2010-04-15

Jag skulle kunna börja det här inlägget med ..det var en gång...men det är kanske lite löjligt. Iallafall så startade jag den här bloggen en gång, närmare bestämt sensommaren 2006. Petra Östergrens bok "Porr Horor och Feminister" hade ännu inte kommit ut. Jag var medveten om hur lagivrarna till sexköpslagen tänkte och agerade. Jag hade gjort en del intervjuer till tidningar som var tillräckligt öppna och modiga för att ta in ett sådant reportage. Annars brydde jag mig inte så mycket. Titt som tätt fick man från politikerhåll och "expertis" sig till livs att det finns inga lyckliga horor.

Ja, de uttryckte sig så då och gör fortfarande. Att återkommande få höra detta mantra ( som alltså var en osanning om mig som person och människa ) spridas till den oinsatta allmänheten, gjorde att jag till sist reagerade. Folk måste få veta att sådana som jag finns, tänkte jag och startade denna blogg. Några månader senare kom Petras bok och debatten tog fart. Strax efter mig började även Isabella Lund att blogga,fast på ett helt annat sätt än jag. Senare har ett antal sexsäljare både börjat och slutat att blogga.

Efter ett år ungefär tyckte jag att jag hade sagt det jag ville säga och använde bara den här bloggen när något nytt dök upp. Skaffade mig en svammelblogg att svamla i dagligen istället. Jag är en sådan person som resonerar som så, att det räcker att säga en sak en gång. Jag ogillar alltså tjat och upprepningar, liksom repriser på tv. Har jag sett en film, läst en bok så räcker det. Jag vill inte se eller läsa samma sak ännu en gång.

Men jag insåg ju till slut att det resonemanget håller inte när det gäller prostitution, bloggar och internet. Nya läsare tillkommer ständigt och för dem är det ingen upprepning av gammal skåpmat.

Då kom tanken på att varför inte ge fler möjligheten att läsa hur en frivillig glädjeflickas vardag kan te sig och hur det skiljer sig markant från medias och politikers framställan. Tanken på en bok tog form. Jag sammanställde några kapitel utifrån den här bloggen. Ja, först gjorde jag en innehållsförteckning och funderade länge på vad jag skulle ha med och vad jag inte skulle ha med osv.

December 2007 skickade jag in det jag hade fått ihop till tio bokförlag. Ett hörde inte av sig alls, ett var intresserad och ville ha mer och de övriga åtta var inte intresserade alls.

Jag totade ihop 23 kapitel och skickade in till det förlag som ville ha mer. Sedan hörde jag inget mer därifrån. Kanske lika bra, tänkte jag då och lade det hela på hyllan. Men tanken fanns där hela tiden och poppade på. Jag försökte förtränga den. Dels hade jag inte tid och sedan var det även lite otäckt ifall boken skulle bli uppmärksammad. Vad skulle jag göra då? Jag vill ju inte stå i något offentligt ljus. En del har svårt att tro det, men jag är egentligen en väldigt blyg person och verkar helst i kulisserna.

Senvintern/ tidiga våren 2009 somnade jag med tanken och vaknade med tanken. Jag förträngde det obekväma och tog tag i skrivandet igen. Nu med mer diciplin och mer målmedvetet. Jag gjorde om alltihop. Jag visste precis hur jag ville ha det. Vad som var viktigt, vad som kunde vara intressant med mera. Jag förde över de blogginlägg jag tänkt mig, skrev om dem, la till nytt och tog bort gammalt.

Juni 2009 kände jag mig nöjd och skickade in till 4 andra bokförlag. Ett har ännu inte hört av sig, ett var det som gav ut Liv Engqvist bok året innan och de ville inte utsätta sig för samma sak igen och två var inte intresserade.

Jag accepterade avslagen fullt ut. Jag är ingen författare och jag kan inte alls veta om avslagen berodde på dåligt manus eller rädsla för att utsätta sig för "dålig" icke politisk korrekt publicitet, eller deras känsla att det här är ingen intresserad av att läsa.

Jag lät det hela bero över sommaren. Nya saker tillkom i debatten, bla började de politiska ungdomsförbunden att ivra för en avkriminalisering för sexköp. Hela tiden hörde jag den här rösten inom mig, ge inte upp. Det låter kanske lustigt, men helt av sig självt så sitter jag en höstkväll med mitt manus uppslaget framför mig på datorskärmen. Jag börjar rumstera om bland kapitlen, skriver nytt och vet plötsligt återigen precis hur jag vill ha det..nu. Jag skriver ny innehållsförteckning, tar bort och lägger till.

November 2009 kontaktar jag Vulkan via mail. Nu är jag fast besluten att få ut det här så att alla som är intresserade får möjlighet att ta del av mina tankar, min vardag, min åsikt. Kosta vad det kosta vill ungefär och jag bestämmer mig även för att ta konsekvenserna av eventuell offentlighet. Nu vill jag ha ut boken innan utvärderingen av sexköpslagen är klar 30 april 2010.

Så fort jag tänkte och bestämde mig och hade målet klart för mig, så släppte allt. Plötsligt fick en massa annat plats i huvudet och jag fick ro att påbörja nya skriverier i helt andra ämnen. En riktigt skön känsla infann sig. Ett tag. För jag fick inget svar från Vulkan. Jag skickade nytt mail och fick något svar som inte alls besvarade mina frågor. Attans, tänkte jag, ska jag möta motstånd även här. Ett tredje mail slängde jag iväg, nu direkt till Linda Skugge.

Dagen efter hade jag mail att jag skulle sända in manuset igen. Jag hade telefonkontakt med en person och mailkontakt med en annan. Plötsligt blev allt så nytt. Jag befann mig i en situation jag aldrig tidigare varit i och förstod att jag måste göra saker jag aldrig tidigare gjort och inte visste något om. Dessutom kände jag mig ensam och osäker för jag tyckte inte att jag fick den respons och den hjälp jag behövde. Plötsligt blev jag osäker på om jag verkligen gjorde rätt.

Men som så ofta förr, så befann jag mig plötsligt en natt i full färd med att göra mina bokomslag. Iden som kom till mig var fullständigt klar. Vit framsida och svart baksida som symboliserar prostitutionens olika sidor.

I januari i år 2010 fick jag tänkbara alternativ. Jag fattade inte riktigt eller annars var det de på Vulkan som inte fattade vad det här handlade om. Jag tror inte de då förstod mitt syfte att få ut det här till gemene man. Jag valde det dyraste alternativet med tron att få en inbunden bok. Där ingick även korrekturläsning av mitt manus, vilket jag ansåg var det allra viktigaste. Jag vet hur hemmablind man blir.

Tjejen som läste mitt manus återkom med fyra sidor kommentarer. Sådan tur att jag lät någon utomstående och kunnig person korrekturläsa, även om berget reste sig framför mig igen. Återigen började jag om. Att jag inte själv sett hur min kommatering såg ut och hur jag upprepade mig och hur hela alltet helt saknade struktur?

Skickade sedan in det nya manuset. Efter diverse mailväxlingar blev det då dags för provtryck. Jag påpekade vissa saker som jag inte godkände tex för liten text i innehållsförteckningen, för stora mellanslag och för små mellanslag och avsaknad av citatstecken. Slutligen blev det då ett provexemplar som skickades hem till mig.

Lätt besviken ser jag att mina påpekanden inte lyssnades på. Fler mailväxlingar och nytt provtryck och tiden går. Jag godkänner och nu blir det då dags för prissättning och exemplar ska skickas till det ena och det andra stället som Vulkan sköter om. Jag lutar mig tillbaka och tror det är klart med det mesta.

Så kommer ett mail att vi skickar nu in till AdLibris och Bokus och de gör ett påslag på satt pris. Kanske borde jag ha förstått det själv, men det fick mig förstås att ändra tankegång. Dessutom det här med inbundet finns inte alls på Vulkan. Hård eller mjuk pärm är det som gäller och hård pärm tar de 300 kr för att trycka. Inget att tänka på alls för mig, så beslutade endast mjuk pärm som är så nära pocket man kan komma.

Sänker så mitt pris med tanken att med påslaget så blir det kanske som mitt ursprungspris. Jag köper mycket böcker själv och jag ger inte hur mycket som helst för en bok, speciellt inte en pocket. Jag vill ju inte ge ut en bok som avskräcker folk på grund av priset, men samtidigt vill jag ju ha tillbaka det jag lagt ut. För varje bok som beställs tar Vulkan helt naturligt ett tryckpris och skillnaden till mitt satta pris sätts in på ett konto. Men om kontot under ett år inte kommer upp till 1000kr, så får jag inget. Då går det till Vulkan. Det står klart och tydligt på deras hemsida.

Nåväl. Boken kommer ut på Bokus. Jag häpnar. Troligtvis för att jag inte alls är insatt i den här världen. Bokus påslag är 106 kr. Mitt sinne åker upp och ner. Jag skulle aldrig lägga nästan 300 kr på en häftad bok. Det här berget börjar resa sig igen framför mig, samtidigt som jag har stora funderingar på varför den inte kommer ut på Ad Libris. Vägrar de kanske att befatta sig med en bok som min? Kanske måste man vara sexsäljare för att förstå dessa spöken som ständigt dyker upp och känslan av att inte passa in i samhället.

Idag fanns den där iallafall, med ungefär samma stora påslag som Bokus. Jag har nu efter ett antal mailväxlingar fått bekräftat att jag själv kan beställa min egen bok från Vulkan till det pris som jag satt 189 kr och mellanskillnaden när tryckpriset är borträknat sätts in på mitt konto.  Ska andra personer köpa från Vulkan är det endast hård pärm som säljs där enligt den information jag fått och jag valde ju av förklarliga skäl bort hård pärm så min bok kan inte köpas från Vulkan. Det här är så oklart för mig, men jag bryr mig inte. De som vill införskaffa boken till mitt pris 189 kr kontaktar mig via mail eller via meddelande på Expressenbloggens profil. Ska den skickas blir det 200 kr.

Boken är ute iallafall och syftet med den är att alla som vill, ska få möjlighet att skaffa sig information om en helt vanlig sexsäljare. Att nå flera än de jag når med en blogg. Nu kommer nästa steg. Att göra folk uppmärksamma på att den här boken finns. Även det helt nytt för mig, vilket är lite spännande. Antingen blir det bara en flopp eller så finns ett intresse. Jag lade ut lite krokar härom natten, men har hittills bara fått ett napp. Det är bara att vänta och se hur det hela utvecklar sig. Lite stolt över mig själv är jag ändå att jag kommit så här långt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Eftersom jag tror / vet att inte så många går in och läser här, vilket i och för sig är helt naturligt då det sällan skrivs något nytt. Så har jag beslutat att den här bloggen får vara endast en förvaring för det redan skrivna gällande sexköp oc...

  Då kommer den sista berättelsen som var den jag skrev först, då för fyra-fem år sedan, när jag fick för mig att skildra hur jag trodde hur någon variant inom prostitutionen kunde se ut. Sedan gav det ena det andra. Jag hittade på ännu en tänkbar...

  Sorry...jag blev antagligen så bländad av solen i fredags så jag totalt glömde bort mina fiktiva historier om tänkvärda scener från området prostitution. Men nu kommer den nionde,som alltså benämns som nr.2 eftersom jag kör dem baklänges. ...

   Då kör vi nr tre av mina påhittade men icke osannolika varianter inom prostitutionsfenomenet. En kort sak idag. Solen skiner, det är fredag och vi har äntligen lämnat den gråa februari och kommit in i mars. Läs, må bra och ha en skön helg. ...

  Så var det dags igen med en ny påhittad berättelse om det komplexa fenomenet prostitution.   NR.4   – Jäkla idioter! Viola slänger på luren. Länge blir hon sittandes och bara stirrar ut i tomma intet. Hon känner sig vilsen, hon kä...