2009-11-16

Teckningen har jag på skakig hand gjort själv på Photoshop. Men texten i pratbubblan är tagen från en pdf fil från Skatteverket.

Anledningen till att jag ägnade många timmar en kväll förra veckan, åt att leta mer kunskap än den lilla jag har, vad gäller skatteregler och sköntaxering är två. För det första har jag efter nästan ett års betänkande slutligen beslutat att göra en del förändringar i mitt liv. Hobbybiten vill jag har kvar ett tag till och därför ville jag ha lite mer kött på benen angående skatter mm. För det andra kom det här med sköntaxering upp på sexformet sexwork.net och någon skrev att det hittills inte finns något domslut på att en sexsäljare blivit sköntaxerad.

Jag vet om två, kanske tre fall, men jag vet inte domslutet på dem. Jag sökte på Skatteverket och på Kammarrätten, utan resultat.  Jag börjar med de här sköntaxeringarna, så fortsätter jag sedan med skatter.

Det första fallet är ganska välkänt. Det är från 2003, då Roshina Sambo fick F-skattsedel för att kunna skatta för sin intäkt som sexsäljare. Det blev mycket dividerande och det visade hur idiotiska reglerna är, pga denna sexköpslag. Skattar man för sina hobbypengar, så blir staten en form av hallick, som tar emot pengarna. Det hela slutade med att Roshina gick i konkurs och sköntaxerades med 700 000kr.

Det andra fallet är när poliskommissarie Gripenlöv statuerade ett exempel på Malmskillnadsgatan 2006. Här står att Länsrätten dömde till sköntaxering, men jag har inte kunnat hitta domen.

Det tredje fallet, (eller om det är samma som ovanstående), där slår 2007 Kammarrätten fast att prostituerade ska betala skatt. Det var den domen jag letade efter och inte fann.

Hur gör man då, om man är en ärlig, pliktskyldig person, som på sin fritid ( eller som försöjning) vill ha lite trevliga sexmöten mot en viss ersättning och skatta för ersättningen? Detta försökte Frida reda ut och bestämde tillsammans med ytterligare några sexsäljare ett möte med Skatteverket.  Resultatet blev, man får inte någon F-skattsedel om man uppger förtjänst genom sexmöten. Ändå är vi skyldiga att betala skatt. Så för att kunna göra rätt för sig och för att undvika en ev sköntaxering, måste man ljuga och hitta på en annan verksamhet. Samhället uppmuntrar alltså till lögner och hyckleri.

Det här borde det pratas mer om i debatten, för här har vi en lag som kriminaliserar våra kunder. Ändå vill staten ha en bit av deras pengar, samtidigt som vi, om vi vill vara rätttrogna, inte får uppge inkomstkällan. Får det verkligen vara så här?

Man hör ibland av andra sexsäljare, att de inte alls är intresserade varken av en avkriminalisering, eller av debatten överhuvudtaget. I vissa fall är det för att de är rädda att bli tvingade att skatta för sina intäkter från sexsäljandet. Men den skyldigheten har vi ju redan. En länk till en artikel om en sexsäljare i Ungern, som i detta fall ligger före oss.

Nu kommer jag då till dessa pdf filer. Jag sökte således efter kunskap hur jag personligen kan agera på bästa sätt, efter min kommande förändring. Först lite bakgrund om mig själv. De sista fem åren har jag i min vanliga verksamhet, som inte är något kamouflage för hobbybiten, skrivit kvitto, skött bokföring och tillsammans med revisor gjort bokslut, enligt konstens alla regler.

Hobbybiten, alltså sexsäljandet, har varit ett kompliment till den vanliga verksamheten och eftersom jag inte anser det vara någon särskild skillnad på syftet, så har jag även där skrivit kvitto och redovisat dessa intäkter. Inte vid varje möte, men vid väldigt många. Detta har jag gjort för att jag dels är en sådan person och dels för att jag anser, att kunden har rätt att ha möjligheten att kunna dra av för en skön stund, som stärker välbefinnandet.

De första trevande åren före min vanliga verksamhet, utgjorde hobbyn en så väldigt liten del, så intäkterna därifrån skulle nog inte ens överstiga gränsen för hobbyverksamhet, som inte är skatteskyldigt.

Pdf filen http://www.skatteverket.se/

download/18.2132aba31199fa6713e80003149/30126.pdf  hittade jag på Skatteverket, då jag ville veta mer om näringsverksamhet respektive hobbyverksamhet. Handledning för inkomst taxeringsåret 2008, heter den. Att göra om min verksamhet till hobbyverksamhet verkar enligt detta inte vara någon bra ide:

Det ska observeras att det är kravet på egentligt vinstsyfte som

skiljer hobby från näringsverksamhet. Har verksamhet vid

denna bedömning fått karaktären näringsverksamhet bör ej

uppgifter om arbetsinsatsens ringa omfattning förändra bedömningen

och omvandla den till hobby.

 Men jag skulle kunna starta om på nytt. Bilda en hobbyverksamhet i vanliga jobbet och en i hobbyn (med fingerat syfte då). Dessa skulle då inte slås ihop om man läser det här. 

Har skattskyldig flera hobbyverksamheter beskattas dessa var

för sig och får inte slås ihop eller kvittas mot varandra.

Kriterierna för näringsverksamhet är varaktighet, självständighet

och vinstsyfte. Hobbyverksamheten fyller i regel kraven på

varaktighet och självständighet men avsaknaden av direkt

vinstsyfte på längre eller kortare sikt medför att verksamheten

inte uppfyller kraven för näringsverksamhet varför den ska

hänföras till inkomstslaget tjänst.

 Jag sökte vidare. Hur är reglerna för svarta pengar, som väl mina förvärvade sexpengar ändå borde räknas som? Jag hittade en ny pdf fil, just om svarta pengar. http://www.skatteverket.se/download/18.69ef368911e1304a625800017284/

rapport200701.pdf?posid=6&sv.search.query.allwords=prostitution

Den yttre ramen för vad som är svartarbete bestäms av skattelagstiftningens regler. I Sverige

finns mycket få undantag för när ersättning för utfört arbete inte beskattas. Exempel på undantag

är bär-, svamp- eller kottplockning, blod-, mjölk- eller organdonation, hittelön, ersättning

till den som har räddat personer eller tillgångar i fara eller bidragit till att förebygga eller

avslöja brott eller brottsling samt ersättningar i form av avdrag på ordinarie hyra eller avgift

för bostad till hyresgäst för att utföra enklare förvaltningsuppgifter.

Med illegalt arbete menas sådant arbete eller verksamhet där verksamheten i sig är förbjuden

eller kräver tillstånd. Enligt praxis ska inte illegalt arbete beskattas. Men detta är inte en regel utan undantag.

Inget undantag vid prostitution alltså, som tidigare bekräftats. Jag letar vidare och förstår att om det räknas in i BNP så ska det beskattas.

Om en verksamhet är laglig eller olaglig kan skilja sig mellan olika länder även inom EU.

Som exempel kan nämnas att prostitution är laglig i Sverige men olaglig i några EU länder.

Principerna för beräkning av BNP är däremot enhetliga.

 Illegala sysselsättningar som inte räknas in i BNP och således inte ska beskattas om den upptäcks, är utpressning, sedelförfalskning och stöld.

Sysselsättningar som i princip är lagliga, men som utförs av obehöriga aktörer, räknas in i BNP och beskattning kan ske, trots att det är fråga om brott mot andra lagar. Exempel är läkare med falsk leg och svarttaxi.

Illegal produktion, där det är fråga om en frivillig transaktion mellan köpare och säljare, tex  prostitution, eller narkotikahandel och häleri, så ska det räknas in i BNP och beskattas.

Jag lärde mig en hel del på de här timmarna vid datorn. Men mycket är otroligt luddigt fortfarande. Det finns inget rim och reson i reglerna, enligt mitt huvud. Pengar från sexköp är svarta pengar, som ska beskattas, fast jag får inte säga att jag fått dem från sexköp. Pressar jag någon på pengar, så är dessa pengar jag får in på detta sätt inte skattskyldiga. Varför vill staten hellre ha pengar komna från sexköp än från utpressning?

Slutligen lite om det som stört mig mycket, som egen företagare. Nämligen momsen. Lyckas jag med stor möda få in ca 25 000kr var månad (vilket jag inte får), tillsammans med hobbybiten. Då får jag direkt ta bort 5000 till moms. Återstår 20 000 som med alla avdrag i slutänden inte blir mycket mer än ca 10-14 000kr. När momsen började var det inte så, fick jag reda på.

När moms infördes var företag med en omsättning under 30 000 kronor enligt huvudregeln

inte skattskyldiga. Denna regel finns inte längre. Den som i yrkesmässig verksamhet omsätter

skattepliktig vara eller tjänst ska redovisa moms från första kronan.

Jag håller med författarna till denna fil. 

Ett slopande av momsredovisning i inkomstdeklarationen och att undanta de allra minsta företagen

från skattskyldighet till moms skulle motverka oseriös verksamhet och förenkla för de

allra minsta företagen. 

Ja, det var det om det. Kanske inte ett så jätteintressant inlägg för gemene man. Men viktigt för de som det berör, för de som bryr sig och för de som inte vill komma i klammeri med rättvisan. Att sälja sex är ju ännu helt legitimt, fastän det är svårt många gånger att förstå att så är fallet.

Som vanligt för er som vill, kan ni läsa mitt dagliga svammel här. Ibland kan man faktiskt finna mitt bland svamlet, en och annan tänkvärd mening.

 2008-12-25

    Vi har nu tagit klivet in i 2009. Vårt grannland Norge har nu från och med årsskiftet, tagit steget till att precis som vi förbjuda och straffbelägga män som köper sig en stunds njutning. De gör ingen hemlighet av, att det var de afrikanska kvinnorna som fyllde upp gatorna på jakt efter kunder, som gjorde att de slog till med ett förbud. Stolta går de ut i media med att hälften redan lämnat landet. Ja, det är ju den attityden som numer återspeglas i samhället.  Att se om sitt eget hus. Vart kvinnorna tar vägen, både de utländska och de inhemska och hur de mår och hur de nu försörjer sig, det är inte viktigt. Huvudsaken att de försvinner från gatorna. Det man inte ser, det finns inte.

Dyrt lär det också bli för de sex och närhetstörstande männen enligt denna artikel. 9000 kr kan de få betala i böter och händer det fler gånger så blir det ännu dyrare. Det viktigaste är inte att ta mest sexkunder, säger Öjvind Nordgaren, utan att krympa sexmarknaden. Jag vet inte, om det nu är jag som har skygglappar framför ögonen och inte kan se saker ur andra synvinklar än min egen. Men jag förstår inte riktigt det resonemanget. De tänker sig att ha patrullerande, uniformerade poliser i avskräckande syfte. (finns det resurser till det i Norge?) Dessutom ska de ha civila spanare, som ska följa efter kunderna och slå till mitt i akten. Jag kan inte få det till annat, än att det handlar om att slå till mot kunderna och få in pengar till statskassan.

För att krympa sexmarknaden behövs ingen lag mot sexköp. De kan göra samma sak, men koncentrera sig på kvinnorna istället och bygga upp ett förtroende med dem och även med männen. Jag är övertygad om att de då både smidigare och effektivare, skulle hitta den organiserade brottsligheten. Ytterligaren en sak som kunde göras, om de nu verkligen månar om människorna, är att inrätta en form av värmestuga där kompetent personal ska finnas. Jag tror mer på öppenhet och kommunikation än förbud och maktattityd, som leder till undanskömda platser och faktiskt försvårar för både kvinnorna, polisen och de män som misstänker något tokigt men inte vågar larma då de själva är kriminella och riskerar böter.

Kvinnoföreningen Ottar, tar åt sig en del av äran. De påstår att de representerar folks åsikter, att folket vill ha ett förbud. Hur det går ihop med den röstning som Aftenbladet gjorde strax för jul, vet jag inte. Där visar 63% av 4258 röstande, att de är emot lagen. Det ska bli intressant att se, om Norge också väntar 10 år med att göra en utvärdering.

Jag lämnar Norge, för att istället skriva lite om ett par skolarbeten gjorda hösten 2008. Jag tycker det är ett bra sätt att få ut information till yngre. Dels måste de som gör arbetet skaffa information från båda sidor och dels så berättar de för resten av klassen om sitt arbete. Det ena är en uppsats gjord av journaliststuderande. Jätteviktigt, anser jag, att journalister inte bara skriver utifrån det politiskt korrekta. Den andra är gjord av socionomelever, där det också är viktigt att möta behövande, utan att döma utifrån egen eller andras ensidiga tro. Tyvärr ligger inte dessa arbeten ute på nätet, så jag kan inte länka till dem. Jag själv har fått dem tillsända mig dem via mail. I journalistarbetet medverkar jag själv, men inte i socionomuppsatsen. De har gett sin tillåtelse att jag tar upp deras arbeten på bloggen.

Journalisteleverna går termin 3 och kallar sitt arbete för "Vem pratar med horan". De har valt att utgå från endast en tidning Göteborgsposten och de har koncentrerat sig på artiklar publicerade från jan 1997 till dec 2007. De valde bort artiklar om sextrafficking, barnprostitution och kortare notiser under 450 ord och fann då 94 artiklar. I 84 av dessa kommer någon person till tals, vilket sällan är en sexsäljare.

1997 och 1998, alltså innan sexköpslagen kom till, skrevs det överhuvudtaget inte mycket. Totalt sju artiklar i denna tidning. Borde det inte ha debatterats för fullt då, egentligen? För och emot osv. Det som förvånar mig är, att i dessa sju artiklar uttalar sig inte en endaste politiker. Ingen sexsäljare heller förstås, men två sexköpare och två poliser, två övriga, en expert/forskare och en socialarbetare.

1999 hade Göteborgsposten hela sexton artiklar, i vilka en sexsäljare och två sexköpare fick uttala sig. (kanske samma sexköpare som tidigare). Däremot är det hela tolv poliser, åtta socialarbetare, fem politiker och tre experter.

2000 fanns fem artiklar och 2001 tio.

2002 måste något ha hänt, som jag tyvärr inte har en aning om. Då publicerades plötsligt sjutton artiklar och sex sexsäljare och fyra sexköpare kom till tals, tillsammans med bla sju poliser.

Hände sedan inte mycket förrän 2006 då plötsligt fyra sexsäljare får uttala sig och tre sexköpare, plus bla tre poliser, en expert och en socialarbetare. Ingen polis. Sex artiklar publicerades.

2007 publicerades elva artiklar. Jag kan tänka mig att det nu bla diskuterades om Petras bok "Porr,Horor och Feminister" som kom ut året innan. Här utalar sig fem från övriga myndigheter, tre poliser, två socialarbetare, en expert, en politiker, en sexköpare och tre sexsäljare.

Trots att den här undersökningen bara baseras på en enda tidning och således inte kan göras till någon sanning, så är det ändå ett intressant resultat. Totalt sett så har sammanlagt 63 poliser uttalat sig angående sexköp under en tid av tio år. 29 stycken från övriga myndigheter, 25 socialarbetare, 23 sexsäljare, 20 politiker, 19 sexköpare, 15 öviga och 11 experter/forskare.

Jag ska inte redogöra för hela arbetet, bara lite kort nämna om ord och språkval som använts av journalister. De flesta använde ordet prostitution sexköpare och torskar. Helt klart är att media påverkar läsaren, genom ord och språk. I många av artiklarna benämns vi först som prostituerade och sedan som kvinnorna, vilket gör att läsaren kopplar ihop prositution med kvinnor. Kunderna benämns som männen, utan att först ha benämnts som manliga sexköpare, vilket får läsaren att koppla ihop män med sexköp. Mannen beskrivs alltid som aktiv, medan kvinnan beskrivs som passivt offer. Hon arbetar inte med sex, säljer det inte ens...utan blir bara köpt. (citat fr arbetet). De ord som används i samband med en viss nyhet påverkar vilka ord läsaren sedan själv använder när han pratar om händelsen.

I sitt arbete har eleverna intervjuat tre journalister, tre sexsäljare, en socialarbetare från prostitutionsgrupp, en polis och en doktorand. (doktoranden är Susanne Dodillet, som nu i början av året kommer ut med boken "Är sex arbete... svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 70-talet). En av journalisterna bekräftar faktiskt min egen upplevelse av en del tidningsfolk. Han säger:

..att när han låtit sexsäljare som är nöjda med sin sitution komma till tals, har han fått kritik. Folk har kallat honom för en okritisk reporter. Både socialarbetare och kolleger på tidningen har kritiserat honom.

Det är väl den här rädslan för kritik som gör, att debatten inte är nyanserad i media. Därför anser jag att ett sådant här arbete är väldigt viktigt, om inte annat så för nya journalister.

Det tenderar att bli ett långt inlägg, så ska bara försöka att lite lätt återge syftet med socionomuppsatsen. Det här är en C-uppsats och elevena har här fokuserat på mötet. Mötet mellan aktören (sexsäljaren) och den verksamma (soialarbetaren). De har intervjuat fem sexsäljare och sex stycken som arbetar med prostitutionsfrågor bla från prostitutionsgrupperna i Malmö och Göteborg. För övrigt hänvisar de till annan litteratur och andra gjorda undersökningar.

Precis som alla andra som söker information om prostitution, har även dessa haft svårt att hitta aktuella undersökningar som är någorlunda nyanserat utförda. De hittade endast fyra där även våra röster finns med.

"Vägen ut" av Ulla-Carin Hedin och S-A Månsson (1998)

"Porr, Horor och Feminster" av Petra Östergren (2006)

"När prostitutionen flyttade in i vardagsrummet" Niclas Olsson (2007)

"Mellan lögn och verklighet" Pye Jakobson (2008) Finns tyvärr inte på nätet.

Niclas Olson arbetar på prostitutionsgruppen i Malmö och är intiativtagare till  Fast/Kastprojektet, vilket även numer finns i Göteborg.

Författarna till uppsatsen vill belysa frågan från tre olika perspektiv,den som säljer sex, socialarbetaren och samhället.

"Media, politiker och de samhälleliga medborgarna är alla med och konstruerar de stereotypa bilder som ligger till grund för de diskurser som idag finns kring försäljning av sexuella tjänster."

"I mötet mellan sexsäljare och yrkesverksam finns från båda håll föreställningar kring "den andre" som försvårar arbete och relationsskapande. I studien framkommer att för ett lyckat arbete krävs brukarmedverkan, en språklig medvetenhet samt att man som yrkesverksam har gjort upp med sina egna fördomar och värderingar innan man går in i ett möte."

 Det här sista, tycker jag är oerhört viktigt. Det är viktigt i vilken terapi det än gäller för att resultatet ska bli bästa möjliga. Arbetet snuddar också vid vikten av att ha ett individperspektiv. Att se sexsäljaren som en individ, inte som en homogen grupp. Att personen i mötet ska se sig som ett subjekt och inte som ett objekt.

Tyvärr tror jag, att många (om inte de flesta) socialarbetare tar på sig en makt och översittarattityd i mötet med behövande och ser personen som ett objekt. Lite lustigt i sammanhanget är att ev samma socialarbetare i nästa stund seriöst anser att alla våra kunder bara ser oss som objekt. Är det en spegling måntro? 

 2008-04-17

Jag fick en kommentar till förra inlägget, som jag inte kunde låta bli att fundera lite mer ingående över...eller på..rättare sagt. Personen förstår om någon säljer sex för att finansiera sitt behov av droger, den förstår de som blir tvingade till det, den förstår om "fattiga" kvinnor gör det för att försörja sina barn. Men inte att någon i ett välfärdsland som Sverige, självmant väljer att sälja sex.

 "Vad får dig till att vilja dela din kropp med så många människor? Hur kan du ge människor det nöjet att få utnyttja din kropp för pengar? Man svälter ju inte i Sverige? "

Tyvärr så finns det faktiskt ganska många människor i Sverige, som lever under existensminimum. Det är väl inte så länge sedan, som det presenterades en undersökning om att antal fattiga barn ökar. Detta bara sagt som en parentes.

Jag tror att många undrar, hur man kan tillåta sig att vilja ha sex med många olika män. Med betoning på vilja. Går man bakåt bland mina inlägg, så kan man hitta svaret på flera ställen. Men jag uppskattar att frågan ställs, istället för att som många gör, tar för givet att jag ljuger. Att ordet utnyttja används i frågan, tyder jag till att frågeställaren och jag inte har samma synsätt på vissa saker, eller är påverkad utav den stora massan.

Hur kan jag ge människor nöjet att utnyttja min kropp för pengar?

Enligt mig är det en fråga, som man kan ställa till alla arbetstagare. Till alla undersköterskor, som med ett pressat leende på läpparna skyndar mellan sina åtaganden och som kanske önskar att tiden skulle stanna en stund, så de hann med att säga några ord till tant Agda och hann med att hålla Kalles hand. Till alla gruvarbetare som kanske har som enda försörjningsalternativ att med livet som insats varje dag ge sig ner i mörkret. Till alla poliser som går till jobbet varje dag med en klump i magen, för att deras arbetsschema är så stressat så att de inte hinner med allt och därmed riskerar att förbise tex ett DNA test.

Ja, listan kan göras lång över de som inte känner välbefinnande och harmoni på sina arbeten och som av stat och arbetsgivare utnyttjas till att prestera sitt yttersta.

Listan över de som hittat sin nich och som kan försörja sig på det de tycker om, är kortare. Hit kan nog räknas de flesta kreativa yrken, men säkert också en och annan undersköterska, läkare, datafolk mm.

Tänk att jag slutligen hittade ett sätt, där jag både kan ge och få välbefinnande för pengar.

Ja, det här var ju ett enkelt sätt att svara. För mig är det enkelt. Men jag har full förståelse för att många, kanske de flesta, ser det på ett annat och  mera skamfullt sätt, just för att det handlar om sexuella aktiviteter. Orsakerna till att man anser, att det mest intima man har, delar man bara med en enda person och det är då någon som betyder något speciellt för en, de går nog långt bak i tiden. Ärvda generation efter generation.

Jag respekterar de som tycker så. Allt som man själv anser är rätt för en själv, det är rätt.

Vad får mig att dela min kropp med så många människor?

En svår fråga egentligen. Lika svår som att fråga...varför vill inte du dela din kropp med flera människor? Jag sonderade lite bakåt i mitt liv och kom fram till, att jag sedan barnsben alltid brytt mig om andra. Jag minns hur någon auktoritet sa, när jag var elva - tolv år, att jag hade överskott på kärlek. Då förstod jag inte mycket av det, men orden sitter kvar och i vuxen ålder förstår jag inte heller vad personen egentligen menade. I min värld kan man aldrig få för mycket utav kärlek. Kärlek för mig är varken nu, eller var tidigare något man bara ger eller känner för en enda person.

Jag anser, att man väljer själv, om man vill känna kärlek eller ge kärlek och då till allt i universum. Visst har även jag träffat personer, som betytt mer än andra. Men jag har nog aldrig träffat någon som varit helt betydelselös. För mig spelar det liksom ingen roll, om jag delar min kropp, mina ord, mina upplevelser, min kunskap, min måltid mm med andra människor.

Det viktiga för mig, förr och nu, är och kommer nog alltid att så vara, att få mina medmänniskor att må bra. Att hitta det positiva i livet, att finna nya vägar, nya dörrar, att känna harmoni och balans. Vilka verktyg jag använder beror på behovet,som människorna som kommer till mig har.

Inte alltid söker de upp mig. Jag kan träffa dem på bussen, under promenaden, på resan, i affären. Nu pratar jag inte endast om sex, utan om helheten, för naturligtvis söker jag inte mina sexkunder i affären. Men det är ingen skillnad för mig, att lossa inre spänningar med att ge någon en orgasm, eller att stötta någon som har problem. I båda fallen får resultatet mig att själv känna välbefinnande.

Sexkunderna är ju speciella på det sättet, att de många gånger hjälper mig att lossa mina inre spänningar också. Delad glädje är dubbel glädje. Pengarna kan vara ett aber i det hela, men å andra sidan..hur många kan försörja sig på ideellt arbete?

2008-04-06

Jag satt och tittade på reprisen av Uppdrag Granskning i torsdagskväll. Det handlade då om när svenska försvarsmakten skickade ner soldater till Kongo 2003, för att tillsammans med en fransk soldatstyrka göra en fredsbevarande insats, under namnet Operation Artemis. De svenska soldaterna både såg och hörde hur de franska soldaterna torterade och skenavrättade en av de tillfångatagna. Svenska läkare, som var på plats åsåg alltihop, utan att ingripa.

Alla svenska chefer på plats visste vad som pågick, men ingen gjorde något. Det hela mörklades och regeringen fick inget veta. Visst, hela historien är för jävlig, men jag satt mest och funderade på, hur dessa, ofta unga soldater, kände och fortfarande känner sig. Att bara stillatigande se och lyssna på detta hemska, utan att själva kunna göra något.

Hur har det här påverkat deras sista fyra år? Har de fått psykologisk hjälp? Har de gett upp hoppet om det goda i världen? Hur kändes det att se hur de franska ledarna som utförde tortyren, fick utmärkelser och medaljer?

Det kan tyckas långsökt, men det är inte det minsta långsökt att dra paralleller till det som händer runt omkring oss. De svenska soldaterna hade inte så mycket val. Säkert ville många bara ta första flyg hem, men det var nog inte så enkelt. Här i vår nutid har vi landstingspersonal, försäkringskassepersonal, privat vårdpersonal, personal inom psykiatrin, inom polisen, inom migrationsverket, inom politiken mm, som också får, både se och lyssna till övergrepp på de mänskliga rättigheterna.

Ett litet, litet fåtal protesterar, utan att någon bryr sig. De andra finner sig, liksom de svenska soldaterna fick göra. Valet de har, är att lämna sin arbetsplats, vilket är ett väldigt stort steg, som kräver ett ofantligt mod. Inger Efraimsson hade modet och hon har min fulla beundran. Hon lämnade sin ordförandepost på Försäkringskassan, när riksdagens beslut inte stämde med hennes moral och värderingar.

Men hur mår alla andra? Har de också tappat tron på det goda och finner sig i att vara marionetter? Att tycka, tänka och uttala det som andra bestämt att de ska säga och tycka. Här är det inte långt att ta steget till prostitutionsdebatten.

Sunda förnuftet säger att det är helt osannolikt, att alla politiker ställer sig bakom sexköpslagen. Speciellt med tanke på att inte många gjorde det, då  den togs upp till förslag då 1999 eller 98. Men vart är de nu, de som kritiserade den då? Sällar de sig till de svenska soldaterna, till den dåligt mående personalen inom vården och till de sönderstressade poliser, som vill men inte kan förebygga brott etc? Eller spelar de i samma liga som militärcheferna och läkarna, som kunde ingripit men inte gjorde det?  Är det styrda majorinetter vi har till politiker?

Svaret är lätt. De ryms på en hand, de politiker som vågar frångå den uppfattning, som är bestämd ska råda. Inte vill jag ha politiker, som inte kan eller vågar tycka och agera utifrån sitt eget huvud. De har också ett val, precis som andra anställda som mår dåligt. Soldaterna protesterade ju iallafall, men utan verkan. Men för mig är det skillnad om en sjuksköterska, en polis, en försäkringstjänsteman tex blundar och fortsätter må dåligt pga rädsla att bli kastad ut i kylan, om de avviker från den bestämda rutten, än om en folkvald politiker gör det.

Politikers beslut påverkar ju oss allihop och att då bara le, ljuga, hyckla och fortsätta gå i ledband, trots att deras egen övertygelse strider mot deras agerande, är ju så helt jäkla sjukt. Lika sjukt som de svenska cheferna och läkarna i Kongo, som inte rapporterade till regering om de förhörsmetoder som användes. Allt för att inte själva komma i onåd och bli utkastad från gemenskapen. Fortfarande väljer de att vara tysta och inte uttala sig.

Vi kan hoppa ännu ett steg. För mig är det här masspåverkan, en slags masshypnos där folk blir manipulerade och introkturerade och då leder steget lätt till Hitler. Tomas Ring (s) gjorde också snarlik jämförelse på sin blogg. Vad som hände kan ni  läsa här. Han stack ut och sa vad han tyckte och blev mot sin vilja tvungen att be om ursäkt och radera allt. Jag skriver mot sin vilja, eftersom han först inte ansåg det finnas något att be om ursäkt för.

Ungdomen brukar sällan vilja gå i ledband, så då och då dyker det upp radikala förslag från de olika politiska ungdomsförbunden. Förslag som slås ner direkt, för inget avvikande får förekomma. Hur känns det för de unga, att bli avspisade innan knappt sista ordet är sagt?

MUF moderaternas ungdomsförbund förspråkade 2006 att prostitution borde avkriminaliseras. Den dåvarande moderate riksdagsmannen Anders G Högmark sa då:
-Jag tycker att det är prov på genuint dåligt omdöme och dålig politisk uppfattning att som organisation, som ungdomsförbundet med dess ordförande i spetsen stå för de synpunkterna, säger Högmark som är glad att stämman tog tydligt avstånd ifrån det.

Betänk då att moderaterna vid lagens införande, tog avstånd från den. För något år sedan var det en tjej, (från kd tror jag) som kom med samma förslag. Det blev också avspisat direkt. Via Isabellas blogg, hittade jag återigen samma önskan, nu från folkpartiets ungdomsförbund LuF liberala ungdomsföreningen.

Reaktionen kom snabbt. Märk väl, att det var tre förslag ungdomsförbundet hade. Men att det verkar som att just prostitutionsbiten är det som hamnar i fokus. Om Pernilla  får betalt för att försvara sexköpslagen vet jag inte, men jag håller det för väldigt troligt. En annan styrelseledamot  i förbundet stöttar. Någon ironiserar medvetet och kallar det ungefär för ungdomligt oförstånd. Det är en av härskartekninkerna för övrigt...att göra någon mindre.Så slutligen uttalar sig då några vänsterpolitiker. De avslutar sitt inlägg med:  Det är en självklarhet för oss i vänsterpartiet att kämpa för alla människors rätt till sin sexualitet.

Ett uttalande som går stick i stäv med resonemanget i övrigt. De här människorna har inte bara skygglappar framför ögonen, utan även ögonbindel. Tog de av sig den och såg verkligheten, så skulle de upptäcka det faktiska tillståndet. Men är man marionett så är man. Då behöver man inte vare sig kunskap, erfarenhet eller våra röster. Då lyder man bara och säger det som är bestämt att man ska säga. Uppdrag Granskning kanske borde göra ett nedslag i riksdag och regering och föra upp all mörkläggning till ljuset.  Det är inte annorlunda nu, än när bordellhärvan var aktuell på 70-talet.  Hyckleriet har inte minskat, snarare tvärtom.

 2007-10-09

Jag har flera gånger undrat över, vad det är som driver dessa personer, som så ihärdigt kämpar mot prostitution. Som väl alla som läser min blogg numer är insatta i ,så avser jag inte prostitution eller sexköp, med påtvingad sextrafficking. Jag har från mitt första inlägg för ett och ett halvt år sedan, flera gånger poängterat att jag skriver om min verklighet.

Åtskilliga gånger har jag också funderat över, varför ingen vill ta till sig vad jag och andra kolleger vill berätta. Ja,utav de som så starkt e-motsäger sig en avkriminalisering av sexköp vill säga. Varför fortsätter dessa att så frenetiskt framhålla att det inte finns någon frivillig prostitution? Och varför får vi inte tillträde till debatten?

Det sistnämnda kan jag kanske förstå. Om vi får tillträde och utrymme att berätta och informera om vår verklighet, som frivilliga sexsäljare, så faller ju motståndarnas knep att slå i folk att ingen prostitution är frivillig. I och med det så öppnas det upp till en annan form av debatt. En debatt som inte motståndarna klarar av. En debatt som skulle riskera att de får se sig slagna, för de har inga argument som håller. Det skulle också innebära att allmänheten skulle få kännedom om en annan slags prostitution, än den motståndarna vill visa upp.

Men första frågan återstår. Vad är drivkraften för dessa motståndare? Vad är det som gör att så många av dessa (som oftast är kvinnor) med manipulation och lögner försöker slå i alla i kollektivet att sexköp skadar kvinnorna och att männen är bufflar som ska sättas åt? Som försöker få alla att tro, att ingen kvinna någonsin säljer sex helt utav fri vilja. Varför är detta så viktigt för dessa personer?

Jag började skönja en liten röd tråd för snart ett år sedan, då fyra kvinnor plötsligt hade antagit samma namn som nätverket jag tillhörde. Namnet PRIS.  För oss stod PRIS för prostituerades rätt i samhället. För dessa kvinnor stod det för prostituerades revansch i samhället. Vem vill ha revansch? Jo de som på något sätt har förlorat, eller blivit utsatta för något, som de vill ge igen på.

Dessa fyra kvinnor som representerar PRIS har alla erfarenhet från sexsäljande. Alla har varit eller är prostituerade på något sätt. Mest känd utav allmänheten är Louise Eek, som nu lämnat sexsäljandet för att istället föreläsa, skriva böcker och propagera mot en avkriminalisering av sexköp. Det är jättebra att informera och ta med egen upplevelse och verklighet. Det är ju precis det som även jag gör. Skillnaden är, att jag inte tar för givet, att bara för att jag inte mår dåligt eller för att jag gör detta frivilligt så innebär inte det, att ingen annan kan ta skada och må dåligt. Louise har en stenhård attityd. Jag har träffat henne. Hon tog skada och mådde dåligt. Det innebär då enligt henne att ALLA gör sammalunda. Det är inget att diskutera, det bara är så.

Nina

är också en fd sexsäljare. Antagligen även hon med dåliga erfarenheter, som vill ge igen.

Emma,

prostituerade sig som 19-åring, mådde dåligt och tog sig ur det. Naturligtvis vill hon varna andra ungdomar att råka ut för samma elände och det tycker jag är helt rätt. Men ändå, för att hon mådde dåligt så innebär det inte att det kan finnas någon som utan problem kan sälja sex och som till och med känner välbehag av att sälja sex.

Maria

jobbade eller jobbar, som erotisk massör, liksom jag själv. Men enligt henne är det inte samma sak som att vara prostituerad. På sin blogg har hon en nunnebild, så antagligen så anser hon sig var lite mer nunneaktig än vad tex. jag är.

Dessa fyra kvinnor har alla blivit utsatta av män och känner ett hat mot män.

Maria Carlshamre EU parlamentariker och motståndare till prostitution har blivit misshandlad av sin man. Det har även blivit en film där mörkret faller utav hennes upplevelser. Naturligtvis ser hon män som stora hot och vill sätta åt varenda person som är född med snopp.

Johanna Altenstedt har varit Marias assistent. Hon är som ni säkert uppmärksammat, aktuell i bloggvärlden just nu, genom att ha

hotatsexsäljaren konsulten att avslöja hennes identitet.. Johanna har en jobbig vårdnadstvist bakom sig. Om även hon har blivit illa behandlat av sin man vet jag inget om. Men hon har däremot blivit illa behandlad av ordningsmakten, enligt henne själv. Tyvärr har hon själv raderat inlägget hos Norrmalmspolisen i samband med de sista dagarnas turbulens mellan henne och konsulten.

Gudrun Schyman välkänd politiker, feminist och prostitutionsmotståndare. Det behövs väl ingen närmare presentation av hennes möten med våldsbenägna män. Dessa har hon själv fört fram i TV. Alla män är väl svin i hennes ögon kan man tänka.

Inger Segelstedt, Margareta Winberg , Birgitta Olhsson, Gunilla Ekberg är även de fanatiska motståndare till sexköp. Men om även dessa har varit utsatta för mäns elakheter, har jag ingen kunskap om. Jag skulle inte alls bli förvånad om så vore fallet, eftersom många sexköpsmotståndare just verkar ha en bakgrund där de själva utsatts för mäns våld av något slag.

Så kan det vara motståndarnas egna erfarenheter som spökar? Som gör att de vill ha revansch?

 2007-10-08

Jag håller mig kvar på publikationen

På tal om kvinnor och män 2006  en stund till. Om man betänker kvinnans roll i samhället förr och nu, hur stor har skillnaden blivit? Har det överhuvudtaget blivit skillnad? Jodå, lite har det allt gått framåt med vår status. Men det går alldeles för sakta och stundtals tas det också ett steg bakåt. 

Nu anser inte jag att det någonsin, varken kan eller ska vara helt jämställt mellan man och kvinna. En man ska vara man och en kvinna ska vara kvinna. Men alla ska ha rätt till sina egna liv och alla ska ha samma möjligheter. Alla ska vara fria att forma sitt liv precis som den vill, förutsatt att det inte skadar någon annan.

Vi behöver bara gå 150 år tillbaka i tiden. Alltså på våra farföräldrars tid kanhända. Då var inte kvinnan något värt alls, förutom till att föra släkten vidare genom barnalstring. Hon hade i stort sett inga rättigheter och ingen fri vilja. Det var mannen som bestämde.

1864

- kom förbudet att slå sin hustru. Märk väl att förbudet gällde inte andra kvinnor, endast hustrun. Tio år senare 1874- fick gifta kvinnor rätt att bestämma över sin egen inkomst ( om de nu hade någon ).

Sedan hände inte så mycket fram till 1921 - då fick kvinnan rösträtt. Det har inte ens gått hundra år sedan dess. Kanske är det då inte så konstigt om kvinnans underordnade roll, fortfarande sitter kvar hos de som är uppfostrade av kvinnor, vars mödrar växte upp då. Vi förfasar oss över muslimers kvinnosyn tex., men det är alltså inte alls så länge sedan svenska män hade ungefär samma syn.

1947

- kom första kvinnan in i regeringen Karin Kock. Samma år bestämdes också att det skulle vara lika lön för samma tjänst, men bara för de statligt anställda. Nu sjuttio år senare, kan man fundera över, hur långt vi kommit i den frågan, både vad gäller statliga tjänster som andra?

1958

- beslutades det att kvinnor fick bli präster.

När jag var tio år 1964 - godkändes p-pillren.

Så sent som för bara tolv år sedan 1995- kom lagen om partnerskap. Som jag skrev i förra inlägget… jämställdhet handlar ju inte endast om man och kvinna, utan om alla individer och grupper i samhället. Nu fick alltså homosexuella en form av samhällets accepterande. Det tog sedan ytterligare tolv år till 2007, tills de även fick rätt att ingå äktenskap. Men med tillägget att kyrka och präst har sin rätt att vägra utföra vigselakten. Om alla präster nu skulle välja att vägra så är den här rätten helt verkningslös.

1998

- som först, kom lagen om våld mot kvinnan. 134 år efter förbudet att slå sin hustru?? I samma veva kom också förbudet mot könsstympning.

1999

- tar man då, genom några revansch sugna kvinnor, flera steg tillbaka i jämställdhetsfrågan, genom att återigen göra kvinnan till ett offer, som inget förstår. Man inför förbud mot sexköp. Visserligen förbjuder man inte kvinnan att sälja sex direkt, men indirekt blir avsikten det ändå, eftersom männen som köper plötsligt blir brottslingar.

Kvinnorna blir i lagens och samhällets syn, mähän som inte vet sitt eget bästa och som det nu igen blir fullt rätt och lagligt att prata om… men inte med. Genom manipulation och indoktrinering, får dessa revanchsugna kvinnor med sig beslutande partier, media och allmänhet. Horstigmat är ett faktum. Helt plötsligt, över en natt nästan, så har Sverige fått en ny diskriminerad grupp i samhället. En grupp som inte på något vis, skadar någon annan, utan endast vill ha rätten att fritt välja och forma sitt liv. Så som det står i den inledande nämnda publikationen. Från den är även ovanstående årtal tagna.

2007-03-26                

Hur fri är jag egentligen? Hur fri tror du att du är?

Vi lever i ett fritt land, säger vi då och då. Själv slänger jag mig titt, som tätt med - det är bara du själv som har ansvaret över ditt liv. Du som bestämmer hur du vill leva ditt liv. Men stämmer det verkligen?

Kanske är det här frågor, passande de stora filosoferna, men även en liten tänkare kan fundera. Överlag behöver inte de här tankarna beröra just prostitution, utan livet i det stora hela. Jämför vi med länder som är förtryckta, så är vi ganska fria här. Vi har yttrandefrihet, åsiktsfrihet, tryckfrihet, religionsfrihet, näringsfrihet etc. Vi har demokrati, det är vi folket som bestämmer vem vi vill ska styra landet.

Det här låter ju väldigt bra. Men om man plockar isär bitarna i mindre delar, så låter det inte lika bra. Religionsfrihet...jag väljer själv vad jag vill tro på. Men hur blir muslimer bemötta tex? T.o.m deras sed att bära slöja, vill vissa ha förbud mot. Yttrandefrihet...jag får säga vad jag vill, utan att kränka eller hota någon annan. Så läge det jag säger passar etablissemanget, så är det okej. Tryckfrihet... samma innebörd, fast i skrift. Ja, hemma får jag skriva vad jag vill. Men vill jag ha en artikel publicerad, så bestämmer inte jag. Då handlar det till stor del om tidningens rykte och vad den vill att läsarna ska läsa om. Så inte ens läsarna har en chans att påverka alltid. Blogga får man inte göra om vad som helst, även fast det inte handlar om varken hot, kränkning, eller annat som kan vara till skada. Åsiktsfrihet.... jag har rätt att tycka vad jag vill. Ja, så länge jag inte delger någon annan vad jag har för åsikter. Platsar inte mina åsikter in i omgivningens så blir man förtryckt. Man tas inte på allvar och blir inte bemött med respekt.

Så hur fri är jag?

Demokrati...ja folket väljer ledare. Visar det sig att det inte blev bra, så vågar vi inte säga eller visa vårt missnöje, mer än i fikarum och i vardagsrum. Vi tolererar hellre tex det senaste, att redan från början av en arbetslöshet, så måste man vara beredd på att flytta om det så är 50 mil. Annars mister man ersättning och får bli uteliggare. Ironi, men vad återstår annars? Men jag är fri att välja...flytta eller bli socialfall.

Värre är det för de tonåringar, om förslaget går igenom, som riskerar att drogtestas i skolorna under tvång, utan föräldrarnas medkännande.  Här är man inte alls fri.

Jag är fri att välja om jag vill hoppa från sjunde våningen. Fri att välja om jag vill supa mig full. Fri att välja om jag vill röka och förgifta kroppen med nikotin. Fri att välja om jag vill använda narkotika, men narkotika är inte lagligt, så jag är istället fri att välja om jag vill vara kriminell. Alkohol och tobak matar staten oss med, så det är okej. Men det är bara staten som får tillhandahålla dessa.

Det är också bara staten som får bestämma över pokerspel tex. Jag är bara fri att spela om det är staten som håller i det.

Så hur fri är jag?

Jag är fri att bestämma över min egen kropp. Jag är fri att älska med vem jag vill, hur många jag vill och hur ofta jag vill. Jag är också fri att ta betalt för att låta någon älska med mig. Javisst, på papperet är det så. Men inte om jag skulle omvandla orden till handling, för då främjar jag ett brott, eftersom mannen eller kvinnan inte är fria att betala för att älska.

Så hur fria är vi?

Det är lag på att betala skatt på intjänade intäkter. Men jag är inte fri att betala (trots lag) skatt på intäkter från någon som betalat mig för att vi vill älska med varandra, för då riskerar partnern att straffas. Jag är fri att välja...betala skatt eller inte, men hur jag än väljer så blir det fel. Betalar jag inte, så är staten fri att beräkna en ungefärlig intäkt och sköntaxera mig. Det låter ju otroligt, men är ändock sant. Läs här .

Så hur fri är jag?

Ja, jag skulle kunna fortsätta med ännu mer...dödshjälp, marknadsföring. Trots att jag har rätt att ta betalt för att älska, så får jag inte tala om det i offentlig skrift, för då främjar jag också en brottslig handling. Nu mer får man knappt heller prata offentligt med likasinnade. Samtalsforum, utan annonsering om sexuella tjänster släcks ner undan för undan.  Så mina ord att ..du bestämmer själv hur du vill leva ditt liv..är inte helt med sanningen överensstämmande.

Lagar måste man ha, så inte samhället blir ett enda stort vilda western.

Men lagar utan logik, som endast är tillkomna pga några sexualfientliga, bittra individer bör tas bort med det snaraste. Att sedan utan att ha ordentliga vetenskapliga undersökningar i ryggsäcken, pracka på grannländerna samma ologiska lag är horribelt. I en kommentar till mitt förra inlägg, kan man läsa att Norge nu i helgen hade möte om lagens införande där. 2 av 3 partier var för den svenska utformningen. Jag hoppas de tänker till igen och sätter sig in i ordentligt vad det innebär. Som Karl Augustus Menninger än gång sa:

Kärlek botar människor, både de som ger den och de som tar emot den.

2006-12-14

 Ja, visserligen är ju snart Lucia dagen slut, men jag hoppas bilden får vara kvar.

Replikartikeln, som jag skickade in till lokaltidningen lyser med sin frånvaro. Något annat var väl inte heller att vänta. De hade ju redan haft två artiklar införda...en med och en mot prostitution och antagligen skrivna av respekterade medborgare. Lite ironi, men jag tycker det borde vara intressant att ta in även mina åsikter, skrivna utifrån min verklighet, som det hela ju handlar om.

Däremot, har jag fått frågorna till socialstyrelsens kartläggning. 27 stycken räknade jag dom till. Nu kan jag inte svara på alla, då jag inte har erfarenhet av allt det frågas om. Tänkte ta mig tid i jul och gå igenom dom ordentligt. Nu är man lite luttrad, så jag gör mig ingen förhoppning om slutresultatet av den här utredningen. Men det är ialla fall en chans att få göra sin röst hörd. Om den sedan lyssnas på och tas med i sammanställningen, det kan man aldrig veta.

 Som jag skrivit tidigare, man kan vara av en annan åsikt än mig, men man bör respektera allas åsikter.

Som jag också flera gånger nämnt, så har mitt syfte med den här bloggen varit att visa, att det finns en annan sida utav prostitution, som nästintill aldrig berättas om i media. Om och när det tas upp i tidningar och nyheter, så handlar det om tvång och utnyttjande, för det mesta. Senast i dag kan vi läsa om hur sexköp bedrevs i en lägenhet i samma hus som polisen huserar i. Polisen visste, men kunde inte sabotera utredningen. Om det som står i tidningen är sant (sånt vet man aldrig) så lät alltså polisen en tjej bli utnyttjad mot sin vilja, med deras vetskap?? Om det nu är eller var så, berodde det antagligen på att de väntade in bevis....som väl då måste vara kunderna. Tala om för mig, vad nuvarande sexlag gör för nytta i det här fallet? Är den till för att hjälpa utsatta kvinnor eller för att straffa kåta män?

Som avslutning vill jag bara förbereda er på, att jag kommer att sluta skriva i den här bloggen vid årskiftet. Jag tycker jag har fått sagt det jag har velat ha sagt. Det viktiga är att få fram till allmänheten att prostitution inte enbart handlar om  människohandel, tvång och utnyttjande. Jag har velat visa min erfarenhet som då är helt motsatt. Flera andra sexsäljare, med ungefär samma erfarenhet som jag bloggar också. Jag är övertygad om att våra bloggar behövs. Men min förhoppning är att nya ska tillkomma, med nytt sätt att skriva, med nya och andra erfarenheter.