Då kommer en ny fiktiv...alltså påhittad...historia, om varianterna inom begreppet prostituion. Historier som skulle kunna vara sanna. Just denna idag är faktiskt mer sann än påhittad, men de andra är komna ur min fantasi.

NR. 8

Hon får tårar i ögonen när hon läser mailet. Så fint skrivet men så fel. Så här skulle det ju inte bli. Fast man kan aldrig vara helt säker. Man rår inte över sina känslor. Hon reser sig. Tar fram ett glas och fyller det med det sista från bag in boxen. Det här var den tredje av hennes fem älskare som ville ha henne för sig själv.

Hon hade alltid varit noga innan första mötet, att göra klart för personen att hon föredrog att ha flera män på gång samtidigt. Alla hade tyckt att det passade dem jättebra Men det var då, i början. Hon ville ju inte såra någon. Det dåliga samvetet tränger sig på. Hon känner sig ledsen. Hon känner sig som en skurk.

Hon tänder några ljus, sätter på en skiva, tar med glaset och slår sig ned i soffan. Hur sjutton ska jag göra, tänker hon, medan hon gör det bekvämt för sig. Jag är ju fri nu och jag vill leva. Jag vill träffa folk, jag vill pröva allt jag fantiserat om. Jag vill inte fastna i ett stadigt förhållande på länge, länge.

Allt medan timmarna går och natten lider mot morgon, funderar hon fram och tillbaka. Tankarna snuddar vid att ta betalt för att älska. Det skulle lösa även hennes ekonomiska bekymmer, nu när hon studerar. Men hon tränger tillbaka dessa tankar. Hon är inte sådan och vem skulle vilja betala henne, en snart femtioårig flerbarnsmamma? Hon släcker ljusen, diskar upp glaset och går och lägger sig.

Dagarna går och tanken på betalda älskare släpper henne inte. Hon pratar om saken med en nära vän som tycker det är helt okej. Hon pratar med barnens far som tycker att hon ska göra det som känns bäst. Så, en kväll gör hon slag i saken. Man måste våga, för att kunna vinna, tänker hon och sätter in en annons på nätet. En annons formulerad utifrån hennes personlighet.

På morgonen när hon öppnar mailboxen får hon en chock. Den är överfull med svar från annonsen.

Idag flera år senare är hon glad att hon vågade. Från de första osäkra stegen, är hon nu en fullfjädrad glädjeflicka. Hennes självbild har stärkts, hon har kunnat förverkliga flera drömmar tack vare gåvorna hon fått. Hon har fått mer fritid och ett mindre stressigt liv. Hon har träffat många intressanta personer och hon har haft både otroligt bra sex och mindre bra sex. Allt detta, utan att behöva såra en endaste människa. Kanhända vet ni vem hon är.

Då kommer ännu en historia. Jag har ändrat ordningen lite på dem, ifall nu någon observant person mot förmodan skulle minnas vilken ordning jag publicerde dem i boken. I förra inlägget blev det knas med radavståndet. Jag hoppas det blir som det ska idag.

9.

– Måste du ge dig iväg ikväll?

Anette står i hallen och blåser sitt hår. Hon ler mot sin spegelbild, lägger ifrån sig hårfönen och går fram till sin pojkvän Glenn som står lutad mot dörrposten. Hon lägger armarna om honom och ger honom en lätt puss på munnen.

– Måste, måste jag inte, säger hon. Men jag vill. Erkänn att du gärna skulle vilja byta med mig?

Glenn drar henne intill sig. – Aldrig, säger han. Aldrig, att jag vill byta dig mot någon annan, ens för en endaste kväll.

– Älskling, säger Anette och lutar sig mot hans bröst. Jag vill inte byta dig heller mot någon annan man. Det vet du.

Hon lösgör sig försiktigt för att gå och klä på sig. Hon har bestämt med Pia kl.19.00 på en pub. Pia är en utav de tjejer som kontaktat henne, sedan hon gett sig tillkänna på olika sidor på nätet. Det är tredje gången nu som hon träffar Pia.

Det hela började mest som ett test. Hon och Glenn hade en kväll suttit och diskuterat om sina sexuella fantasier och hon hade berättat att hon ibland gillade att vara med andra tjejer. Hon hade förstås hoppats på att han skulle föreslå en trekant. Istället hade han nästan blivit svartsjuk och frågat ut henne om, vilka i deras umgänge, som hon varit tillsamman med och om hon njöt mer med en tjej än med honom. 

Hon försäkrade honom att en tjej aldrig skulle kunna ersätta honom. Det var inte alls samma sak, men det var en liten krydda för henne, att då och då umgås sexuellt med en annan tjej. Det hela slutade med att Glenn förstående som han var, tyckte att det skulle kännas bättre om hon träffade för dem helt okända kvinnor. Så de satt nästan hela natten tillsammans framför datorn och googlade på sidor där kvinnor sökte kvinnor.

Det var då hon fick snilleblixten. Varför inte slå två flugor i en smäll? Träffa andra tjejer, men ta betalt. Glenn tyckte det var okej. Då blir det inte så privat, som han sa. Så de testade med en annons. Finns det kvinnor som vill betala för en stunds njutning med en annan kvinna?

Jodå, de fanns. Inte många men fullt tillräckligt för att stilla hennes behov. Pengarna använde hon och Glenn till resor och kläder. Pia som hon skulle träffa ikväll, var en ganska känd person, som liksom hon själv gärna umgicks med både män och kvinnor. Att ta med Anette på en filmpremiär som ikväll, skulle inte få någon att höja på ögonbrynen. Kanske skulle de komma med på en bild i Hänt i veckan med kommentaren att Pia var där med en väninna. Men ingen skulle veta vad som hände efteråt.

Anette ser fram emot kvällen. Pia är vacker, sexig och väldigt ömsint och ödmjuk.

 - Jag är nog vaken när du kommer hem, säger Glenn. Hur sent blir det, tror du?

- Inte så sent. Tre timmar på premiären, trodde Pia och sedan en timma ungefär hos henne. Jag är hemma före tolv. Ringer du efter en Taxi, är du snäll.

Glenn hjälper henne på med kappan och känner hur både kärlek och kåthet genomsyrar hans kropp.

– Gud så sexig du är, älskling, säger han. Skynda dig på hem.

Hej igen på den här bloggen, ni som tittar in hit ibland. Nu har vi kommit in i ett nytt spännande år, som vi

inte vet så mycket om ännu. Jag fick en ide att varje fredag, tio veckor framåt, publicera de fiktiva historierna som jag skrev för flera år sedan. Jag kopierade inte över dem hit när Expressenbloggen upphörde, men de finns med i boken. Det är fantasiberättelser hur varianterna inom prostitutionen skulle kunna se ut. Jag känner ju bara till min egen, men är fullt medveten om att variationerna är stora. Jag kör dem baklänges fick jag för mig och börjar med nr.10

Innan jag kör igång med historien vill jag bara nämna att jag tyckte jag fick till ett bra inlägg på mitt dagliga svammel igår. Det skulle egentligen platsa bättre här. Bocken i paradiset..handlar om sexturism. Gå gärna in och läs om ni inte redan gjort det.

10.

Lars sitter i arbetsrummet och går igenom månadens utgifter. Bekymrat konstaterar han att de ökar för var månad som går. Visst var det kanske dumt att byta bil när det redan var knapert, men nu föll det sig ju så bra. Nya Zeelandsresan under jul och nyår fick de ta på avbetalning och kanske var det att ta sig vatten över huvudet att flytta till den här fashionabla etagevåningen.

Men de trivdes fantastiskt bra, han och Eva. Eva, hans vackra kvinna, som han stötte på av en slump ett halvår efter sin skilsmässa. Hon hade följt med sin väninna vars man var hans närmaste medarbetare på företaget. Det hela slutade med att de alla fyra åt middag tillsammans två dagar senare.

Lars drar fingrarna genom sitt korta gråsprängda hår. Fem år har gått sedan dess och de älskar varandra lika mycket än. Det är mycket tack vare Eva, som de kan ha det så här glamouröst. Pengar ger makt, visst är det så. Inte tu tal om saken. De har blivit ett ansett par i staden och inbjudningarna duggar tätt.

Visst hade Eva protesterat den där kvällen för tre år sedan, då han lagt fram sitt förslag. Aldrig, hade hon sagt. Det kan du aldrig få mig till. Han lät det bero för tillfället, men han var säker på att hon skulle gilla det, bara hon vågade testa. Eva var fullständigt vild i sängen. Påstod att hon aldrig tidigare upplevt ett sådant sex som med honom, fast hon var fyllda 40. Klart han blev smickrad och han visste att hon skulle gå med på hans förslag. Några veckor senare hade hon sin första kund.

Han hade skjutsat henne till hotellet där kunden befann sig, väntat i bilen och skjutsat henne hem. Hon hade inte sagt så mycket, bara överlämnat pengarna till honom. Men när de lagt sig, hade hon somnat tätt, tätt intill honom. Det första året upprepade de den här proceduren två till tre kvällar i veckan och pengarna sparade de på ett särskilt ställe för att så småningom kunna bygga upp det liv de nu levde. Nu hände det bara vid de tillfällen de verkligen behövde fylla på kassan som nu till exempel.

 Hon låter det varma vattnet skölja över hennes kropp. Hon känner sig maktlös. Så många gånger som hon ångrat att hon lät sig övertalas av sin man. Hon minns det knappt. Blev hon övertalad, eller blev hon hotad? Lars, vad hon hade älskat den mannen. Snygg, attraktiv, belevad, hänsynsfull och en fantastisk älskare. Ja, hon hade nog gjort vad som helst för den mannen. Han fick det att låta så enkelt. Tänk på mig, hade han sagt. Låtsas att du älskar med mig och tänk på alla möjligheter som pengarna ger oss.                      

Eva sträcker sig efter duschkrämen. Hon gnor hårt över sin kropp och låter händerna arbeta upp ett rikligt lödder. Jag hatar honom, tänker hon. Jag hatar den här lägenheten och jag hatar mannen som snart kommer att röra vid min kropp, smeka mina bröst, suga på mina bröstvårtor. Hatar när han tränger in i mig. Hatar mig själv när jag låtsas att det är skönt. Jag hatar pengarna jag får.

Hon ökar värmen på vattnet och låter det heta vattnet skölja bort löddret. Det är för sent nu. För sent att ångra. Hon kan inte låta bubblan spricka. Vad skulle det bli med henne då, om alla fick veta? Tårarna tränger upp i ögonen men hon biter ihop. Hon stänger av kranen. Hör Lars röst genom den öppna dörren. – Skynda dig nu, stumpan, så han slipper vänta på dig.

Det här är verklighetens Doris Hopp, några månader efter att hon muckat från Hinseberg, när hon blir tillfrågad av Aftonbladet till deras Vi 5 enkät om vi städar för mycket. Lånad från Aftonblaskans plusartikel "Verkligheten bakom filmen Callgirl". Man måste alltså vara plusmedlem för att kunna läsa den.

Tänkte idag 20 nov -012 att jag skulle skriva lite även på denna blogg. Nu är den ju mest en samlingsplats för tidigare inlägg i prostitutionsdebatten, men det kan vara kul att läsa något nytt mellan varven. Tanken är att delge mina tankar kring nu aktuella filmen Callgirl.   Inte om själva filmen för den har jag inte sett, utan om hur debatten går runt den.  Från prostitutionsmotståndarna är det det vanliga tugget. De tycker nu att filmen bekräftar deras argument att säljare är oskyldiga offer och köpare missbrukar sin makt och position. Att den tar död på myten att det sker mellan samtyckande vuxna individer. Just så uttrycker sig Kajsa Ekis Ekman tex. Vilket inte alls förvånar mig att just hon tycker. Men jag kan hålla med henne om att det är alldeles för tyst om hyckleriet och mörkläggningen.

Plusartikeln är mer nyanserad och bygger på polisförhör och utredningsmaterial. Förutom dessa minderåriga tjejerna så var det just vuxna frivilliga kvinnor som sålde sex med samtycke. Men det är ju lätt att bara se det man vill se om man är motståndare. För att ta mitt gamla exempel...då kan man på samma sätt döma ut alla äktenskap bara för att det förekommer partnervåld i dylika konstellationer. Det gör man ju inte, även fast vissa är emot äktenskapet ( och våldet). Citat från artikeln:

"Doddo ( som Doris kallades)  kallade tjejerna för sina väninnor. Och många av dem vittnade om en påtagligt vänskaplig relation. Så här berättade exempelvis en 30-årig lärarinna i polisförhör:

– Hon var ibland barnvakt åt min lille son. Jag har väl betjänat 10–15 män sexuellt tack vare henne.

Samtidigt gnällde många av väninnorna över att de blev lurade och fick mindre pengar än de blivit utlovade. Några av dem bröt med henne sedan betalningen uteblivit helt."

 "Det var visserligen inte förbjudet att köpa sex på den tiden. Och med tanke på att det i mitten av 1970-talet fanns uppskattningsvis 200 bordeller i stan kan koppleri inte sägas ha varit ett prioriterat brott för polisen.

Men Doris Hopps call girl-verksamhet var inte vilket koppleri som helst.

I hennes telefonbok fanns namn på över hundra tjejer som utan problem smälte in i de salonger där de stora torskarna rörde sig. Många hade vanliga jobb och prostituerade sig som ett lönsamt extraknäck"

"Hennes kunder var politiker, finansmän, högt uppsatta jurister, officerare på försvarsstaben, artister, kändisar och välkända journalister"

 Ungefär samma slag av kunder som nu alltså. Men så tappade hon väl omdömet totalt och så gjorde även vissa av kunderna, när hon började ta in minderåriga, utsatta tjejer i verksamheten. Jag ser inte alls något fel i att hon tipsade bekanta om kunder eller tipsade kunder om bekanta tjejer. I mina ögon är det just detta med minderåriga som gör det hela så smutsigt och oacceptabelt. Tyvärr har ju inget gjorts på alla år för att undvika att liknande upprepas. Unga, utsatta, bekräftelsesökande,destruktiva tjejer och killar är ännu idag lätta byten för "vargarna", utan att någon knappt bryr sig och utan att vuxna i närheten vågar eller har tid att uppmärksamma dem. Med vargarna menar jag då de kanske 10 % av alla sexköpare som ingen vill ha som kund på grund av deras oempati och oattraktiva kvinnosyn.

Det andra oaceptabla är att allt sopades under mattan. Hyckleriet, lögnerna och att rädda sitt eget skinn utan tanke på hur de här tjejerna kände sig.

"De två yngsta hade börjat prostituera sig som 14-åringar. Doris Hopp träffade dem genom en vid den tiden mycket välkänd programledare på radio. Han hade köpt sex av flickorna och satte dem i kontakt med Doddo som skulle kunna hjälpa dem få fler kunder.

Och det kunde hon, väl medveten om deras låga ålder."

"I polisförhören berättar flickorna hur de åkte till lägenheten på Ruddammsvägen ungefär tre gånger i veckan. På en dag kunde de ta emot fem, sex kunder. Till en början frivilligt, senare under hot. De fick ett par hundra kronor för varje kund."

Filmen bygger på den här bordellaffären men är ingen dokumentär utan en så kallad spelfilm. Därför kan jag tycka att det är snudd på sanslöst att folk nu sitter och letar efter identitetslikheter med dåtidens maktmän och startar en debatt om det. Istället för att gå till pudelns kärna. Att nära anhöriga gör det har jag viss förståelse för, annars spelar det väl ingen roll vad dessa maktens män hette. Det som spelade in då och som spelar in än idag är att de skor sig på andra och gör allt för att den falska fasaden inte ska rämna. Dagens politiker är precis samma kålsupare, både när det gäller sexköp som annat de inte vågar stå för.   

Då så, nu är alla gamla inlägg överförda. Jag har inte brytt mig om att ändra länkningen till egna inlägg som jag refererat till. När och om Expressenbloggen läggs ned, får ni söka här på bloggen istället.

Över till ett alldeles färskt inlägg. Prideveckan har ju precis avslutats och i år hade svenska sexarbetares organisation Rose Alliance samlat ihop ett gäng som var med i paraden.  Kanske finns det de som inte anser att sexarbetare har något med Pride att göra. Men principen är densamma. Att inte bli accepterad för sin sexuella avvikelse skull. Att bli utestängd från sina rättigheter för att man inte följer den norm som etablissemanget vill att vi ska ha. Precis detsamma som hbt-personer kämpat med i många, många år. Dessutom kriminaliseras och straffas våra kunder.

Naturligtvis syftar jag enbart på det frivilliga utförandet. Det som även sexköpslagen syftar på, eftersom vi har andra lagar som reglerar tvång och människohandel. 

Mig veterligt har inget media velat uppmärksamma det. Av förståeliga skäl. Tyvärr. Men Expressen hade en lastbil närvarande hela veckan och i fredags 5/8 hölls en debatt  mellan Fredrik Federley (c) och Stina Svensson (fi) om sexköpslagen. Argumenten från lagivraren var gamla och visade samma okunskap som vanligt.

På Jasmines blogg ( hon var med i paraden) hittade jag bla denna länktill en pridefokuserad sida, med en intervju med Pye Jakobsson och Thierry, fransk aktivist. En väldigt bra intervju där Pye berättar lite om vår situation.  

"- En av våra medlemmar betalade skatt i 10 år och blev nu långtidssjukskriven. Hon hade en sjukpenninggrundande inkomst på 280 000 fastställd hos Försäkringskassan men den tog man ta bort och hon vägras nu sjukpenning för att hennes kunder är kriminaliserade och hon inte anses ha någon framtida inkomst. Jag fick sparken från ett jobb pga jag skrivit artiklar om sexarbetare. Senaste året har två medlemmar blivit av med sina bostäder för att de har jobbat hemifrån. Inga roliga historier.

- En annan tjej som jobbade som eskort blev av med sina barn på grund av det. Barnen placerades hos pappan, som tidigare bedömts som en olämplig förälder. Hon jobbade två timmar i veckan, resten av tiden var hon med sina barn, en mycket bättre förälder än många andra. Hon har nu slutat jobba som eskort för att få ha sina barn.

- En annan av våra medlemmar blev våldtagen av en före detta klient, hon gick till polisen och hela rättegången kom att handla om hur de träffades, själva våldtäkten var inte intressant och han blev frikänd. Ingen tror på en hora."

Jag tror inte att gemene man förstår vår utsatthet fullt ut. Hur stigmatiserade vi är, trots allt vackert som sägs om jämlikhet och rätten till sin egen kropp. Till stor del är det sexköpslagens förtjänst, som så att säga lagt locket på.

Precis som de homosexuella och transpersonerna gjorde uppror, är det nu hög tid även för oss att höja vår röst. Det här är ett steg på vägen.

Även ett videoklipp fann jag hos Jasmine. Man hinner inte se så jättemycket, men lite. Ca 5.40 in i filmen dyker Rose Alliance upp, precis efter de polyamorösa.

 2011-03-22

Hej Hej igen. Ja som ni ser är jag inget att lita på *ler*. Trots min föresats att låta denna blogg vara avslutad, är jag då här och ruttlar igen. Orsaken är att den här bloggen syns lite bättre på nätet än vad svammelbloggen gör. Det är således en fördel om man vill lyfta fram något man anser vara viktigt.

Socialstyrelsens i dagarna utkomna utbildningsmaterial för bla sjukvårds och hälsopersonal i syfte att fånga upp personer som säljer sex, är enligt mig viktig. Väldigt viktig och det är även bra skrivet, så jag hoppas verkligen att det inte bara läggs i en låda och glöms bort.

Här hittar ni hjälp och stöd till vuxna och till barn och unga. Det sistnämnda har jag ännu inte hunnit läsa, men det för vuxna plöjde jag igenom igårkväll. Blev mycket positivt överraskad över hur fördomsfritt och tillåtande det var. Det ger mig hopp ( igen ). Jag redogjorde för några av mina synpunkter på svammelbloggen, så ni som inte har ork eller tid att läsa materialet kan, om ni vill, få ett litet hum om det ifall ni klickar här. 

Nu får denna blogg fortsätta att sova, tills ytterligare något "sensationellt" dyker upp. Vart ni hittar mitt dagliga svammel vet ni ju.     

2010-04-22

  Har precis präntat ned på svammelbloggen om min dag idag i huvudstaden och hos Malou på TV4 i hennes program efter tio. Vill ni se intervjun så finns den här. Vet inte hur länge den ligger ute på nätet. Jag fanns där av anledning av min bok.

Hanna Wagenius, Nyamko Sabuni och Adam Cwejman medverkade direkt efteråt i en debatt om sexköpslagen.

Både Hanna och Adam har bloggat om sin medverkan. Jag hoppas att detta ger ringar på vattnet vad gäller boken och dess innehåll.

2010-04-15

Jag skulle kunna börja det här inlägget med ..det var en gång...men det är kanske lite löjligt. Iallafall så startade jag den här bloggen en gång, närmare bestämt sensommaren 2006. Petra Östergrens bok "Porr Horor och Feminister" hade ännu inte kommit ut. Jag var medveten om hur lagivrarna till sexköpslagen tänkte och agerade. Jag hade gjort en del intervjuer till tidningar som var tillräckligt öppna och modiga för att ta in ett sådant reportage. Annars brydde jag mig inte så mycket. Titt som tätt fick man från politikerhåll och "expertis" sig till livs att det finns inga lyckliga horor.

Ja, de uttryckte sig så då och gör fortfarande. Att återkommande få höra detta mantra ( som alltså var en osanning om mig som person och människa ) spridas till den oinsatta allmänheten, gjorde att jag till sist reagerade. Folk måste få veta att sådana som jag finns, tänkte jag och startade denna blogg. Några månader senare kom Petras bok och debatten tog fart. Strax efter mig började även Isabella Lund att blogga,fast på ett helt annat sätt än jag. Senare har ett antal sexsäljare både börjat och slutat att blogga.

Efter ett år ungefär tyckte jag att jag hade sagt det jag ville säga och använde bara den här bloggen när något nytt dök upp. Skaffade mig en svammelblogg att svamla i dagligen istället. Jag är en sådan person som resonerar som så, att det räcker att säga en sak en gång. Jag ogillar alltså tjat och upprepningar, liksom repriser på tv. Har jag sett en film, läst en bok så räcker det. Jag vill inte se eller läsa samma sak ännu en gång.

Men jag insåg ju till slut att det resonemanget håller inte när det gäller prostitution, bloggar och internet. Nya läsare tillkommer ständigt och för dem är det ingen upprepning av gammal skåpmat.

Då kom tanken på att varför inte ge fler möjligheten att läsa hur en frivillig glädjeflickas vardag kan te sig och hur det skiljer sig markant från medias och politikers framställan. Tanken på en bok tog form. Jag sammanställde några kapitel utifrån den här bloggen. Ja, först gjorde jag en innehållsförteckning och funderade länge på vad jag skulle ha med och vad jag inte skulle ha med osv.

December 2007 skickade jag in det jag hade fått ihop till tio bokförlag. Ett hörde inte av sig alls, ett var intresserad och ville ha mer och de övriga åtta var inte intresserade alls.

Jag totade ihop 23 kapitel och skickade in till det förlag som ville ha mer. Sedan hörde jag inget mer därifrån. Kanske lika bra, tänkte jag då och lade det hela på hyllan. Men tanken fanns där hela tiden och poppade på. Jag försökte förtränga den. Dels hade jag inte tid och sedan var det även lite otäckt ifall boken skulle bli uppmärksammad. Vad skulle jag göra då? Jag vill ju inte stå i något offentligt ljus. En del har svårt att tro det, men jag är egentligen en väldigt blyg person och verkar helst i kulisserna.

Senvintern/ tidiga våren 2009 somnade jag med tanken och vaknade med tanken. Jag förträngde det obekväma och tog tag i skrivandet igen. Nu med mer diciplin och mer målmedvetet. Jag gjorde om alltihop. Jag visste precis hur jag ville ha det. Vad som var viktigt, vad som kunde vara intressant med mera. Jag förde över de blogginlägg jag tänkt mig, skrev om dem, la till nytt och tog bort gammalt.

Juni 2009 kände jag mig nöjd och skickade in till 4 andra bokförlag. Ett har ännu inte hört av sig, ett var det som gav ut Liv Engqvist bok året innan och de ville inte utsätta sig för samma sak igen och två var inte intresserade.

Jag accepterade avslagen fullt ut. Jag är ingen författare och jag kan inte alls veta om avslagen berodde på dåligt manus eller rädsla för att utsätta sig för "dålig" icke politisk korrekt publicitet, eller deras känsla att det här är ingen intresserad av att läsa.

Jag lät det hela bero över sommaren. Nya saker tillkom i debatten, bla började de politiska ungdomsförbunden att ivra för en avkriminalisering för sexköp. Hela tiden hörde jag den här rösten inom mig, ge inte upp. Det låter kanske lustigt, men helt av sig självt så sitter jag en höstkväll med mitt manus uppslaget framför mig på datorskärmen. Jag börjar rumstera om bland kapitlen, skriver nytt och vet plötsligt återigen precis hur jag vill ha det..nu. Jag skriver ny innehållsförteckning, tar bort och lägger till.

November 2009 kontaktar jag Vulkan via mail. Nu är jag fast besluten att få ut det här så att alla som är intresserade får möjlighet att ta del av mina tankar, min vardag, min åsikt. Kosta vad det kosta vill ungefär och jag bestämmer mig även för att ta konsekvenserna av eventuell offentlighet. Nu vill jag ha ut boken innan utvärderingen av sexköpslagen är klar 30 april 2010.

Så fort jag tänkte och bestämde mig och hade målet klart för mig, så släppte allt. Plötsligt fick en massa annat plats i huvudet och jag fick ro att påbörja nya skriverier i helt andra ämnen. En riktigt skön känsla infann sig. Ett tag. För jag fick inget svar från Vulkan. Jag skickade nytt mail och fick något svar som inte alls besvarade mina frågor. Attans, tänkte jag, ska jag möta motstånd även här. Ett tredje mail slängde jag iväg, nu direkt till Linda Skugge.

Dagen efter hade jag mail att jag skulle sända in manuset igen. Jag hade telefonkontakt med en person och mailkontakt med en annan. Plötsligt blev allt så nytt. Jag befann mig i en situation jag aldrig tidigare varit i och förstod att jag måste göra saker jag aldrig tidigare gjort och inte visste något om. Dessutom kände jag mig ensam och osäker för jag tyckte inte att jag fick den respons och den hjälp jag behövde. Plötsligt blev jag osäker på om jag verkligen gjorde rätt.

Men som så ofta förr, så befann jag mig plötsligt en natt i full färd med att göra mina bokomslag. Iden som kom till mig var fullständigt klar. Vit framsida och svart baksida som symboliserar prostitutionens olika sidor.

I januari i år 2010 fick jag tänkbara alternativ. Jag fattade inte riktigt eller annars var det de på Vulkan som inte fattade vad det här handlade om. Jag tror inte de då förstod mitt syfte att få ut det här till gemene man. Jag valde det dyraste alternativet med tron att få en inbunden bok. Där ingick även korrekturläsning av mitt manus, vilket jag ansåg var det allra viktigaste. Jag vet hur hemmablind man blir.

Tjejen som läste mitt manus återkom med fyra sidor kommentarer. Sådan tur att jag lät någon utomstående och kunnig person korrekturläsa, även om berget reste sig framför mig igen. Återigen började jag om. Att jag inte själv sett hur min kommatering såg ut och hur jag upprepade mig och hur hela alltet helt saknade struktur?

Skickade sedan in det nya manuset. Efter diverse mailväxlingar blev det då dags för provtryck. Jag påpekade vissa saker som jag inte godkände tex för liten text i innehållsförteckningen, för stora mellanslag och för små mellanslag och avsaknad av citatstecken. Slutligen blev det då ett provexemplar som skickades hem till mig.

Lätt besviken ser jag att mina påpekanden inte lyssnades på. Fler mailväxlingar och nytt provtryck och tiden går. Jag godkänner och nu blir det då dags för prissättning och exemplar ska skickas till det ena och det andra stället som Vulkan sköter om. Jag lutar mig tillbaka och tror det är klart med det mesta.

Så kommer ett mail att vi skickar nu in till AdLibris och Bokus och de gör ett påslag på satt pris. Kanske borde jag ha förstått det själv, men det fick mig förstås att ändra tankegång. Dessutom det här med inbundet finns inte alls på Vulkan. Hård eller mjuk pärm är det som gäller och hård pärm tar de 300 kr för att trycka. Inget att tänka på alls för mig, så beslutade endast mjuk pärm som är så nära pocket man kan komma.

Sänker så mitt pris med tanken att med påslaget så blir det kanske som mitt ursprungspris. Jag köper mycket böcker själv och jag ger inte hur mycket som helst för en bok, speciellt inte en pocket. Jag vill ju inte ge ut en bok som avskräcker folk på grund av priset, men samtidigt vill jag ju ha tillbaka det jag lagt ut. För varje bok som beställs tar Vulkan helt naturligt ett tryckpris och skillnaden till mitt satta pris sätts in på ett konto. Men om kontot under ett år inte kommer upp till 1000kr, så får jag inget. Då går det till Vulkan. Det står klart och tydligt på deras hemsida.

Nåväl. Boken kommer ut på Bokus. Jag häpnar. Troligtvis för att jag inte alls är insatt i den här världen. Bokus påslag är 106 kr. Mitt sinne åker upp och ner. Jag skulle aldrig lägga nästan 300 kr på en häftad bok. Det här berget börjar resa sig igen framför mig, samtidigt som jag har stora funderingar på varför den inte kommer ut på Ad Libris. Vägrar de kanske att befatta sig med en bok som min? Kanske måste man vara sexsäljare för att förstå dessa spöken som ständigt dyker upp och känslan av att inte passa in i samhället.

Idag fanns den där iallafall, med ungefär samma stora påslag som Bokus. Jag har nu efter ett antal mailväxlingar fått bekräftat att jag själv kan beställa min egen bok från Vulkan till det pris som jag satt 189 kr och mellanskillnaden när tryckpriset är borträknat sätts in på mitt konto.  Ska andra personer köpa från Vulkan är det endast hård pärm som säljs där enligt den information jag fått och jag valde ju av förklarliga skäl bort hård pärm så min bok kan inte köpas från Vulkan. Det här är så oklart för mig, men jag bryr mig inte. De som vill införskaffa boken till mitt pris 189 kr kontaktar mig via mail eller via meddelande på Expressenbloggens profil. Ska den skickas blir det 200 kr.

Boken är ute iallafall och syftet med den är att alla som vill, ska få möjlighet att skaffa sig information om en helt vanlig sexsäljare. Att nå flera än de jag når med en blogg. Nu kommer nästa steg. Att göra folk uppmärksamma på att den här boken finns. Även det helt nytt för mig, vilket är lite spännande. Antingen blir det bara en flopp eller så finns ett intresse. Jag lade ut lite krokar härom natten, men har hittills bara fått ett napp. Det är bara att vänta och se hur det hela utvecklar sig. Lite stolt över mig själv är jag ändå att jag kommit så här långt.