2008-12-25

    Vi har nu tagit klivet in i 2009. Vårt grannland Norge har nu från och med årsskiftet, tagit steget till att precis som vi förbjuda och straffbelägga män som köper sig en stunds njutning. De gör ingen hemlighet av, att det var de afrikanska kvinnorna som fyllde upp gatorna på jakt efter kunder, som gjorde att de slog till med ett förbud. Stolta går de ut i media med att hälften redan lämnat landet. Ja, det är ju den attityden som numer återspeglas i samhället.  Att se om sitt eget hus. Vart kvinnorna tar vägen, både de utländska och de inhemska och hur de mår och hur de nu försörjer sig, det är inte viktigt. Huvudsaken att de försvinner från gatorna. Det man inte ser, det finns inte.

Dyrt lär det också bli för de sex och närhetstörstande männen enligt denna artikel. 9000 kr kan de få betala i böter och händer det fler gånger så blir det ännu dyrare. Det viktigaste är inte att ta mest sexkunder, säger Öjvind Nordgaren, utan att krympa sexmarknaden. Jag vet inte, om det nu är jag som har skygglappar framför ögonen och inte kan se saker ur andra synvinklar än min egen. Men jag förstår inte riktigt det resonemanget. De tänker sig att ha patrullerande, uniformerade poliser i avskräckande syfte. (finns det resurser till det i Norge?) Dessutom ska de ha civila spanare, som ska följa efter kunderna och slå till mitt i akten. Jag kan inte få det till annat, än att det handlar om att slå till mot kunderna och få in pengar till statskassan.

För att krympa sexmarknaden behövs ingen lag mot sexköp. De kan göra samma sak, men koncentrera sig på kvinnorna istället och bygga upp ett förtroende med dem och även med männen. Jag är övertygad om att de då både smidigare och effektivare, skulle hitta den organiserade brottsligheten. Ytterligaren en sak som kunde göras, om de nu verkligen månar om människorna, är att inrätta en form av värmestuga där kompetent personal ska finnas. Jag tror mer på öppenhet och kommunikation än förbud och maktattityd, som leder till undanskömda platser och faktiskt försvårar för både kvinnorna, polisen och de män som misstänker något tokigt men inte vågar larma då de själva är kriminella och riskerar böter.

Kvinnoföreningen Ottar, tar åt sig en del av äran. De påstår att de representerar folks åsikter, att folket vill ha ett förbud. Hur det går ihop med den röstning som Aftenbladet gjorde strax för jul, vet jag inte. Där visar 63% av 4258 röstande, att de är emot lagen. Det ska bli intressant att se, om Norge också väntar 10 år med att göra en utvärdering.

Jag lämnar Norge, för att istället skriva lite om ett par skolarbeten gjorda hösten 2008. Jag tycker det är ett bra sätt att få ut information till yngre. Dels måste de som gör arbetet skaffa information från båda sidor och dels så berättar de för resten av klassen om sitt arbete. Det ena är en uppsats gjord av journaliststuderande. Jätteviktigt, anser jag, att journalister inte bara skriver utifrån det politiskt korrekta. Den andra är gjord av socionomelever, där det också är viktigt att möta behövande, utan att döma utifrån egen eller andras ensidiga tro. Tyvärr ligger inte dessa arbeten ute på nätet, så jag kan inte länka till dem. Jag själv har fått dem tillsända mig dem via mail. I journalistarbetet medverkar jag själv, men inte i socionomuppsatsen. De har gett sin tillåtelse att jag tar upp deras arbeten på bloggen.

Journalisteleverna går termin 3 och kallar sitt arbete för "Vem pratar med horan". De har valt att utgå från endast en tidning Göteborgsposten och de har koncentrerat sig på artiklar publicerade från jan 1997 till dec 2007. De valde bort artiklar om sextrafficking, barnprostitution och kortare notiser under 450 ord och fann då 94 artiklar. I 84 av dessa kommer någon person till tals, vilket sällan är en sexsäljare.

1997 och 1998, alltså innan sexköpslagen kom till, skrevs det överhuvudtaget inte mycket. Totalt sju artiklar i denna tidning. Borde det inte ha debatterats för fullt då, egentligen? För och emot osv. Det som förvånar mig är, att i dessa sju artiklar uttalar sig inte en endaste politiker. Ingen sexsäljare heller förstås, men två sexköpare och två poliser, två övriga, en expert/forskare och en socialarbetare.

1999 hade Göteborgsposten hela sexton artiklar, i vilka en sexsäljare och två sexköpare fick uttala sig. (kanske samma sexköpare som tidigare). Däremot är det hela tolv poliser, åtta socialarbetare, fem politiker och tre experter.

2000 fanns fem artiklar och 2001 tio.

2002 måste något ha hänt, som jag tyvärr inte har en aning om. Då publicerades plötsligt sjutton artiklar och sex sexsäljare och fyra sexköpare kom till tals, tillsammans med bla sju poliser.

Hände sedan inte mycket förrän 2006 då plötsligt fyra sexsäljare får uttala sig och tre sexköpare, plus bla tre poliser, en expert och en socialarbetare. Ingen polis. Sex artiklar publicerades.

2007 publicerades elva artiklar. Jag kan tänka mig att det nu bla diskuterades om Petras bok "Porr,Horor och Feminister" som kom ut året innan. Här utalar sig fem från övriga myndigheter, tre poliser, två socialarbetare, en expert, en politiker, en sexköpare och tre sexsäljare.

Trots att den här undersökningen bara baseras på en enda tidning och således inte kan göras till någon sanning, så är det ändå ett intressant resultat. Totalt sett så har sammanlagt 63 poliser uttalat sig angående sexköp under en tid av tio år. 29 stycken från övriga myndigheter, 25 socialarbetare, 23 sexsäljare, 20 politiker, 19 sexköpare, 15 öviga och 11 experter/forskare.

Jag ska inte redogöra för hela arbetet, bara lite kort nämna om ord och språkval som använts av journalister. De flesta använde ordet prostitution sexköpare och torskar. Helt klart är att media påverkar läsaren, genom ord och språk. I många av artiklarna benämns vi först som prostituerade och sedan som kvinnorna, vilket gör att läsaren kopplar ihop prositution med kvinnor. Kunderna benämns som männen, utan att först ha benämnts som manliga sexköpare, vilket får läsaren att koppla ihop män med sexköp. Mannen beskrivs alltid som aktiv, medan kvinnan beskrivs som passivt offer. Hon arbetar inte med sex, säljer det inte ens...utan blir bara köpt. (citat fr arbetet). De ord som används i samband med en viss nyhet påverkar vilka ord läsaren sedan själv använder när han pratar om händelsen.

I sitt arbete har eleverna intervjuat tre journalister, tre sexsäljare, en socialarbetare från prostitutionsgrupp, en polis och en doktorand. (doktoranden är Susanne Dodillet, som nu i början av året kommer ut med boken "Är sex arbete... svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 70-talet). En av journalisterna bekräftar faktiskt min egen upplevelse av en del tidningsfolk. Han säger:

..att när han låtit sexsäljare som är nöjda med sin sitution komma till tals, har han fått kritik. Folk har kallat honom för en okritisk reporter. Både socialarbetare och kolleger på tidningen har kritiserat honom.

Det är väl den här rädslan för kritik som gör, att debatten inte är nyanserad i media. Därför anser jag att ett sådant här arbete är väldigt viktigt, om inte annat så för nya journalister.

Det tenderar att bli ett långt inlägg, så ska bara försöka att lite lätt återge syftet med socionomuppsatsen. Det här är en C-uppsats och elevena har här fokuserat på mötet. Mötet mellan aktören (sexsäljaren) och den verksamma (soialarbetaren). De har intervjuat fem sexsäljare och sex stycken som arbetar med prostitutionsfrågor bla från prostitutionsgrupperna i Malmö och Göteborg. För övrigt hänvisar de till annan litteratur och andra gjorda undersökningar.

Precis som alla andra som söker information om prostitution, har även dessa haft svårt att hitta aktuella undersökningar som är någorlunda nyanserat utförda. De hittade endast fyra där även våra röster finns med.

"Vägen ut" av Ulla-Carin Hedin och S-A Månsson (1998)

"Porr, Horor och Feminster" av Petra Östergren (2006)

"När prostitutionen flyttade in i vardagsrummet" Niclas Olsson (2007)

"Mellan lögn och verklighet" Pye Jakobson (2008) Finns tyvärr inte på nätet.

Niclas Olson arbetar på prostitutionsgruppen i Malmö och är intiativtagare till  Fast/Kastprojektet, vilket även numer finns i Göteborg.

Författarna till uppsatsen vill belysa frågan från tre olika perspektiv,den som säljer sex, socialarbetaren och samhället.

"Media, politiker och de samhälleliga medborgarna är alla med och konstruerar de stereotypa bilder som ligger till grund för de diskurser som idag finns kring försäljning av sexuella tjänster."

"I mötet mellan sexsäljare och yrkesverksam finns från båda håll föreställningar kring "den andre" som försvårar arbete och relationsskapande. I studien framkommer att för ett lyckat arbete krävs brukarmedverkan, en språklig medvetenhet samt att man som yrkesverksam har gjort upp med sina egna fördomar och värderingar innan man går in i ett möte."

 Det här sista, tycker jag är oerhört viktigt. Det är viktigt i vilken terapi det än gäller för att resultatet ska bli bästa möjliga. Arbetet snuddar också vid vikten av att ha ett individperspektiv. Att se sexsäljaren som en individ, inte som en homogen grupp. Att personen i mötet ska se sig som ett subjekt och inte som ett objekt.

Tyvärr tror jag, att många (om inte de flesta) socialarbetare tar på sig en makt och översittarattityd i mötet med behövande och ser personen som ett objekt. Lite lustigt i sammanhanget är att ev samma socialarbetare i nästa stund seriöst anser att alla våra kunder bara ser oss som objekt. Är det en spegling måntro? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Eftersom jag tror / vet att inte så många går in och läser här, vilket i och för sig är helt naturligt då det sällan skrivs något nytt. Så har jag beslutat att den här bloggen får vara endast en förvaring för det redan skrivna gällande sexköp oc...

  Då kommer den sista berättelsen som var den jag skrev först, då för fyra-fem år sedan, när jag fick för mig att skildra hur jag trodde hur någon variant inom prostitutionen kunde se ut. Sedan gav det ena det andra. Jag hittade på ännu en tänkbar...

  Sorry...jag blev antagligen så bländad av solen i fredags så jag totalt glömde bort mina fiktiva historier om tänkvärda scener från området prostitution. Men nu kommer den nionde,som alltså benämns som nr.2 eftersom jag kör dem baklänges. ...

   Då kör vi nr tre av mina påhittade men icke osannolika varianter inom prostitutionsfenomenet. En kort sak idag. Solen skiner, det är fredag och vi har äntligen lämnat den gråa februari och kommit in i mars. Läs, må bra och ha en skön helg. ...

  Så var det dags igen med en ny påhittad berättelse om det komplexa fenomenet prostitution.   NR.4   – Jäkla idioter! Viola slänger på luren. Länge blir hon sittandes och bara stirrar ut i tomma intet. Hon känner sig vilsen, hon kä...