2011-05-13

       Nu har jag väntat tillräckligt på att komma in på min dagliga svammelblogg. Men det är tydligen något fel där så jag får utnyttja den här bloggen istället. Eftersom jag har annat styr för mig resten av dagen och sedan åker bort i helgen och inte kan skriva igen förrän måndag, vill jag förstås att mina läsare ska ha det vanliga fredagsinlägget.

Jag ska försöka att inte bli så långrandig och inte så privat svamlig, eftersom den här bloggen inte är en sådan blogg. Jag tänkte bara koncentrera mig på en enda sak. Nämnligen mina funderingar kring gårdagens regeringsbeslut om höjt maxstraff för sexköp, från det tidigare 6 månader till nu ett år, som träder i kraft 1 juli i år. Att det skulle klubbas igenom visste väl alla, så det var ingen överraskning. Det som överraskar, åtminstone mig, är att förslaget kommer från den av flera, kritiserade, statliga utvärdering, som Anna Skarhed presenterade förra året.

Nu är jag lekman och vet inte vad som är kutym inom politiken. Men normalt bör väl ett bemötande göras av kritiken. Även om det är en statligt, beställd och från början bestämd utvärdering. För mig är det att sätta sig över andra, att som gjorts bara nonchalera. Utvärderingen är ingen riktig utvärdering, utan ett hopkok av redan befintliga rapporter och undersökningar och vissa felaktiga siffror har konstaterats. Ändå utgör den underlag till en lagändring. Det gör mig lätt fundersam. Vad det måntro tanken redan från början?

På riksdagens hemsida kan man läsa gårdagens debatt ord för ord. Förutom  straffskärpningen, så diskuterades det bla också om sexköp utomlands skulle vara förbjudet där de inte var överens alls, plus en del annat angående sexköp.

Genomgående så hänvisades till utvärderingen, som alltså inte är med sanningen helt överensstämmande. Alla var rörande eniga om att lagen har en normerande effekt och att enligt utvärderingen majoriteten av befolkningen ställer sig bakom. Nu var och är det inte några aktuella siffror. Andra undersökningar som media gjort visar det helt motsatta.

Eniga var de även i att lagen avskräcker män ( alltid män) att köpa sex. Men plötsligt kommer ett uttalande från Caroline Szyber (kd) ..."Sexköpslagen är i grunden väldigt bra. Men vi har också sett att den varken avskräcker tillräckligt mycket eller används tillräckligt mycket."  

Alla verkar så angelägna att få spy ut sin avsky mot sexköp så ibland blev det lite motsägelsefullt. Gå gärna in och läs och bilda er egen uppfattning. Jag kan väl säga att jag är glad att jag inte var där *ler*.

Men jag är glad att Fredrik Federley var där. När de andra spytt ur sig sin avsky och deklarerat hur duktiga och moraliska de själva är, så sa han sin syn på det hela. Tvärs emot alla övriga. Det ska han ha en stor, stor eloge för. Det är modigt, anser jag. 

" Man säger att det man egentligen vill komma åt är ett moraliskt ställningstagande. Det handlar om att kammaren och riksdagen säger: På detta sätt får människor inte ha samlag och på detta sätt får människor inte ha sex med varandra men på alla andra sätt. Det är ju inte så att talare efter talare har utgått från sexarbetarens perspektiv. Hade man gjort det hade man sagt: Vi kräver rätten för sexarbetare att organisera sig. Vi vill se till att de får möjlighet till pension, att de får möjlighet att betala skatt och att de, som alla andra, får tillgång till sociala trygghetssystem. 

2011-04-13

     Jag vill bara tydliggöra ytterligare några saker. Det är lika bra att passa på *ler* när prostitutionsfrågan nu väcker  allmänhetens intresse igen och många har synpunkter och åsikter.

Bilden föreställer mig på ett hotellrum i höstas. Kanske många nu tror att det handlar om ett sexmöte, med tanke på klädseln bla. Men jag får göra er som tänkte i de banorna besvikna. Allt i min värld handlar inte om sex och att få män att betala för ett knull. Här träffar jag en väldigt trevlig kvinnlig person angående ett speciellt projekt, som jag medverkade i helt utan ersättning. Men det var lika roligt som ett sexmöte hade varit.

Anledningen till dels den här bloggen som jag startade 2006 och som numera egentligen är avslutad och dels att jag började engagera mig i prostitutionsdebatten är det stora avståndet som skiljer prostitutionsmotståndarna från verkligheten. Det avståndet har inte minskat, utan det känns fortfarande som att vi inte riktigt pratar samma språk.

Bara för att jag försvarar min rätt att ha sex mot ersättning och mina kunders rätt att betala för en skön stund, så betyder inte det att jag inte bryr mig om de som far illa, eller att jag negliserar människohandel och sextrafficking. Vore det sextrafficking som diskussionen handlade om och om sextrafficking vore synonymt med prostitution, ja,då vore jag också motståndare.

Men som de flesta borde känna till idag, så är inte fallet så. Människohandel som leder till prostitution så kallad sextrafficking är en sak och prostitution över lag är en annan sak. Det är bara de rabiata fanatikerna som med alla medel försöker att manipulera folk till att tro att allt är samma sak och att sexköpslagen därför är viktig. 

Sexköpslagen i nuvarande utforming behövs inte för att komma åt människohandel och hallickar. Här träder andra befintliga lagar in, så sexköpslagen har inget syfte alls i de fallen. Men tyvärr försöker man slå i folk att det förhåller sig så. Enda gångerna sexköpslagen kan träda i kraft oberoende andra lagar, är när sex i samtycke byts mot ersättning. Och det är det, jag i första hand vänder mig starkt emot. Som en följd av att sex i samtycke som byts mot ersättning är ett brott,  följer även koppleridelen in. Den som gör att jag tex kan bli vräkt då min hyresvärd enligt lagen gör sig skyldig till koppleri.

I gårdagens " Veckans Brott" berättade Paulina sin historia. Hur hon blev bekant med en man genom internet, kände sympati (antar jag ) men också hur hon vid första mötet kände ett slags hot. Deras så kallade förhållande gick sedan ut på att han skaffade kunder som utnyttjade Paulina. Pengarna tog han själv hand om. I tio år ( om jag minns rätt) pågick det här utan att Paulina gjorde något åt saken. Inte förrän hon blev gravid anmälde hon honom.

Det här är inte vanlig prostitution. Det är jätteviktigt att poängtera skillnaden mellan Paulina och tex mig. Den här mannen blev inte dömd utifrån sexköpslagen. Här handlar det om sexuellt övergrepp, våld, hot och tvång. Sådant här förekommer tyvärr. Det verkar också bli allt vanligare att även frivilliga sexsäljare väljer att ha en "beskyddare". Orsakerna till det kan man diskutera. De är säkert många. Men en från början snäll beskyddare kan efter en tid bli mindre snäll och då är sexsäljaren i en situation hon inte vill vara i. Då handlar det inte längre om sexsäljarens egna vilja alltid.

Precis som Paulina sa i programmet så är en sexsäljare, oavsett frivillig eller inte, dömd från start och det kan vi nog tacka etablissemanget för som vill hålla kvar och även förstärka den attityden. Skam och skuld gör det väldigt svårt för utsatta att våga berätta. Lägg därtill till det förödmjukande bemötande som många blir utsatta för, utav myndigheter och prostitutionscentra som är till för att hjälpa. Jag har träffat personer som verkligen är offer för dessa myndigheter. Det är således inget jag hittar på.

Andra saker som prostitutionsmotståndare försöker manipulera med är utelämnande av fakta och att de tar stöd av undersökningar baserade på statistik, gjord på icke korrekt sätt. Det är inte svårt att få 89 % som vill lämna prostitutionen, om man frågar ett ( okänt )antal gatuprostituterade. Vägrar man sedan i vissa fall att redogöra för hur undersökningen är gjord, då kan jag inte se den som seriös och något som våra politiker ska hänvisa till som en sanning. Men hur många "vanliga" människor kan se igenom det här? 

Utelämnande av fakta kan exempelvis vara att endast koncentrera sig på kvinnliga sexsäljare. Det finns undersökningar som visar att andelen unga män som säljer sex är större än andelen kvinnor. Men det näms i stort sett aldrig av prostitutionsmotståndarna. Anledningen är naturligtvis att de inte ser män som offer. Män ska och kan bara vara förövare. 

Ni som vill veta undersökningen kan antingen googla vilket går snabbast, eller scrolla i bloggen här. Jag orkar inte ta mig tid själv nu att gör det. 

Om vi glömmer ersättningen en stund och bara tänker oss det sexuella. Då har vi de som frivilligt har sex med en enda, med två, med flera, med kända, med okända, ute, inne, av kärlek, bara av åtrå, ofta, sällan, tillsammans i grupp, nyktra, onyktra osv.

Där finns även de som har ofrivilligt sex, som alltså har sex fastän de egentligen inte vill. Det kan vara för att ställa upp, för att muta, av medlidande, av hot, av löfte om något och av tvång ( övergrepp och våldtäkt.

Vid sex mot och för en ersättning förekommer också olika varianter. Men då är det plötsligt viktigt att göra all sex som sker mot eller för en ersättning till något fult, alternativt något brottsligt. Var finns logiken i det?

Alla som är emot prostitution måste öppna ögonen, ta bort skygglapparna och se hela bilden för att en rättvis debatt överhuvudtaget ska bli möjlig.

Jag är inget undantag som vissa vill ha det till. Kanske är de frivilliga sexsäljarna i majoritet. Det är det ingen som vet och ingen som är emot prostitution vill veta det. Varför då?

Två läsvärda länkar av andra sexsäljare. Den ena berättar hur hon blivit av med sina barn. Den andra hur viktigt det är att kunderna är observanta vid möte med en sexsäljare. Vi är nog många som undrar hur Paulinas kunder egentligen var funtade. Bara det att lämna över pengarna till en man??

Mitt eget inlägg om Brås rapport om människohandel som har några år på nacken.

2011-04-13

Med anledning av min replik igår  på Schymans mfl artikel i Svd 9/4 att prostituerade ska ses som brottsoffer, så skriver jag ett par inlägg  på denna blogg igen. Min svammelblogg noteras inte alltid varken på knuff eller twingly, så därför hoppar jag tillbaka till Expressenbloggen en stund. Men det är ingen garanti ändå att den här twinglylänkas, då jag är sexsäljare.

Det är väldigt glädjande, tycker jag, att båda dessa artiklar väckt en sådan reaktion och sådant intresse hos läsarna. Jag tackar för de många kommentarer som skrivits. Jag har skummat igenom dem och noterat att väldigt många resonerar som jag, men naturligtvis finns flera olika åsikter, precis som det ska vara. Jag respekterar de som tar avstånd från prostitution därför att det helt enkelt inte känns rätt just för dem. Men vissa tror jag, har åsikter som kan förknippas med okunskap eller som bara vill tycka något för att vara lite politisk korrekta,eller som av någon orsak vill lobba för sexköpslagen. 

Hur som helst får jag nog se mig i skyn efter en nyanserad debatt, där man skiljer äpplen från päron och där man försöker hitta lösningar på eventuella problem inom prostitutionen. Någon har även helt hakat upp sig på trafficking och nämner det i var och varannan kommentar.

Istället för att ta tid och energi på att bemöta tyckandet på plats så ger jag min syn här på några av åsikterna.

Ingen tvingar mig att bli brottsoffer, skriver en del. Läser man första artikeln av Schyman och Co så står redan i rubriken Prostituerade är brottsoffer. Vidare  "Riksdagen bör förtydliga att alla personer som köps i prostitution är offer för sexköpsbrottet, vilket skulle ge dem rätt till skadestånd." Observera det bestämda påpekandet är, istället för tex kan vara. 

Men visst, ingen tvingar mig att sälja sex. Men i ett demokratiskt land som vårt, anser jag mig ha rätt att själv få bestämma över mitt liv, min kropp och min sexualitet. Utan att riskera repressentalier som exempelvis att bli vräkt, eller bli utsatt för nedvärderande och kränkande behandling av myndigheter och prostitutionsorganisationer. Att sälja sex är inget brott. 

Jag snuvar staten på pengar. Ett vanligt argument från prostitutionsmotståndarna. Jag kan förstå att det kan sticka i ögonen på en del, men svartjobb förekommer i de flesta brancher. Inte ens politiker vet vi går fria i det fallet. Nu är detta även ett okunskapsargument. Googlar man lite innan man delger en sådan synpunkt hittar man både domar i fallet och vad skatteverket säger.

Alla är skyldiga att skatta, även prostituerade, men vi får inte göra det. Däremot har staten rätt att ta allt ändå, om olyckan vore framme. Alternativet vore att ljuga och hitta på en annan tjänsteutövning för att på så sätt få ta del av de sociala förmånerna och få skatta och göra rätt för sig. Men det vore, anser jag, att lägga sig och acceptera en ologisk lag.

Jag ser bara till mig själv, kunde jag läsa i någon kommentar. Att jag inte bryr mig om alla de som far illa, som blir tvingade och som mår dåligt. Inget kan egentligen vara mer fel. Det är bara att scrolla i bloggen här så hittar ni  flera inlägg där jag just tar upp sådana saker. Även i boken jag gav ut förra året "Att Sälja Sex" tar jag upp det. Men ibland är det så lätt att tro och tycka utan att bry sig om att skaffa bakgrundsinfo.

Jag kan ha lösa one night stands, anser en del, istället för att ta betalt. Ja visst kunde jag ha det, om jag vore en sådan person som föredrog det. Om man är intresserad av debatten och vill påverka i något håll, så bör man, precis som i förra punkten, ha lite på fötter innan man uttalar sig om något. Det är bara att googla greta garbo eller linnea edvardsdotter, så hittar man nog en hel del och där går även att finna varför jag valt att ha betalande älskare. Personligen skulle jag nämnligen känna mig otroligt mycket mer "svampig" om jag sprang ute några gånger i veckan och drog hem okända bara för att få ett knull. Så går det inte ens till i min sexsäljarutövning. Där är nykterhet ett krav och just jag vill ha en slags relation med småprat och småhångel innan man kommer till skott. Men det viktiga är att det inte alltid handlar om penetrering alls.  

Det är bara män, sexköpare och sexsäljare som är emot sexköpslagen, såg jag någon ha synpunkter om. Det påståendet vill jag bestämt dementera. Det finns politiker ( Federley, Hanna Wagenius, Per Hagwall, för att länka till några, fler finns. ), författare, åklagare, jornalister, forskare, historiker mfl. Plus massor av bloggare av båda könen som aldrig vare sig sålt eller köpt sex. 

Jämföra prostitution med narkotika, är det också några som gör. Jag har som jag nämnde inte lusläst varenda kommentar, så jag kan ha missat syftet med den jämförelsen. Om det är själva lagen, där det i ena fallet är tillåtet att sälja, men inte i det andra, eller om det är behoven som jämförs vet jag således inte just nu. 

Min åsikt om lagen är att den är väldigt ologisk och inte genomtänkt. Antingen ska både sälj och köp vara förbjudet eller annars inget. Men i min värld ska man inte kunna förbjuda sex alls.

Vad gäller behoven anser jag att det är två helt olika behov, som man inte alls kan jämföra seriöst. Behovet av sex, närhet, beröring, bekräftelse och omtanke är ett behov vi alla föds med och tillfredsställs inte det så mår vi dåligt. Det är något som måste tillfredsställas hela livet, både som nyfödd, som barn, som tonåring, som äldre, som gammal. Det är inget som jag hittat på, utan det finns många vetenskapliga undersökningar på det.

Behovet av narkotika är ett skapat behov. Ingenting som vi från början behöver. Sedan skadar oftast narkotika mer än vad det gör nytta. Sex däremot har aldrig varit skadligt om det skett frivilligt och med samtycke och gärna med lust och glädje. Många, kanske de flesta, av oss frivilliga sexsäljare tvingar oss aldrig till något vi inte känner att vi vill.

Om någon vill ha ytterligare svar på något speciellt så är det bara att maila mig. Adressen finns på min svammelblogg. 

 2011-03-22

Hej Hej igen. Ja som ni ser är jag inget att lita på *ler*. Trots min föresats att låta denna blogg vara avslutad, är jag då här och ruttlar igen. Orsaken är att den här bloggen syns lite bättre på nätet än vad svammelbloggen gör. Det är således en fördel om man vill lyfta fram något man anser vara viktigt.

Socialstyrelsens i dagarna utkomna utbildningsmaterial för bla sjukvårds och hälsopersonal i syfte att fånga upp personer som säljer sex, är enligt mig viktig. Väldigt viktig och det är även bra skrivet, så jag hoppas verkligen att det inte bara läggs i en låda och glöms bort.

Här hittar ni hjälp och stöd till vuxna och till barn och unga. Det sistnämnda har jag ännu inte hunnit läsa, men det för vuxna plöjde jag igenom igårkväll. Blev mycket positivt överraskad över hur fördomsfritt och tillåtande det var. Det ger mig hopp ( igen ). Jag redogjorde för några av mina synpunkter på svammelbloggen, så ni som inte har ork eller tid att läsa materialet kan, om ni vill, få ett litet hum om det ifall ni klickar här. 

Nu får denna blogg fortsätta att sova, tills ytterligare något "sensationellt" dyker upp. Vart ni hittar mitt dagliga svammel vet ni ju.     

2010-12-05

Jag har haft denna blogg sedan 2006  och syftet är och har varit att föra fram min verklighet som sexsäljare. Att påvisa hur manipulativ, omänsklig och många gånger osann den bild är som politiker och experter för fram när det gäller prostitution. Jag har flera gånger tänkt att nu har jag skrivit klart, nu har jag sagt allt. Men det kommer alltid upp nytt och jag har fortsatt rada upp mina åsikter.

Det blir liksom aldrig klart, aldrig färdigskrivet för det tillkommer nya läsare hela tiden och lika viktigt som det var 2006, lika viktigt är det nu att föra fram hur en av flera varianter av den komplexa prostitutionen kan ta sig. Hur min variant inte alls stämmer med hur politikerna vill att den ska ses. Vissa delar av bloggen skrev jag därför om och sammanställde i bokform. 

 Boken kom ut i April i år 2010 och finns tillgänglig både på nätet (AdLibris, Bokia, Bokus) som i bokhandeln och på vissa bibliotek. Trots att vanlig marknadsföring via de mediala kanalerna inte tillåts en sådan här kontroversiell bok har många ändå hittat den och det allra viktigaste är att orden, åsikterna, verkligheten finns kvar. Alltid kommer att finnas kvar.  Min andra blogg Svammelbloggen kommer jag att fortsätta svamla i. Så ni som vill läsa mina dagliga, vardagliga rader är välkomna dit. Jag skriver ju även där om något nytt, intressant dyker upp i prostitutionsdebatten. 

 Tvingad, tvungen, fri vilja. Är inte tvingad och tvungen samma sak, kan man tänka? Inom vissa områden kan det kanske vara så. Jag tänkte nu på olika varianter inom prostitutionen och hur gränserna däremellan kan flyta ihop efter ett tag.

Pratar vi tvingad till prostitution, så handlar det i mitt huvud om slavarbete ofta i kombination med människohandel. Fast det kan lika gärna vara en pojkvän, en hjälpare, en "vårdare" som agerar hallick och uppmanar sin skyddsling att sälja sex mot dennes vilja, för att själv dra fördel av det.

Tvungen att sälja sex är naturligtvis även den som blir tvingad av annan part. Men jag syftade här mest på den som själv anser sig tvungen av olika skäl. Grunden är naturligtvis fattigdom av olika grad. Fler än vad vi ens vågar tänka lever under existensminimum idag. En del (hur många vet ingen) väljer utan att  kanske egentligen vilja, alternativet att sälja sex för att kunna göra något med barnen på sommaren, för att kunna köpa åtminstone en julklapp till ungarna. Kanske till och med för att kunna få mat på bordet. Det är ett relativt enkelt och smidigt sätt, trots den innersta avsmaken för det hela. En avsmak som i en förlängning kan påverka deras syn på både sex och män.

Det hörs stundom röster att ingen behöver vara fattig i Sverige. Ingen vore gladare än jag om det verkligen stämde. Men vi har en hög arbetslöshet och många är utförsäkrade. Ekonomiskt bistånd får man bara om man säljer allt av värde, typ hus, bil mm.  Om huset är en trygghet för barnen där de växt upp och bilen är nödvändig, är det inte ens ett alternativ att sälja dessa. Ta ett lån är ett alternativ, men svårt utan inkomst.  Ett annat för att på något sätt  hålla sig över ytan är tex tillfälliga svartjobb, som för vissa kan vara att sälja sex.

En annan kategori är ungdomar som hamnat utanför den sociala tryggheten av orsaker som arbetslös, utslängd från hemmet, arbetslösa (fattiga) föräldrar, missbruk som några exempel.

Alla i den här gruppen  mår förstås inte dåligt, utan ser det som ett alternativ bättre än inget. Kanske till och med bättre än ett annat arbete med dålig lön.

Sedan finns det fler än vad många vill tro, av de som säljer sex av egen fri vilja för att de vill och för att de trivs med det. Men den här gruppen får inte finnas. De ljuger, för ingen säljer sex frivilligt, säger de som försöker föra vår talan eftersom vi inte ens är kapabla att prata i vår egen sak. Vi är nästintill omyndigförklarade och enligt prostitutionspolis Trolle står vi tillsammans med andra prostituerade längst ned på samhällsstegen. Vi är bottenskrapet.

Med tanke på sexköpslagens utforming idag. På vilket sätt är den relevant till ovanstående exempel? Att straffa de som köper sex gör situationen värre för de som känner sig tvungna. Kriminaliseringen av sexköp minskar de frivilligas möjlighet och rätt att skaffa sig sexuell njutning på vilket sätt de vill utan att för den skull skada någon. Den förstör för väldigt många köpare som inte är ute för att kränka, skada eller för att utforma någon makt över säljarna. Lagen signalerar att de som köper sex är avvikande och ska straffas och att alla som säljer är offer. Inget av dessa sätt ska enligt moralister och andra få vara acceptabelt i samhället. Staten ska bestämma att vi måste  tillfredställa oss gratis.

På vilket sätt hjälper sexköpslagen de som är tvingade då? Ja, jag vet inte. Sexkunderna haffas, sexsäljarna tas om hand, osäkert vilken hjälp de får och hallickarna, människohandlarna fortsätter med nya offer.

Den avskräcker, hörs ofta från lagivrarna. Men om var sjätte svensk man har köpt sex så vet jag inte vad den avskräcker ifrån.

Den avskräcker människohandlarna, fortsätter lagivrarna. Men det vet vi väl inte så mycket om eftersom människohandel inte var något problem när lagen infördes 1999 och ingen vet hur stor den är idag. 

Helt klart ska vi ha en lag som förbjuder människohandel både i syfte till prostituion som till annat syfte. Nu har vi redan en sådan lag

Brottsbalken (2004:406) 4 kap. 1 a § Människohandel

Lagen om köp av sexuell tjänst  Brottsbalken (2004:406) 6 kap 11 § Köp av sexuell tjänst borde tas bort helt, för betalar man för att få sex av någon som inte samtycker eller som inte ser ut att tycka om det, är det våldtäkt, vilket vi också har lagar för.

För den som inte vill innerst inne, men som känner sig tvungen att skaffa medel genom att sälja sex, bör det finnas en klausul som hjälper dessa att finna bättre alternativ och tillfällig ekonomisk hjälp.  Man ska helt enkelt aldrig behöva känna sig tvungen till något man inte vill. Vad det än handlar om.

Kopleribiten bör också rättas till   

Brottsbalken (2004:406) 6 kap 12 § Koppleri/grovt koppleri.

Jag har ingen länkning till lagarna, men lagtexterna i sin helhet kan läsas sist i den här rapporten från Rikspolisstyrelsen om människohandel 2009. Syftet med rapporten är att belysa den aktuella lägesbilden under 2009 rörande människohandel.

2009 dömdes ingen för människohandel för sexuella ändamål, men 4 personer dömdes för ändamål som stöld, tiggeri och asfaltsläggning.

Längre in i rapporten sid 19, under Insatser nämns människo -handel plötsligt tillsammans med prostitution:

"I september 2008 lämnade regeringen ett uppdrag

till Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten som

syftade till att förstärka de operativa insatserna mot

prostitution och människohandel samt en utökad metod och

kompetensutveckling av myndigheterna."

Det är svårt att veta vad som egentligen avses. Om det är påtvingad prostitution i samband med människohandel, eller om det är frivillig prostitution, eller om det är prostitution där säljaren valt mellan pest och kolera. Med tanke på att det är ett och mellan orden blandas troligtvis all prostitution in i meningen, utan någon nyansering.

 Sextrafficking ska överhuvudtaget inte blandas in i den "vanliga" prostitutionen. Det snedvrider debatten totalt, vilket antagligen är meningen. Ju värre man framställer prostitution,desto mer avstånd tar gemene man, är tanken.

För ett bra tag sedan resonerade en person på sexforumet så här kring frågan om frivillighet respektive ofriviilighet. Jag tyckte det var en ganska bra jämförelse.

"Om man i prostitutionsdebatten bortser från de som säljer sex frivilligt ( vilket lagivrarna gör) blir frågan om frivillighet inte relevant.

På samma sätt kan man hävda, att om man bortser från dagtimmarna, så ser ett vanligt dygn ganska mörkt ut. "

Jag avslutar med ett blogginlägg som jag helt apropå hittade. Ett enda långt inlägg av en tjej som beskriver sitt liv som eskort. Det är skrivet 2006 och väldigt tänkvärt. Jag gör en kort resume av historien för er som inte orkar klicka in och läsa.

Ung, studerande tjej och som de flesta studerande svårt med ekonomin. Att sälja sex fanns inte ens i tanken. Däremot att skaffa ett extrajobb. Hon hittade en annons om kontorsjobb med datorvana. Hon ringde, bestämde träff med mannen och fick veta att jobbet gällde att sitta framför datorn och vara kontaktförmedlare för öststatiska kvinnor som ville gifta sig med svenska män.

Hon tackade nej, men precis när hon skulle gå sa han att hon såg väldigt bra ut och skulle passa som modell. Naturligtvis smickrande för en ung tjej och hon sa att hon skulle fundera på det.

Efter några dagar ringde hon upp mannen med tanken att man kan ju testa. Hon fick ett nicknamn och mannen lade ut annonser på nätet. Hon skulle alltså posera för män som fotade henne. Pengarna delade hon med mannen. Det var provision.

Pengarna hon plötsligt hade att röra sig med gav lyckorus och hon kände sig glad och exalterad. Ingen visste vad hon gjorde och när kompisarna undrade om pengarna sa hon att hon fått jobb på ett kontor. Livet bestod nu av skolan och posering hos mannen.

Poseringen övergick sedan till stripp och till att män fick runka när hon dansade. All fritid tillbringade hon hos mannen. Hon började kände agg mot sina vänner och fick mer och mer förtroende för den här mannen. Till slut började hon även sova över hos mannen.

Från att männen fick runka själva till hennes stripp och dans, övergick det sedan till att hon runkade av dem. Men hon var fast besluten att inte ha sex med kunderna.

Men kunderna började avta och mannen frågade om hon inte kunde ha samlag med dem. Han blev sur när hon sa nej, men det hade hänt tidigare att kunder nästintill våldfört sig på henne, så till slut gick hon med på det. Skolan försummade hon mer och mer.

När skolan slutade för sommaren, slutade också hennes koppling till verkligheten. Men känslan av att komma ifrån mannen blev större och större. Han hade nu själv börjat tafsa på henne. Hon var rädd för hot om hon skulle sluta komma. Hon vågade inte gå till polisen för det fanns inga bevis.

Men så en dag när hon skulle testa sig för könssjukdomar träffade hon på en kurator och då brast det. Hon berättade allt. Hon hänvisades till prostitutionjour och fick ett nummer ifall mannen blev hotfull. Någon vecka senare berättade hon för mannen att hon ville sluta. Han blev inte arg utan började gråta.

Nu var hon fri. Men hur skulle hon hitta tillbaka till sig själv? Eftersom hon försummat skolan miste hon även CSN, så brist på pengar blev på nytt ett bekymmer. I ren desperation för att klara hyra och andra räkningar började hon igen på egen hand.

Efter ett tag kontaktade hon prostitutionsjouren som hjälpte henne så att socialen betalade hyran och så att hon kom  tillbaka till skolan. Någon annan hjälp fick hon inte. De tog bara emot sexsäljare med missbruksproblem.

Hon trängde bort sina inre sår genom att vara ute varenda kväll och alltid vara på väg någonstans. Tills hon träffade sin sambo. Hon berättade allt för honom och han stödde och hjälpte. Men då allt kom upp till ytan igen fick hon depressioner och var inlagd på psyk ett par gånger.

Trots sina upplevelser ser hon inte ner på sexköpare och hon anser att frivillig prostitution ska vara tillåtet. Däremot bör hjälpen vara mycket bättre för de som behöver hjälp.

Det blev lite långt men ändå bara ett axplock från hennes berättelse. Jag rekommenderar er att ta er tid och gå in och läsa hennes egna ord. Hur hennes situation ser ut idag vet vi inte, men jag hoppas hon mår bra.   

 2010-11-12

 Det händer fortfarande inte så mycket i prostitutionsdebatten. En och annan artikel med skribentens egna åsikter dyker upp. Expressen skrev för en tid sedan att prostitution inte är glamouröst. Detta enligt uttalande av ordföranden för kvinno och tjejjourers riksförbund.

Nej, prostitution är inte mer glamouröst än att köra spårvagn, jobba inom vården eller sitta i kassan på Konsum. Skillnaden är att en sexarbetare troligtvis träffar fler trevliga människor, känner sig kanhända mer behövd, får mer respons på det hon/han uträttar och tjänar mer pengar vilket gör att hon/han får mer fritid. Dessutom bestämmer hon/han över sin egen tid.

Naturligtvis kontaktar inte en frivillig, självständig sexsäljare som mår bra kvinnojouren. Lika lite som en frisk person kontaktar läkare. Men den här diskussionen har vi haft så många gånger så jag lägger den åt sidan.

Mer intressant är då rapporterna om ökningen av sexbrott. Alltså ökningen av anmälda brott, men även insikten för vissa att det är fler än man trott som köper sex. En artikel i Aftonbladet  i somras uppger att var sjätte man någon gång köpt sex. Precis som psykolog Martin Grann påpekar är därtill mörkertalet enormt.

Men varför är det ett problem? Så länge ingen kommer till skada är det inget att förskräckas över, anser jag. Mer än att så många bryter mot sexköpslagen, men det kanske är mer ett friskhetstecken än ett problem. Det visar ju också att lagen i nuvarande utformning är verkningslös.

Nej då, säger "experterna". Tack vare lagen åtalas och fälls fler och fler sexköpare. Det kan däremot, enligt mig vara ett problem, för många av dessa gör inget annat brott än att älska och vara ömsinta mot en kvinna/man mot en viss ersättning. Är det en högt uppsatt chef, polis, politiker eller annan offentlig person så blir det ofta dubbelt och tredubbelt straff, då de hängs ut i media, blir avskedade och kanske av med sin familj. Kan man verkligen må bra och sova gott när man försätter oskyldiga människor i den situationen? Att älska borde aldrig vara något brott, när det sker i samtycke.

I år har hittills 895 fall anmälts. Det högsta sedan lagen infördes 1999. 400 av dessa ingår i sexköpshärvan som nystades upp i Östersund Så 495 om man räknar bort dessa.

Förra året var det 352 anmälda. 2003: 300, 2004: 156 och 2005:460

Så jag kan väl inte tycka att ökningen av anmälda sexköp är så väldigt stor egentligen. Nu är detta bara anmälda, ej åtalade och koppleri och människohandel ingår inte i den här statistiken.

 Att det ändå är en viss ökning beror förstås på direktiven uppifrån att inte sky några medel i jakten på sexköpare. Därför står det spanare i buskarna på de utsatta gatorna i hopp om att ta någon med byxorna nere. Men även försök till köp är ju olagligt, så det räcker att tilltala en person som polisen tror eller vet är prostituerad.  Jag tror inte det hjälper att då komma dragandes med att man bara frågade efter vägen, även om det var det man faktiskt gjorde.

Även på hotell och på nätet finns spanare. Jag skulle önska att de la sin tid på de som verkligen far illa, för de finns ju naturligtvis också och på de som gör illa, vilka också finns. Men helt naturligt är de svårare att hitta och då fastställs inte den bestämda kvoten och det blir ingen fjäder i hatten.

Åsikter om både mig som sexsäljare och om sexkunderna florerar ju då och då, både i artiklar och i bloggar. Jag brukar kika in på Poliometern  mellan varven för att se om det skrivits något nytt. Sist fann jag artikeln i DN, där Hanne Kjöller vill psykologisera sexkunderna. Varför åker män till Asien för att lätta på trycket, var väl den huvudsakliga frågan. Att män betalar en svensk tjej här i Sverige är inte så farligt, men att åka ner och betala en fattig tjej i Thailand eller Kambodja hade hon svårt att förstå.

Jag kan väl nästan tycka tvärtom, men det beror ju på vilket filter man ser igenom.  Jag tycker Motpol skrev ett bra svar i sin blogg. Att det sedan finns hur många orsaker som helst att en man väljer att ge en ersättning för en skön stund, har jag skrivit om flera gånger, sist i det föregående inlägget här. Även kvinnor väljer att betala för en sexstund, vet vi också, även fast de är färre än män som gör det. Kvinnorna är smartare och tar betalt istället och orsakerna till det är även det hur många som helst.

Jag hoppar nu till utvärderingen av sexköpslagen. Sista oktober var sista dagen för inlämnande av remissyttringar. Bemötandet av kritiken mot utvärderingen har ju som jag skrivit tidigare varit noll. Nu ska det bli intressant att se hur det blir efter remissyttringarna. Jag har tyvärr bara hittat två ännu och det är RFSU och RFSL. Båda tar avstånd från högre straff och speciellt RFSL är kritisk till själva utvärderingen.

SvD hade nyligen en artikel om kritiken mot utvärderingen där kriminologen Ingrid Lander inte heller tror på högre straff.

Avslutningsvis en länk till BRÅS pågående uppföljning av regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Jag har bara skummat igenom den lite lätt, men tyckte att det även där görs paralleller mellan frivilligt och ofrivilligt. Jag tror inte vi kommer någonstans förrän man inser att båda sorterna finns. Tills dess stampar vi på samma ställe och har samma onyanserade debatter. Den här uppföljningen ska vara klar 31 januari 2012.

 2010-09-17

Ett litet inlägg så här på torsdagskvällen. Jag kan lika gärna häcka här vid datorn istället för att lyssna på återupprepade argument från våra partiledare på tv inför det stundande valet.

Jag kommer också att upprepa mig för jag har skrivit om ungefär samma sak på svammelbloggen som jag nu skriver här. Men då jag inte har samma läsare här som där, är det ändå på sin plats.

Att ta till sig kritik oavsett om den är bra eller dålig, är ofta en konst. Kritik är viktigt. Utan kritik vet man inte vad man gjort bra, vad man kunde gjort bättre, eller vad som kanske rent av var dåligt. Att få höra att man gjort något som var dåligt kan få vissa personlighetstyper att antingen låta bli att lyssna eller att vända på steken och lägga över felet på den som kritiserar. 

Även om två tycker något är dåligt och åtta att det är bra, så bör man ändå enligt mig fundera över både den bra och den dåliga kritiken. Framförallt bör man bemöta kritiken och framförallt gäller det om det är en myndighetsperson där det kritiserade handlar om människors väl och ve.

Gör man ett stort beställningsjobb åt staten om ett socialt fenomen,som ibland tyvärr även är ett problem bör man vara medveten om att få både ros och ris. Jobbet jag syftar på är utvärderingen av sexköpslagen som presenterades i juni i år. Jag har inte läst knappt någon positiv respons på den, förutom Schymans.  Däremot är det flera som kritiserat den och då menar jag inte att det bara är en grupp sexsäljare och sexköpare som haft åsikter. Det är forskare, författare, journalister, krönikörer, liberala politiker och ett flertal oberoende bloggare.

Men inte någonstans har jag sett att Anna Skarhed som gjorde utvärderingen har bemött kritiken eller förklarat sitt tänk. I mitt huvud är det brist på respekt och intresse för vad andra anser. Louise Persson och Laura Agustin resonerade i samma banor och skrev en artikel till Newsmill nu i veckan. Skarhed och Ask måste ta till sig kritiken. Läs den!

   Nedanstående är kopierat från min andra blogg. 

 2010-09-02

Nu ska vi se om jag förstått det här rätt. Vem som gjort vad osv. Rapporten ovan "Handlar det om val" är utförd av Niclas Olsson Kompetenscenter prostitution Malmö. Till sin hjälp (förutom de som svarat på enkäterna) har han haft en del olika personer bla  Suzann Larsdotter och Jonas Johnsson på RFSL. Den här rapporten kom nu i veckan och jag återkommer strax till den.

  I Juli i år kom RFSL ut med den första delrapporten om Homo-Bi och Transpersoner som köper och säljer sex. Rapporten är gjord på begäran av regeringen och utförd av Suzann Larsdotter och Jonas Johnsson RFSL och Niclas Sandin NMA (nordisk media analys).

Jag tänker inte redogöra så ingående för den här rapporten, då mitt huvud för tillfället är fullt av en massa tankar. Tidigare i år skrev jag själv här på bloggen om den manliga prostitutionen, som till största del består av män som säljer sex till män. Ett fenomen (för somliga problem ) som sällan eller aldrig nämns i debatten. Inte ens i den nyligen presenterade, statliga utvärderingen nämns den i någon större omfattning. Enligt mig för att den helt enkelt inte passar in i offertänket och makttänket och för att den kan omkullkasta det moraliska syftet med nuvarande sexköpslag.

Ulrika Westerlund (bilden) är förbundsordförande för RFSL och i förordet till rapporten skriver hon bla:

"Internationellt sett är den svenska lagstiftningen ganska unik. Den har sin grund i en feministisk analys om att säljaren av sexuella tjänster ofta är en utsatt kvinna, som inte kan sägas välja sin verksamhet av egen fri vilja.

I RFSL:s principprogram från 2005 står att vi inte anser att kriminaliserande lagstiftning är en lösning på de problem som prostitution kan föra med sig. Anledningen till detta är att vi menar att lagen i sig kan bidra till att driva in verksamheten ”i det fördolda, med ökad utsatthet och ökade skaderisker för alla inblandade parter som följd”. Istället menar vi att det sociala arbetet inom området ska utökas och den sociala exkluderingen av dem som säljer sexuella tjänster motverkas.

Den här rapporten hoppas vi ska vara ett led i det sistnämnda. Här kommer män som säljer sex till andra män till tals. Det är en grupp som ofta är helt osynliga, både i samhällsdebatten och i de utredningar som gjorts."

Jag märker att jag har svårt att hålla styr på mina tankar. Jag har alltså en massa åsikter även om detta, fast tanken med det här inlägget var egentligen det jag nämnde inledningsvis. Jag har fetmarkerat en mening. En mening jag anser viktig och något jag själv tryckt på i flera år. Harm Reduction. Något vår statliga utredare Skarheden tog absolut motstånd mot.

 För att avsluta den här första delen kan jag bara nämna att det är ingen större skillnad mellan att som man sälja sex till män, mot att som kvinna sälja sex till män. Största problemet är det sociala stigmat. Främsta orsak att sälja är pengar, spänning, få utlopp för egna sexuella fantasier. Rapporten kan du läsa här.

  Nu i veckan kom resultatet av tre olika nätenkätstudier utförda av Niclas Olsson (bilden) prostitutionsenheten i Malmö. Syftet med studien är att öka kunskapen om sexköp via internet. Förutom enkäterna ingår intervjuer med några säljare och några köpare av sex.

Jag tror inte man måste vara sexsäljare som jag, för att välkomna undersökningar, forskning, studier som görs neutralt och oberoende. Studier och utvärderingar där inte resultatet är bestämt från start. Studier där syftet är att få kunskap så att man kan agera utifrån den och utifrån individen. Det största hindret i prostitutionsdebatten är tyvärr okunskap och fördomar.

Den här undersökningen baserar sig på tre olika nätenkäter. Jag måste bara som en parentes påpeka att vill man nå den målgrupp man söker måste man själv befinna sig där de finns. Ett tips till kommande justitieråd och statliga utredare. Frivilliga, oberoende sexsäljare och trevliga, respektfulla köpare finns och vi är inte svåra att få tag i, om viljan finns.

Niclas hade viljan och han lade ut tre olika enkäter på nätet. En riktad till säljare av sex, en riktad till köpare av sex och en regional riktad till ungdomar med fokus på webcamsex med eller utan ersättning. 985 ungdomar besvarade den enkäten och 393 de övriga två. Totalt 1379 svar. 1/3 del av de som haft webcamsex hade funderat på att ta betalt. Övervägande del av dessa var över 22 år. 103 stycken av de 985 som svarat på enkäten hade tagit steget fullt ut och tog betalt för webcamsex. Ungefär 10 %.

Det här känns lite tryggt för mig. Det har varit så mycket i media sista tiden om unga tjejer som råkar illa ut och jag har ofta poängterat och betonat hur viktigt det är att se dessa ungdomar innan de av bekräftelsebehov eller destruktiva skäl tar steget ut till "vargarna" på nätet.

Kan vara av betydelse att notera att av de här 985 ungdomarna var det 539 kvinnliga och 393 manliga. Resterande benämner sig själva som "annat".  

Övergår jag då till enkäten vänd till de som säljer sex så är 6 av 10 män. 0.6 % Övervägande män alltså. Just i denna studie måste man kanske tillägga. Ändå stämmer det förbluffande bra med RFSL-s rapport och en del tidigare undersökningar.  Kanske dags att ändra lagen?

Enkäten till köpare av sex visar däremot att det endast är män. Kan det bero på de dåliga kvinnliga lönerna måntro? Att vill kvinnor leva ut sin sexualitet utan krav måste de ta betalt. De har inte råd att själva betala för en stunds njutning. Jämlikt? Eller beror det på att kvinnor till skillnad mot män går emot någon slags förlegad norm om de erkänner sin kåthet, lust och experimentlusta? Eller kan det bero på att män i sina gener har det i sig att det är de som ska hålla upp dörren, de som ska stå för notan, de som har den sexuella makten? Det sista har det väl alltid varit kvinnan som haft?

Hela rapporten " Handlar det om val "hittar ni här. Rekommenderar er starkt att läsa den. Inte för att jag själv säljer sex, utan för att den är äkta och för att den visar verkligheten som den är just här. Inte något på förhand uppgjort och manipulerat för ens egna syften.

Avslutar med en liten puff för nästa onsdag 8/9, då det enligt min tv-tidning kommer att handla om sexköpslagen i tv2 kl.20.30 Mitt dagliga svammel puffar jag också för.

3/9: Fick bakläxa på procenten *ler*, så har redigerat en smula.