2010-07-25

Eftersom helgens väder inte inbjuder till någon liknande aktivitet som ovan passar det bra att sitta inne istället och skriva ner sina funderingar. Jag känner att jag vill skriva även här om sista tidens uppblossande prostitutionsdebatt, trots att den inte längre är dagsaktuell. På min dagliga svammelblogg har jag naturligtvis pyst ut mina åsikter lite då och då. Men då jag har förstått att jag har olika läsare här och på svamlet tänkte jag då nu sammanfatta mina tankar lite mer sakligt och nyanserat också här.

Efter den kritiserade utvärderingenav sexköpslagen kom den av de flesta nu bekanta Littorinaffären. Troligtvis bidrog båda dessa saker till att bloggare, forskare, krönikörer och andra skribenter plötsligt engagerade sig för sexköpsfrågan igen. Ingen är gladare än jag över det, för debatten behövs. Den kan tyckas uttjatad av en del, men den behöver ständigt vädras och diskuteras. Prostitutionsmotståndarna och lagivrarna vill naturligtvis inte det, för att varje gång frågan kommer upp till debatt ju svårare blir det för dem att försvara den. Och för varje gång debatten blossar upp, desto fler människor tänker till och ifrågasätter. Ju oftare frågan vädras i tv, media och bloggar ju större möjlighet får gemene man att bilda sin egen uppfattning och den möjligheten måste de få.

Utifrån dessa helt naturliga skäl vill naturligtvis inte det politiska etablissemanget att det skrivs något positivt om sexköpslagen i media. Det dåliga kan man frossa i, typ polischefen, Littorin och kopplerihistorier som i rätt ljus är hur oskyldiga som helst. Att jag som sexsäljare då inte får tillgång till det offentliga rummet med mina åsikter och min verklighet är inte alls konstigt. Det är hemskt att det ska vara så, men det är inte konstigt så som dagens attityd är och lagens syfte är som bekant att förstärka denna syn.

Tack vare teknikens utveckling kan idag, det som för det politiska etablissemanget ses som obekväma åsikter, sanningar, kritik, avslöjande av felaktig fakta osv ändå spridas genom exempelvis bloggar och forum. Fem politiskt engagerade personer hade något de ville informera och berätta och satt en dag och skrev ihop en artikel som de sedan skickade till en av landets största tidningar DN. De fick svar att artikeln skulle publiceras och att några små justeringar borde göras. De åtgärdade justeringarna och väntade. Efter någon vecka kom beskedet att de inte skulle få den publicerad. Vad orsaken var vet jag inte, men alla fyra har en blogg så det spred sig ändå.

Men så plötsligt ibland händer det. Om det berodde på att det kanske var en semestervikarie som ansvarade för debattsidan eller om författarkonstellationen var anmärkningsvärd vet jag inte. Expressen (som jag själv inte ens får automatsvar ifrån) tog iallafall in artikeln med rubriken "Skrota sexköpslagen" skriven av Camilla Lindberg (fp) och Marianne Berg (v).

En väldigt bra artikel enligt mig, där mycket av mina egna åsikter tangeras men med annan formulering. Ni som är intresserade märker det om ni bläddrar bakåt i den här bloggen. De nämner drömmen om det "rena" folkhemmet. Har man någorlunda följt debatten som väldigt sällan är nyanserad, märks just detta tydligt. Lagivrarna säger det även rent ut. Sexköpslagen är till för att signalera till folket att sex mot ersättning är "orent". Något jag anser att de inblandade själva ska få avgöra.

Ständigt återkommer från motståndare "att ingen säljer sex frivilligt". I samma andetag kan de deklamera att sexköp är lika med makt.

För mig är deras uttalande auktoritär makt. Att tala om för mig, som friviligt och med glädje och lust träffar okända män för intim samvaro mot ibland en viss ersättning, att jag i stort sett ljuger. De säger något som vore det sanning, fast det finns ingen substans i det de säger. Ingen enda kund har någonsin utövat varken den auktoritära eller patriarkala makt mot mig som lagivrarna gör med sina argument och påståenden. Lagivrarna gör mig och mina frivilliga kolleger till våp, offer och medellösa.

Att sex under tvång och utan samtycke (vare sig det är med eller utan ersättning)  inte ska accepteras det tror jag vi alla är överens om och för detta finns befintliga lagar. Ändå dras fortfarande likhetstecken mellan frivillig prostitution och sextrafficking. Det är som att prata med en vägg. Som att jämföra tvångsäktenskap med Viktoria och Daniels bröllop.  Lagivrarna drar till med orealistiska siffror över traffickingoffer för att få folket med sig i sin avsky. Egentligen är det väl avskyn för sex överlag. Numer räcker det även att du har teckningar på avklädda barn i din ägo för att du ska åtalas och straffas. Förhoppningsvis är och blir folket mer och mer medvetna och inser hur bla sexköpslagen manipulerar och faktiskt på sitt sätt straffar oskyldiga.

Jag tror precis som Camilla och Marianne att tillåts folk ha sex som de själva vill utan att skada eller skadas, så skulle avarterna urskiljas lättare. Ett öppnare samhälle där sex, nakna kroppar, lust och njutning inte är tabu, skulle även underlätta för de speciellt yngre tjejerna och killarna att våga sätta gränser, våga säga nej, våga prata med andra, våga anmäla mm. Märk väl att jag propagerar för en avkriminalisering, vilket inte är detsamma som legalisering. Vid avkriminalisering är det helt ovidkommande att ens nämna a-kassa som även det ofta dras fram. Brist på kunskap. 

Det är strongt. Väldigt strongt när politiker så här vågar offentliggöra sin åsikt och sin ståndpunkt. De flesta flyter med strömmen för det är det behändigaste. Så länger man säger ja och amen och rabblar mantrat som den med störst makt lärt ut, då sitter man säkert. Då är man fortfarande en i gänget. Sedan kan en del ändå förlusta sig och ge sig hän på en swingersklubb eller längta efter beröring och kvinnlig njutning så mycket att man betalar för en skön stund när ingen ser. (Eller tror att ingen ser.)

Visst är det hyckleri. Men med tanke på vad de som går emot etablissemanget får utstå, är det kanske inte lustigt att så många inom makt, myndighet och politik ändå väljer att spela död och flyta med strömmen. Av nyfikenhet och för att ev lära mig något av hur de som avskyr och ser ned på sexköpresonerar har jag läst en del bloggar och blivit nästintill mörkrädd. Respekten inom det egna ledet för en partikamrats åsikt verkar vara noll. Är det rädsla månntro för att själv förpassas ut i kylan ifall man håller med, eller är det äkta moralistisk avsky mot sex och därtill ovilja att ta till sig kunskap och information som inte följer ens egna syften? Däremot är responsen överlag, som jag sett, väldigt stor. 

En del tycker si och en del tycker så. Även inom en grupp, ett parti, ett team, ett arbetslag, en familj kan man inte vara enig i varenda gemensam fråga. Jag lärde mig som barn och jag har lärt mina barn att respektera våra medmänniskor och deras åsikter, utan att för den skull alltid acceptera dem. Det som är rätt för den ena behöver inte vara rätt för den andra. Framförallt ska man inte som döda fiskar flyta med strömmen av rädsla för att hamna utanför gruppen om man säger vad man tycker. Då är det fel på gruppen eller ledaren och inte på den som har mod att stå upp för sin åsikt. 

Så för att få liv i debatten krävs friska levande fiskar som bla Marianne och Camilla. Fler finns och jag hoppas att de halvdöda piggnar till och vågar simma motströms.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Eftersom jag tror / vet att inte så många går in och läser här, vilket i och för sig är helt naturligt då det sällan skrivs något nytt. Så har jag beslutat att den här bloggen får vara endast en förvaring för det redan skrivna gällande sexköp oc...

  Då kommer den sista berättelsen som var den jag skrev först, då för fyra-fem år sedan, när jag fick för mig att skildra hur jag trodde hur någon variant inom prostitutionen kunde se ut. Sedan gav det ena det andra. Jag hittade på ännu en tänkbar...

  Sorry...jag blev antagligen så bländad av solen i fredags så jag totalt glömde bort mina fiktiva historier om tänkvärda scener från området prostitution. Men nu kommer den nionde,som alltså benämns som nr.2 eftersom jag kör dem baklänges. ...

   Då kör vi nr tre av mina påhittade men icke osannolika varianter inom prostitutionsfenomenet. En kort sak idag. Solen skiner, det är fredag och vi har äntligen lämnat den gråa februari och kommit in i mars. Läs, må bra och ha en skön helg. ...

  Så var det dags igen med en ny påhittad berättelse om det komplexa fenomenet prostitution.   NR.4   – Jäkla idioter! Viola slänger på luren. Länge blir hon sittandes och bara stirrar ut i tomma intet. Hon känner sig vilsen, hon kä...