2006-08-26 T 02:12

Fredagen övergått i natt. Det är lugnt och stilla i huset. Känner mig harmonisk, lyssnar på Björn Afzelius och faccineras av många av hans texter. Ännu en stund har jag tid till mig själv och mina tankar. Det finns ju så himla mycket man kan skriva om när det gäller prostitution.

Det är en hel del, som frågat mig, om jag inte träffar på många otrevliga personer. Att sälja sex innebär ju en viss utsatthet. Läser man på olika forum, om andras eskorters och glädjeflickors erfarenheter, så inser man det. Jag vet inte om det bara är slumpen, som avgör varför vissa är mer utsatta än andra. Själv har jag aldrig någonsin blivit vare sig hotad, illa behandlad eller blåst på pengar. Lite tror jag nog beror på min framtoning i annonser och marknadsföring och på att jag bara bokar via mail med några veckors framförhållning. Därtill att jag nästan aldrig träffar okända på hotell eller hemma hos dem. Jag skriver nästan, för jag har gjort undantag. Undantag som jag aldrig har ångrat. Kanske kan anledningen även vara, att jag litar till min intuition vid mailkontakterna. Vad det än beror på, så är jag förstås tacksam.

Men jag kan inte slå mig för bröstet och tro att det händer inte mig. För det vet man inte. Jag har läst om tjejer, vars kunder spottat dom i ansiktet och kallat dom för hora. Då börjar man fundera.

Den mannen som gör något sådant, måste antingen må enormt dåligt eller vara uppväxt med en sådan kvinnosyn. Jaha...invandrare...tänker då många. Visst, en del invandrare har den kvinnosynen och för dom är det okej. Själv undviker jag de män, som jag misstänker ser ner på kvinnan. Men ännu värre, tycker jag, är när det är svenska män, som tror att de kan behandla en kvinna som säljer sex hur som helst. Det finns ganska gott om sådana, tro mig. Jag träffar dom inte, för de kommer inte till mig. De söker sig oftare till kvinnor som ofrivilligt  frivilligt säljer sex. De kvinnor, som av olika anledningar måste få in pengar och som även fördömer sig själva.

De här männen har som alla andra, eller de flesta, en sexdrift som de måste få utlopp för. Men av någon orsak som varken de eller vi vet, så anser de sig ha rätt att behandla en prostituerad som en hund. Dagen efter kan de i fikarummet, på jobbet högt och tydligt deklamera vad illa de tycker om prostitution. De här männen finns,som sagt och en del eskorter råkar tyvärr ut för dom, vilket innebär att de får ännu sämre självbild och egenvärde. Männen i sin tur, skulle egentligen behöva hjälp. Men vem kan hjälpa någon, som inte vet att den behöver hjälp?

Den prostituerade då? Självklart behöver hon någon att prata med. Men hur många har det? Här fyller vissa forum på nätet en viss funktion. Man får stöd av både andra som säljer sex och av de som köper sex. Man inser att man inte är ensam och att inte skuldbelägga sig själv.

Andra risker för en prostituerad kan vara att bli blåst på pengarna, att råka ut för falskbokare och att stöta sig med en kund, som sedan sprider falska rykten för att skada eskorten.

Som jag påpekat i många av mina inlägg, är vi eskorter lika olika som de som köper våra tjänster. Falsbokare tror jag vi alla råkat ut för. Efter vad jag förstått, genom att läsa på forum och andras bloggar, har en del eskorter någon form av lista på de kunder de vill undvika. En lista som de vid behov kan dela med sig av till andra eskorter. Jag vet inte...beroende på hur man bedriver sin hobbyverksamhet, så kanske det är bra.

Själv anser jag inte att jag behöver det. Naturligtvis råkar även jag ut för falskbokare (tack o lov inte ofta), men det är lättare att minnas en mailadress än ett mobilnummer.

Ibland är dessa falskbokare bara osäkra och modet sviker i sista stund. Men visst infinner sig en viss irritation, då jag vet att andra skulle bli glada över den tiden. Faktiskt har det hänt ett flertal gånger, att de hört av sig igen och genom några mailvändor får de boka ny tid. De får en andra chans och det är okej att lämna återbud och det är okej att bara komma och säga hej och sedan gå om man vill. Men ännu har ingen kommit och sedan gått direkt.

När jag läser igenom vad jag skrivit, låter det som jag framhåller mig själv. Det gör jag nog också, men jag anser att de som väljer att köpa sex är vanliga människor som du och jag. med samma ångest för det okända, samma skuldkänslor, samma pådyvlade fördomar och samma rädsla för upptäckt. På samma sätt, som jag vill bli respekterad måste också vi respektera de som vill komma och åtnjuta våra tjänster.

När det handlar om att bli hotad, kränkt och kanske misshandlad av en kund, då ska vi inte låta våra egna ev skuldkänslor/skamkänslor hindra oss från att anmäla. Tyvärr, tror jag, att en del prostituerade tar på sig skulden själva. De anser sig inte vara mer värda.

Här måste jag bara flika in ett varför. Varför tror de det?

Ja, vad tror ni som orkat läsa ända hit? Är det för att deras föräldrar alltid sagt att de inget är värda? Är det för att de själva är av den åsikten, att säljer de sex så får de skylla sig själva? Är det för att omgivningen och samhället i stort, sänder ut de signalerna-att säljer man sex är man inget värd?

Hur ofta läser ni om att en prostituerad anmält en kund? Tror ni att det är sällan förekommande?

Däremot och tänk efter nu. Hur ofta läser ni en artikel där det slås upp på stora löpsedlar att den och den kvinnan säljer/sålde sex? Hur stor del har media i synen på prostitution?

Ta er en tankeställare. Jag har just nu mycket som pockar på och vill ut. Men det här blev som vanligt långt. Så jag återkommer med min syn på medias inställning när tiden är med mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Eftersom jag tror / vet att inte så många går in och läser här, vilket i och för sig är helt naturligt då det sällan skrivs något nytt. Så har jag beslutat att den här bloggen får vara endast en förvaring för det redan skrivna gällande sexköp oc...

  Då kommer den sista berättelsen som var den jag skrev först, då för fyra-fem år sedan, när jag fick för mig att skildra hur jag trodde hur någon variant inom prostitutionen kunde se ut. Sedan gav det ena det andra. Jag hittade på ännu en tänkbar...

  Sorry...jag blev antagligen så bländad av solen i fredags så jag totalt glömde bort mina fiktiva historier om tänkvärda scener från området prostitution. Men nu kommer den nionde,som alltså benämns som nr.2 eftersom jag kör dem baklänges. ...

   Då kör vi nr tre av mina påhittade men icke osannolika varianter inom prostitutionsfenomenet. En kort sak idag. Solen skiner, det är fredag och vi har äntligen lämnat den gråa februari och kommit in i mars. Läs, må bra och ha en skön helg. ...

  Så var det dags igen med en ny påhittad berättelse om det komplexa fenomenet prostitution.   NR.4   – Jäkla idioter! Viola slänger på luren. Länge blir hon sittandes och bara stirrar ut i tomma intet. Hon känner sig vilsen, hon kä...