2011-04-13

Med anledning av min replik igår  på Schymans mfl artikel i Svd 9/4 att prostituerade ska ses som brottsoffer, så skriver jag ett par inlägg  på denna blogg igen. Min svammelblogg noteras inte alltid varken på knuff eller twingly, så därför hoppar jag tillbaka till Expressenbloggen en stund. Men det är ingen garanti ändå att den här twinglylänkas, då jag är sexsäljare.

Det är väldigt glädjande, tycker jag, att båda dessa artiklar väckt en sådan reaktion och sådant intresse hos läsarna. Jag tackar för de många kommentarer som skrivits. Jag har skummat igenom dem och noterat att väldigt många resonerar som jag, men naturligtvis finns flera olika åsikter, precis som det ska vara. Jag respekterar de som tar avstånd från prostitution därför att det helt enkelt inte känns rätt just för dem. Men vissa tror jag, har åsikter som kan förknippas med okunskap eller som bara vill tycka något för att vara lite politisk korrekta,eller som av någon orsak vill lobba för sexköpslagen. 

Hur som helst får jag nog se mig i skyn efter en nyanserad debatt, där man skiljer äpplen från päron och där man försöker hitta lösningar på eventuella problem inom prostitutionen. Någon har även helt hakat upp sig på trafficking och nämner det i var och varannan kommentar.

Istället för att ta tid och energi på att bemöta tyckandet på plats så ger jag min syn här på några av åsikterna.

Ingen tvingar mig att bli brottsoffer, skriver en del. Läser man första artikeln av Schyman och Co så står redan i rubriken Prostituerade är brottsoffer. Vidare  "Riksdagen bör förtydliga att alla personer som köps i prostitution är offer för sexköpsbrottet, vilket skulle ge dem rätt till skadestånd." Observera det bestämda påpekandet är, istället för tex kan vara. 

Men visst, ingen tvingar mig att sälja sex. Men i ett demokratiskt land som vårt, anser jag mig ha rätt att själv få bestämma över mitt liv, min kropp och min sexualitet. Utan att riskera repressentalier som exempelvis att bli vräkt, eller bli utsatt för nedvärderande och kränkande behandling av myndigheter och prostitutionsorganisationer. Att sälja sex är inget brott. 

Jag snuvar staten på pengar. Ett vanligt argument från prostitutionsmotståndarna. Jag kan förstå att det kan sticka i ögonen på en del, men svartjobb förekommer i de flesta brancher. Inte ens politiker vet vi går fria i det fallet. Nu är detta även ett okunskapsargument. Googlar man lite innan man delger en sådan synpunkt hittar man både domar i fallet och vad skatteverket säger.

Alla är skyldiga att skatta, även prostituerade, men vi får inte göra det. Däremot har staten rätt att ta allt ändå, om olyckan vore framme. Alternativet vore att ljuga och hitta på en annan tjänsteutövning för att på så sätt få ta del av de sociala förmånerna och få skatta och göra rätt för sig. Men det vore, anser jag, att lägga sig och acceptera en ologisk lag.

Jag ser bara till mig själv, kunde jag läsa i någon kommentar. Att jag inte bryr mig om alla de som far illa, som blir tvingade och som mår dåligt. Inget kan egentligen vara mer fel. Det är bara att scrolla i bloggen här så hittar ni  flera inlägg där jag just tar upp sådana saker. Även i boken jag gav ut förra året "Att Sälja Sex" tar jag upp det. Men ibland är det så lätt att tro och tycka utan att bry sig om att skaffa bakgrundsinfo.

Jag kan ha lösa one night stands, anser en del, istället för att ta betalt. Ja visst kunde jag ha det, om jag vore en sådan person som föredrog det. Om man är intresserad av debatten och vill påverka i något håll, så bör man, precis som i förra punkten, ha lite på fötter innan man uttalar sig om något. Det är bara att googla greta garbo eller linnea edvardsdotter, så hittar man nog en hel del och där går även att finna varför jag valt att ha betalande älskare. Personligen skulle jag nämnligen känna mig otroligt mycket mer "svampig" om jag sprang ute några gånger i veckan och drog hem okända bara för att få ett knull. Så går det inte ens till i min sexsäljarutövning. Där är nykterhet ett krav och just jag vill ha en slags relation med småprat och småhångel innan man kommer till skott. Men det viktiga är att det inte alltid handlar om penetrering alls.  

Det är bara män, sexköpare och sexsäljare som är emot sexköpslagen, såg jag någon ha synpunkter om. Det påståendet vill jag bestämt dementera. Det finns politiker ( Federley, Hanna Wagenius, Per Hagwall, för att länka till några, fler finns. ), författare, åklagare, jornalister, forskare, historiker mfl. Plus massor av bloggare av båda könen som aldrig vare sig sålt eller köpt sex. 

Jämföra prostitution med narkotika, är det också några som gör. Jag har som jag nämnde inte lusläst varenda kommentar, så jag kan ha missat syftet med den jämförelsen. Om det är själva lagen, där det i ena fallet är tillåtet att sälja, men inte i det andra, eller om det är behoven som jämförs vet jag således inte just nu. 

Min åsikt om lagen är att den är väldigt ologisk och inte genomtänkt. Antingen ska både sälj och köp vara förbjudet eller annars inget. Men i min värld ska man inte kunna förbjuda sex alls.

Vad gäller behoven anser jag att det är två helt olika behov, som man inte alls kan jämföra seriöst. Behovet av sex, närhet, beröring, bekräftelse och omtanke är ett behov vi alla föds med och tillfredsställs inte det så mår vi dåligt. Det är något som måste tillfredsställas hela livet, både som nyfödd, som barn, som tonåring, som äldre, som gammal. Det är inget som jag hittat på, utan det finns många vetenskapliga undersökningar på det.

Behovet av narkotika är ett skapat behov. Ingenting som vi från början behöver. Sedan skadar oftast narkotika mer än vad det gör nytta. Sex däremot har aldrig varit skadligt om det skett frivilligt och med samtycke och gärna med lust och glädje. Många, kanske de flesta, av oss frivilliga sexsäljare tvingar oss aldrig till något vi inte känner att vi vill.

Om någon vill ha ytterligare svar på något speciellt så är det bara att maila mig. Adressen finns på min svammelblogg. 

 2010-09-17

Ett litet inlägg så här på torsdagskvällen. Jag kan lika gärna häcka här vid datorn istället för att lyssna på återupprepade argument från våra partiledare på tv inför det stundande valet.

Jag kommer också att upprepa mig för jag har skrivit om ungefär samma sak på svammelbloggen som jag nu skriver här. Men då jag inte har samma läsare här som där, är det ändå på sin plats.

Att ta till sig kritik oavsett om den är bra eller dålig, är ofta en konst. Kritik är viktigt. Utan kritik vet man inte vad man gjort bra, vad man kunde gjort bättre, eller vad som kanske rent av var dåligt. Att få höra att man gjort något som var dåligt kan få vissa personlighetstyper att antingen låta bli att lyssna eller att vända på steken och lägga över felet på den som kritiserar. 

Även om två tycker något är dåligt och åtta att det är bra, så bör man ändå enligt mig fundera över både den bra och den dåliga kritiken. Framförallt bör man bemöta kritiken och framförallt gäller det om det är en myndighetsperson där det kritiserade handlar om människors väl och ve.

Gör man ett stort beställningsjobb åt staten om ett socialt fenomen,som ibland tyvärr även är ett problem bör man vara medveten om att få både ros och ris. Jobbet jag syftar på är utvärderingen av sexköpslagen som presenterades i juni i år. Jag har inte läst knappt någon positiv respons på den, förutom Schymans.  Däremot är det flera som kritiserat den och då menar jag inte att det bara är en grupp sexsäljare och sexköpare som haft åsikter. Det är forskare, författare, journalister, krönikörer, liberala politiker och ett flertal oberoende bloggare.

Men inte någonstans har jag sett att Anna Skarhed som gjorde utvärderingen har bemött kritiken eller förklarat sitt tänk. I mitt huvud är det brist på respekt och intresse för vad andra anser. Louise Persson och Laura Agustin resonerade i samma banor och skrev en artikel till Newsmill nu i veckan. Skarhed och Ask måste ta till sig kritiken. Läs den!

   Nedanstående är kopierat från min andra blogg. 

 2010-07-06

Fler än jag har reagerat på utvärdering av sexköpslagen tack och lov. Annars hade jag trott att det var mig det var fel på *ler*.  Några länkar men fler finns:

Fajaf   Hagwall 1  Hagwall 2    Louise  Motpol  Blogge  Hanna W  Helena von Schantz  Hos sistnämnda finner ni ytterligare bloggare som skrivit om utvärderingen.

Jag kände att jag ville få ut vad jag som sexsäljare känner och tycker till fler än mina bloggläsare så skrev en insändare till Expressen angående Anna Dahlbergs ledarartikel. Skulle blivit förvånad om jag hade fått svar, vilket jag naturligtvis inte fick. Men man måste ju försöka. Den artikeln kan ni läsa på min svammelblogg.

Försökte sedan att publicera en artikel på Newsmill i natt, men troligtvis blev den inte godkänd efter granskning, för i kväll fanns den inte kvar när jag loggade in där. Så jag lägger den här och länkar dit istället.

KRITISK TILL UTVÄRDERINGEN AV SEXKÖPSLAGEN

Efter att ha tagit del av justitierådet Anna Skarheds utvärdering om förbudet mot köp av sexuell tjänst 2 /7 -010 känner jag mig kränkt. Kränkt som kvinna, kränkt som människa och dessutom diskriminerad på grund av min sexuella nyfikenhet och sexuella lust och mina kravlösa sexuella möten. Möten där mina tillfälliga älskare ger mig en gåva eller överenskommen ersättning. Jag förstår att så också ska vara meningen då direktiven för utvärderingen var satta redan från start. Men i mina ögon kan man inte göra en statlig utvärdering efter påtryckningar och efter tio år från lagens införande med färgade glasögon och i syfte att förstärka stigmat för mig som sexsäljare och förstärka avskyn för mina kunder.

Jag känner att jag vill dela med mig av mina åsikter av utvärderingeni egenskap av sexsäljare. Jag är indirekt involverad i lagen som förbjuder köp av sexuell tjänst. Jag gör som bekant inget olagligt i lagens mening, men lagens syfte är till största delen att få folk att inse att kommersiellt sex är något fult. Något som absolut inte bör förekomma. Målet är en nollvision. Tillsammans med sexköpslagen finns en kopplerilag som säger att främjande till sexköp är ett brott. Således är tex hyresvärdar tvingade att anmäla vid misstanke att sexköp förekommer och de har även laglig rätt att vräka sexsäljaren. Därför riskerar även sexsäljaren att drabbas vid ev upptäkt.

Lagen infördes 1999 med syftet att ändra folks attityd (sex med okända är förkastligt, sex mot ersättning är avskyvärt), att förbättra för sexsäljarna och att minska efterfrågan. Genom kriminalisering trodde man att köparna skulle bli avskräckta och avstå. När lagen väl var spikad så var den ristad i sten och någon utvärdering var inte att tänka på. Efter flera påtryckningar från bla FN som bad om en oberoende, neutral utvärdering tillsatte regeringen slutligen 2008 justitierådet Anna Skarhed som ansvarig för en utvärdering, men med direktivet att lagen inte skulle ändras. Redan här borde det ha reagerats. Varför lägga tid och pengar på en utvärdering vars resultat är bestämt från början?

Under resans gång kom indikationer på en höjning av nuvarande straffsats. Schyman förespråkade skadestånd till sexsäljarna. Men man skulle avvakta tills utvärderingen var klar. Var alltihop redan uträknat? Var det hela bara ett spel för gallerian? Att vi sexsäljare skulle vara med och ge våra synpunkter fanns inte heller med i direktiven. Men trots alla frågetecken tror jag att denna utvärdering välkomnades av både förespråkare till lagen och icke förespråkare. Kanske skulle jag nu få reda på det faktiska tillståndet. Inte bara moraliska spekulationer, saltade siffror och "sanningar" byggda på någons tro.

I elfte timmen, i februari kom ett mail från sexarbetarnas organisationRose Allianse där Anna S ville ha svar på några frågor. Samma frågor fick en annan organisation som består av 6-7 kvinnor som tagit sig ur prostitutionen och nu kräver revanch. I utvärderingen går att läsa att ca 7 svar inkommit från båda. Istället för att redogöra för svaren väljer Anna S att endast publicera en snyftberättelse från en fd prostituerad. Detta, enligt mig passar inte in i en statlig oberoende utvärdering. Alla förstår att om man mått dåligt av något så pratar man sedan inte väl om det. Oavsett vad man mår dåligt av tycker jag det är starkt att kunna göra en förändring till det bättre. Nu var det inte bara prostitutionen som gjorde att den här kvinnan mådde dåligt. Det poängteras i utvärderingen (s129) "att de som tagit sig ur prostitutionen är positiva till kriminaliseringen medan de som alltjämt utnyttjas i prostitutionen är kritiska mot förbudet." Helt logiskt.

Att vägra kalla oss frivilliga sexsäljare för sexsäljare är ytterligare ett sätt att stigmatisera, nedvärdera och moralisera. Vi kallas kort  och gott "utnyttjade".

Fick jag då några nya fakta jag kunde ta till mig? Nej, tyvärr ingenting. Det mesta i utvärderingen är byggd på redan befintliga undersökningar. Attitydförändring hos folket påstår Anna S. Hon åberopar en SIFO undersökning 2002 då 1000 personer telefonintervjuades och 76 % ville att det skulle vara olagligt att köpa sex. Hon nämner också en enkätundersökning som gjordes 2008 då 71 % av 1100 svarande ville behålla sexköpslagen. Jag ser inte dessa undersökningar mer trovärdiga än de som media gjort de senaste åren. Tvärtom. 2007 hade SvD frågan Bör prostitution vara kriminaliserat? Av 6.499 svarade 37 % nej och 31.4 % nej, men koppleri. 2009 frågade Aftonbladet Bör sexköpslagen skrotas? av 57.315 svarande, sa 63.2 % ja.

Om prostitutionen ökat eller ej vet man inte, då ingen undersökning gjorts sedan 1990.

Gatuprostitutionen har minskat vilket vi redan visste. Inget nämns i utvärderingen om att den åter har ökat. I DN för ett år sedan kunde man läsa att polisen i Malmö, Göteborg och Stockholm bedömde det som lika många som innan sexköpslagens införande.

Vad gäller människohandel i Sverige finns det inte heller ågra uppgifter.

Utvärderingen visade på att inget tyder på att lagen varit till nackdel för de som känt sig utnyttjade. Men det saknas statistik över anmälningar om övergrepp för personer inom prostitutionen. Men att de som ville och behövde tog kontakt med myndigheter för att få hjälp. Samtidigt framgår det tydligt att här i Sverige hjälper vi på ett annat sätt än i de andra nordiska länderna.

"Sammanfattningsvis kan konstateras att arbetet mot prostitutionen i Norge, Danmark och Finland till stor del synes vara inriktat på skadereducerande åtgärder medan arbetet i Sverige (se avsnitt 3.8) i större utsträckning syftar till att få de prostituerade att lämna prostitutionen."(s.141)

Harm Reduction (skadereduktion) poängterades även i den direktsända pressinformationen att det sysslar inte vi i Sverige med?

Manlig prostituion (s.115) "Det finns emellertid inga närmare uppgifter om hur många män som totalt utnyttjas i prostitutionen i Sverige."

Nu finns det faktiskt undersökningar som visar att unga killar i prostitution är fler än unga tjejer.  Men det passar väl inte riktigt in i offertänket och tas därför inte med i den här utvärderingen vars resultat var bestämt redan innan den började.

Vad man än anser om sexköp och sexsäljande, är detta inte en utvärdering värd namnet. Den är långt ifrån oberoende utförd och den visar inget nytt. Den  bygger till största delen på redan befintliga, äldre undersökningar och i mina ögon förstärker den det stigma jag ofta känner av. Förutom att signalera vad  folk ska tycka har lagen inte haft så stor effekt, som tanken troligtvis var.

Prostitutionen är komplex och det är inte relevant som vissa vill göra gällande, att jag ska avstå mina lustfyllda möten för att det någonstans finns någon som inte upplever det lustfyllt. Eftersom vi vet att det finns de som tvingas och de som av olika orsaker tvingar sig själva till att mot sin vilja sälja sex borde resurserna sättas in där, istället för att sticka huvudet i sanden och göra sin tro  till en sanning för alla....att ingen säljer sex frivilligt.

Citerar som avslutning Julie O Conell, ociolog och författare: " Det är fel att kalla den vuxna kvinna som självständigt och frivilligt arbetar som eskort för sexslav och på samma sätt är det missvisande att kalla den kidnappade, inlåsta tonåringen för sexarbetare."

Linnea Evertsdotter, skribent, sexsäljare och beteendevetare

Att åsikterna är ristade i sten hos prostitutionsmotståndarna fick jag ytterligare bekräftelse på nyss när jag läste Hanna Wagenius från dagens seminarie om bla sexköp i Almedalen.  Det är inte bara att de står för sin åsikt, utan de vägrar ta till sig vad andra tycker och ironiserar i stort sett över sexsäljare och sexköpare.  Josh var också där. Läs vad han skriver så förstår ni hur det många gånger känns att vara frivillig sexsäljare.

 Ja, frivillig. Ingen har bett mig, jag har ekonomi så jag klarar hyra och utgifter, jag använder varken narkotika, alkohol eller nikotin och min uppväxt har varit harmonisk och trygg. Ändå väljer jag att ta emot en ersättning för att två människor kravlöst ska göra det skönt för varandra och därmed öka sitt välbefinnande och må bra.

 2010-05-23

Sexköpslagen hindrar inte unga, bekräftelsesökande eller destruktiva människor att börja sälja sex. Inte heller hjälper den dessa människor att komma tillrätta med det grundläggande problemet (vilket sällan är prostitutionen).

Sexköpslagen hindrar inte de människor som av någon orsak lever under existensminimum, eller av ytterligare orsak inte kan, vill eller har möjlighet att jobba 40 tim/v att med eller mot sin innersta önskan förstärka ekonomin genom att sälja sex. Inte heller hjälper sexköpslagen dessa människor (som önskar) att få ordning på sin ekonomi och sin tillvaro.

Sexköpslagen hindrar inte de missbrukare som snabbt behöver pengar till nya droger, att sälja sex. Inte heller hjälper den dessa missbrukare.

Sexköpslagen hindrar inte mig eller andra som av egen vilja och lust vill sälja sex för att få en kick, krydda i tillvaron och samtidigt få en extra ekonomisk förstärkning som ytterligare kryddar tillvaron.

Nähä, tänker ni kanske, sexköpslagen handlar ju inte om de som säljer utan om de som köper. 

Men så länge ett attraktivt utbud finns, gör inte lagen att intresserade spekulanter plötsligt försvinner. Så länge tjänsterna finns så finns det också köpare.

Logiskt sett borde även sexsäljandet förbjudas. Men då skulle fötterna ryckas undan helt för de som är i en utsatt situation ekonomiskt, socialt och sexuellt.

Det mest logiska är att helt ta bort förbudet att umgås, kyssas, kramas och/eller ha sex mot ersättning då det handlar om vuxnas, frivilliga, ömsesidiga överenskommelse.

Vid ofrivilliga avarter träder som bekant andra befintliga lagar in.

Hur fördelningen frivilligt, ofrivilligt och sextrafficking ser ut är det ingen som vet och ingen är intresserad av att ta reda på det heller i vårt land. Resultatet skulle ju kunna bli förödande för våra lagivrare. Istället för att verkligen söka fakta drar de till med siffror de hört, läst eller helt enkelt hittat på. Senast var det Nyamko Sabuni som utan faktaunderlag påstod i "efter tio" att 95% av all människohandel går till sextrafficking. En så hög siffra att den är ologisk bara av den orsaken.

I höstas gjorde Storbritannien en stor undersökning under en sexmånaders period. Blogge skrev om det då för er som är som jag, som hellre läser på svenska. 55 polisdistrikt plus andra enheter och organisationer deltog. De gjorde razzior på över 800 bordeller. 528 misstänkta personer greps under de här sex månaderna. Av dessa fälldes och dömdes slutligen 5 för traffickingbrott och dessa 5 hade upptäckts redan innan undersökningen startades. Slutresultatet för undersökningen blev alltså noll fall av trafficking under de aktuella sex månaderna. Ytterligare en engelsk länk om traffickingmyten med en del länkar.

Nu vet vi ju ändå att det finns och förekommer och även om det bara skulle var en enda så är det en för mycket. Vi vet också att lagivrarnas siffror är skyhögt saltade. Just för att få dig som sväljer allt och som litar blint på personer i maktposition att ta ställning mot prostitution. Jag vet också att sexköpslagen i nuvarande utformning inte betyder ett skvatt varken för de som tvingar eller för de som tvingas.

Det här är min teori om fördelningen i vårt land. Alltså utan faktaunderlag och således inget att lita på.

 2010-04-26

    Bilden är från ett bildspel i Sydsvenskan igår söndag. Artikeln i samband med bildspelet har rubriken "Från Ziar till en madrass i Staffanstorp." Artikeln handlar bla om 17-åriga Sara, en romsk tjej från Slovakien.

När förespråkare för sexköpslagen uttalar sig, pratar de endast om detta. Prostitution för dem är lika med tvång. Varje gång jag hör en sådan onyanserad debatt åker mitt adrenalin i topp och 99 % av alla debatter som handlar om sexköpslagen är precis så onyanserade.

Senast nu var det debatten som följde efter min medverkan i "efter tio" förra onsdagen där jag presenterade min bok "Att Sälja Sex"och berättade om min verklighet som sexsäljare. Jag var inte med i debatten utan såg den senare på nätet. Den här gången var det jämställdhetsministern Nyamko Sabuni som var inbjuden för att försvara och propagera för sexköpslagen och tala om att den är viktig och gör nytta. Hon får så gärna ha den åsikten, men lika lite som jag kan göra min sanning och min verklighet till en sanning för alla sexsäljare, så kan inte hon göra sin sanning, sina fördomar och sin moral till en sanning som gäller alla. Definitivt inte kräva att den "sanningen" till och med ska lagföras och tvinga folk att tycka som hon och hennes anhängare.

De allra flesta av oss tycker nog att det är fel och hemskt att tvinga någon till att sälja sex, till att ha sex mot sin vilja, till orimliga arbetstider, att tvingas arbeta utan lön,  att tvingas gifta sig mot sin vilja mm. Men är det rimligt att förbjuda det frivilliga?

Nyamko säger i debatten: Det är inte förbjudet att sälja sex, de som gör det kan söka hjälp. Lagen stigmatiserar inte.

Vet hon vad hon pratar om egentligen? De som trivs med att sälja sex behöver väl inte söka hjälp? Om min hyresvärd vill ha bort mig från lägenheten för att inte riskera att åtalas för koppleri, hjälper lagen mig då? Om jag blir avskedad från mitt jobb för att jag säljer sex, hjälper lagen mig då?

Hon säger även: Det är fel att låta mig vara och bekämpa Lilja 4 ever. Prostitution hänger ihop med övergrepp och missbruk. Mina kunder besöker även de sexsäljare som är tvingade.

Det första förstår jag helt ärligt inte. Det andra är fördomar och gäller för vissa helt klart, men långt ifrån alla som prostituerar sig. Det tredje vet hon ingenting om. Det är inte omöjligt att något fåtal av de som besöker mig en enda gång, även besöker de som inte säljer sex frivilligt. Däremot vet jag, men inte hon, att huvuddelen av mina kunder INTE skulle besöka någon som inte är engagerad och tar sig tid och som verkar gilla det de gör. Hon vet ingenting om mina kunder och kan således inte uttala sig om dem, fastän att hon gör det.

Enligt det här resonemanget ska de som besöker mig bestraffas för att de eventuellt även skulle kunna besöka en som ofrivilligt säljer sex. Det är alltså inte handlingen som ska bestraffas utan att de är män som väljer att ge en gåva för sexuell samvaro. En samvaro där samlag inte alltid ingår.  Får svenskt rättsväsende verkligen agera så?

I hennes ögon är Sara från Slovakien och jag enbart horor (hon använder det ordet, inte jag). Jag är lika olycklig som Sara eftersom hon säger att hon inte tror på några lyckliga horor. Det är ingen skillnad på att Sara har tre kunder under en halvtimma och jag tre kunder i veckan. Det är ingen skillnad på de män som kommer till mig, som jag masserar i lugn och ro, eller delar en flaska vin och pratar om livet med, eller de som hänsynsfullt och ömsint tar mig med till sjunde himlen och på Saras kunder som slår och misshandlar henne.

Utdrag ur artikeln:  

– Jag ringde till Martin och Loncho och sa att jag inte ville stanna, att han slog mig och ville ta mig med våld. Men de sa att jag skulle stanna, att han egentligen var trevlig.

Till slut kommer Loncho, men inte till hennes undsättning. Istället har han med sig en vän som nyss muckat från kåken. Han ska få komma emellan med ett gratisligg.

Medan kåkfararen tränger in i henne i ett av rummen, står kunden utanför och skriker, förbannad över att ha blivit avbruten i sin sadistiska sexakt. Kåkfararen fullbordar på några minuter och blir sedan utkastad. Sára får stanna kvar för att fullfölja avtalet.
– Han började slå mig riktigt ordentligt, för han var så arg för att killen hade stört honom, berättar hon.

För mig är det här två helt skilda saker som jag även säger i programmet. Det är som Hanna Wagenius centerns ungdomsförbund uttrycker sig, som att jämföra våldtäkt med frivilligt sex. Nyamko säger också att 95 % av Sveriges människohandel går till prostitution. En väldigt hög siffra. Tyvärr berättar hon inte vart den siffran kommer ifrån. Kanske högg hon bara till med den, vilket är troligt. Hur seriöst är det av en politiker att fara med siffror som inte hänvisas till någon fakta?

För att vara extra auktoritär så använder hon ord som horor och  sälja sin kropp. Hon påstår även att regeringen VILLE göra en utvärdering. Ja, men efter påtryckning från andra länder och från FN. FN skriver att det ska vara en oberoende utvärdering. Jag vet inte om jag vill kalla det oberoende när den görs utav ett justitieråd. 30 april skulle den vara klar, men tydligen har de bett att få den tiden förlängd. 

 Precis som alla röstningar i media de senaste tre- fyra åren är majoriteten emot sexköpslagen även denna gång, på tv4-s hemsida.

Det kanske inte är så konstigt att det dels inte fångas så många sexköpare och dels att de som ändå tas fast får väldigt låga böter. Radio P1 tog igår upp det här med låga böter i programmet Kaliber. Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, tror att en förklaring till att det är så många som fått för låga böter är att åklagarna inte tycker att sexköp bör leda till så höga straff.

"Från politiskt håll är budskapet tydligt: människohandel och prostitution ska stoppas eftersom det ofta innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Regeringen har till och med en särskild handlingsplan för detta, och de skriver att det är efterfrågan – alltså antalet sexköpare – som upprätthåller prostitutionen och människohandeln."

Det är alltså kutym att blanda äpplen och päron från regeringshåll. Jag vet inte om det endast är efterfrågan som kan upprätthålla ett fenomen. Om det vore importförbud och vi tex inte kunde importera kaffe, så spelar det nog ingen roll hur kaffesugna vi vore. Sveriges klimat lämpar sig inte till kaffeodling och vi finge helt enkelt klara oss utan, eller hitta ett surrogat. Om det är själva sexköpen de vill ha bort så måste även tillgången strypas, alltså att sälja sex borde då bli förbjudet. Exempelvis är det förbjudet både att sälja och köpa narkotika. Ska resonemanget hålla vad gäller efterfrågan så varför inte bara förbjuda köp av narkotika?

Varför sväljer folk allt ologiskt som politiker säjer egentligen? Även om man har en moralisk och/eller kristen syn på det sexuella så borde man inse det ologiska i sexköpslagen. Både polisen och de största partierna gjorde det ju när lagen skulle tillträdas. Varför har de nu helt plötsligt vänt kappan efter vinden? Till och med kammaråklagare Rolf Hillegren säger att det måste finnas gränser för vad man tror sig kunna uppnå med lagstiftning. Och det måste även finnas gränser för vad samhället ska lägga sig i. 

Jag vill naturligtvis inte förbjuda min egen hobby. Men jag vill kunna utföra den utan risk för repressalier och jag vill att de män som kommer till mig inte ska ses som kriminella brottslingar. Jag efterlyser en neutral, oberoende undersökning på hur många frivilliga respektive ofrivilliga sexsäljare det finns i vårt land. Det är det ingen som vet. Det är heller inte intressant från regeringshåll att veta, eftersom de vägrar inse att jag och många med mig finns. Enligt dem så satt jag och ljög för fulla muggar i programmet.

Eftersom det fortfarande är tillåtet att betala för en massagetjänst, för samtalstid, för skrattterapi och för taktil beröring så är det väl det jag tar betalt för. Det sexuella följer med på köpet om vi båda vill. Så de män som kommer till mig gör sig således inte skyldiga till något brott. Kan andra vrida och vända på saker, så kan jag också. Skillnaden är att det är fullständigt sant det jag skriver.

 Istället för som lagivrarna säga att män betalar mig för att köpa min kropp och får massage, skratt, ett lyssnande öra och beröring på köpet, så påstår jag det omvända. Nu tror inte jag att prostitutionsmotståndarna kan föreställa sig hur ett möte med mig går till. De tror säkert att jag tar emot på en skitig madrass på golvet och att männen står i kö för att tömma sig i mig. Man tror ju det man vill tro, eller det som tjänar ens syfte.  

2009-11-16

Teckningen har jag på skakig hand gjort själv på Photoshop. Men texten i pratbubblan är tagen från en pdf fil från Skatteverket.

Anledningen till att jag ägnade många timmar en kväll förra veckan, åt att leta mer kunskap än den lilla jag har, vad gäller skatteregler och sköntaxering är två. För det första har jag efter nästan ett års betänkande slutligen beslutat att göra en del förändringar i mitt liv. Hobbybiten vill jag har kvar ett tag till och därför ville jag ha lite mer kött på benen angående skatter mm. För det andra kom det här med sköntaxering upp på sexformet sexwork.net och någon skrev att det hittills inte finns något domslut på att en sexsäljare blivit sköntaxerad.

Jag vet om två, kanske tre fall, men jag vet inte domslutet på dem. Jag sökte på Skatteverket och på Kammarrätten, utan resultat.  Jag börjar med de här sköntaxeringarna, så fortsätter jag sedan med skatter.

Det första fallet är ganska välkänt. Det är från 2003, då Roshina Sambo fick F-skattsedel för att kunna skatta för sin intäkt som sexsäljare. Det blev mycket dividerande och det visade hur idiotiska reglerna är, pga denna sexköpslag. Skattar man för sina hobbypengar, så blir staten en form av hallick, som tar emot pengarna. Det hela slutade med att Roshina gick i konkurs och sköntaxerades med 700 000kr.

Det andra fallet är när poliskommissarie Gripenlöv statuerade ett exempel på Malmskillnadsgatan 2006. Här står att Länsrätten dömde till sköntaxering, men jag har inte kunnat hitta domen.

Det tredje fallet, (eller om det är samma som ovanstående), där slår 2007 Kammarrätten fast att prostituerade ska betala skatt. Det var den domen jag letade efter och inte fann.

Hur gör man då, om man är en ärlig, pliktskyldig person, som på sin fritid ( eller som försöjning) vill ha lite trevliga sexmöten mot en viss ersättning och skatta för ersättningen? Detta försökte Frida reda ut och bestämde tillsammans med ytterligare några sexsäljare ett möte med Skatteverket.  Resultatet blev, man får inte någon F-skattsedel om man uppger förtjänst genom sexmöten. Ändå är vi skyldiga att betala skatt. Så för att kunna göra rätt för sig och för att undvika en ev sköntaxering, måste man ljuga och hitta på en annan verksamhet. Samhället uppmuntrar alltså till lögner och hyckleri.

Det här borde det pratas mer om i debatten, för här har vi en lag som kriminaliserar våra kunder. Ändå vill staten ha en bit av deras pengar, samtidigt som vi, om vi vill vara rätttrogna, inte får uppge inkomstkällan. Får det verkligen vara så här?

Man hör ibland av andra sexsäljare, att de inte alls är intresserade varken av en avkriminalisering, eller av debatten överhuvudtaget. I vissa fall är det för att de är rädda att bli tvingade att skatta för sina intäkter från sexsäljandet. Men den skyldigheten har vi ju redan. En länk till en artikel om en sexsäljare i Ungern, som i detta fall ligger före oss.

Nu kommer jag då till dessa pdf filer. Jag sökte således efter kunskap hur jag personligen kan agera på bästa sätt, efter min kommande förändring. Först lite bakgrund om mig själv. De sista fem åren har jag i min vanliga verksamhet, som inte är något kamouflage för hobbybiten, skrivit kvitto, skött bokföring och tillsammans med revisor gjort bokslut, enligt konstens alla regler.

Hobbybiten, alltså sexsäljandet, har varit ett kompliment till den vanliga verksamheten och eftersom jag inte anser det vara någon särskild skillnad på syftet, så har jag även där skrivit kvitto och redovisat dessa intäkter. Inte vid varje möte, men vid väldigt många. Detta har jag gjort för att jag dels är en sådan person och dels för att jag anser, att kunden har rätt att ha möjligheten att kunna dra av för en skön stund, som stärker välbefinnandet.

De första trevande åren före min vanliga verksamhet, utgjorde hobbyn en så väldigt liten del, så intäkterna därifrån skulle nog inte ens överstiga gränsen för hobbyverksamhet, som inte är skatteskyldigt.

Pdf filen http://www.skatteverket.se/

download/18.2132aba31199fa6713e80003149/30126.pdf  hittade jag på Skatteverket, då jag ville veta mer om näringsverksamhet respektive hobbyverksamhet. Handledning för inkomst taxeringsåret 2008, heter den. Att göra om min verksamhet till hobbyverksamhet verkar enligt detta inte vara någon bra ide:

Det ska observeras att det är kravet på egentligt vinstsyfte som

skiljer hobby från näringsverksamhet. Har verksamhet vid

denna bedömning fått karaktären näringsverksamhet bör ej

uppgifter om arbetsinsatsens ringa omfattning förändra bedömningen

och omvandla den till hobby.

 Men jag skulle kunna starta om på nytt. Bilda en hobbyverksamhet i vanliga jobbet och en i hobbyn (med fingerat syfte då). Dessa skulle då inte slås ihop om man läser det här. 

Har skattskyldig flera hobbyverksamheter beskattas dessa var

för sig och får inte slås ihop eller kvittas mot varandra.

Kriterierna för näringsverksamhet är varaktighet, självständighet

och vinstsyfte. Hobbyverksamheten fyller i regel kraven på

varaktighet och självständighet men avsaknaden av direkt

vinstsyfte på längre eller kortare sikt medför att verksamheten

inte uppfyller kraven för näringsverksamhet varför den ska

hänföras till inkomstslaget tjänst.

 Jag sökte vidare. Hur är reglerna för svarta pengar, som väl mina förvärvade sexpengar ändå borde räknas som? Jag hittade en ny pdf fil, just om svarta pengar. http://www.skatteverket.se/download/18.69ef368911e1304a625800017284/

rapport200701.pdf?posid=6&sv.search.query.allwords=prostitution

Den yttre ramen för vad som är svartarbete bestäms av skattelagstiftningens regler. I Sverige

finns mycket få undantag för när ersättning för utfört arbete inte beskattas. Exempel på undantag

är bär-, svamp- eller kottplockning, blod-, mjölk- eller organdonation, hittelön, ersättning

till den som har räddat personer eller tillgångar i fara eller bidragit till att förebygga eller

avslöja brott eller brottsling samt ersättningar i form av avdrag på ordinarie hyra eller avgift

för bostad till hyresgäst för att utföra enklare förvaltningsuppgifter.

Med illegalt arbete menas sådant arbete eller verksamhet där verksamheten i sig är förbjuden

eller kräver tillstånd. Enligt praxis ska inte illegalt arbete beskattas. Men detta är inte en regel utan undantag.

Inget undantag vid prostitution alltså, som tidigare bekräftats. Jag letar vidare och förstår att om det räknas in i BNP så ska det beskattas.

Om en verksamhet är laglig eller olaglig kan skilja sig mellan olika länder även inom EU.

Som exempel kan nämnas att prostitution är laglig i Sverige men olaglig i några EU länder.

Principerna för beräkning av BNP är däremot enhetliga.

 Illegala sysselsättningar som inte räknas in i BNP och således inte ska beskattas om den upptäcks, är utpressning, sedelförfalskning och stöld.

Sysselsättningar som i princip är lagliga, men som utförs av obehöriga aktörer, räknas in i BNP och beskattning kan ske, trots att det är fråga om brott mot andra lagar. Exempel är läkare med falsk leg och svarttaxi.

Illegal produktion, där det är fråga om en frivillig transaktion mellan köpare och säljare, tex  prostitution, eller narkotikahandel och häleri, så ska det räknas in i BNP och beskattas.

Jag lärde mig en hel del på de här timmarna vid datorn. Men mycket är otroligt luddigt fortfarande. Det finns inget rim och reson i reglerna, enligt mitt huvud. Pengar från sexköp är svarta pengar, som ska beskattas, fast jag får inte säga att jag fått dem från sexköp. Pressar jag någon på pengar, så är dessa pengar jag får in på detta sätt inte skattskyldiga. Varför vill staten hellre ha pengar komna från sexköp än från utpressning?

Slutligen lite om det som stört mig mycket, som egen företagare. Nämligen momsen. Lyckas jag med stor möda få in ca 25 000kr var månad (vilket jag inte får), tillsammans med hobbybiten. Då får jag direkt ta bort 5000 till moms. Återstår 20 000 som med alla avdrag i slutänden inte blir mycket mer än ca 10-14 000kr. När momsen började var det inte så, fick jag reda på.

När moms infördes var företag med en omsättning under 30 000 kronor enligt huvudregeln

inte skattskyldiga. Denna regel finns inte längre. Den som i yrkesmässig verksamhet omsätter

skattepliktig vara eller tjänst ska redovisa moms från första kronan.

Jag håller med författarna till denna fil. 

Ett slopande av momsredovisning i inkomstdeklarationen och att undanta de allra minsta företagen

från skattskyldighet till moms skulle motverka oseriös verksamhet och förenkla för de

allra minsta företagen. 

Ja, det var det om det. Kanske inte ett så jätteintressant inlägg för gemene man. Men viktigt för de som det berör, för de som bryr sig och för de som inte vill komma i klammeri med rättvisan. Att sälja sex är ju ännu helt legitimt, fastän det är svårt många gånger att förstå att så är fallet.

Som vanligt för er som vill, kan ni läsa mitt dagliga svammel här. Ibland kan man faktiskt finna mitt bland svamlet, en och annan tänkvärd mening.

2009-10-12

En inre plikt gentemot mig själv, manar på att jag bör skriva lite här igen. Annars vet väl de flesta vid det här laget, att mina dagliga funderingar kan läsas på min andra blogg.

Anledningen till dagens inlägg är naturligtvis Federleys motion om ett avskaffande av sexköpslagen. Mer om det finns att läsa på Aftonbladet, Expressen och DN. Att jag blir glad över varje litet försök från politikerhåll att röra om i grytan, är ingen hemlighet. Tyvärr brukar alltid debatten stranda, då avvikande frågor blandas in.

Allra först måste man skilja på människohandel/sextrafficking och prostitution. Ja, jag skrev måste, för det är två olika ämnen. Efter det kan man diskutera, debattera och försöka finna lösningar på var sak för sig.

I flera år har vi ju sett hur fullständigt omöjligt det verkar vara, att föra en sansad, nyanserad debatt i ämnet. Enligt lagivrarna är allt annat än vad de själva tycker och säger, rena bullshiten. Detta utan att de har ett enda vettigt argument och ingen färsk undersökning att luta sig mot.

Makt tas ofta upp, men vad är mer makt än att anse att ens egna åsikter är de enda rätta och sanna. Arrogant och respektlöst, anser jag.

Vissa, med Schyman i spetsen, ser oss som brottsoffer. Tänk er själva, att bli sedd som ett offer mot sin vilja. Tänk er, att när ni rullar runt i sänghalmen och ger er hän i sexualitetens mysterier, då finns det folk som anser att ni utsätts för ett brott. För mig är det horribelt, förminskande och arrogant.

Även om jag vore missbrukare och var tvungen att få pengar till att finansera det, så är sättet jag väljer ett fritt val. De som köper mina tjänster är för den skull inga brottslingar.

Valde jag istället att tjäna pengarna på ett jobb i en butik, så vore ju inte kunderna heller där några brottslingar. Vill någon i det fallet se mig som ett offer, så är det mer logiskt att se mig som offer för missbruket.

Samma sak om jag pga ekonomisk misär ( sjukskriven, arbetslös, låg pension, underbetald ) väljer att öka min levnadsstandard genom att erbjuda sexuella tjänster, så är jag inte offer inför mannen som ger mig ersättningen. Han är inte heller någon brottsling i egentlig mening, bara enligt den här ologiska lagen som många vill få bort. Han gör rätt för sig, fullföljer överenskommelsen och behandlar mig väl.

Här är jag mer ett samhällets offer. Tyvärr finns det många idag som offras av samhället. I mina ögon är den största boven staten, då den tvingar bevisade sjuka människor ut i arbetslivet. Många gånger till arbeten de mår dåligt av.

Som de flesta vet och vissa vägrar inse, finns det även de som valt att sälja sex helt enkelt för att de vill och gillar det. Istället för att leta män på kontaktsidor, eller hoppa på någon på krogen att dra hem, så håller de sig sexuellt aktiva på det här sättet. Samtidigt får de bekräftelse, extrapengar, träffar trevliga människor och får utlopp för sin kåthet på ett sansat och belevat sätt.

Så långt ifrån offer man kan komma, enligt mig. Vill man vara riktigt långsökt kan man kanske säga, att de är offer för sin kåthet och sina medfödda behov. Men det är vi väl alla?

Sedan finns också vissa män eller kvinnor, fast de aldrig nämns, som köper sex och som man kan säga " är slav under sin last". Dvs de har ett förhållande till sin sexualitet som de inte kan tackla, eller ett behov som aldrig blir mättat. Men är det rätt att göra dessa till kriminella?

Jag skulle välkomna en prostituionsdebatt där var fråga behandlades relevant och efter den verklighet vi lever i nu. Jag skulle också välkomna en avkriminalisering ( ej samma som legalisering ), som förhoppningsvis öppnade upp och gjorde det lättare både för information och för blottande av oegentligheter.

Mycket krut kunde då läggas på att informera speciellt unga människor, utan att det skulle tas för prostitutionspropaganda. Inte förbjuda unga människor att sälja sex, utan påvisa vad de har att vänta sig mm. Min åsikt är, att man bör vara både sexuellt och socialt mogen innan man tar steget fullt ut. Jag tror på information och samtal med ungdomen.

Nyare undersökningar visar, att det fortfarande är fler unga killar än unga tjejer som säljer sex och där överdelen är homosexuella. Vad gör man åt detta? Det här nämns aldrig i debatten, fastän det kanske är viktigaste biten att börja med. Män som köper sex av män är också en sak, som aldrig nämns.

Vad gäller människohandel, sextrafficking och hallickar, är det en helt annan fråga som ska diskuteras för sig. Alla tycker nog att det är en viktig fråga, där resurser bör läggas.

Även om det troligtvi inte händer så mycket med den här motionen av Federley, då lagivrarnas åsikter är skrivna i cement, så rör det iallafall om i grytan.

Jag ser gärna fler modiga män och kvinnor, som vågar lämna strömmen och stå för sin egen sanning. Som oftast står för sin åsikt på ett mycket mer sansat och respektfullt sätt än lagivrarnas fanatism och aggression.

2009-08-07

 Jag fortsätter lite i samma spår, som det förra inlägget, men sett utifrån perspektivet som många lagivrare har.

1.Ingen säljer sex frivilligt. 2. Det är efterfrågan som styr. 3. Penningatransaktionen utgör en maktfaktor. 4. Ett desperat behov av pengar gör att "trasiga" människor säljer sex. 5. De utnyttjas då av de som har pengar. (och de som "utnyttjar" ska straffas)

Jag säger egentligen inte emot på någon av punkterna. Det är så här vårt samhälle är uppbyggt. Det jag sätter mig emot är, att när det handlar om sex, så skiljs det plötsligt från övrigt i samhället och används som argument för att ha kvar en tokig sexköpslag.

Både pengar, makt, tvång, behov och utnyttjande förekommer lagligt och i större omfattning i samhället, än vad de gör inom den frivilliga prostitutionen. (Alltså den prostitution som inte handlar om slaveri och påtvingat). Alla är vi på något sätt tvingade att försörja oss, då vi alla har behov av föda, kläder och tak över huvudet. Till det krävs pengar och naturligtvis utnyttjas väldigt många av bla politiker och kapitalstarka företag, som har makt.  Ändå har vi en lag, som endast förbjuder det vid sexuella förbindelser. Varför är just det sexuella så annorlunda? Är inte Sverige ett ganska frigjort land? Och ett jämställt land. Varför har vi då en sexköpslag utformad på det vis som den är?

Det sägs nästan alltid, när prostitutionsfrågan tas upp, att det är fel att sälja, fel att köpa och fel på de som säljer och fel på de som köper. Alla förstår nog hur tråkigt det är, att ständigt få höra hur mycket fel det är på mig och på det jag gör och på mina kunder. Visst får andra tycka att det är fel med kommersiellt sex, men så länge jag inte tycker det, borde jag bli respekterad för det. Jag kan tycka att det är fel när arbetslösa idag tvingas till att ta vilket jobb som helst, fastän man rent ut sagt hatar det. Jag kan tycka det är fel att så många är offer för samhället idag. Men inte proklamerar jag om att det ska bli en lag mot det för det.

En annan sak som ständigt påtalas är, att ingen polis och ingen prostitutionsorganisation någonsin träffat en sexsäljare som mått bra och som trivts med det han/hon gör. Det är ungefär som att fråga en läkare på akuten om han träffar friska patienter.

Nu vet vi att nuvarande sexköpslag varken skyddar eller hjälper någon sexsäljare. Vare sig de som mår dåligt, eller de som mår bra. Ska man resonera på det sätt, som många lagivrare gör, så måste man först veta vilka som är i majoritet. Man måste också definiera betydelsen av må bra.

Vilken hjälp skulle jag få, om jag beslutade mig för att sluta sälja sex? Det är tack vare sexhobbyn, som jag jag kan hålla mig över ytan ekonomiskt. Enbart företaget räcker inte fullt ut. Det är tack vare sexhobbyn som jag kan undvika stress och det är tack vare sexhobbyn som jag i vanliga jobbet kan syssla med det jag helst vill och som ger mig själslig tillfredställelse. Det är tack vare sexhobbyn, som jag samtidigt får fysisk tillfredställelse. Det är tack vare sexhobbyn, som jag kan leva fritt, utan tvång och andras krav.

Vilken hjälp skulle jag få, om jag ändå ville sluta? Skulle jag bli erbjuden någon praktikplats, som skulle få mig både att krympa som person och att känna mig instängd? Eller skulle jag vara tvungen att återgå till mitt gamla yrke, som jag lämnade just för att det blev löpande band, där pengarna var viktigare än patienterna. Den attityden har för övrigt inte minskat, utan är snart en norm. Nu erbjuds man till och med en bonus om man kan hålla patienttiden på 5 min.

Eller skulle jag kanske bli satt på någon utbildning jag inte vill gå, bara för att det ska se bra ut i statistiken? Kanhända skulle det, såsom läget är i dagens samhälle, inte finnas något alternativ, utan hjälpen skulle bestå av ekonomiskt bistånd från socialen sk försörjningsstöd. Med täta besök och anmälningsplikt hos en maktlös och uttråkad arbetsförmedlare, som kanske vantrivs på sitt ämbete.

Allt det jag räknat upp, skulle få mitt välmående att försvinna. Mitt egenvärde skulle stympas och tilliten både till mig själv och andra skulle vara borta. Dessutom skulle ju min ekonomi rasa fullständigt, vilket skulle få mig att ytterligare må dåligt. Ändå är det så här många, många har det idag.

Nu är jag inte i behov av hjälp för att sluta, utan den enda hjälp jag vill ha är att låta mig fortsätta. Fortsätta med det jag tycker om, både i vanliga verksamheten och i sexhobbyn. Låta mig få skatta och göra avdrag även i sextjänsten. Låta mig bli sedd och respekterad för den jag är och för det jag gör.

För att komma åt den organiserade brottsligheten, hallickligor och illegala invandrare, så tror jag, att man måste vidga sitt synfält och inse, att med den sexköpslag vi har idag, så eldar vi för kråkorna. Avkriminalisera frivilligt sexköp och låt vanliga sexköpare vara ifed och låt sexsäljare få hyra lokal, utan att hyresvärden anklagas för koppleri osv. Lägg sedan resurser på samarbete mellan både olika instanser och mellan länder, för att försvåra för människohandlarna. Lägg också resurser på individuell hjälp till de som vill ha och behöver. Framförallt öppna upp, informera om hjälp, om risker. Våra sexuella lustar kommer aldrig att försvinna. Men sex ska aldrig vara tvång.

Ni som är intresserade av att läsa mina tankar kring det nyss avslutade kopplerimålet klicka här. 

 Kan även nämna artikeln i Expressen i onsdags 5/8 -09. Skärp straffen för de som köper sex, anser någon som inte vill framträda med namn. Artikeln är underskriven med ledarsidan. Kanhända är artikeln endast tänkt som provokation och inte skribentens innersta åsikt. I vilket fall saknar den substans och säger inte så värst mycket.

Däremot var en av kommentarerna lite tänkvärd. Antagligen ett hypotetiskt exempel, men fullt sannolik. Vännen som regelbundet besöker en gammal dam. Hon får lite sex och han får en femhundring. Klart att damen ska ha ett strängt straff. Eller??