får hemma. Att skilja sig kan beytyda förlust både ekonomiskt och socialt för båda parter. Vi träffas också fortfarande, kanske fyra gånger per år. Man blir nästan som vänner med väldigt, väldigt många. Han mår bra av dessa träffar, vilket även visar sig hemma, så i en förlängning kan man nästan säga att även frun mår bättre.

• Kidde, en liten sprallig, yngre, gift småbarnspappa. Här kan jag tänka mig att vissa får vatten på sin kvarn *ler*. Men jag har inte rätt att moralisera och jag har ingen aning om hans samliv med frun. Vi träffas inte nu längre, mest för att jag inte skulle klara av att inte få hela honom och han befinner sig ganska långt från de ställen jag besöker och tar in på hotell. Men vi hade hur kul som helst och underbart skönt sexuellt. Flera gånger kände jag mig som en skurk och tyckte inte att jag skulle ha några pengar. Men affärsman som han var, så var det inte tal om något annat. Men för att jag inte skulle behöva känna mig dum, så behövde jag inte se dem förrän han gått.

Ja, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst med exempel. Men ännu har jag inte träffat någon och då ljuger jag inte, som är så som framställs i debatten. Visst kan man moralisera hur klokt det är att gå bakom ryggen på sin partner. Men det finns alltid en anledning och många gånger är en glädjeflicka att föredra, som inte kräver känslor eller något tillbaka. Jag har inte träffat någon som är nyförälskad tex, aldrig träffat någon som varit hotfull. Flera gånger har jag själv varit uppe i det blå och vänt och inte tyckt att jag ska ha betalt. Men om jag inte stod fast vid det som är avtalat, så skulle situationen bli en helt annan. Faktiskt skulle jag känna mig billig då, vilket jag aldrig gör eller gjort i den här hobbyn.

Sex är så himla skönt, om det så bara är jag som ger, eller om det är båda. Ibland tycker jag mest det är kunden som ger *ler*. Aldrig har någon tvingat sig på mig och krävt något som jag inte velat själv. Av alla som jag träffat, så är det på sin höjd 3 -4 stycken som jag kan ha upplevt som motbjudande attrationsmässigt. Men då finns alltid något annat positivt hos den personen, som man då får ta fasta på. Sedan gör man det bästa av situationen och avböjer ytterligare träffar.

Som jag skrev, så blir man nästan som vänner efter några gånger. Jag har män som återkommit regelbundet sedan flera år. Man skojar, flamsar, kelar, testar olika saker, badar nakenbad ihop, älskar i naturen eller så ger jag bara massage och närhet och delar med mig av min kärlek. Att ta betalt är inte alls konstigt för mig och inte för de män jag träffar heller. Pengarna gör det hela till en överenskommelse och är en barriär till det privata.  Vi betalar för det mesta här i livet. Att just sex ska särskiljas är mest en gammal fördom.

Om 3-4 stycken, varit attraktionsmässigt motbjudande, så är det långt fler som varit det motsatta. På en skala 1 -10, där fem är medel, så ligger nog 75% över eller på det. Kanske 10 % strax under. Förälske och kärlek nämns ibland på forum och jag tror inte det är ovanligt att en man kan känna en form av förälskelse för sin eskort. Men det är oftast ingen riktig förälskelse, eftersom det inte är planerat så. Vissa som varit utan närhet och bekräftelse en längre tid, kan bli lite euforiska. Men det är bra. Då händer det saker i kroppen och de tar ofta tag i sina liv och sin situation efter ett tag.

Det har hänt mer än en gång, att män blivit helt tossiga och betett sig ungefär som nyförälskade tonåringar *ler*. men ingen eld brinner utan bränsle, så det lugnar sig relativt snart. En gång, har ett möte tagit en vändning där båda inte klarade av de känslor som uppstod. Ni som orkar leta bland mina gamla inlägg, hittar vad jag skrivit om det.

Nu får den här bloggen återigen bli vilande, om inte något nytt dyker upp i debatten.

2007-07-17

Nu duggar inläggen ganska tätt igen, här från min slumrande Expressenblogg. Jag anser mig väl fortfarande ha sagt det mesta vad gäller min syn och om min verklighet som glädjeflicka. Men liksom den nu lika slumrande sommaren som nu har väckts till liv igen, så blommar även prostitutionsdebatten upp och väcker liv i mig. Jag gillar inte att upprepa mig, men inser att för vissa så krävs det repetioner. Om och om igen. Kanske är mottagaren eller mottagarna inställda på fel kanal. Med fel frekvens så lär aldrig informationen komma fram i vilket fall, men jag gör ett nytt försök.

Debatten om prostitutionens vara eller icke vara, har sedan jag började blogga, hållit en nivå på mellanstadieklass eller lägre. Jag började blogga för ca ett år sedan av den anledningen att jag ville berätta om min verklighet. Det är en verklighet som skiljer sig enormt från det som framställs i media. Andra sexsäljare bloggar också och alla har vi varsin verklighet och inget av det stämmer med det som politiker, debattörer och andra vill få oss att tro.

En och annan sällsynt motståndare har försökt att debattera på ett sakligt sätt, men de är så få, så de försvinner i mängden. Vi sexsäljare försöker med näbbar och klor att få berätta och informera om vår hobby. Men trots att allt handlar om oss, så vägras det att lyssna på oss. Någon enstaka gång har Isabella (konsulten) ensam eller tillsammans med vårt nätverk fått en artikel publicerad.

Men så fort vi försöker och fått tillstånd att tala om hur vi ser på saken och informerar om de fakta vi känner till och hur verksamheten ser ut för oss, då droppar det in ironi, fördomar, skällsord och egna trossatser, i både artiklar, krönikor och bloggar. I bloggar tycker jag, att var och en får ha sin åsikt och skriva vad sjutton de vill. Men att gå ut i media med egna, påhittade föreställningar och där göra dem till en sanning för folket, är att missbruka tryckfriheten. Ni är många, väldigt många som är helt ute och cyklar.

En del av er ställer frågor. Frågor som ni tror innan att ni vet hur folket ska svara på. Nu frågar jag, till vilken nytta är detta falska sceneri? Vad får ni ut av det? Sover ni bättre om natten? Tror ni att ni kan omvända de som inte tycker som ni? Och om så vore, på vilket sätt gynnar det då er?

Jag själv försöker inte omvända de som inte tycker som mig. Jag vill bara informera att det finns en annan sida än den som framställs i media och det tycker jag gemene man har rätt att få reda på. Om det då visar sig att någon eller några börjar tänka efter och bilda sig en egen uppfattning, då gynnar det naturligtvis både mig, mina kolleger och mina kunder.

Jag skummade runt lite idag på bloggportalen och knuff.se och såg att det var flera som hängt på i sina bloggar om just prostitution. En del hyllar den, andra inte. I en blogg står tex följande..   visa mig gärna en studie som visar varför vissa tjafsar sig medvetslösa om prostitutionens fördelar.  Förstår ni nu vad jag menar med mellanstadieklass? Kanske förskoleklass vore mer rättvist. Nu finns det studier och undersökningar som visar att en kriminalisering av sexköp inte tjänar något egentligt syfte och vad syftet är, det vet jag fortfarande inte. Är man intresserad och seriöst vill skaffa sig kunskap, så finns det att hämta.  Jag passar frågan tillbaka, för jag har lärt mig att bästa sättet är att ställa sig på motståndarens nivå. Visa mig en studie som visar varför vissa tjafsar sig medvetslösa genom ironi och lögner om prostitutionens nackdelar.

Jag tycker inte jag ska behöva poängtera, att vi nu pratar prostitution. Inte sexuell trafficking. Men jag har förstått flera gånger, att det är svårt. Svårt att vilja se skillnaden mellan dessa två begrepp.

En annan bloggare uttalar sig, trots en fil mag i sociologi, på samma konstiga, barnsliga och oseriösa sätt. Jag ser det förstås som ett hån, att vi inte ses som seriösa av dessa personer som valt att ironisera istället för att föra en vettig debatt. Jag förväntar mig inte alls att bli omtyckt av de som avskyr prostitution, men jag förväntar mig att bli respekterad för mina åsikter på samma sätt som jag respekterar de som har en annan åsikt än mig.

Om denna bloggare, som borde vara humanistisk med tanke på hennes utbildning,satt sig in i och informerat sig om hur tokigt lagen slår mot oss sexsäljare, då skulle hon inte behöva ställa sig frågan varför Isabella skyddas genom anonymitet. Att ens ha den tron att det är en porrindustri som står bakom Isabella visar att det finns en hel del kunskap att hämta. Att sedan i samma andetag fråga sig när sexköparnas fruar ska höras i debatten, visar tydligt att här handlar det inte alls om humanitet, utan om att få oss att ilskna till eller att helt enkelt göra sig löjlig över något hon inte vet något om. Vad sedan Isabellas barn har med det här att göra övergår mitt förstånd. Då anser jag ändå att mitt förstånd faktiskt höjer sig över mellanstadieklass.

Ytterliggare en annan bloggare, som är less på allt tjat om sexsäljarna och vill fokusera på köparen.... Jag vet vem den sexköpande mannen är. Jag har mött honom vid alldeles för många tillfällen. Han är allt mellan 25 och gubbe. Han är arbetarklass eller medelklass eller överklass eller odefinierbar. Han tycker alltid att en djupare avsugning är värt en hundring. Han ställer alltid av sig skorna prydligt, som om det skulle göra hans besök mindre läskigt. Jag har sett honom i ögonen, men nästan aldrig mött honom som en del (än mindre som huvudperson) i debatten. Fast det är klart, hur ska han ha tid att vara där när han har fullt upp med att fingra på skrynkliga sedlar med ögonen vilandes på offret/hjältinnan?

Här kan jag också skönja ett visst hån. Jag tror inte att den här bloggaren är helt okunnig om sexköparens situation. Att han inte figurerar i debatten beror inte på tidsbrist. Har man så starka åsikter om något, så vet man med all säkerhet att vi har en lag i det här landet som gör sexköpare till kriminella. Även en mellanstadieunge skulle förstå varför de då inte förekommer med egna röster i debatten.

Nu finns det glädjande nog modiga män, som medverkar i undersökningar, som har åsikter och en som även bloggar.

Jag fortsätter med ännu en bloggare. Inte lika ironiserande, men med en åsikt som inte överensstämmer med min. Men som jag sagt, alla måste få ha sin åsikt och alla måste få tycka och agera på sitt sätt. Det kan man göra som vuxen, om man vill, om man är ödmjuk och tillåtande och respekterar sin medmänniska. Den här bloggaren anser att kvinnor på olika sätt är beroende av mannen. Ja, så var det ofta förr. Men mer och mer har kvinnan tagit plats och idag behöver vi inte mannen till mer än njutning och trevligt umgänge och som far till de barn vi kanske vill ha. Det är iallafall min åsikt. Citat från bloggen... 

Jag för min del vill hellre göra kvinnor slutgiltigt oberoende av manskollektivet och en gång för alla riva sönder det där kontraktet. Eller vad säger ni?

Jag säger, att jag rev det kontraktet för länge sedan. Nu är det männen som är beroende utav mig *ler*

Slutligen ännu en man som inte är ute och cyklar. Ja, naturligtvis finns det ganska många som håller tungan rätt i munnen, tack och lov för det...tanja... louise...blogge...josh...charlotte...röd libertarian... mfl, mfl, som jag inte nu i skrivande stund kommer på.

Jag hoppas att vi ska slippa bli fortsatt hånade. Att vi ska kunna föra en saklig debatt på ett vuxet sätt. Man måste både kunna ta och ge. Med min blogg och mina inlägg här, vill jag ge de som är intresserade en inblick i hur det är för mig att vara glädjeflicka. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka om det jag gör. Jag vet också att andelen som gör det här med lust är mycket större än vad som framställs av de som tror sig veta. Jag vet också att många inte tycker om det de gör och att en del rent av mår dåligt. Jag vet också att en liten klick av de som köper sexuell njutning, är hänsynslösa och har en skev bild utav kvinnan. Jag vet även att en stor del, antagligen de flesta, av alla de som betalar för en stunds välbehag är helt normala, trevliga, allmänbildade och helt underbara män. Om jag påstår att de skulle vilja ha en avsugning i bilen bredvid barnstolen på väg till dagis efter jobbet...då vore jag också ute och cyklade.