2008-08-04

 Jag känner att jag har lite mer att skriva. Det finns lite mer tankar och funderingar som gnager, stör och vill ut. Som jag skrev i det förra inlägget, prostitution är inte bara människohandel, tvång och offer. Allra helst så bör inte något likhetstecken dras alls mellan prostitution och människohandel, efersom mäniskohandel är ett fenomen för sig. Ett fenomen där människor kan utnyttjas till att ha sex mot sin vilja, städa för kaffepengar, anlitas av byggföretag, restauranger mfl,  utan de rättigheter som vanliga anställda har och till en undermålig ersättning. Ibland kanske ingen ersättning alls.

Via kommentar på Isabellas blogg informerades jag om en artikel i Östersundsposten, skriven av Per Hagwall och Hanna Wagenius (m/cuf)  angående en skärpning av straffet för sexöp. De är inne på samma linje som jag och skriver bla:

"Värt att notera i sammanhanget är att det i socialstyrelsens senaste rapport i ämnet, Kännedom om prostitution 2007, framkommer att andelen hallickar tycks ha ökat sedan sexköpslagen trädde i kraft. Det tyder på att även andelen traffickingoffer i sexbranschen har ökat sedan sexköpslagens införande. Man konstaterar också att det inte finns några som helst belägg för att prostitution i sig har minskat."

 Det behövs ju ingen större intelligens för att räkna ut att ju fler förbud, desto lättare för brottsorganisationer att verka ifred. Med förbud smygs och göms och mörkerläggs det, vilket är ypperligt för dessa brottslingar, men mer farofyllt för sexsäljarna. Här är det brottslingar som tjänar pengar på, enligt vår lag, andra brottslingar.

"Trafficking drivs knappast alls av efterfrågan på sexuella tjänster, desto mer av efterfrågan på en chans till ett bättre liv hos de som flyttar från sina hemländer. Ju mer vi tvingar prostitutionen under jorden, desto sämre villkor får dess utövare. Ju högre murar vi bygger, desto större vinster kommer människohandlare och människosmugglare att göra."

 Jag hoppas de bestämmande politikerna snart tar sitt förnuft till fånga. Man utrotar inte prostitutionen genom att höja straffet för, eller för att överhuvudtaget straffbelägga de män, som av någon orsak valt att betala för att få sex. Man utrotar inte heller människohandeln genom det. För att minska prostitutionen, måste man minska på de som säljer sex. Inte genom att förbjuda,utan genom att undersöka varför de valt att sälja sex.

Så länge politiker inte vågar erkänna sitt misstag och inte kan skilja på äpplen och päron, så förvärras situatonen framför ögonen på dem. Sluta upp att påstå att det handlar om makt och offer i all prostitution. I de flesta fallen är det männen som är offret. Om man ska räkna de kvinnor som mot sin egen vilja, men ändå frivilligt, säljer sex så är de offer för vår tids socialpolitik. Inte offer för någon sexköpares makt. Vi läser dagligen om folk som hamnar mellan stolarna i vårt sociala nätverk. Det finns fattiga även här i Sverige.

Istället för att lägga skulden på de män som köper sex, (det finns  undantag, men alla som jag träffat är helt vanliga, trevliga män) så bör man som jag tidigare skrivit informera och man bör göra undersökning och forskning på källan. Inget sexköp kan ske, om det inte finns något utbud. Jag tror ingen vet hur många procent som kan räknas in bland sådana som mig och mina kolleger,som helt frivilligt valt att vid sidan av vanligt jobb unnar sig lite sexuell njutnig, fast mot ersättning. Hur många som av sociala skäl är tvingade, men mår dåligt. Hur många som säljer sig för att få ihop till sitt missbruk. Hur många som har en tredje part som vill att de ska sälja sex.

Man kan inte bara göra det lätt för sig och klumpa ihop sakerna. Alla sexsäljare är si och alla sexköpare är så. Vi förbjuder köp så fixar det sig. Nähää, det gjorde visst inte det. Då höjer vi straffet, då måste det fixa sig. Vart kommer individen in i bilden?

Vem hjälper de sexsäljare som inte vill, men som känner sig tvingade pga omständigheterna? Vem hjälper missbrukarna. Nu mår inte alla missbrukare dåligt av att sälja sex. Precis som för mig, kan det kanske vara tvärtom. Man blir bekräftad, man har ett visst övertag, man får närhet, beröring som sätter igång mycket positivt i kroppen, man blir sexuellt tillfredsställd. Men de som inte vill?  Det finns prostitutionsenheter på vissa ställen i landet, men är de till för ALLA? Måste de som söker hjälp underställa sig, bli förminskade. Måste man ha andra problem, typ missbruk för att få adekvat hjälp?

Jag har ingen aning. Men jag börjar undra mer och mer hur den här hjälpen är, eftersom jag nu flera gånger har hört och läst om kvinnor som inte får den hjälp de vill ha.Vi har Bunny, vars blogg inte längre är kvar. Men genom sitt bloggande öppnades hennes ögon och hon insåg  att den enda hon lurade var sig själv. Hon berättade i sin blogg också om hur omöjligt det var att få hjälp. Man kan på sexforumet hos vissa som skriver där, se mellan raderna både avskyn för kunderna och avskyn till det de gör.  Härom dagen fann jag  denna blogg. 

Louise Eek var också en sådan, som gjorde det hon innerst inne inte ville Det tråkiga med henne och säkert flera liknande kvinnor, är att de är säkra på, att bara för det var så för dem, så är det så för ALLA. Men man kan inte generalisera. Så om hjälpen för de som mår dåligt, är att få ännu mer skuld och skam pålagt och att de är tvingade att göra någon form av bekännelse, så är det enligt mig ingen hjälp det handlar om.

 Men det viktiga är också , att hur mycket de än höjer straffet för sexköp, så hjälper det inte de sexsäljare som mår dåligt och som av olika orsaker ser sig tvingade att mot sin vilja få in pengar på det sättet.

Så man kan undra vad syftet med att ha straff för sexköp egentligen är? Det minskar inte antalet sexsäljare. Det minskar inte människohandeln. Det minskar inte missbruket. Sexköparna finns där, oavsett straff eller inte, så länge det finns ett utbud. Jag ser det inte helt osannolikt att de ökar i takt med att vår psykiska välfärd minskar.

Så politiker. Tänk om. Börja nysta i rätt ände istället. Låt människohandel vara människohandel, som ibland leder till oavlönat slavjobb, prostiution eller annat. Lägg tid och resurser på att bekämpa det. Låt den frivilliga prostitutionen vara just frivillig och lämna deras kunder ifred. Leta reda på och hjälp de som behöver hjälp, på ett sätt som passar dem. Sedan är information jätteviktig, främst bland de unga. Många unga mår sämre och sämre idag och det är lätt att hamna snett. Både för killar och tjejer. Det visar en studie gjort av två socialsekreterare i Göteborg.

 2008-04-17

Jag fick en kommentar till förra inlägget, som jag inte kunde låta bli att fundera lite mer ingående över...eller på..rättare sagt. Personen förstår om någon säljer sex för att finansiera sitt behov av droger, den förstår de som blir tvingade till det, den förstår om "fattiga" kvinnor gör det för att försörja sina barn. Men inte att någon i ett välfärdsland som Sverige, självmant väljer att sälja sex.

 "Vad får dig till att vilja dela din kropp med så många människor? Hur kan du ge människor det nöjet att få utnyttja din kropp för pengar? Man svälter ju inte i Sverige? "

Tyvärr så finns det faktiskt ganska många människor i Sverige, som lever under existensminimum. Det är väl inte så länge sedan, som det presenterades en undersökning om att antal fattiga barn ökar. Detta bara sagt som en parentes.

Jag tror att många undrar, hur man kan tillåta sig att vilja ha sex med många olika män. Med betoning på vilja. Går man bakåt bland mina inlägg, så kan man hitta svaret på flera ställen. Men jag uppskattar att frågan ställs, istället för att som många gör, tar för givet att jag ljuger. Att ordet utnyttja används i frågan, tyder jag till att frågeställaren och jag inte har samma synsätt på vissa saker, eller är påverkad utav den stora massan.

Hur kan jag ge människor nöjet att utnyttja min kropp för pengar?

Enligt mig är det en fråga, som man kan ställa till alla arbetstagare. Till alla undersköterskor, som med ett pressat leende på läpparna skyndar mellan sina åtaganden och som kanske önskar att tiden skulle stanna en stund, så de hann med att säga några ord till tant Agda och hann med att hålla Kalles hand. Till alla gruvarbetare som kanske har som enda försörjningsalternativ att med livet som insats varje dag ge sig ner i mörkret. Till alla poliser som går till jobbet varje dag med en klump i magen, för att deras arbetsschema är så stressat så att de inte hinner med allt och därmed riskerar att förbise tex ett DNA test.

Ja, listan kan göras lång över de som inte känner välbefinnande och harmoni på sina arbeten och som av stat och arbetsgivare utnyttjas till att prestera sitt yttersta.

Listan över de som hittat sin nich och som kan försörja sig på det de tycker om, är kortare. Hit kan nog räknas de flesta kreativa yrken, men säkert också en och annan undersköterska, läkare, datafolk mm.

Tänk att jag slutligen hittade ett sätt, där jag både kan ge och få välbefinnande för pengar.

Ja, det här var ju ett enkelt sätt att svara. För mig är det enkelt. Men jag har full förståelse för att många, kanske de flesta, ser det på ett annat och  mera skamfullt sätt, just för att det handlar om sexuella aktiviteter. Orsakerna till att man anser, att det mest intima man har, delar man bara med en enda person och det är då någon som betyder något speciellt för en, de går nog långt bak i tiden. Ärvda generation efter generation.

Jag respekterar de som tycker så. Allt som man själv anser är rätt för en själv, det är rätt.

Vad får mig att dela min kropp med så många människor?

En svår fråga egentligen. Lika svår som att fråga...varför vill inte du dela din kropp med flera människor? Jag sonderade lite bakåt i mitt liv och kom fram till, att jag sedan barnsben alltid brytt mig om andra. Jag minns hur någon auktoritet sa, när jag var elva - tolv år, att jag hade överskott på kärlek. Då förstod jag inte mycket av det, men orden sitter kvar och i vuxen ålder förstår jag inte heller vad personen egentligen menade. I min värld kan man aldrig få för mycket utav kärlek. Kärlek för mig är varken nu, eller var tidigare något man bara ger eller känner för en enda person.

Jag anser, att man väljer själv, om man vill känna kärlek eller ge kärlek och då till allt i universum. Visst har även jag träffat personer, som betytt mer än andra. Men jag har nog aldrig träffat någon som varit helt betydelselös. För mig spelar det liksom ingen roll, om jag delar min kropp, mina ord, mina upplevelser, min kunskap, min måltid mm med andra människor.

Det viktiga för mig, förr och nu, är och kommer nog alltid att så vara, att få mina medmänniskor att må bra. Att hitta det positiva i livet, att finna nya vägar, nya dörrar, att känna harmoni och balans. Vilka verktyg jag använder beror på behovet,som människorna som kommer till mig har.

Inte alltid söker de upp mig. Jag kan träffa dem på bussen, under promenaden, på resan, i affären. Nu pratar jag inte endast om sex, utan om helheten, för naturligtvis söker jag inte mina sexkunder i affären. Men det är ingen skillnad för mig, att lossa inre spänningar med att ge någon en orgasm, eller att stötta någon som har problem. I båda fallen får resultatet mig att själv känna välbefinnande.

Sexkunderna är ju speciella på det sättet, att de många gånger hjälper mig att lossa mina inre spänningar också. Delad glädje är dubbel glädje. Pengarna kan vara ett aber i det hela, men å andra sidan..hur många kan försörja sig på ideellt arbete?

2008-04-06

Jag satt och tittade på reprisen av Uppdrag Granskning i torsdagskväll. Det handlade då om när svenska försvarsmakten skickade ner soldater till Kongo 2003, för att tillsammans med en fransk soldatstyrka göra en fredsbevarande insats, under namnet Operation Artemis. De svenska soldaterna både såg och hörde hur de franska soldaterna torterade och skenavrättade en av de tillfångatagna. Svenska läkare, som var på plats åsåg alltihop, utan att ingripa.

Alla svenska chefer på plats visste vad som pågick, men ingen gjorde något. Det hela mörklades och regeringen fick inget veta. Visst, hela historien är för jävlig, men jag satt mest och funderade på, hur dessa, ofta unga soldater, kände och fortfarande känner sig. Att bara stillatigande se och lyssna på detta hemska, utan att själva kunna göra något.

Hur har det här påverkat deras sista fyra år? Har de fått psykologisk hjälp? Har de gett upp hoppet om det goda i världen? Hur kändes det att se hur de franska ledarna som utförde tortyren, fick utmärkelser och medaljer?

Det kan tyckas långsökt, men det är inte det minsta långsökt att dra paralleller till det som händer runt omkring oss. De svenska soldaterna hade inte så mycket val. Säkert ville många bara ta första flyg hem, men det var nog inte så enkelt. Här i vår nutid har vi landstingspersonal, försäkringskassepersonal, privat vårdpersonal, personal inom psykiatrin, inom polisen, inom migrationsverket, inom politiken mm, som också får, både se och lyssna till övergrepp på de mänskliga rättigheterna.

Ett litet, litet fåtal protesterar, utan att någon bryr sig. De andra finner sig, liksom de svenska soldaterna fick göra. Valet de har, är att lämna sin arbetsplats, vilket är ett väldigt stort steg, som kräver ett ofantligt mod. Inger Efraimsson hade modet och hon har min fulla beundran. Hon lämnade sin ordförandepost på Försäkringskassan, när riksdagens beslut inte stämde med hennes moral och värderingar.

Men hur mår alla andra? Har de också tappat tron på det goda och finner sig i att vara marionetter? Att tycka, tänka och uttala det som andra bestämt att de ska säga och tycka. Här är det inte långt att ta steget till prostitutionsdebatten.

Sunda förnuftet säger att det är helt osannolikt, att alla politiker ställer sig bakom sexköpslagen. Speciellt med tanke på att inte många gjorde det, då  den togs upp till förslag då 1999 eller 98. Men vart är de nu, de som kritiserade den då? Sällar de sig till de svenska soldaterna, till den dåligt mående personalen inom vården och till de sönderstressade poliser, som vill men inte kan förebygga brott etc? Eller spelar de i samma liga som militärcheferna och läkarna, som kunde ingripit men inte gjorde det?  Är det styrda majorinetter vi har till politiker?

Svaret är lätt. De ryms på en hand, de politiker som vågar frångå den uppfattning, som är bestämd ska råda. Inte vill jag ha politiker, som inte kan eller vågar tycka och agera utifrån sitt eget huvud. De har också ett val, precis som andra anställda som mår dåligt. Soldaterna protesterade ju iallafall, men utan verkan. Men för mig är det skillnad om en sjuksköterska, en polis, en försäkringstjänsteman tex blundar och fortsätter må dåligt pga rädsla att bli kastad ut i kylan, om de avviker från den bestämda rutten, än om en folkvald politiker gör det.

Politikers beslut påverkar ju oss allihop och att då bara le, ljuga, hyckla och fortsätta gå i ledband, trots att deras egen övertygelse strider mot deras agerande, är ju så helt jäkla sjukt. Lika sjukt som de svenska cheferna och läkarna i Kongo, som inte rapporterade till regering om de förhörsmetoder som användes. Allt för att inte själva komma i onåd och bli utkastad från gemenskapen. Fortfarande väljer de att vara tysta och inte uttala sig.

Vi kan hoppa ännu ett steg. För mig är det här masspåverkan, en slags masshypnos där folk blir manipulerade och introkturerade och då leder steget lätt till Hitler. Tomas Ring (s) gjorde också snarlik jämförelse på sin blogg. Vad som hände kan ni  läsa här. Han stack ut och sa vad han tyckte och blev mot sin vilja tvungen att be om ursäkt och radera allt. Jag skriver mot sin vilja, eftersom han först inte ansåg det finnas något att be om ursäkt för.

Ungdomen brukar sällan vilja gå i ledband, så då och då dyker det upp radikala förslag från de olika politiska ungdomsförbunden. Förslag som slås ner direkt, för inget avvikande får förekomma. Hur känns det för de unga, att bli avspisade innan knappt sista ordet är sagt?

MUF moderaternas ungdomsförbund förspråkade 2006 att prostitution borde avkriminaliseras. Den dåvarande moderate riksdagsmannen Anders G Högmark sa då:
-Jag tycker att det är prov på genuint dåligt omdöme och dålig politisk uppfattning att som organisation, som ungdomsförbundet med dess ordförande i spetsen stå för de synpunkterna, säger Högmark som är glad att stämman tog tydligt avstånd ifrån det.

Betänk då att moderaterna vid lagens införande, tog avstånd från den. För något år sedan var det en tjej, (från kd tror jag) som kom med samma förslag. Det blev också avspisat direkt. Via Isabellas blogg, hittade jag återigen samma önskan, nu från folkpartiets ungdomsförbund LuF liberala ungdomsföreningen.

Reaktionen kom snabbt. Märk väl, att det var tre förslag ungdomsförbundet hade. Men att det verkar som att just prostitutionsbiten är det som hamnar i fokus. Om Pernilla  får betalt för att försvara sexköpslagen vet jag inte, men jag håller det för väldigt troligt. En annan styrelseledamot  i förbundet stöttar. Någon ironiserar medvetet och kallar det ungefär för ungdomligt oförstånd. Det är en av härskartekninkerna för övrigt...att göra någon mindre.Så slutligen uttalar sig då några vänsterpolitiker. De avslutar sitt inlägg med:  Det är en självklarhet för oss i vänsterpartiet att kämpa för alla människors rätt till sin sexualitet.

Ett uttalande som går stick i stäv med resonemanget i övrigt. De här människorna har inte bara skygglappar framför ögonen, utan även ögonbindel. Tog de av sig den och såg verkligheten, så skulle de upptäcka det faktiska tillståndet. Men är man marionett så är man. Då behöver man inte vare sig kunskap, erfarenhet eller våra röster. Då lyder man bara och säger det som är bestämt att man ska säga. Uppdrag Granskning kanske borde göra ett nedslag i riksdag och regering och föra upp all mörkläggning till ljuset.  Det är inte annorlunda nu, än när bordellhärvan var aktuell på 70-talet.  Hyckleriet har inte minskat, snarare tvärtom.

2008-03-27

    När man väljer ( om man nu har möjlighet att själv välja) jobb eller sysselsättning att försörja sig på, eller att ha som extrainkomst. Då har åtminstone jag, tre frågor att ta ställning till. Ja, det finns fler, som avstånd, medarbetare, arbetstid etc.  men just de här tre är väsentliga för mig.

- Lön

- Trivsel

- Meningsfullhet

Av dessa tre, är faktiskt lönen det minst viktiga för mig. Jag har hellre ett dåligt betalt arbete som jag trivs med och som jag känner är meningsfullt, än ett där jag vantrivs fast tjänar mycket. I mitt vanliga nuvarande jobb, känner jag stort välbefinnande med det jag gör, fastän att intäkterna inte är speciellt stora. Friheten och meningsfullheten överväger stort.

För min egen njutning och välbefinnandes skull, så komplitterar jag denna huvudsakliga sysselsättning, med att sälja sex. Dels för att jag gillar och behöver sex och dels för att jag behöver en extrainkomst.

Säger jag, att jag säljer sex bara för pengarnas skull, så ljuger jag.

Säger jag, att jag gör det endast för att jag trivs och mår bra av det, så ljuger jag också.

Likaså om jag säger, att jag gör det endast för att ge välbefinnande till andra.

Jag gör det för alla dessa tre orsakers skull. Pengarna, trivseln, välbefinnandet. Om jag inte trivdes och fick ut något av det, så skulle jag inte fortsätta med det, bara för pengarnas skull. Det är så svårt för sexköpshatarna att förstå det här. Fast det är egentligen inte svårt att förstå, det är bara svårt att vilja förstå.

Att Inger Efraimsson valde att sluta på Försäkringskassan, då hon blev tvingad att ta beslut som hon stred mot hennes inre, är bra gjort tycker jag. Många andra tycker detsamma. Men hur många fortsätter inte att gå emot sitt innersta. Ingen mår bra av att arbeta mot sin egen vilja och moral. Men de bestämmer ändå själva, hur de vill göra. Stanna kvar eller gå.

Med tanke på den arbetslöshet vi har i landet, är jag övertygad om att många dag ut och dag in, vecka efter vecka tvingar sig iväg till ett dåligt betalt arbete som de vantrivs med. Ingen motionerar om att det arbetet ska förbjudas och ingen försöker få de som mår dåligt att inse, att de inte ska fortsätta med det jobbet. Tvärtom står staten med piskan och jagar på.

Jag anser, att oavsett vad man valt att sysselsätta sig med, ska man ha hjälp om man mår dåligt av det. Mår man inte dåligt, så är det ju frid och fröjd. Borde vara iallafall, om det inte handlar om sexarbete. Det är så ledsamt att läsa och höra uttalanden från helt oinvigda personer, att alla sexarbetare mår dåligt. Varför ska det vara så himla svårt att förstå och att tro på vad vi säger.

Jag är fullständigt ärlig, när jag påstår, att jag tusen gånger hellre säljer sex, än jobbar på försäkringskassan och sover dåligt om nätterna.

Någon gång, måste det gå in hos folk, att de flesta som säljer sex, har valt det själva och de flesta mår inte dåligt av det.  Men det fåtal, som ändå mår dåligt, får ingen adekvat hjälp. Varför är det så?

Jag har tidigare nämnt FAST (försäljning av sexuella tjänster) i Malmö och Isabella nämner det då och då i sin blogg. Jag känner inte till något annat än detta i Sverige, som har det här upplägget. FAST finns för de som vill och behöver ha hjälp. Det är inget krav att man måste sluta sälja sex. Det kan vara annan hjälp man behöver. Det skulle behövas fler liknande organisationer. Folk som ser oss, hör oss, hjälper oss, informerar etc. Med andra ord, folk som inte förkastar och nedvärderar oss.

Varför vill de inte tro på oss, som säger att vi valt detta själva av alldeles fri vilja? Varför håller alla politiker denna lag om ryggen och varför vill de att andra länder ska ta efter en sådan lag? En lag som inte fyller någon som helst funktion, vad gäller att komma tillrätta med den ofrivilliga prostitutionen, som sker med tvång och hot. En lag som kränker oss frivilliga och våra kunder.

Ibland så jämför man sexköpslagen med lagen mot aga. Att båda är lagar, tänkta att sända ut speciella signaler i samhället. Tyvärr förstår jag inte det resonemanget. Lagen mot aga, handlar om barn. Sexköpslagen om vuxna människor med fri vilja.

Barn är oskyldiga individer, som inte har varken kraft, rättighet, kunskap eller erfarenhet att föra sin egen talan. Lagen om aga är till för att skydda barn, mot föräldrars slag och våld. Vi har även lagar som förbjuder våld mot vuxna människor. Det är och ska vara förbjudet att att skada någon annan psykiskt, fysiskt och ekonomiskt.

Vad dessa signaler har med sex och köp av sex att göra, det förstår jag inte.

Är meningen den, att samhället ska sända ut signaler och spä på gamla fördomar om att sex är skamligt och fult?  För det tvingade sexsäljandet, det har vi ju andra lagar för. Vi har våldtäktslagar, misshandelslagar, kränkningslagar och människorovslagar bla.

Jag välkomnar verkligen utredningen som nu pågår om vad sexköpslagen har gett för resultat. Jag hoppas också förstås att även vi får ett ord med i lagen. Vi som det handlar om. Vi som vet bäst och mest, om vår egen situation och vår egen vardag. Så att vi inte återigen blir nonchalerade, misstrodda och ombedda att hålla käften

2008-03-21

Trots att jag tidigare övergett tanken på, att det just är själva betalningen för en skön stund, som är det största gisslet för de som propsar på ett förbud, så undrar jag ändå om det inte faktiskt är så. Annars så skulle de ju även vilja ha förbud för ALLA sexuella aktiviteter. Någon form av lag, med regler när, var och vem man får lov att idga sex med.

Nu tror jag faktiskt, att det finns speciellt radikala feministkvinnor, som faktiskt skulle vilja ha det så. Som tycker det är fel med flera partners, som tror att ungdomar får psykiska problem om de har sex med killkompisar, som tror att alla som finner njutning i sensuella bilder är störda, att kvinnor som visar sin lust har traumatisk barndom osv. Lite överdrivet kanske, men de resonerar ungefär så, efter vad jag kan tolka utifrån deras uttalanden.

Sex och relationsrådgivaren Hanna Arnhög har så rätt, tycker jag, när hon i den här artikeln anser det vara mer skadligt att genom förbud och förmaningar skuldbelägga ungdomen.

Många anser, att sex som sker mot betalning inte är frivilligt sex. Vi vet alla att det förekommer köpesex som inte är frivilligt. Men en del vet också att det mesta köpesexet faktiskt är frivilligt. Det är bara i speciella situationer som någon  tvingar en man eller kvinna, att mot sin vilja köpa eller sälja sex. För dessa situationer har vi särskilda lagar, som då ska träda i kraft. De har ingenting att göra med frivilligt köp eller säljande av sex.

Naturligtvis kan det vara väldigt svårt att ta till sig det faktumet, om man själv ser sex som något tvång här i livet. Tyvärr, med den erfarenheten jag har och alla människor jag mött i olika situationer, så är nog andelen större bland de som har sk gratis sex mot sin vilja, än bland de som säljer/köper sex helt frivilligt.

Jag har själv, under småbarnsåren, haft sex fast jag inte hade lust och egentligen inte ville. Jag offrade mig för att jag tyckte synd om mannen, helt enkelt, för han nappade inte på mitt förslag, att skaffa ett surrogat tills min lust kom tillbaka. Som sexsäljare, tvingar jag mig aldrig att göra något som jag inte känner att jag vill göra. Så för mig är inte gratis sex synonymt med frivilligt sex.

Om man själv har dåliga erfarenheter av män, kan det också vara svårt att inse att det förekommer frivilligt sex mot betalning . Man kan då ha svårt att tro, att de flesta män har samma behov av uppskattning, samma behov av närhet och beröring, känner samma osäkerhet som kvinnor kan göra osv. Det kanske är en man på hundra, som köper sex just för att få  känna en stunds makt och övertag. Men ska 99 män straffas för att en beter sig illa?

Om tanken är, att sex alltid ska vara gratis, varför måste det då vara det? Är det för att det är en drift och ett behov som vi föds med? Isåfall borde annat också vara gratis, för vi föds med andra behov också. Alla dör om de inte får föda, men ingen dör om de inte får sex. Man mår oftast dåligt utan sex, men man dör inte.

Är anledningen kanske, att sex ska förknippas med kärleken till en enda person.  Då är det synd om alla de som inte blir kära. Är det då meningen att de ska vänta kanske hela sitt liv på denna kärlek, så de äntligen kan ha sex? Hittar de aldrig kärleken,  är det då meningen att de ska dö som oskulder?

Jag vet inte varför sex måste vara gratis. Jag tycker själv, att det mest ultimata är sexuell njutning, utan någon form av ersättning eller gentjänster, eller krav. Men det är nog väldigt, väldigt svårt att hitta sådana partners, tyvärr. Speciellt om man som jag, vill ha flera partners att växla och variera med och någorlunda regelbundet.

Enda gången jag kan tänka mig, att sex kan vara fullständigt hängivet, utan att någon form av baktanke eller annat finns med i bilden, är under den stora, himlastormande förälskelsen. Då tanken på den andra är maximal, i alla avseenden. Tyvärr varar inte den fasen i evighet och inte alla har förmåga att bli så förälskade.

Men visst, både jag och ni vet, att det finns sällsynta förhållanden, där parterna är öppna och ärliga mot varandra. Där sexet sker när båda har lust och om inte..vill få lust.

Det finns mycket annat, som jag också tycker borde vara gratis. Ibland är det det, ibland inte. Om inte, så bär de flesta av oss, på viljan att vi ändå vill göra rätt för oss. Att uppta någon annans tid tex. Att få prata av sig med någon. Att få hjälp med något osv. Präster får ersättning för att stötta en medmänniska. Förr var prästyrket ett kall. Så tror jag inte det är idag. Ber jag någon att vattna blommorna och ta hand om posten, ifall jag åker bort, så  känner jag ju att jag vill ersätta den personen på något sätt. Det är ingen, som tycker det är konstigt. Det vore kanske mer konstigt om jag inte gjorde det.

Det är bara när det handlar om det sexuella, som vi inte får och inte ska och inte ens är tillåtna, att ge någon form av ersättning. De som ändå gör det, riskerar böter, fängelse, förnedring och vid otur att hängas ut i pressen. De som tar emot ersättningen, går inte heller  fria från samhällets spott och spe.

Jag kan betala för att få beröring på kroppen, för att få massage och jag kan ta betalt för att själv beröra andras kroppar. Det är helt okej. Men om jag vill massera personens kön, då är det helt plötsligt en annan sak, fastän att könet räknas till kroppen.

Det är okej att som läkare och gynekolog beröra klienten/kundens kön, om det inte handlar om att tillföra kunden njutning. Kan det vara så, att de som förfasar sig över sexköp, egentligen vill förbjuda att någon får eller ger njutning. Är det avundsjuka hela sexköpslagen handlar om?

Ja, det kan låta befängt. Men helt otroligt är det inte. Den handlar i vilket fall inte om, att hjälpa missbrukare och utsatta kvinnor/män. Om så vore fallet, då hade inte Maria Carlshamre i radio uttalat sig om att det var slöseri på pengar att hjälpa prostituerade. Då skulle inte Norska staten tvinga hyresvärdar att slänga ut kvinnorna på gatan. Då skulle inte traffickingkvinnor skickas tillbaka till hemlandet, utan uppföljning. Ja det finns många...då skulle inte.

Jag säger som så många förr. Lägg krutet där det behövs. Använd de lagar som berör just våld, hot, misshandel, kränkningar etc. Låt de som vill  betala, eller ta betalt för sitt frivilliga sex, som inte skadar någon, få göra det.  Jag tror att köpt sex oftare handlar om frivilligt sex, än vad "gratis" sex gör.

 2008-03-12

            Under en diskussion här hemma för ett tag sedan angående prostitution, sa ena avkomman. - Varför ska vissas lycka bekostas av andras elände? Varför ska man utgå från dig och andra frivilliga sexsäljare, när kanske tre gånger så många i hela världen far illa av prostitution? Man kan inte ändra en lag, för att gynna ett fåtal.

Jag är inte tillräckligt insatt i andra länders kultur, moral och värderingar för att kunna debattera ur ett globalt perspektiv. Jag utgår ifrån min verklighet och förhållandena i mitt eget land. Men det här fick mig att fundera en del vart jag egentligen står, vad jag innerst inne tycker och hur jag skulle vilja att det vore.

Min första tanke gick i stil med: Är det bara av egoistiska skäl som jag vill ha en förändring av lagen? Är jag av samma skrot och korn som de som trampar på andra för att nå dit de vill? Ljuger jag för mig själv? Den sista frågan ställer jag då och då till mig själv och jag önskar att alla gjorde det ibland.

Jag kom fram till, att man lika gärna kunde vända på avkommans uttalande. Varför ska vi lida för att ett fåtal beter sig illa? Eftersom fokus alltid läggs på de som tar skada och far illa, så vet man egentligen inte hur fördelningen är. Det mest skrämmande är, att de bestämmande så totalt vägrar att inse, att det överhuvudtaget finns frivilliga sexsäljare. Kanske är det här man måste börja?

Det finns siffror, som många gånger saltas och ibland även tas ur tomma intet på hur många traffickingoffer som finns. Var finns siffrorna på motsatsförhållandena?

Alla samhällen, utom kanske hos de utrotade urinvånarna, styrs av intäkter och utgifter. Man måste få in medel för att kunna ha tak över huvudet, kläder på kroppen och mat i magen.

Många, många människor i många länder, även i det utvecklade och rika Sverige, har inte dessa medel som behövs för en normal levnadsstandard. Anledningen kan vara brist på arbeten. Det kan också vara lågavlönade arbeten, där man sliter ut sig till slavlöner, vilket i sin tur kan leda till sjukdom som då blir ännu en anledning. En annan orsak kan vara att få ihop pengar till sina droger, om man är missbrukare.

En del av dessa människor, här såsom i andra länder, väljer då att ta betalt för sexuella tjänster. Vissa gör det på en hobbynivå och trivs med det de gör. De kan hålla en normal standard och får också en hel del fritid. Andra ser det som ett jobb och vill tjäna så mycket som möjligt, oavsett om de tycker det är kul eller inte. De gör hellre det här, än tar ett annat trist jobb med mycket sämre inkomst och mindre fritid. En del inser efter ett tag, att de hatar att sälja sex, de avskyr kunderna och smutskastar sig själva. Det är från den här sista, lilla gruppen som politikerna hittar sin sanning, att alla prostituerade mår dåligt. Det vore både intressant och viktigt, att få reda på hur stor procent den här gruppen utgör i hela sammanhanget. Jag hoppas det nu pågående nordiska projektet Prostitution i Norden, får fram svaren.

Ytterligare några, vars längtan efter ett normalt liv, utan brist på mat, kläder, pengar, är så stor, att de desperat tar första bästa chans. Den chansen kan komma från en kriminell liga, som lurar dem med löfte om välbetalt jobb i ett annat land. Verkligheten i det landet kan i värsta fall bli, att tvingas ta emot 10 - 15 sexkunder per dag.

Vart dessa människor luras ifrån, är inte svårt att räkna ut. Det är naturligtvis från de länder, där bristen på livets nödtorft är som störst. Vad görs i dessa länder för att lindra bristen? Ges information, om att vara vaksam vid kontakt med personer som lovar guld och gröna skogar? Samarbetar länderna sinsemellan? Hur agerar tullen? Det viktigaste...hur bemöter och hjälper vårt rättsväsende de upptäckta offren?

Det hotas nu från riksdagshåll, att ev även kriminalisera säljarna. Om, vilket jag har svårt att tänka mig, detta skulle bli verklighet, då kommer tusenfalt mer kvinnor, barn och män att må dåligt, än vad fallet är idag.

Om, vilket jag hoppas på, lagen ändras så kunderna avkriminaliseras, då kommer många, många kvinnor och män, att slippa lida och  förhoppningsvis få hjälp i tid, de som vill och behöver.

Låt oss samarbeta, istället för att förbjuda, dölja och sopa under mattan. Informera i skolor och på ungdomsmottagningar, för att hindra unga män och kvinnor att frestas tjäna pengar på sex, innan de ens är klara över sin egen sexualitet. Uppmana kundera att vara uppmärksamma och observanta och att anmäla vid minsta misstanke om tvång. Hjälp de kvinnor och män som vill ha hjälp, och gör det utan pekpinnar och fördömande.

Idag kan inte en prostituerad be om hjälp för något som inte har med just hennes val av inkomst att göra, utan att myndigheterna direkt försöker få henne/honom att inse att allt har med sexsäljandet att göra. Erkänner de inte det, så får de ingen hjälp. Bristen på bekräftelse, uppskattning, närhet och beröring är stor i vårt samhälle. Att tro att den bara plötsligt försvinner vid ett förbud, är befängt. Sexköpare har alltid funnits och kommer alltid att finnas, oavsett förbud eller inte.

Jag kan inte bli riktigt hel, förrän synen på sex,kön,naket, lust och njutning ändras. Men jag längtar till den dagen, för att citera Gessle, "när vi två blir en". När delen Greta Garbo kan sammansmälta med den privata delen, utan risk för fördömanden och stigmatisering. Nu kanske vissa tycker, att jag då kan slopa Greta Garbo biten, om jag nu så gärna vill bli hel.

Men varför ska jag avstå något som jag tycker om, bara för att några andra tycker det är fel?

 2008-03-08

Sitter här med ett halvt glas avslagen öl. Lördagkväll och jag funderar härs och

tvärs. Det är en tillfällighet att jag råkar skriva samma dag som det är internationella kvinnodagen. Kvinnor, män, jämställdhet, egna val etc, skriver jag om oavsett dag. Men för skojs skull så arrangerade jag en bild som symboliserar både dagen och mina tankar.

Mina tankar idag härrör sig från gårdagens möte med ett par fd arbetskamrater. Vi sprang på varandra på stan och det är ca 6 år sedan vi sågs. Både jag och de hade bråttom, så vi växlade bara några snabba ord och gav varandra varsin kram. Frågor som alltid kommer vid sådana här tillfällen är: Vad jobbar du med nu? Har du någon ny man?

Mina svar blir alltid: Jag kör eget. Nej, jag har flera som jag varierar med.

Igår hann jag inte med att utveckla svaren, fast jag såg hur nyfikna de var. Det här är inget speciellt konstigt för någon, verkar det som. Det gör mig inte till någon sämre människa i andras ögon, när jag berättar om X i Y-stad, som bjöd mig med på en resa och stod för resa och uppehälle. Eller att jag har två i Z stad, som finansierar våra träffar, som sker när bådas lust och möjlighet stämmer överens och att jag även har en på en plats nära mig, som jag regelbundet träffar när andan faller på och som överöser mig med diverse gåvor och ekonomisk hjälp.

Inget ögonbryn höjs märkbart, när jag berättar om olika resor, teaterbesök och hotellnätter, som jag blivit bjuden på och annan ekonomisk hjälp som de gett mig. Säkert är en del till och med avundsjuka.

Visst är det väl lite konstigt? Men folk förknippar inte det här med prostitution. Ibland hör jag dem säga, hur snällt och gulligt det är av dessa män. Män, som enligt svensk lag är kriminella!!!

Om, vilket faktiskt hänt ett fåtal gånger, jag då säger att det kan liknas vid prostitution, så vill de inte alls hålla med. Men betänk om jag skulle börja mitt svar i andra änden?

Vid frågor om ny man, skulle jag svara som vanligt - Nej, jag har fler att variera med. Sedan fortsätta med - Jag är prostituerad och träffar olika män, när jag har lust och behov av det och de betalar för att träffa mig. Ibland bjuder de på resor, ibland får jag andra gåvor, oftast i form av kontanter. Hur skulle rektionen då bli?

Nu har jag aldrig sagt så, fast jag haft det på tungan flera gånger, beroende på vem som frågat. Vad är egentligen prostitution och när räknas prostitution som prostitution?

Enligt lexikon så är prostitution = tillfälliga könsförbindelser mot betalning.

Om det stämmer, så är många av mina hobbymöten inte prostitution, enligt mig. Men det beror ju på vad som tolkas med tillfälliga. Män som jag träffat regelbundet i flera års tid, är det tillfälligt? Män som kommer för första gången och sedan återkommer...räknas de som tillfälliga? Äktenskap där könsförbindelser sker tre gånger per år, för att jul, nyår och midsommar ska bli lunga...är det prostitution?

Alla kvinnor och män som gifter sig rikt, för att kort efteråt skilja sig och få ett stort underhåll, vad räknas det som? Bedrägeri? Prostitution? Smarthet?

Alfred Nobel... betalade han lägenhet och kläder och annat till en prostituerad, för att då och då få en stunds vila och kärlek? Räknas Sofie Hess, som denna dam hette, som en prostituerad? Ja, säkerligen var hon det, men kanske förstod inte Nobel det, förrän det uppdagades att hon hade fler män som hjälpte henne ekonomiskt och när hon blev gravid med en utav dem.

Chefen från Sundsvall som togs på bar gärning på ett hotellrum i Stockholm? Ja han erkänner ju att han betalade för könsumgänge. Men båda gjorde det enligt en överenskommelse. Ingen kom till skada. Jag antar att båda njöt. Ändå är det enligt vår lag fel och brottsligt. Om han bara hade stått för hotellrummet och inte betalat i kontanter? Hade det ändå varit kriminellt och räknats som prostitution? Dessutom, tycker jag att det hade räckt med böterna, utan att behöva bli uthängd i media?

Har vår regering nu gått ut så hårt åt poliskåren, så ju fler sexköpare de sätter åt, ju fler fjädrar i hatten får de? Allt medan de stora kriminella ligorna som ägnar sig åt människohandel knyter kontakter och utvecklar metoder så de undgår upptäckt.

I Helsingborgs Dagblad, HD, finns idag en artikel skriven av tre kvinnliga kommunalråd. Jag tror tyvärr inte att de är så väl insatta i prostitutionsfrågan och de motskriver sig själva lite. För dessa tre kvinnor är sex (köp) otäckt och oacceptabelt, även om båda njuter och vill. Påtvingat genom sextrafficking eller frivilligt genom eget val, det spelar ingen roll, enligt dem. Ja, antagligen är jag dum, men jag förstår inte.

 2008-02-09

     Jag kunde tydligen inte låta bli. Nu är jag här och skriver igen. Här är det oftast lite mer genomtänkt, det jag skriver, än vad det är på min dagliga svammelblogg. Just nu är det funderingar som återkommit då och då, sedan flera år tillbaka. Men jag kan inte släppa dem. Varför är de som är emot prostitution, just  emot? Vad har de för argument?

Jag har full förståelse för att vi alla har olika syn på vad vi anser är rätt eller fel, tänkbart eller otänkbart, snyggt eller fult osv. Jag har också fullständig sympati, acceptans och respekt för de som anser sin kropp och sitt sexliv vara ytterst intimt och privat och för de som tycker nakna kroppar är fult och något som inte ska exploateras öppet.

Vi uppfostras på olika sätt och skaffar oss kunskaper på olika sätt och skapar erfarenheter på olika sätt. Vi är helt enkelt olika och det måste vi vara. Det vore hemskt om vi gick omkring som kopior av varandra. Samma klädstil, samma mål, samma drift, samm åsikter.

Bara för att jag inte delar dess åsikter, som anser att sex är privat och endast till för en enda partner, så kräver jag inte att de måste ändra sig och tycka som jag.

Men ett fåtal (jag tror att det bara är ett fåtal ) vill och kräver att andra ska dela deras åsikter. Med politisk makt och hot ( Gunilla Ekberg) fick en klick av detta fåtal till och med igenom en lag där de oliktänkande skulle straffas på olika sätt. Vissa med böter, andra med utfrysning, en del med nonchalans och ignorering. Ja, till och med, med fängesle, sköntaxeringar och utestängning från det offentliga rummet. Hemska straff, anser jag, bara för att man inte delar samma åsikter som en viss klick i samhället har.

De flesta lagar och förordningar vi har, är till för att skydda medborgarna från att skada eller att skadas, av sak eller person. Om det skulle visa sig, att man skadar eller skadas av att ha sexuellt umgänge, då borde alla sexuella aktiviteter förbjudas.

Att ha sexuellt umgänge mot sin vilja, skadar. Här finns det lagar. Lagar som förbjuder incest, våldtäkt, att tvinga någon för egen vinning, att offentligt publicera bild eller film, utan de medverkandes tillstånd, att på allmän plats idga sex eller blotta sitt kön osv.

Det är egentligen otroligt, att den här lilla klicken fick igenom en sexköpslag. En lag där den ena personen i en sexuell aktivitet görs till brottsling. Detta endast för, att denna lilla klick anser att betalar man för att ha sex, då ska man straffas. Det spelar ingen roll, om personen som tar emot ersättningen, frivilligt erbjuder detta för att stilla sitt eget behov av det ena eller det andra. Alltså njuta av både sexet och ersättningen, eller endast av ersättningen.

För hur många kassörskor handlar du av, som njuter av både arbetet och lönen? Du straffas inte för att du handlar av någon som hatar sitt jobb, men vill ha lönen.

Den här jämförelsen köper inte de, som ser det sexuella som privat och tabubelagt. men för mig är det en fullt jämlik jämförelse. Vi kan inte ha lagar, som straffar de som går emot ett fåtals moral.

Att det endast är ett fåtal visar i stort sett alla röstningar i tv och tidningar på sista tiden. Mellan 70 - 80 % av de som röstar vill ha bort sexköpslagen. Ca 10 % vet inte.

För att då återgå till frågan inledningsvis. Vilka argument har då de resterande ca 20 %, för att behålla lagen och kanske till och med skärpa den? Det man mest hör och som ständigt återkommer är:

1. Ingen säljer sex frivilligt, vilket då gör kunden ( i motståndarnas ögon ) till en våldtäktsman.

Det säger sig självt, att kommer man endast i kontakt med de som mår/mått dåligt, så är det kanske en sanning, att just dessa inte sålt sex frivilligt. Men det är långt ifrån en sanning, som representerar alla sexsäljare. Därtill, övergrepp och våldtäkt, finns redan en lag för.

2. Lagen gör det svårare för människohandlare att tjäna pengar på att tvinga utländska, fattiga kvinnor, att sälja sex i Sverige.

Det här är nog mer ett önsketänkande och ett medvetet argument, för att gemene man ska villfaras att tro, att lagen gör nytta. Det finns, mig veterligen, ingen ordentlig undersökning, som visar att så är fallet. Tvärtom underlättar lagen för kriminella nätverk att agera i det dolda. Trots löfte om anonymitet, så undviker de flesta sexköpare att anmäla misstänkt sextrafficking pga sin egen utsatthet som kriminell.

Dessutom sägs ingenting om det faktum, att omhändertagna sextraffickingsoffer, skickas tillbaka utan att få hjälp från Sverige. Tillbaka i sitt hemland är risken stor att de återigen hamnar i händerna på människohandlare.

3. Gatuprostitutionen minskade.

Här finns det undersökningar som visar, att antalet gatuprostituerade sjönk efter lagens införskaffande. Men ingen vet om det berodde på lagen, eller på att tekninken utvecklades. Många gick från gatan till internet, vilket även gjorde det säkrare och diskretare för kunden.

De som fortfarande är hänvisade till gatan, är missbrukarna. Men eftersom kunden nu blev kriminell, så sker mötena på mörka, undanskymda platser, vilket utgör en påtagligt större risk för övergrepp, hot och misshandel.

4. Kvinnan ses som ett objekt, vilket befäster den patriarkala synen i samhället och motverkar därmed jämställdheten.

Det här argumentet hörs ständigt. Själv ser jag det inte som ett argument, utan mer som en tolkning utifrån egna värderingar. För mig är det endast ord, som far omkring och sätts ihop i olika konstellationer, för att låta så bra och invecklat som möjligt.

Det är både sant och falskt, beroende på vilken tolkning man väljer att ha och utifrån sin egen moral. ( Men lagar ska ju inte bildas pga någons moral)

Vill man se den sexsäljande kvinnan som ett objekt, då är det sant. Men är då även den sexsäljande mannen också ett objekt, som motverkar jämställdheten?

Väljer man däremot att se den sexsäljande kvinnan eller mannen som ett subjekt, då är det falskt.

De som ser de sexsäljande som objekt, måste då även se andra säljande aktörer som objekt också. Läkare, massörer, terapeuter mm. Annars haltar deras tolkning väldigt, enligt mig. Då handlar det bara om att de anser, att allt som har med sex och kön att göra är tabu och det får stå för dem. Den åsikten ska inte göra människor till brottslingar.

Hur sedan en överenskommelse mellan två vuxna människor motverkar jämställdheten, det kan nog bara de som anser det, svara på. Däremot är det att gå emot de mänskliga rättigheterna, att förbjuda en dylik överenskommelse för den ena parten.

5. Det är fel att köpa en annans kropp.

Även detta är väldigt ofta återkommande. Antagligen är det allvarligt menat, men jag kan inte se det annat än som ironi. Förr köpte man slavar och fattighemsbarn. Enda gångerna idag man pratar om att köpa en annans kropp, är väl då vid adoption, inom sporten och om någon rik knös lockar med pengar och rikedom för att få till ett äktenskap.

Jag tror ingen sexköpare, vill köpa den sexsäljandes kropp och sedan dras med den hela tiden.

6. Vi kan inte ändra lagen nu, för det skulle sända ut fel signaler.

Det här är det senaste argumentet och det sas av Maria Wetterstrand (mp) i programmet Debatt häromveckan. Det är nog även det ärligaste argumentet, dock ej så hållbart.

Trots att många nu antagligen insett, att lagen inte fyller någon funktion, tvärtom, så vågar man inte erkänna sitt misstag.  Hur ska de kunna gå ut och deklarera att det nu är helt okej att köpa en sexuell tjänst? Personligen anser jag, att den är stark som kan erkänna sina misstag.

7. Det är aldrig okej att betala för sex.

När argumenten börjar tryta, då drar man till med det här. Antagligen utan att fundera längre, än meningen är lång. Man tycker det låter bra och så tycker nog ens vänner och ens omgivning och då tycker man likadant.

Säkerligen har flera av de som inte tycker det är okej att betala för sex, gjort precis det. Inte efter en avtalad överenskommelse eller ett fast pris, men genom att ta hand om kvällsdisken i hopp om att få komma till när de lagt sig, genom att överaska med en blombukett, bjuda på middag, bjuda ett tänkbart one night stands på drinkar en utekväll, bjuda med sin sekreterare på resa, gå sängvägen för att klättra på karriärstegen etc, etc.

Underförstått och mellan raderna, verkar det mest frånstötande med sexköp vara själva den ekonomiska transaktionen. Det är okej att tycka det, men det är inte okej att kräva, att andra ska tycka samma och absolut inte okej, att göra en grupp till kriminella utifrån den åsikten.

Visst går ofta pengar och makt hand i hand. men jag har svårt att tänka mig, att någon av alla de kunder jag mött, någonsin tänkt att..... "nu betalar jag och då har jag makt och rätt att göra vad jag vill med Greta garbo." Det funkar inte så och det vet alla vi som frivilligt säljer sex.

Det är vi som gör upp förutsättningarna och det är vi som sätter priset. Sedan sker oftast mötet med ömsesidig respekt.

Nu kan jag i och för sig, också tycka att man inte ska behöva betala för att få sexuell stimulans och njutning. Men verkligheten stämmer inte alltid överens med ens önskningar och det är väl bra att möjligheten finns för de som så önskar.

Nu väntar jag bara på att den kriminella stämpeln på dessa ska tas bort. Enligt mig, är inget av ovanstående argument hållbara. Inget som gör det rätt att få fortsätta stigmatisera och göra livet svårt för sexsäljarna och för att fortsätta kriminalisera sexköparna.

Jag har många gånger efterlyst något argument, som kan bevisa för mig att sexköpslagen behövs.( Inte då argument baserat på någons moral.)  Men jag har ännu inte hört något. Har ni?

Tillägg lördag 10/2:  Det här är ett blogginlägg, som jag verkligen rekommenderar. Det visar på ett tydligt och enkelt sätt hur argumenten hos de som förespråkar sexköpslagen haltar. Läs det.