2007-10-12

Egentligen. Om man vill hårddra det lite, bara lite, så vad är egentligen skillnaden på det följande?

Kalle tvingar Lisa att sälja sex, fast att hon inte vill. Men både Kalle och Lisa känner till de som vill sälja sex, helt frivilligt.

Fredrik tvingar Anna eller Anton att inte sälja sex, fast att de vill sälja sex. Men både Fredrik och Anna/Anton känner till de som vill sluta. Fredrik burar även in de som vill köpa sex av Anna/Anton, trots att båda bönar och ber att låta dem få vara.

Kalle som är en hallick, låter inte Lisa bestämma själv. Han låter henne inte ha egen vilja och själv bestämma över sin kropp. Vägrar hon så slår han henne.

Fredrik som är politiker, låter inte Anna eller Anton få sälja sex och om hon/han ändå gör det, så straffar han henne/honom genom att ta hans/hennes pengar, göra henne/honom till åtlöje, förtala och nedvärdera henne/honom och straffa de som hyser henne/honom under samma tak. Därtill lurpassar han på de som ev köper sex av henne/honom och sätter dem inom lås och bom. Ja, han till och med visar upp dem, så att alla kan spotta på dem. Fredrik låter varken Anna eller Anton eller deras kunder få ha egen vilja och rätten till sin egen kropp.

I båda fallen är det inkränkning på de mänskliga rättigheterna, men i det sista exemlet är det fullt lagligt. Hur kan detta egentligen vara möjligt i ett demokratiskt, liberalt och modernt samhälle? Det är hög, hög tid för Fredrik och andra politiker att ta bort den lagen. Hög tid att avkriminalisera sexköparna.

De fem vanligaste argumenten som man hör för att inte avkriminalisera är dessa. Det finns fler, men inget är egentligen relevant.

1. Minska traffickingen. Men eftersom trafficking handlar om människohandel, tvång, hot och våld, så finns andra lagar till det. Ingen normal och sund människa stöder, misshandel, våldtäkt och övergrepp. Där är vi nog alla överens, men har inget med frivilligt säljande och köpande att göra. Med en avkriminalisering, så blir det lättare för alla parter att anmäla misstänkt tvång. 

2. Smitta. Det här är ett nödargument för många som vill göra sig lite löjliga. Vissa jämför även hur det var runt sekelskiftet. Idag är det säkrare ur smittsynpunkt, att besöka en sexsäljare än att ta hem ett one night stands. Det finns undersökningar  som visar att även bland missbrukande sexsäljare, är det färre procentantal som drabbas av könsjukdomar än bland övriga. Det här går fetbort.

3. Inget vanligt jobb. Det här är också ett sådant där löjligt argument som de tar till som inte vet vad de ska hitta på. Vem bestämmer vad som är vanligt och inte vanligt? Hade Göran Kropp ett vanligt jobb? Han tjänade pengar på att klättra i berg. Han ville göra det, men hur många av oss andra är beredda på att försörja oss på bergsklättring? Hur många av oss är villiga att framträda i TV varje lördag som Babben just nu tex? Det här argumentet går också fetbort.

4. Moral. Det här är enda argumentet jag köper. Men här är det viktigt att understryka att din moral är inte samma som min. Hans moral inte samma som hennes osv. För mig tex är det inte moraliskt rätt, att som Maud Olofsson lura både kvällstidningen Aftonbladet, liksom läsarna, att utge sig för att det var hon som svarade på chattfrågorna, fast hon i verkligheten befann sig någon annanstans och en annan person svarade i hennes ställe. I det fallet ingick även lögn och falskhet.  Om jag anser det moraliskt rätt att sälja sex,så drabbar det ingen annan. Man kan inte skapa en lag och ett förbud efter någons moral. Däremot är det oerhört viktigt att vi alla respekterar varandras moral, utan att vi för den skull delar den.

5. Ingen vill sälja sex. Det här argumentet måste vara en spegling av dennes inre, som säger det. Ändå är det här ett väldigt vanligt argument, som många gör till en sanning. Det här talar som sagt bara om att personen som säger det, själv inte vill sälja sex. Den personen kan omöjligt prata för mig eller någon annan av mina kolleger som säljer sex. Den kan bara prata för sig själv. Att leta reda på personer som har mått dåligt av sexsäljande och göra det till en sanning för alla är inget argument som håller. Det går också fetbort.

Sverige är det enda landet, som inte låter människan få bestämma själv när det gäller den egna sexualiteten. Det enda landet som inte vill hjälpa och stödja de utsatta som på något sätt tvingas ut i prostitution. Det enda landet som istället stjälper och förvärrar dessas situation. Det enda landet som dessutom gör en kåt karl till brottsling, när han tillsammans med en villig kvinna vill bli tillfredsställd och betalar för att bli det. Det är faan i mig inte klokt.

Avkriminalisera sexköp NU.

 2007-10-09

Jag har flera gånger undrat över, vad det är som driver dessa personer, som så ihärdigt kämpar mot prostitution. Som väl alla som läser min blogg numer är insatta i ,så avser jag inte prostitution eller sexköp, med påtvingad sextrafficking. Jag har från mitt första inlägg för ett och ett halvt år sedan, flera gånger poängterat att jag skriver om min verklighet.

Åtskilliga gånger har jag också funderat över, varför ingen vill ta till sig vad jag och andra kolleger vill berätta. Ja,utav de som så starkt e-motsäger sig en avkriminalisering av sexköp vill säga. Varför fortsätter dessa att så frenetiskt framhålla att det inte finns någon frivillig prostitution? Och varför får vi inte tillträde till debatten?

Det sistnämnda kan jag kanske förstå. Om vi får tillträde och utrymme att berätta och informera om vår verklighet, som frivilliga sexsäljare, så faller ju motståndarnas knep att slå i folk att ingen prostitution är frivillig. I och med det så öppnas det upp till en annan form av debatt. En debatt som inte motståndarna klarar av. En debatt som skulle riskera att de får se sig slagna, för de har inga argument som håller. Det skulle också innebära att allmänheten skulle få kännedom om en annan slags prostitution, än den motståndarna vill visa upp.

Men första frågan återstår. Vad är drivkraften för dessa motståndare? Vad är det som gör att så många av dessa (som oftast är kvinnor) med manipulation och lögner försöker slå i alla i kollektivet att sexköp skadar kvinnorna och att männen är bufflar som ska sättas åt? Som försöker få alla att tro, att ingen kvinna någonsin säljer sex helt utav fri vilja. Varför är detta så viktigt för dessa personer?

Jag började skönja en liten röd tråd för snart ett år sedan, då fyra kvinnor plötsligt hade antagit samma namn som nätverket jag tillhörde. Namnet PRIS.  För oss stod PRIS för prostituerades rätt i samhället. För dessa kvinnor stod det för prostituerades revansch i samhället. Vem vill ha revansch? Jo de som på något sätt har förlorat, eller blivit utsatta för något, som de vill ge igen på.

Dessa fyra kvinnor som representerar PRIS har alla erfarenhet från sexsäljande. Alla har varit eller är prostituerade på något sätt. Mest känd utav allmänheten är Louise Eek, som nu lämnat sexsäljandet för att istället föreläsa, skriva böcker och propagera mot en avkriminalisering av sexköp. Det är jättebra att informera och ta med egen upplevelse och verklighet. Det är ju precis det som även jag gör. Skillnaden är, att jag inte tar för givet, att bara för att jag inte mår dåligt eller för att jag gör detta frivilligt så innebär inte det, att ingen annan kan ta skada och må dåligt. Louise har en stenhård attityd. Jag har träffat henne. Hon tog skada och mådde dåligt. Det innebär då enligt henne att ALLA gör sammalunda. Det är inget att diskutera, det bara är så.

Nina

är också en fd sexsäljare. Antagligen även hon med dåliga erfarenheter, som vill ge igen.

Emma,

prostituerade sig som 19-åring, mådde dåligt och tog sig ur det. Naturligtvis vill hon varna andra ungdomar att råka ut för samma elände och det tycker jag är helt rätt. Men ändå, för att hon mådde dåligt så innebär det inte att det kan finnas någon som utan problem kan sälja sex och som till och med känner välbehag av att sälja sex.

Maria

jobbade eller jobbar, som erotisk massör, liksom jag själv. Men enligt henne är det inte samma sak som att vara prostituerad. På sin blogg har hon en nunnebild, så antagligen så anser hon sig var lite mer nunneaktig än vad tex. jag är.

Dessa fyra kvinnor har alla blivit utsatta av män och känner ett hat mot män.

Maria Carlshamre EU parlamentariker och motståndare till prostitution har blivit misshandlad av sin man. Det har även blivit en film där mörkret faller utav hennes upplevelser. Naturligtvis ser hon män som stora hot och vill sätta åt varenda person som är född med snopp.

Johanna Altenstedt har varit Marias assistent. Hon är som ni säkert uppmärksammat, aktuell i bloggvärlden just nu, genom att ha

hotatsexsäljaren konsulten att avslöja hennes identitet.. Johanna har en jobbig vårdnadstvist bakom sig. Om även hon har blivit illa behandlat av sin man vet jag inget om. Men hon har däremot blivit illa behandlad av ordningsmakten, enligt henne själv. Tyvärr har hon själv raderat inlägget hos Norrmalmspolisen i samband med de sista dagarnas turbulens mellan henne och konsulten.

Gudrun Schyman välkänd politiker, feminist och prostitutionsmotståndare. Det behövs väl ingen närmare presentation av hennes möten med våldsbenägna män. Dessa har hon själv fört fram i TV. Alla män är väl svin i hennes ögon kan man tänka.

Inger Segelstedt, Margareta Winberg , Birgitta Olhsson, Gunilla Ekberg är även de fanatiska motståndare till sexköp. Men om även dessa har varit utsatta för mäns elakheter, har jag ingen kunskap om. Jag skulle inte alls bli förvånad om så vore fallet, eftersom många sexköpsmotståndare just verkar ha en bakgrund där de själva utsatts för mäns våld av något slag.

Så kan det vara motståndarnas egna erfarenheter som spökar? Som gör att de vill ha revansch?

 2007-10-08

Jag håller mig kvar på publikationen

På tal om kvinnor och män 2006  en stund till. Om man betänker kvinnans roll i samhället förr och nu, hur stor har skillnaden blivit? Har det överhuvudtaget blivit skillnad? Jodå, lite har det allt gått framåt med vår status. Men det går alldeles för sakta och stundtals tas det också ett steg bakåt. 

Nu anser inte jag att det någonsin, varken kan eller ska vara helt jämställt mellan man och kvinna. En man ska vara man och en kvinna ska vara kvinna. Men alla ska ha rätt till sina egna liv och alla ska ha samma möjligheter. Alla ska vara fria att forma sitt liv precis som den vill, förutsatt att det inte skadar någon annan.

Vi behöver bara gå 150 år tillbaka i tiden. Alltså på våra farföräldrars tid kanhända. Då var inte kvinnan något värt alls, förutom till att föra släkten vidare genom barnalstring. Hon hade i stort sett inga rättigheter och ingen fri vilja. Det var mannen som bestämde.

1864

- kom förbudet att slå sin hustru. Märk väl att förbudet gällde inte andra kvinnor, endast hustrun. Tio år senare 1874- fick gifta kvinnor rätt att bestämma över sin egen inkomst ( om de nu hade någon ).

Sedan hände inte så mycket fram till 1921 - då fick kvinnan rösträtt. Det har inte ens gått hundra år sedan dess. Kanske är det då inte så konstigt om kvinnans underordnade roll, fortfarande sitter kvar hos de som är uppfostrade av kvinnor, vars mödrar växte upp då. Vi förfasar oss över muslimers kvinnosyn tex., men det är alltså inte alls så länge sedan svenska män hade ungefär samma syn.

1947

- kom första kvinnan in i regeringen Karin Kock. Samma år bestämdes också att det skulle vara lika lön för samma tjänst, men bara för de statligt anställda. Nu sjuttio år senare, kan man fundera över, hur långt vi kommit i den frågan, både vad gäller statliga tjänster som andra?

1958

- beslutades det att kvinnor fick bli präster.

När jag var tio år 1964 - godkändes p-pillren.

Så sent som för bara tolv år sedan 1995- kom lagen om partnerskap. Som jag skrev i förra inlägget… jämställdhet handlar ju inte endast om man och kvinna, utan om alla individer och grupper i samhället. Nu fick alltså homosexuella en form av samhällets accepterande. Det tog sedan ytterligare tolv år till 2007, tills de även fick rätt att ingå äktenskap. Men med tillägget att kyrka och präst har sin rätt att vägra utföra vigselakten. Om alla präster nu skulle välja att vägra så är den här rätten helt verkningslös.

1998

- som först, kom lagen om våld mot kvinnan. 134 år efter förbudet att slå sin hustru?? I samma veva kom också förbudet mot könsstympning.

1999

- tar man då, genom några revansch sugna kvinnor, flera steg tillbaka i jämställdhetsfrågan, genom att återigen göra kvinnan till ett offer, som inget förstår. Man inför förbud mot sexköp. Visserligen förbjuder man inte kvinnan att sälja sex direkt, men indirekt blir avsikten det ändå, eftersom männen som köper plötsligt blir brottslingar.

Kvinnorna blir i lagens och samhällets syn, mähän som inte vet sitt eget bästa och som det nu igen blir fullt rätt och lagligt att prata om… men inte med. Genom manipulation och indoktrinering, får dessa revanchsugna kvinnor med sig beslutande partier, media och allmänhet. Horstigmat är ett faktum. Helt plötsligt, över en natt nästan, så har Sverige fått en ny diskriminerad grupp i samhället. En grupp som inte på något vis, skadar någon annan, utan endast vill ha rätten att fritt välja och forma sitt liv. Så som det står i den inledande nämnda publikationen. Från den är även ovanstående årtal tagna.

 2007-09-24

Söndagnatt och dags att sätta ner foten igen. Jag är trött så jag tror inte att det blir ett så jättelångt inlägg. Men desto viktigare. Det kommer att handla om rätten att smutskasta, förnedra, nonchalera och hota en segregerad grupp i samhället. En grupp som mycket pga andras osanningar och egen tro, helt enkelt inte har rätt att blanda sig med övrig befolkning. En grupp som det spottas på. En grupp som ingen tror på, ingen vill lyssna till. En grupp som ställs utanför, när det diskuteras om dem. En grupp som ständigt provoceras i media. Jag åsyftar naturligtvis sexsäljarna. En grupp som jag själv tillhör.

För inte alls så många år sedan, var det de homosexuella som fick utstå spott och spe. Det har nu ändrats och de kan anmäla hot och förtal till DO (diskrimeneringsombudsmannen), för fortfarande förekommer en viss diskreminering och utanförskap för den gruppen. Jag läste häromdagen en artikel skriven av en ung kille, Mats Bax, där han beskriver sin situation.

Det gemensamma för den gruppen som dras till samma kön som sitt eget och gruppen som valt att ta betalt för sex och närhet är bristen på respekt från omgivningen. Han avslutar sin artikel med orden:

"Du behöver inte dela min åsikt, men snälla respektera min rätt att ha den, så respekterar jag dig. Men hota aldrig mer att slå mig för att jag håller min pojkvän i handen."

Jag själv har åtskilliga gånger bett om samma sak. Respektera oss som säljer sex. Det enda som skiljer oss från er som spottar på oss, är synen på sex och kärlek. Men inte ska vi behöva utstå ett sådant enormt förakt, bara för att vi har olika sätt att se på saker?

Ni som tycker att vi är pest och paria, drar er inte det minsta för att göra livet till ett helvete för oss. Istället för att vara en empatisk medmänniska och hjälpa oss, så att vi liksom ni kan betala skatt på vår förtjänst, kunna dela vår inkomst med barn och andra utan att de ska riskera att bli fällda för koppleri, kunna leva utan att behöva skydda oss bakom anonymitet etc, så gör ni allt för att skada oss.

Fairyeskort fick sin blogg på AB stängd. Konsultens blogg blev för ett tag sedan nedsläckt efter en anonym anmälan. Lyckligtvis uppstod den strax igen. Samma blogg blev nyligen portad att länka sina inlägg till DN. Idag beslutade konsulten att helt enkelt lägga ned sitt engagemang i sexköpsdebatten. Anledningen är ett hot från denna kvinna.  

 Johanna Parikka Altenstedt, som här ger en liten bild av sig själv. Som intresse skriver hon b.la motiven som finns bakom människans agerande. Naturligtvis kan jag ju inte låta bli att undra vad hennes eget motiv är när hon hotar att avslöja konsultens identitet. Vad har hon för glädje utav det, mer än att visa sin makt och att bevisa för sig själv att hon är förmer än konsulten? I mina ögon är hon en liten skit, som orerar och agerar i saker hon inte är det minsta insatt i. När hon känner sig trängd tar hon till hot. Hon har även hotat andra som bloggat anonymt och som inte delar hennes åsikt. Hotat och verkställt och trott att hon förstört något för den personen.

På den här sidanredogör hon för hur hon startade eget företag i Estland istället för i Sverige. Orsaken var förstås att det var billigare och att där är det lägre skatt.  För nuvarande arbetar hon på länstyrelsen i Malmö. Tidigare var hon personlig assistent till Maria Carlshamre.

I veckan nu så medverkade just Maria Carlshamre via telefon i Studio Ett P1 i ett program om sexköpslagen. Även konsulten medverkade och gjorde ett lysande framträdande.

På sin egen blogg skriver Johanna idag att hon vägrar att ta en debatt med en anonym prostituerad och om konsulten använder hennes namn på sin blogg, så ska hon avslöja hennes identitet. Som jag inledde detta inlägg med...vissa gör allt för spotta på oss sexsäljare. Hon vet ju så väl, liksom alla andra att som sexsäljare i Sverige idag, så kan man inte vara öppen med vad man gör.

Vidare skriver hon så här:  Jag har aldrig sagt att hon skall hålla tyst - bara att hon kan inte dölja sig bakom ett pseudonym om hon vill medverka i samhällsdebatten som en aktiv lobbyist. Vi måste veta vilka vi argumenterar emot och vi måste ha möjlighet att kontrollera att den som anger sig att vara någon också är det.

Vad är det för jäkla smörja. Vika vi måste veta? Hon avgör själv med vem hon vill debattera, men hon kan inte bestämma vad övriga måste eller inte. Det är ingen som tvingar henne att prata med oss, men hon kan inte förbjuda någon att nämna hennes namn, så länge det inte handlar om förtal. Och förtal kan jag inte alls se det som, eftersom det jag tex nu skrivit är rena rama sanningen. Förtal är det däremot när andra skriver om mig och jag inte ska få dementera utan att behöva röja min identitet och därmed skada mig själv.

Hon avslutar med detta   Alla hot och allt förtal mot mig på anonyma bloggar kommer hädanefter polisanmälas. Då kommer även identiteten bakom bloggarna utredas.

Herregud. Hon ska få hota, men ingen annan ska få protestera. Jag vill bara klargöra att alla har rätt till en åsikt och bara för att man heter Johanna Altenstedt så går man inte fri från att bli emotsagd och ifrågasatt.

På DN kan man idag läsa att Göran Person föreläst om härskarteknikerna. Det är jag övertygad om att han kan på sina fem fingrar, eftersom han själv använt dem flitigt. Jag kan inte undgå att se likheter med dessa tekniker och sättet som vi sexsäljare blir bemötta på. Nr 5 tex...5. Påförande av skuld och skam
Att få någon att skämmas eller känna att han/hon har sig själv att skylla för saker han/hon kritiserar. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning.

Tyvärr så blir det lika sjutton ett långt inlägg *ler* Men jag tror att jag kommer att sova gott, när fått nedpräntat det som rört sig i huvudet idag. Innan jag lägger huvudet på kudden så vill jag bara länka till ett radioprogram från Radio Sjuhärad Borås, som sändes 18 sept och som handlade om sexköp. Petra Östergren medverkade bl.a Klicka på 18/9 kl.17 - 17.30

Det helt otroliga är att ca 18 min in på programmet så läser de upp en protest från (ful)PRIS.  De kritiserar Petra för att hon tillåts åka runt som talesman för oss prostituerade ? De tar även avstånd från offentliga debatter om sexköpslagen. Det här (ful)PRIS består alltså av kvinnor som har varit prostiuerade (eller är?) och som nu vill ha revanch.

De protesterade även när "teatern fackmöte för horor" hade sina förställningar i maj iår. Detta trots att en av deras medlemmar Louise Eek var inbjuden till debatten efteråt. Nu kom hon och gick nästan direkt eftersom hon av någon anledning bokat ett flyg som hon skulle passa mitt under debatten.

Det är kanske inte konstigt att ingenting händer i debatten, då en vägrar bemöta anonyma och hotar avslöja identiteter och en annan inte vågar stanna kvar på en debatt ihop med Petra, utan väljer att protestera då och nu mot offentliga debatter.

Själv kan jag inte göra så mycket mer än att publicera mina åsikter här på bloggen, för de som vill ta del av dem. Jag tillhör ju som sagt en segregerad, fördömd och icke betrodd grupp i samhället.

2007-08-02

Det är bra. Håll musiken igång. Håll debatten igång. Vem blir näste man/kvinna att författa ett stycke om oss sexsäljare och våra kunder? Vem står på tur att få berätta i media om denna avskyvärda sysselsättning? Det är spännande. Spännande att vänta. Vänta på att någon som vet vad det handlar om, till slut får säga sitt. Vi lever ju i ett demokratiskt samhälle, där alla ska ha rätt att ge sin syn. Nu har en aspekt och en åsikt utav prostitution fått råda en oerhört lång tid, tycker jag. Så jag väntar med spänning på när det ska bli sidbyte.

Det är ju lite trist, ja inte så lite egentligen, att vi med en annan åsikt och en annan upplevelse av det hela, inte får bemöta det i media. Debatten som borde föras i tv, radio, tidningar så att alla har en chans att kunna ta ställning, den förs till största delen inom bloggvärlden. Den är skymd för majoriteten av svenska folket. De blir endast matade med många gånger osanningar eller enkelspåriga fakta.

Det är fegt att undanhålla verklig fakta. Fegt att inte ta upp exempel som visar myndigheters agerande gentemot en stor grupp i samhället. Fegt att bara prata om de kvinnor/män som inte passat till att sälja sex. Fegt att dra in saker som inte handlar om ämnet. Fegt att inte våga prata direkt med oss och till oss. Oavsett vilken åsikt man har, så är det fegt att inte respektera att någon annans tycker annorlunda.

Det är också både fegt och fel av Adaktusson att inte ta reda på mer fakta, innan han skickar en artikel för publicering. Det stämmer säkert att det fanns en kvinna som hoppade ut genom ett fönster, för att hon inte varit sann mot sig själv. Hon sålde sex, fast hon egentligen inte ville och mådde naturligtvis dåligt utav det. Inget konstigt alls. Folk väljer att vilja avsluta sitt liv utav många orsaker, som gör att de mår dåligt.

Det jag anser vara fel utav en erfaren journalist som Adaktusson , det är att inte vara nyanserad. Här lyser hela hans egna fördömanden igenom. Ska man skriva seriöst om prostitution eller vad som, så kan man inte bara se till en enda sida. Här lyssnar han endast till de som stöder hans egen åsikt. Det är inte rätt journalistik.

Han har rätt att ha vilken privat åsikt han vill, men han ska inte skriva en artikel och göra sin åsikt till en sanning. Förvisso är det en sanning för honom. Men det som är sant och rätt för den ena, är det inte alltid för andra. Den dagen då någon kan bevisa för mig att de flesta mår dåligt av att sälja sex och att de flesta ljuger för sig själva, när de säger att de tycker om det och trivs med det....då ska jag vara tyst.

Den dagen kommer aldrig. Felet som bidrar till den skeva bilden av prostitution, är att det bara är just de som på något sätt inte mått bra, som får uttala sig. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen. Om bara viljan fanns, så skulle det inte vara svårt att få till en undersökning som visar att kanske majoriteten av sexsäljare verkligen gör det av fri vilja och även trivs med det. Det vore väl jättelustigt om det just när det gäller prostitution bara fanns en enda aspekt av det hela. Det säger sig nästan självt att alla inte kan må dåligt, likaväl som att alla inte heller kan må bra av det.

Adaktusson skriver bla om teaterförställningen Fackmöte för horor

"Att utmana gängse förställningar och föråldrade synsätt kan vara lovvärt, men sker det på bekostnad av samhällets svagaste och i strid mot vedertagen kunskap finns det anledning att reagera"

 Påstår han här alltså, att kvinnor tillhör de svaga i samhället? Om han hade sett teatern skulle han inte ha kunnat skriva...i strid mot vedertagen kunskap...eftersom teaterföreställningen bestod av just verkligheten. Verkligheten skriven av sexsäljare. Vem har bättre kunskap än vi själva?

Men som jag skrev inledningsvis, håll musiken igång. Skriv vad faan som helst, bara vi som trivs med det vi gör och de som inte delar adaktussons åsikt..bara vi också får tillföra vår sanning och vår verklighet i media, så det kan bli någon ordentlig debatt någon gång. Jag väntar. Väntar med spänning.

2007-07-18

Det måste bli ett inlägg till. Hade tänkt att jag skulle fått med de här tankarna i gårdagens, men det blev andra funderingar då. Jag tycker att jag gör som de som argumenterar mot prostitution....bara tuggar om och tuggar om. Jag skriver om min verklighet som frivillig sexsäljare. FRIVILLIG. Jo då, jag skrev och jag menar FRIVILLIG. Vad det gäller människohandel med kvinnor som luras in i prostitution, då är vi nog ense de flesta av oss, både vi som själva säljer sex, de som köper sex, de som allierar sig med oss och vill ha en avkriminalisering och ni som är emot all prostitution. Men den biten lämnar jag åt dem som har erfarenhet och kunskap om det. Jag skriver endast utifrån min egen verklighet.

Jag vet heller inte så mycket om de kvinnor som av olika anledningar söker sina kunder på gatan och de missbrukandes situation och än mindre om de som av någon orsak har en hallick. Således vet jag inte heller något om de män som söker sina tillfälliga sexkontakter på gatan eller genom någon kopplare. Egentligen vet jag väl inte så mycket om mina kunder heller *ler*

Men det är iallafall om dem jag ska skriva. Eftersom de pga den lag vi för nuvarande har, räknas som kriminella, så är det nästintill omöjligt för dem att själva ge sig till själva...inte ens anonymt. Jag blir ganska trött när de så ofta beskrivs som rena svinen. De är otrogna sina fruar, de utnyttjar oss, de är egoister. De är inte värda vatten ens. Ja, jag blir inte bara trött, jag blir också helt uppriktigt ledsen. För jag vet ju det som inte ni vet, som skriver så.

Nu vet jag också, att uppfattningen hos många är, att jag skriver det, bara för att jag är mån om de pengar som de tillför mig. Jag kan inte skriva något annat. Men så klart jag kan. Jag kunde låta bli att överhuvudtaget dementera de osanna påståendena om sexköpare.

Naturligtvis finns det otrevliga sexköpare. Det finns män som är otrevliga fastän de inte köper sex också. Men nu var det som sagt min verklighet och min erfarenhet, det handlade om. Den är inte på något sätt unik. Utan att ha några siffror eller någon undersökning bakom mig, så vågar jag nog påstå att min verklighet är i majoritet inom prostitutionen i sverige. Man borde göra fler undersökningar, där man skiljer prostitutionen från traffickingen och där alla har möjlighet att vara med. Jag väntar fortfarande på resultatet från den undersökning som socialstyrelsen gjorde i vintras.

Jag tänkte ge några exempel på olika sexkunder jag haft och har. Kanske är det värt att veta att jag de sista två åren inte erbjuder samlag hemma längre, endast när jag åker iväg och bor på hotell. Jag använder inte de riktiga namnen och jag förvränger själva historierna lite så ingen ska kunna känna igen sig. Om någon ändå skulle tro sig göra det, så kan jag nästan garantera att så inte är fallet. Många möten påminner om varandra.

• Oliver var en kille i 27-28 års åldern, som kontaktade mig. (jag bokar alltid bara via mail) Efter några mailväxlingar så kom han då. Snygg, säker, trevlig. Det här var då när jag även erbjöd samlag. Han var lugn och vi satt och småpratade lite i soffan. Vi började ta och smeka varandra och efterhand så var vi båda rejält upphetsade och vi njöt båda två. Oliver kom tillbaka några gånger. När han kontaktade mig hade han nyligen blivit singel. Sista tiden vi bokat, gav han återbud till och berättade att han träffat en ny tjej.

• Jona..en kille strax över 30 sådär. Han skrev till mig mest för att fråga och få lite råd och tips. Han vände nästan ut och in på sitt liv och sluligen var han så nyfiken på mig, så vi bestämde en tid för en träff. Han hade lång resväg, så det blev långt fram i tiden när han hade vägarna förbi. Här frångick jag min princip att aldrig träffa någon i en bil. Men efter all mailväxling så var jag inte alls orolig. Anledningen till att träffen skedde i hans bil är oväsentlig. Han kom, vi åkte ut till ett naturområde och det blev mycket prat. Jona var också en genomtrevlig kille, lite osäker och med en dålig självbild. Det kan tyckas billigt....men det slutade med en avsugning. En avsugning, som jag efter allt prat verkligen längtade efter. Jag längtade efter att få göra det så skönt som möjligt för honom. Ska jag vara ärlig så längtade jag efter lite mer. Så när han efter ytterligare mailväxlingar ville träffa mig igen, så krävde nästan jag att det skulle ske hemma hos mig. Han kom och vi hade en helt underbar stund. Det här var också en singelkille och han behövde inte mig mer sedan, men vi hade kontakt säkert ett år efteråt.

• Fritte, en äldre gentleman. Gift, med vuxna barn. Chef för ett ganska stort företag i vårt land. Han kom en kväll och berättade vid småpratet i soffan, orsaken till att han sökte upp en glädjeflicka. Jag har ju inte alls med det att göra, men han ville berätta. Det här är länge sedan. Vi träffas fortfarande, ibland här, ibland åker vi bort, ibland bor han på hotell här. Hans livssituation har ändrats sedan första gången, ganska radikalt. Det här är en sympatisk, lugn, allmänbildad och skitrolig snubbe. Dansa kan han också.

• Acke, också äldre, gift och egen företagare. Han liksom en hel del andra som jag träffat, var gift på papperet men inte mycket mer. Det här kan låta konstigt för de som agerar emot, men väldigt ofta så besöker gifta män glädjeflickor av hänsyn till sina fruar. Istället för att skaffa en älskarinna, så betalar de för att få den närhet, beröring, bekräftelse och njutning som de inte får hemma. Att skilja sig kan beytyda förlust både ekonomiskt och socialt för båda parter. Vi träffas också fortfarande, kanske fyra gånger per år. Man blir nästan som vänner med väldigt, väldigt många. Han mår bra av dessa träffar, vilket även visar sig hemma, så i en förlängning kan man nästan säga att även frun mår bättre.

• Kidde, en liten sprallig, yngre, gift småbarnspappa. Här kan jag tänka mig att vissa får vatten på sin kvarn *ler*. Men jag har inte rätt att moralisera och jag har ingen aning om hans samliv med frun. Vi träffas inte nu längre, mest för att jag inte skulle klara av att inte få hela honom och han befinner sig ganska långt från de ställen jag besöker och tar in på hotell. Men vi hade hur kul som helst och underbart skönt sexuellt. Flera gånger kände jag mig som en skurk och tyckte inte att jag skulle ha några pengar. Men affärsman som han var, så var det inte tal om något annat. Men för att jag inte skulle behöva känna mig dum, så behövde jag inte se dem förrän han gått.

Ja, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst med exempel. Men ännu har jag inte träffat någon och då ljuger jag inte, som är så som framställs i debatten. Visst kan man moralisera hur klokt det är att gå bakom ryggen på sin partner. Men det finns alltid en anledning och många gånger är en glädjeflicka att föredra, som inte kräver känslor eller något tillbaka. Jag har inte träffat någon som är nyförälskad tex, aldrig träffat någon som varit hotfull. Flera gånger har jag själv varit uppe i det blå och vänt och inte tyckt att jag ska ha betalt. Men om jag inte stod fast vid det som är avtalat, så skulle situationen bli en helt annan. Faktiskt skulle jag känna mig billig då, vilket jag aldrig gör eller gjort i den här hobbyn.

Sex är så himla skönt, om det så bara är jag som ger, eller om det är båda. Ibland tycker jag mest det är kunden som ger *ler*. Aldrig har någon tvingat sig på mig och krävt något som jag inte velat själv. Av alla som jag träffat, så är det på sin höjd 3 -4 stycken som jag kan ha upplevt som motbjudande attrationsmässigt. Men då finns alltid något annat positivt hos den personen, som man då får ta fasta på. Sedan gör man det bästa av situationen och avböjer ytterligare träffar.

Som jag skrev, så blir man nästan som vänner efter några gånger. Jag har män som återkommit regelbundet sedan flera år. Man skojar, flamsar, kelar, testar olika saker, badar nakenbad ihop, älskar i naturen eller så ger jag bara massage och närhet och delar med mig av min kärlek. Att ta betalt är inte alls konstigt för mig och inte för de män jag träffar heller. Pengarna gör det hela till en överenskommelse och är en barriär till det privata.  Vi betalar för det mesta här i livet. Att just sex ska särskiljas är mest en gammal fördom.

Om 3-4 stycken, varit attraktionsmässigt motbjudande, så är det långt fler som varit det motsatta. På en skala 1 -10, där fem är medel, så ligger nog 75% över eller på det. Kanske 10 % strax under. Förälske och kärlek nämns ibland på forum och jag tror inte det är ovanligt att en man kan känna en form av förälskelse för sin eskort. Men det är oftast ingen riktig förälskelse, eftersom det inte är planerat så. Vissa som varit utan närhet och bekräftelse en längre tid, kan bli lite euforiska. Men det är bra. Då händer det saker i kroppen och de tar ofta tag i sina liv och sin situation efter ett tag.

Det har hänt mer än en gång, att män blivit helt tossiga och betett sig ungefär som nyförälskade tonåringar *ler*. men ingen eld brinner utan bränsle, så det lugnar sig relativt snart. En gång, har ett möte tagit en vändning där båda inte klarade av de känslor som uppstod. Ni som orkar leta bland mina gamla inlägg, hittar vad jag skrivit om det.

Nu får den här bloggen återigen bli vilande, om inte något nytt dyker upp i debatten.

2007-07-17

Nu duggar inläggen ganska tätt igen, här från min slumrande Expressenblogg. Jag anser mig väl fortfarande ha sagt det mesta vad gäller min syn och om min verklighet som glädjeflicka. Men liksom den nu lika slumrande sommaren som nu har väckts till liv igen, så blommar även prostitutionsdebatten upp och väcker liv i mig. Jag gillar inte att upprepa mig, men inser att för vissa så krävs det repetioner. Om och om igen. Kanske är mottagaren eller mottagarna inställda på fel kanal. Med fel frekvens så lär aldrig informationen komma fram i vilket fall, men jag gör ett nytt försök.

Debatten om prostitutionens vara eller icke vara, har sedan jag började blogga, hållit en nivå på mellanstadieklass eller lägre. Jag började blogga för ca ett år sedan av den anledningen att jag ville berätta om min verklighet. Det är en verklighet som skiljer sig enormt från det som framställs i media. Andra sexsäljare bloggar också och alla har vi varsin verklighet och inget av det stämmer med det som politiker, debattörer och andra vill få oss att tro.

En och annan sällsynt motståndare har försökt att debattera på ett sakligt sätt, men de är så få, så de försvinner i mängden. Vi sexsäljare försöker med näbbar och klor att få berätta och informera om vår hobby. Men trots att allt handlar om oss, så vägras det att lyssna på oss. Någon enstaka gång har Isabella (konsulten) ensam eller tillsammans med vårt nätverk fått en artikel publicerad.

Men så fort vi försöker och fått tillstånd att tala om hur vi ser på saken och informerar om de fakta vi känner till och hur verksamheten ser ut för oss, då droppar det in ironi, fördomar, skällsord och egna trossatser, i både artiklar, krönikor och bloggar. I bloggar tycker jag, att var och en får ha sin åsikt och skriva vad sjutton de vill. Men att gå ut i media med egna, påhittade föreställningar och där göra dem till en sanning för folket, är att missbruka tryckfriheten. Ni är många, väldigt många som är helt ute och cyklar.

En del av er ställer frågor. Frågor som ni tror innan att ni vet hur folket ska svara på. Nu frågar jag, till vilken nytta är detta falska sceneri? Vad får ni ut av det? Sover ni bättre om natten? Tror ni att ni kan omvända de som inte tycker som ni? Och om så vore, på vilket sätt gynnar det då er?

Jag själv försöker inte omvända de som inte tycker som mig. Jag vill bara informera att det finns en annan sida än den som framställs i media och det tycker jag gemene man har rätt att få reda på. Om det då visar sig att någon eller några börjar tänka efter och bilda sig en egen uppfattning, då gynnar det naturligtvis både mig, mina kolleger och mina kunder.

Jag skummade runt lite idag på bloggportalen och knuff.se och såg att det var flera som hängt på i sina bloggar om just prostitution. En del hyllar den, andra inte. I en blogg står tex följande..   visa mig gärna en studie som visar varför vissa tjafsar sig medvetslösa om prostitutionens fördelar.  Förstår ni nu vad jag menar med mellanstadieklass? Kanske förskoleklass vore mer rättvist. Nu finns det studier och undersökningar som visar att en kriminalisering av sexköp inte tjänar något egentligt syfte och vad syftet är, det vet jag fortfarande inte. Är man intresserad och seriöst vill skaffa sig kunskap, så finns det att hämta.  Jag passar frågan tillbaka, för jag har lärt mig att bästa sättet är att ställa sig på motståndarens nivå. Visa mig en studie som visar varför vissa tjafsar sig medvetslösa genom ironi och lögner om prostitutionens nackdelar.

Jag tycker inte jag ska behöva poängtera, att vi nu pratar prostitution. Inte sexuell trafficking. Men jag har förstått flera gånger, att det är svårt. Svårt att vilja se skillnaden mellan dessa två begrepp.

En annan bloggare uttalar sig, trots en fil mag i sociologi, på samma konstiga, barnsliga och oseriösa sätt. Jag ser det förstås som ett hån, att vi inte ses som seriösa av dessa personer som valt att ironisera istället för att föra en vettig debatt. Jag förväntar mig inte alls att bli omtyckt av de som avskyr prostitution, men jag förväntar mig att bli respekterad för mina åsikter på samma sätt som jag respekterar de som har en annan åsikt än mig.

Om denna bloggare, som borde vara humanistisk med tanke på hennes utbildning,satt sig in i och informerat sig om hur tokigt lagen slår mot oss sexsäljare, då skulle hon inte behöva ställa sig frågan varför Isabella skyddas genom anonymitet. Att ens ha den tron att det är en porrindustri som står bakom Isabella visar att det finns en hel del kunskap att hämta. Att sedan i samma andetag fråga sig när sexköparnas fruar ska höras i debatten, visar tydligt att här handlar det inte alls om humanitet, utan om att få oss att ilskna till eller att helt enkelt göra sig löjlig över något hon inte vet något om. Vad sedan Isabellas barn har med det här att göra övergår mitt förstånd. Då anser jag ändå att mitt förstånd faktiskt höjer sig över mellanstadieklass.

Ytterliggare en annan bloggare, som är less på allt tjat om sexsäljarna och vill fokusera på köparen.... Jag vet vem den sexköpande mannen är. Jag har mött honom vid alldeles för många tillfällen. Han är allt mellan 25 och gubbe. Han är arbetarklass eller medelklass eller överklass eller odefinierbar. Han tycker alltid att en djupare avsugning är värt en hundring. Han ställer alltid av sig skorna prydligt, som om det skulle göra hans besök mindre läskigt. Jag har sett honom i ögonen, men nästan aldrig mött honom som en del (än mindre som huvudperson) i debatten. Fast det är klart, hur ska han ha tid att vara där när han har fullt upp med att fingra på skrynkliga sedlar med ögonen vilandes på offret/hjältinnan?

Här kan jag också skönja ett visst hån. Jag tror inte att den här bloggaren är helt okunnig om sexköparens situation. Att han inte figurerar i debatten beror inte på tidsbrist. Har man så starka åsikter om något, så vet man med all säkerhet att vi har en lag i det här landet som gör sexköpare till kriminella. Även en mellanstadieunge skulle förstå varför de då inte förekommer med egna röster i debatten.

Nu finns det glädjande nog modiga män, som medverkar i undersökningar, som har åsikter och en som även bloggar.

Jag fortsätter med ännu en bloggare. Inte lika ironiserande, men med en åsikt som inte överensstämmer med min. Men som jag sagt, alla måste få ha sin åsikt och alla måste få tycka och agera på sitt sätt. Det kan man göra som vuxen, om man vill, om man är ödmjuk och tillåtande och respekterar sin medmänniska. Den här bloggaren anser att kvinnor på olika sätt är beroende av mannen. Ja, så var det ofta förr. Men mer och mer har kvinnan tagit plats och idag behöver vi inte mannen till mer än njutning och trevligt umgänge och som far till de barn vi kanske vill ha. Det är iallafall min åsikt. Citat från bloggen... 

Jag för min del vill hellre göra kvinnor slutgiltigt oberoende av manskollektivet och en gång för alla riva sönder det där kontraktet. Eller vad säger ni?

Jag säger, att jag rev det kontraktet för länge sedan. Nu är det männen som är beroende utav mig *ler*

Slutligen ännu en man som inte är ute och cyklar. Ja, naturligtvis finns det ganska många som håller tungan rätt i munnen, tack och lov för det...tanja... louise...blogge...josh...charlotte...röd libertarian... mfl, mfl, som jag inte nu i skrivande stund kommer på.

Jag hoppas att vi ska slippa bli fortsatt hånade. Att vi ska kunna föra en saklig debatt på ett vuxet sätt. Man måste både kunna ta och ge. Med min blogg och mina inlägg här, vill jag ge de som är intresserade en inblick i hur det är för mig att vara glädjeflicka. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka om det jag gör. Jag vet också att andelen som gör det här med lust är mycket större än vad som framställs av de som tror sig veta. Jag vet också att många inte tycker om det de gör och att en del rent av mår dåligt. Jag vet också att en liten klick av de som köper sexuell njutning, är hänsynslösa och har en skev bild utav kvinnan. Jag vet även att en stor del, antagligen de flesta, av alla de som betalar för en stunds välbehag är helt normala, trevliga, allmänbildade och helt underbara män. Om jag påstår att de skulle vilja ha en avsugning i bilen bredvid barnstolen på väg till dagis efter jobbet...då vore jag också ute och cyklade.

2007-06-06

Jag höjer väl glaset och skålar med er, så här på Svenska Nationaldagen. Visserligen kommer jag själv inte att dricka något vin förrän tidigast lördagkväll, då mitt pågående projekt har landat och avslutats. Kortet har således ett par år på nacken. Det här blir nog ett inlägg om lite ditt och datt. Jag tror att flera av er som läser mina rader här och annorstädes, även läser andra bloggares inlägg och har således kanske läst om det senaste tjafset inom bloggvärlden. Hur en bloggare plötsligt upptäckte en hemsida med information om pedofili. Snabbt fick hon ihop mobben och fick sidan nedsläckt. Nu är jag inte alls någon förespråkare för sexuella övergrepp på barn eller ens för pedofili. Men däremot för yttrandefrihet....åsiktsfrihet och tryckfrihet.

Hemsidan är uppe igen och här kan ni som vill läsa en utförligare förklaring från upphovskvinnorna. Personligen anser jag, att man inte kan förbjuda information bara för att det inte stämmer med ens egen åsikt. Det är en sak, om det uppmanar till skada för en eller flera. Men ren information skadar inte. Det finns information om olika narkotikasorter och till och med hur de används. Det vet i sjutton om det inte även använts som information i skolor. Jag vet inte, men om så är fallet handlar det inte ens om eget val. På nätet har man ett eget val. Man väljer vad man vill läsa och vad man inte vill läsa. Alla har rätt att tycka vad man vill, utan att bli lynchad av de med en annan åsikt.

En slutsats är något man drar när man inte orkar tänka längre. 

-Martin H.Fischer

De flesta människor tror att de ser realistiskt på världen. Men de ser bara det de tror på. Vårt ego tillåter sällan att vi går utanför det vi tror på. Det måste passa in. Passa in i det mönster som skapats i vårt sinne genom vår miljö och vår omgivning. Men vem bestämmer att just det mönstret är för allom det rätta?

Tyvärr är väldigt många rädda för att erkänna att det kan finnas fler aspekter av något. Prostitution är ytterligare något som avviker från det inlärda mönstret. Det krävs mod att där våga stå för sin åsikt. Det är lättare att följa med strömmen och vara anti, fast man många gånger inte vet varför man egentligen är anti.

Ett ganska hemskt exempel kan man läsa på En Strippas Dagbok. När lärarna på den utbildning som hon är nästintill klar med, fick nys om vad hon gör som hobby, så förvägrar de henne de betyg hon tidigare fått besked om. Inte är hon väl sämre för att hon strippar? Det är ett så idiotiskt resonemang så man tror knappt det är sant. Men det finns ju faktiskt andra exempel där personer blivit av med jobb, när det blivit känt att de bejakat sin sexualitet. Bejakat den efter ett annat mönster än vad arbetsgivaren haft.

När jag ändå håller på med åsikt och yttrandefrihet, nämner jag också de funktionshindrades rätt till sexliv. Ni minns kanske hur författaren till Sune böckerna Sören Olsson, i vintras drog igång en diskussion i ämnet. Hans egen son lider av Downs syndrom och han har en stor önskan att få vara nära en person av motsatt kön. En önskan som väl alla tonåringar har. Men för en funktionshindrad är det inte lika lätt att uppfylla den. Sören undrade då om det var okej att skaffa en prostituerad till sonen. Ytterligare något som avviker från gängse mönster.

Den här artikeln ledde till en intervju i radion och en i Aftonbladet. Expressen skrev en notis utifrån Aftonbladet. På AB frågeenkät om det var rätt eller fel, svarade 75% att det var rätt. Sedan hände ingenting. Sören Olsson själv kände sig kränkt och ville inte längre figurera i debatten. Han försökte få igång en diskussion i en väldigt viktig fråga, men media fick det till att handla om prostitution och funktionshinder.

Rätten till sex är den funktionshindrade mannens domän i media. Det är just funktionshindrade män som används i argument för statliga bordeller, eftersom de påstås behöva hjälp med sex.

Jesper Odelberg, ståuppare och debattör, menar att det är kränkande mot alla kvinnor och funktionshindrade. I en intervju i Jämos tidning på nätet säger han:

– SSU i Bohuslän har lagt fram en motion om att funktionshindrade män ska ha rätt till statlig sexhjälp. Män, inte kvinnor. För det första, vad hände med de funktionshindrade kvinnorna? För det andra är sex ingen mänsklig rättighet, alla har rätt till sin sexualitet men det är en annan fråga. Och för det tredje, om någon har rätt till sex, vem är skyldig att ge det?

Ni kan läsa hela artikeln här.  Sören Olson hade mod att gå ut med sina funderingar om sonens ev hjälp till sex. Media hade inte mod att fortsätta debatten. Media har inte mod att skriva om sådant som avviker. Det måste passa in. Antagligen är det därför prostitutionen bara skrivs i negativa ordalag. Vem vågar tillstå att det finns positiv prostitution?